| Utvalda budskap 3 kapitel 12. Från sida 88 | ren sida tillbaka |
(88)Introduktion (88)Eftersom de första skrifterna om olika delar av tidsåldrarnas konflikt gjordes mera omfattande två eller tre gånger, är det omöjligt att ge en kronologisk ordning för Ellen Whites arbete, som skildrar händelserna under den flertusenåriga striden. Det bör också märkas, att Ellen White betraktade alla delar av denna berättelse som delar av berättelsen om den stora striden, det må vara Gamla Testamentets, Nya Testamentets eller den kristna tidsålderns historia. rätt (88)Det förekommer också uttalanden, som berättar om hennes assistenters arbete, som utgör inledningen av denna sektion. Andra kapitel behandlar hennes skrivande om Kristi liv, där hon stöttades av sin niece år 1876 och av Marian Davis på 1890-talet. rätt (89)Ellen Whites son William var väldigt tätt knuten till modern i hennes bokproduktion efter 1881, året då James White dog. Vid flera tillfällen skrev han utifrån sitt ingående vetande om sin mors arbete med böckerna. Flera upplysande uttalanden från hans penna, så väl som från Marian Davis’ penna, ingår som appendixartiklar. (89)Bokassistenter i Ellen G. Whites arbete (89)I det att arbetet växte, bistod andra mig med beredandet av stoff, som skulle offentliggöras. Efter min mans död anslöt sig trofasta hjälpare till mig. Dessa arbetade outtröttligt med nedskrivandet av Vittnesbörden och förberedde artiklar för publicering. rätt (89) Men de rykten man hör, att vilken som helst av mina assistenter har lov till, att lägga till material eller ändra meningen i de budskap jag skriver, är inte riktiga. – Brev 225, 1906, offentliggjort 1913 i Writing and Sending Out of the Testimonies to the Church, s. 4. (Selected Messages, band 1, s. 50.) rätt (89) E. G. White kände sig otillräcklig 1873 – (90) Denna morgon ser jag helt nyktert på mina skrifter. Min man är för svag, för att hjälpa mig i beredandet av dem till tryckmaskinen, därför tänker jag inte göra mera härvidlag just nu. Jag är inte fackman. Jag kan inte förbereda mina egna skrifter för tryckning. Tills jag behärskar den konsten, kan jag inte skriva mera. Det är inte min uppgift, att betunga andra med mitt manuskript. – Manuskript 3, 1873. (Dagbok den 11. januari, 1873.) rätt (90) Kände sig otillräcklig 1894 – Nu måste jag lämna det här ämnet så ofullkomligt framställt, att jag fruktar för att Du kommer att feltolka det, som jag är så angelägen om att göra tydligt. Oh, om Gud ville skärpa förståelsen, för jag är bara en stackars skriverska, och förmår inte att uttrycka Guds stora och djupa gåtor med en penna. Oh, be för Er själva, be for mig. – Brev 67, 1894. rätt (90) Påståenden om ändringar i skrifterna motbevisade – Du har sett renskrivarna. De ändrar inte på mitt språk. Det står, som jag skriver det. . . . rätt (90) Mitt arbete har pågått på fältet sedan 1845. Ända sedan dess har jag arbetat med penna och röst. Större ljus har kommit till mig, i det att jag har vidarebefordrat ljuset jag har fått. Jag har mycket mera ljus över de gammal- och nytestamentliga Skrifterna, som jag skall framföra till vårt folk. – Brev 61a, 1900. rätt (90) Slutligt korrektur av alla skrifter, publicerade och icke publicerade – Jag är stadigt lika så aktiv som förr. Jag är inte det minsta bruten. Jag är i stånd till, att arbeta mycket, skriva och tala som jag gjorde för åratal sedan. rätt (90) Jag läser allt, som är renskrivet, för att se om allt är som det skall vara. Jag läser hela bokmanuskriptet, innan det sänds till tryckeriet. Så Du kan se, att min tid är (91) fullt upptagen. Utöver att skriva, kallas jag till att tala i olika församlingar och delta vid viktiga möten. Jag kunde inte utföra det arbetet, med mindre Herren hjälpte mig. – Brev 133, 1902. rätt (91) Marian Davis' arbete (91) Marian är min bokmedarbetare – Marians arbete är på det hela taget annorlunda. Hon är min bokmedarbetare. Fanny [Bolton] [Fanny Bolton, en tidningsskribent, kom, efter att ha blivit sjundedags-adventist, in i arbetet med Ellen Whites bokutgivande och ledsagade henne strax därefter till Australien] har aldrig varit min bokmedarbetare. Hur har mina böcker framställts? Marian gör inget anspråk på erkännande. rätt (91) Hon arbetar på detta sätt: Hon tar mina artiklar, som är utgivna i våra tidningar, och klistrar in dem i tomma böcker. Hon får också en kopia av alla brev jag skriver. Under färdigställandet av ett