| Utvalda budskap 3 kapitel 11. Från sida 78 | ren sida tillbaka |
(78) Uppmuntrande, varnande och tillrättavisande budskap – I ett halvt århundrade har jag varit Herrens budbärerska, och så länge som jag lever, tänker jag fortsätta med att bära fram budskap, som Gud har gett mig till Sitt folk. Jag tar inte åt mig någon ära. I min ungdom gjorde Herre mig till Sin budbärerska, som förmedlar åt Hans folk uppmuntrande, varnande och tillrättavisande vittnesbörd. I sextio år har jag haft kontakt med himmelska budbringare, och jag har fortlöpande undervisats om gudomliga saker och ting, om det sätt Gud hela tiden arbetar på, för att föra själar från deras villovägar till Guds ljus. – Brev 86, 1906 rätt (78) Somliga tar emot, andra förkastar – Jag har ett arbete att uträtta för dem, som vill låta sig hjälpas, även om det mottagna ljuset inte harmonierar med deras idéer. De kommer att känna igen ljuset från Gud, eftersom de ser frukterna av det arbete, som Herren har behagat att uträtta med hjälp av Sitt ödmjuka redskap under de senaste fyrtiofem åren. De medger, att detta verk är Guds, och är därför villiga till, att få sina uppfattningar korrigerade och ändra sina handlingar. rätt (78) Men de, som håller fast vid och försvarar sina egna (79) idéer, och som för att de tillrättavisas drar slutsatsen, att syster White är påverkad till, att följa ett bestämt handslingsmönster, som ej är i harmoni med deras uppfattningar, . . . drar de slutsatsen, att de inte får någon nytta därav. Jag skulle inte anse sådana vänner vara av något värde vid en vansklighet, i synnerhet inte i en kris. Nu har Du fått veta min mening. Jag önskar inte, att utföra Guds arbete på ett tilltrasslat sätt. Jag vill veta, vad plikten är och handla i överensstämmelse med Guds Ande. – Brev 3, 1889. rätt (79) Ellen Whites brev är ett budskap från Gud – Du frågar mig, om Herren gav mig det brev, som jag gett Dig. Jag säger: Det gjorde Han. Alltså vill Israels helige Gud icke ge Dina synder näring. Budskapet blev givet av Gud. Om Du, sedan budskapet kom, fått en ny förnimmelse av, vad synd är, om Du har fullt ut blivit omvänd, ett Guds barn, i stället för att vara en överträdare av Hans lag, då är det ingen, som kan bli gladare, än jag själv. – Brev 95, 1893. rätt (79) Vittnesbördens riktighet offentligt erkänd – Jag talade till folket [i Bloomfield, California] på förmiddagen om nödvändigheden av, att få deras karaktärsbrister avlägsnade, så att de kan stå fläckfria inför Guds Son, när Han visar Sig. Det förekom en djup känsla vid mötet. Jag talade till flera personligt, och pekade ut de fel jag hade gjorts uppmärksam på i deras fall. De reagerade alla och många bekände under gråt sina synder och vittnesbördets sanningsenlighet. – Brev 7, 1873. rätt (79) Tolkas i ljuset av förutfattade meningar – Det är många, som tolkar det som jag skriver i ljuset av sina egna förutfattade meningar. Du vet, vad det betyder. En annorlunda förståelse och annorlunda meningar är det ofrånkomliga utfallet. rätt (79) Att skriva på ett sätt, så att de, jag skriver viktiga ting till, förstår det – det är inte en sak jag kan bemästra. Men jag tänker eftersträva, att skriva mycket mindre. På grund av tankars inflytande över tankar kan de, som missförstår, förleda andra till att missförstå, genom sin tolkning av ämnena från min penna. En (80) förstår dem, så som han menar att ämnena skall förstås, i överensstämmelse med hans idéer. En annan kommer med sin utläggning av det skrivna ordet, och förvirring är den säkra följden. – Brev 96, 1899 rätt (80) Godtas delvis – Så när som på några få nätter, har jag i många månader inte varit i stånd till, att sova efter klockan ett. Jag finner mig själv sitta i samtal med Dig, och andra, och vädja ihärdigt, som en mor skulle vädja till sin son. . . . rätt (80) Du är otvivelaktigt överraskad, det förväntar jag mig att Du skall vara, för att jag skriver till Dig på ett så klart och tydligt sätt. Men det måste jag göra, för jag är en förvaltare av Kristi nåd, och jag måste göra detta för Herren. Kanhända Du känner Dig nöjd med Dig själv. Måhända Du förnekar det, jag blivit visad om Ditt ärende. Somliga gör detta nu för tiden. . . . rätt (80) Det är