Mänskoblivandet

(127)Inledning
Frälsningsplanen, där Jesu mänskoblivande utgör själva hjärtat eller kärnan, är ett outtömligt ämne, som vi måste se med nya ögon, och som kommer att vara det huvudsakliga ämnet för våra studier under evighetens oupphörliga tider. Om och om igen har Ellen White, i sina predikningar, i sina brev, artiklar i tidskrifter och böcker berört detta upphöjande ämne med värme, nämligen att Gud och människor förenas. Detta är särskilt tillfället i Vändpunkten. rätt

(127) Ett antal belysande uttalanden står i utdrag från "The Youth's Instructor", och liknande material från andra källor har redan infogats i Selected Messages, bok 1, sidorna 242-289; andaktsboken från 1965: "That I May Know Him"; och frigett material från Ellen G. White i SDA:s Bibelkommentar, band 5, sidorna 1126-1131; och band 7a, sidorna 443-456, sistnämnda ett nytryck av Appendix B från sjundedags-adventisternas svar på doktrinära spörsmål. rätt

(127) Från tid till annan kommer det dock fram ytterligare utvalda artiklar från källor, som vanligtvis inte är tillgängliga. Flera av dessa har här satts samman till denna sektion: "Mänskoblivandet". rätt

(127) När vi ser tillbaka på dessa sköna, och tidvis synbarligen outgrundliga, sanningar, påminns vi om Ellen G Whites uttalande: "Kristi mänskoblivande har alltid varit, och kommer alltid att vara, en gåta." Brev 8, 1895 (offentliggjort i SDA-Bibelkommentaren, band 5, s. 1129). rätt

(127) Men dessa stora sanninger ligger framför oss, så att vi kan gripa tag om dem i tro. – Whitestyrelsen. rätt

(127)Fulländandet av Kristi mänskoblivande
Vi kan inte förstå, hur Kristus blev ett litet hjälplöst barn. Han kunde ha kommit till jorden med en sådan skönhet, att Han inte hade varit lik människors söner. Hans ansikte kunde ha strålat av ljus, och Hans figur kunde ha varit hög och vacker. Han kunde ha kommit sådan, att Hans betraktare hade blivit hänryckta; men det var inte det sätt, som Gud hade planerat att Han skulle framträda ibland människornas söner på. rätt

(127) Han skulle vara lik dem tillhörande mänskosläktet och det judiska folket. Hans anletsdrag var som andra människors, och Han skulle inte äga sådan personlig skönhet, att folk skulle peka ut Honom som olika andra. Han skulle bli ett med mänskosläktet, och stå som människa inför himmelen och jorden. Han hade kommit, för att ta människans plats, och bli människornas borgensman, för att betala den syndaskuld, som överträdarna ådragit sig. Han skulle leva ett rent liv på jorden, och visa att Satan hade ljugit, då han påstod att mänskofamiljen tillhörde honom för evigt, och att Gud inte kunde plocka människorna ur hans händer. rätt

(128)Människor såg först Kristus som spädbarn, som ungt barn. . . .
(128) Ju mera vi tänker på, att Kristus blev ett barn här på jorden, desto mera förunderligt ter det sig. Hur kan det komma sig, att det hjälplösa barnet i Betlehems krubba ändå är Guds gudomlige Son? Även om vi inte kan förstå det, kan vi tro att världarnas Skapare för vår skull blev ett hjälplöst barn. Fastän Han är högre än någon av himmelens änglar, fastän Han är lika stor som Fadern på himmelens tro, blev Han ett med oss. I Honom blev Gud och människor ett, och det är i detta faktum som vi finner hopp för det fallna släktet. Ser vi på Kristus i köttet, ser vi på Gud i mänsklig gestalt, och ser den gudomliga härlighetens glans i Honom, Gud Faderns uttryckliga bild. – The Youth's Instructor, den 21. november, 1895. rätt

(128)Kristus steg ned till fallna människors nivå
Kristus har gjort ett oändligt offer. Han gav Sitt eget liv för oss. På Sin gudomliga själ tog Han följden av överträdelsen av Guds lag. Då Han lade Sin kungakrona åt sidan, gick Han med på att stiga ned, pinnhål för pinnhål, till den fallna mänsklighetens nivå. – The Review and Herald, den 30. april, 1901. rätt

(128)Från Jordan blev Jesus förd ut i frestelsens öken. "Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: ’Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd’" (Matt. 4:2, 3). rätt