kapitel i en bok minns Marian, att jag har skrivit något om just denna punkt, som kan ge saken ytterligare styrka. Hon börjar att söka efter det, och i fall hon så finner det och ser, att det skulle göra kapitlet mera klart, lägger hon till det. rätt (91)Böckerna är inte Marians alster, utan mina egna, samlade från alla mina skrifter. Marian har många skrifter att ta ifrån, och hennes förmåga att arrangera materialet, är av stort värde för mig. Därmed slipper jag, att leta igenom massor av sidor, vilket jag inte har tid till. rätt (91)Så Du förstår, att Marian är av stor, värdefull hjälp för mig med att utge mina böcker. Fanny har inte haft något (92) med det att göra. Marian har läst kapitel för henne, och Fanny har en del gånger föreslagit, hur saker och ting skall arrangeras. rätt (92)Det är skillnaden mellan medarbetarna. Som jag har nämnt, har Fanny blivit strängt förbjuden, att ändra mina ord till sina. Såsom talade av himmelska krafter, är orden stränga i sin enkelhet; och jag försöker att kläda tankarna i ett så enkelt språk, att ett barn kan förstå varje ord, som blir sagt. Ord från någon annan skulle inte vara jag. rätt (92)Jag har skrivit så här grundligt, för att Du skall kunna förstå det. Fanny må påstå, att hon har åstadkommit mina böcker, men det har hon inte gjort. Detta har varit Marians område, och hennes arbete är långt mera avancerat, än något av det Fanny har gjort för mig. – Brev 61a, 1900. rätt (92)Marians försiktighet, då Patriarker och Profeter blev utarbetad 1889 – Willie [W. C. White] [William C. White, son till Ellen White, verkade för tillfället som Generalkonferensens tillförordnade ordförande] är på möten tidigt och sent, tänker ut planer, vidtar åtgärder för Guds verks förbättring och effektivisering. Vi ser honom endast vid matbordet. rätt (92)Marian brukar uppsöka honom med en del smärre ärenden, som hon borde kunna reda ut själv. Hon är då nervös och förhastad och han så trött, att han måste hålla tand för tunga och bevara sinnesnärvaron så gott han förmår. Jag har talat med henne och sagt, att hon måste ordna många saker själv, som hon annars har påtalat för Willie. rätt (92)Hennes tankar rör alla punkter i arbetet och förbindelser däremellan, och hans sinne har sysslat med så många skilda och vanskliga ämnen, att hans hjärna svajar och då är hans sinne på inget sätt i stånd till, att ta itu med dessa småsaker. Hon måste helt enkelt ta tag i de ting, som utgör hennes del av arbetet, och inte uppmärksamma honom på dem, eller tynga hans sinne med dem. Stundom tror jag, att hon kommer att ta livet av oss båda två, och det i onödan, med sina småsaker, som hon lika väl kan reda ut själv, i stället för att föra fram dem inför oss. Varje (93) liten ändring av ett ord önskar hon, att vi skall se. – Brev 64a, 1889. rätt (93)Hennes trofasta tjänster värdesätts högt – Jag känner mig högst tacksam för syster Marian Davis’ hjälp med utgivningen av mina böcker. Hon samlar material från mina dagböcker, från mina brev, och från artiklarna, som är offentliggjorda i våra tidningar. Jag sätter stort värde på hennes trofasta tjänst. Hon har stått vid min sida i tjugofem år, och har hela tiden blivit bättre på att klassificera och gruppera mina skrifter. – Brev 9, 1903. rätt (93)Vi arbetade tillsammans, bara arbetade tillsammans – Marian, min hjälpare, trofast och uppriktig i sitt arbete, som kompassnålen mot polen, ligger för döden. [Detta skrevs den 24. september, 1904. Marian Davis dog den 25. oktober, 1904, och blev begravd i St. Helena, California. – Utgivarna.] rätt (93)I morgon lämnar jag Battle Creek. Samtidigt dras min själ hela tiden till den döende flicka, som tjänat mig de senaste tjugofem åren. Vi har stått sida vid sida i arbetet, och i fullkomlig harmoni under det arbetet. Och då hon ville infoga de dyrbara enskildheter, som offentliggjorts i tidningar och böcker och visa det hela för mig, brukade hon säga: "Nåväl, det är något som fattas. Jag kan inte komma på vad." Då brukade jag ögna igenom texten, och på ett ögonblick framstod den rätta lösningen. rätt (93)Vi arbetade tillsammans, arbetade bara tillsammans och det alltid i fullständig samklang. Hon är döende. Och det på grund av hängivenheten för arbetet. Hon satsar med all iver, som om det vore blodigt allvar, och vi bägge har verkat intensivt, för att varje avsnitt skall hamna på rätt plats, och ha avsedd verkan. – Manuskript 95, 1904. rätt |