orsaken till, att män och kvinnor inte alltid ser sina villfarelser och misstag, även om många påpekar dem. De påstår att de tror de vittnesbörd, som når dem, tills de får budskap om, att de måste ändra sina planer och metoder, att deras karaktärsbyggnad måste vara helt annorlunda, eljest kommer storm och oväder att sopa undan den från deras grundval. Så frestar fienden dem till, att rättfärdiggöra sig själva. rätt (80) Efter att ha läst detta budskap, kommer Du utan tvivel att känna Dig frestad till att säga: "Så är det inte. Jag är inte sådan, som jag framställs här. Någon har fyllt syster Whites tankar med en massa dumheter om mig." Men jag säger Dig i Herrens namn, att orden i denna skrivelse är från Gud. I fall Du väljer att reagera på detta sätt, visar Du måttet på Din tro på det verk, som Herren har gett Sin tjänarinna att göra. – Brev 13, 1902. rätt (80) Delarna, som fördömer populära laster – Det finns en del bekännande troende, som godtar vissa delar av vittnesbörden som budskap från Gud, medan de förkastar de avsnitt, som fördömer deras egna populära laster. Dessa personer motarbetar sitt eget välbefinnande och församlingens (81) välgång. Det är absolut nödvändigt, att vi vandrar i ljuset, så länge som vi har ljuset. – Manuskript 71, 1908. rätt (81) Att skämta om budskapen – Ofta förutser jag inte det jag kommer att säga, när jag talar till folk. Gud ger mig tillrättavisande, varnande och uppmuntrande ord, såsom Han finner det lämpligt, till själars gagn. Jag måste tala dessa ord, även om de går på tvärs mot mina bröders uppfattningar, som jag verkligen älskar och aktar i sanningen. rätt (81) Jag förväntar mig, att få dessa ord förvrängda och missförstådda av icke troende, och det överraskar mig inte. Men att mina bröder, som känner till mitt uppdrag och arbete, skämtar om det budskap Gud ger mig att frambära, det sårar Hans Ande. rätt (81) För mig är det nedslående, att de tar delar av vittnesbörden, som behagar dem och tolkar dessa till att rättfärdiggöra sitt eget handlingssätt och ger det intrycket, att de godtar dem som Guds röst. Och när det så kommer andra vittnesbörd, som tillrättavisar deras eget handlingssätt, när det sägs ord, som inte passar ihop med deras egna meningar och omdöme, vanärar de Guds verk, genom att säga: "Oh, detta accepterar vi inte, det är bara syster Whites mening, och den är inte bättre än min mening, eller någon annans." – Brev 3, 1889. rätt (81) Letar efter ord, att tolka på mänskligt vis – Jag är klar över, att jag är en människa, och att jag måste vaka över mina fysiska, mentala och moraliska krafter. Det stadiga bytet av vistelseort nödvändiggjort genom mina resor, och befattandet med offentlig verksamhet, har blivit för mycket för mig, i tillägg till de skrifter jag arbetar med dag som natt, allt efter som Herren har påverkat mitt sinne genom den Helige Ande. rätt (81) Och när jag ser, hur dessa meddelanden blir behandlade av vissa, enligt deras omdöme som tar emot dem, när jag ser att en del vakar ivrigt efter ord, som har nedtecknats av min penna, och på (82) vilka de kan sätta sin mänskliga tolknings prägel, för att stötta sina hållningar och rättfärdiggöra ett felaktigt handlingssätt – när jag tänker på dessa ting, är det inte särskilt uppmuntrande att fortsätta att skriva. rätt (82) Några av dem, som har blivit allvarligt tillrättavisade, söker att få alla ord till att försvara deras egna uttalanden. Det är otroligt, hur Ordet vrids, manipuleras, framställs fel och missbrukas! Personer är sammansvurna i detta verk. Vad en inte tänker på, tillhandahåller en annan. – Brev 172, 1906 rätt (82) Att förvränga Skriften och Vittnesbörden – Kristi lärdomar har ofta missförståtts, inte för att Han skulle ha gjort dem dunkla, utan för att judarnas tänkande, liksom många bekännande troendes tänkande i dag, var fyllt av fördomar. Eftersom Kristus inte tog parti för de skriftkloka och fariséerna, avskydde de Honom, motsatte de sig Honom, sökte de att motverka Hans ansträngningar, och göra Hans ord verkningslösa. rätt (82) Varför vill människor inte se och rätta sig efter sanningen? Många studerar Skriften, för att bevisa de egna idéernas riktighet. De förändrar Guds Ords betydelse till