(128)Kristus led den svåraste svält, och denna frestelse var allvarlig. Men Han måste börja återlösningsverket precis där, som ödeläggelsen började. Adam föll på grund av aptiten, och Kristus måste segra här. Den kraft, som vilade över Honom, kom personligen från Fadern, och Han fick inte använda Sig av den för egen skull. I denna långa fasta vävdes det in en styrka och kraft i Hans erfarenhet, som Gud allena kunde ge. Han mötte och stod emot fienden med kraften i ett "Så säger Herren". "Människan lever inte bara av bröd", sade Han, "utan av varje ord som utgår från Guds mun" (vers 4, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98). rätt

(128) Det är varje frestad själs förmånsrätt på (129) jorden, att få denna styrka. Kristi erfarenhet är till vårt gagn. Hans exempel med att övervinna aptiten pekar ut vägen för dem, som vill vara Hans övervinnande efterföljare. rätt

(129)Kristus led liksom medlemmar av mänskosläktet lider under frestelse; men det var icke Guds vilja, att Han skulle utöva Sin gudomliga kraft för Sin egen skull. Hade Han inte stått som vår representant, skulle Kristi oskyldighet ha fritagit Honom från all denna pina, men det var på grund av Hans oskyldighet, som Han så tydligt kände av Satans angrepp. Allt detta lidande, som är resultatet av synd, blev utgjutet i skötet på Guds syndfrie Son. Satan sårade Kristi häl, men varje kval Kristus utstod, varje sorg, varje oro, var uppfyllelsen av den stora planen för människans förlossning. Varje slag, som fienden riktade, vändes åter mot honom. Kristus krossade ormens huvud. – The Youth’s Instructor, 21. december, 1899. rätt

(129)Var Kristus i stånd till, att ge efter för frestelse?
I Ditt brev rörande Kristi frestelser säger Du: "Om Han var ett med Gud, kunde Han inte falla." . . . . Det, som Du frågar mig om, är: Under vår Herres stora strid i öknen, till synes under Satans och hans änglars makt, var Han då i stånd till, i Sin mänskliga natur, att ge efter för dessa frestelser? rätt

(129)Jag tänker försöka, att besvara denna viktiga fråga: Som Gud kunde Han inte frestas: men som människa kunde Han frestas, i hög grad, och kunde ge efter för frestelserna. Hans människonatur måste genomgå samma prövning och svårighet, som Adam och Eva gick igenom. Hans människonatur var skapt; den ägde inte en ängels makt. Den var mänsklig, identisk med vår egen. Han gick över den mark, där Adam föll. Han var nu vid den punkt där, om Han bestod provet och svårigheten för det fallna släktets skull, Han kunde gottgöra Adams skamliga fel och fall, i vår egen mänsklighet. rätt

(129)Kristus hade en mänsklig kropp och ett mänskligt sinne – En mänsklig lekamen eller kropp och ett mänskosinne var Hans. (130) Han var ben av våra ben och kött av vårt kött. Han var utsatt för armod från Sitt första inträde i världen. Han var föremål för besvikelse och vanskligheter i Sitt eget hem, ibland Sina egna bröder. Han var inte, såsom i de himmelska salarna, omgiven av rena och älskvärda karaktärer. Han var omgiven av svårigheter. Han kom in i vår värld, för att hålla fast vid en ren, syndfri karaktär, och för att tillbakavisa Satans lögn, att det var omöjligt för människor att hålla Guds lag. Kristus kom, för att leva ut lagen i Sin mänskliga natur på just det sätt, som alla kan leva ut lagen i sin mänskliga natur, om de bara vill följa Kristi exempel. Han ingav heliga gamla män att skriva till människors gagn: "Låt honom gripa fatt i min styrka, så han kan få frid med mig; och han skall få frid med mig" (Jesaja 27:5, danska Bibeln). rätt

(130)Det har gjorts ställts tillräckliga resurser till förfogande, för att begränsade, fallna människor skall kunna knyta an till Gud, så att de, genom samma källa, varifrån Kristus erhöll Sin kraft till att övervinna i Sin mänskliga natur, kan stå fasta mot varje frestelse, liksom Kristus gjorde. Han mötte de besvärligheter, som den mänskliga naturen möter. Han andades in luften från samma värld, som vi andas in. Han stod och reste i samma värld, som vi bebor. Den var uppenbarligen inte mera inställd på nåd och rättfärdighet, än den är i dag. rätt