att ikläda sig deras egna meningar. Och så gör de också med de vittnesbörd Han sänder. De citerar en halv mening, och utelämnar andra halvan, som skulle visa att deras resonemang är falskt, i fall de anfördes. Gud har en strid med dem, som förvränger Skriften, och får den till att passa deras förutfattade meningar. – Manuskript 22, 1890. rätt (82) Ord förvrängs och missförstås – Det verkar vara omöjligt för mig, att bli förstådd av dem, som har fått ljuset, men inte har vandrat i det. Vad jag kan tänkas säga i privata samtal, skulle kunna upprepas, så att meningen bleve den rakt motsatta till vad den skulle ha betytt, om åhörarna hade varit helgade till sinne och ande. Jag är rent av rädd för, att tala till mina vänner; för senare får jag höra, att syster White säger det, eller syster White säger något annat. rätt (82) Mina ord blir så förvrängda och misstolkade, att jag drar den slutsatsen att Herren önskar, att jag skall hålla mig undan från stora församlingar och vägra enskilda samtal.(83) Vad jag säger, rapporteras i ett så förvanskat ljus, att det är nytt och främmande för mig. Det är blandat med ord från människor, som hyser sina egna teorier. – Brev 139, 1900. rätt (83) Från första början en röst i vår mitt – Vi kallar Dig till att stå på Herrens sida, och göra Din del som en trogen undersåte i riket. Erkänn gåvan, som har skänkts åt församlingen, till vägledning för Guds folk i de sista dagarna av jordens historia. Från begynnelsen har Guds församling haft profetians gåva i sin mitt som en levande stämma, som ger råd, förmanar och undervisar. rätt (83) Vi har nu kommit till de sista dagarna av den tredje ängelns budskaps verk, varunder Satan kommer att arbeta med större kraft, för han vet att hans tid är kort. Samtidigt skall det, genom den Helige Andes gåvor, förkomma olika funktioner genom Andens utgjutelse. Detta är särlaregnets tid. – Brev 230, 1908. rätt (83) Den beskyddande barriären rivs bort – Fienden har gjort sina mästerliga ansträngningar, för att rubba vårt eget folks tro på Vittnesbörden, och när dessa villfarelser kommer in, påstås de bevisa alla antaganden utifrån Bibeln, men därmed feltolkas Skriften. Man kommer med klara påståenden, som äldstebroder Canright gjorde, och missbrukar profetiorna och Skriften till att belägga lögner. Och genom att människor har försvagat tilltron i våra församlingar till Vittnesbörden, har de rivit ned barriären, så att vantro mot sanningen utbreds, och det höjs inga röster mot villfarelsens makt. rätt (83) Det är precis så, som Satan gärna vill ha det, och de, som har berett vägen för att folk inte skall ge akt på Guds Andes Vittnesbörds varningar och tillrättavisningar, kommer att bli varse att en flodvåg av alla slags villfarelser kommer att väckas till liv. De framhäver Skriften som sitt bevis, och Satans bedrägerier kommer att vara förhärskande i varje form. – Brev 109,1890. rätt (83) Säkra från Satans lockande förvillelser – Människor (84) kan lägga plan efter plan, och fienden kommer att försöka att locka bort själar från sanningen, men alla som tror att Herren har talat genom syster White, och har gett henne ett budskap, kommer att vara trygga från många förvillelser, som skall förekomma i dessa sista dagar. – Brev 50, 1906 rätt (84) Det är inte mig Du bedrar, utan Herren – Jag har försökt, att göra min plikt mot Dig och mot Herren Jesus, vilken jag tjänar och vars sak jag älskar. Vittnesbörden jag har burit fram inför Dig, har i sanning framställts för mig av Herren. Jag är ledsen, att Du har förkastat det ljus, som har kommit. . . . rätt (84) Bedrar Du Din Herre, för att Han i Sin stora nåd visar Dig precis, var Du står andligt? Han känner alla hjärtats syften. Intet är dolt för Honom. Det är inte mig, som Du bedrar. Det är inte mig Du är så förbittrad emot. Det är Herren, som har gett mig ett budskap att frambära till Dig. – Brev 66, 1897. rätt (84) Att ge upp tron på Vittnesbörden – En sak är säker: De sjundedags-adventister, som kommer att ställa sig under Satans banér, kommer först att ge upp tron på varningarna och tillrättavisningarna, som finns i Guds Andes Vittnesbörd. rätt (84) Det ges ett kall till omfattande helgelse och heligare tjänst, och det kallet kommer att fortsätta att ljuda. – Brev 156, 1903 rätt (84)Två typiska exempel (85) Han svarade: "Jag är glad för, att Du inte sände mig ett skrivet meddelande; jag önskar hellre ett budskap från Dina läppar; hade det kommit på annat sätt, tror jag inte det skulle ha gjort mig någon nytta." Så sporde han: "Varför inte ge mig budskapet nu?" Jag sade: "Kan Du stanna kvar, för att höra det?" Han svarade, att det kunde han. rätt (85) Jag var väldigt trött, för jag hade varit med om skolavslutningen den dagen; men nu reste jag mig upp från sängen jag låg på och läste för honom i tre timmar. Hans hjärta blev uppmjukat, tårar var i hans ögon, och då jag avbröt läsningen, sade han: "Jag tar till mig varje ord; det hela har med mig att göra." rätt (85) Mycket av det som jag läste upp, hade att göra med [den australiska] Echo-redaktionen och dess ledning från början. Herren hade också uppenbarat bror Faulkheads förbindelse med frimurarna för mig, och jag gjorde det klart att i fall han inte klippte av varje band till dessa föreningar, skulle han förlora sin själ. rätt (85) Han sade: "Jag godtar det ljus Herren har sänt mig genom Dig. Jag skall handla enligt det. Jag är medlem av fem loger och tre andra loger står under min kontroll. Jag sköter om alla deras affärer. Nu tänker jag inte delta i flera av deras möten, och skall avbryta mina affärsförbindelser med dem så snabbt som möjligt." rätt (85) Jag upprepade för honom de ord min ledsagare yttrat om dessa sällskap. I det att jag gjorde samma handrörelse som min ledsagare, sade jag: "Jag kan inte berätta allt det, som jag har fått veta." Bror Faulkhead berättade för äldstebroder Daniells och andra, att jag gav det särskilda tecken, som endast kändes till av de högst uppsatta i Frimurarorden, som han nyligen trätt in i. Han sade, att jag ej kände till tecknet, och att jag inte insåg mig ge honom tecknet. Det var ett särskilt bevis för honom, att Herren verkar genom mig för hans själs frälsande. – Brev 46, 1892. rätt (85) 2. En bror och gästen på lägerplatsen – Jag förde några av våra bröder åt sidan i vårt tält [vid lägermötet i Milton, Washington] och högläste för dem det jag hade skrivit för tre år sedan, om deras (86) uppträdande. De hade gett ett löfte till Generalkonferensen och dragit det helt tillbaka igen. Jag läste klara och tydliga vittnesbörd för dem, men här var kruxet – de hade inte känt sig förpliktade till, att tro på Vittnesbörden. Bror L hade varit med i Marionpartiet [en sidogren, som sprang upp i Marion, Iowa, i mitten av 1860-talet], medan han bodde i La Porte, Iowa, och vad som borde göras med dessa människor, var en gåta. Det var ingen predikant eller predikants budskap, som de respekterade framför sitt eget omdöme. Hur de skulle kunna fås att reagera, var frågan. Vi kunde blott be, och arbeta för dem som om de trodde alla vårt vittnesbörds ord, och vara lika försiktiga, som om de varit icke-troende. . . . rätt (86) Tidigt på Sabbatsförmiddagen [den 7. juni, 1884] begav jag till mötet och Herren gav mig ett vittnesbörd personligen till dem, helt oväntat för mig. Jag utgöt det över dem, och visade dem att Herren sänt Sin tjänarinna med ett budskap och budskapet de tog till sig, var det budskap, som Gud hade förordnat skulle nå dem. Men de kände sig fria, att riva det i bitar och göra Guds Ord verkningslöst. . . . rätt (86) Sabbaten, den 14. juni. Vi hade möten, som länge kommer att kommas ihåg. På Sabbatsförmiddagen talade bror [J. N.] Loughborough. Jag talade på eftermiddagen. Herren hjälpte mig. Så kallade jag fram dem. Trettiofem gensvarade. Det var mest unga män och kvinnor, samt äldre män och kvinnor. Vi hade ett högst dyrbart möte. Några, som hade lämnat sanningen, kom tillbaka i ånger och bekännelse. Många började för första gången. Herren Själv var där. Detta tycktes bryta ned fördomarna och rörande vittnesbörd avlades. Vi hade en paus, och började så igen, och det goda arbetet fortsatte. . . . rätt (86) Fredag eftermiddag läste jag upp betydelsefulla saker, som hade skrivits tre år tidigare. Detta erkändes som kommande från Gud. Vittnesbörden antogs hjärtligt, och det gjordes bekännelser, till stort gagn för de felande. – Brev 19, 1884. rätt |