(130)Hans egenskaper kan vara våra – Det är vår förmånsrätt, att erhålla de högre egenskaperna hos Hans väsen, om vi, genom de resurser Han har ställt till vårt förfogande, vill tillägna oss dessa välsignelser och ihärdigt uppöva det goda, i stället för det onda. Vi har förnuftet, samvetet, minnet, viljan och hängivenheten – alla egenskaper en människa kan besitta. Genom de åtgärder, som vidtogs, då Gud och Hans Son ingick förbund om, att befria människorna från Satans träldom, ställdes alla nödvändiga funktioner till förfogande, för att den mänskliga naturen skulle kunna ingå förbund med den gudomliga naturen. I en sådan natur blev vår Herre frestad. Han kunde ha gett efter för Satans lögnaktiga antydning, som Adam gjorde, men vi borde tillbe och förhärliga Guds Lamm, för att Han inte på en (131) enda punkt gav efter på minsta vis. rätt

(131)Två naturer förenade i Kristus – Genom att få del av den gudomliga naturen, kan vi stå rena, helgade och obesmittade. Gudomen blev inte gjord mänsklig, och människan blev inte gjord gudomlig, då de två naturerna smälte samman. Kristus ägde inte samma syndiga, fördärvade och fallna otrohet, som vi besitter, ty annars hade Han inte kunnat vara ett fullkomligt offer. – Manuskript 94, 1893. rätt

(131)Kristi frestelser var verkliga – När en Kristi efterföljare stöter på besvärligheter och förvecklingar, skall han inte mista modet. Han skall inte överge sin tillit, i fall hans förväntningar inte genast uppfylls. När fienden slår honom, måste han minnas Frälsarens liv med besvär och besvikelser. Himmelska väsen tjänade Kristus, då Han behövde det, likväl befriades därmed inte Frälsarens liv från kamp och frestelse. Han blev frestad på alla punkter, liksom vi, dock utan att falla i synd. Om Hans folk ville följa Hans goda förebild, skulle de bli omgivna av Hans Ande, och himmelska änglar skulle tjäna dem. rätt

(131)De frestelser Kristus blev utsatt för, var en förfärlig verklighet. Som person med fri vilja, hade Han en prövotid, med frihet till att ge efter för Satans frestelser och motarbeta Gud. Om detta inte hade varit fallet, om det inte hade varit möjligt för Honom att falla i synd, kunde Han inte ha blivit frestad på alla punkter, liksom mänskosläktet blir frestat. rätt

(131)Kristi frestelser, Hans lidanden under dessa, stod i förhållande till Hans upphöjda, syndfria sinnelag eller karaktär. Men närhelst Kristus var i nöd, vände Han Sig till Sin Fader. Han "stod emot till blods" vid den tidpunkt, då fruktan för moraliskt sviktande var såsom dödsfruktan. Då Han, i Sin själsångest, böjde Sig i Getsemane, föll det blodsdroppar ur Hans porer, och gav jordens mull näring. Han bad under starka rop till himmelen och tårar, och Han blev bönhörd, eftersom Han fruktade. Gud styrkte Honom, och Han kommer att styrka alla, som vill ödmjuka sig själva, och kasta sig med själ, kropp och ande i en förbundshållande Guds händer. rätt

(132)(132) På korset erfor Kristus, som ingen annan kan, den fruktansvärda kraften hos Satans frestelser, och Hans hjärta utgöts i medömkan och förlåtelse för den döende rövaren, som hölls fången av fienden. – The Youth's Instructor, den 26. oktober, 1899. rätt

(132)Kristi hjärta blev genomborrat av långt värre psykisk smärta, än den smärta, som spikarna gav Honom, som drivits genom Hans händer och fötter. Han bar hela väldens synder, tog emot vårt straff – Guds vrede mot överträdelsen. Hans nöd innefattade den svåra frestelsen, att Han kunde tro Sig vara övergiven av Gud. Hans själ blev torterad av trycket från det stora mörker, som hotade att få Honom att avvika från Sin redbarhet under den fruktansvärda prövningen. rätt

(132)I fall det inte är möjligt att ge efter, är frestelse inte frestelse. Frestelsen motstås, när människan påverkas kraftfullt till att göra en galen handling, och, medveten om att hon kan begå handlingen, står emot, i tro, med ett fast grepp om den gudomliga kraften. Detta var den prövning, som Kristus gick igenom. – The Youth’s Instructor, den 20. juli, 1899. rätt

(132)Vi måste övervinna såsom Kristus övervann – Guds kärlek och rättfärdighet, liksom oföränderligheten hos Hans lag, visades genom Frälsarens liv, lika väl som genom Hans död. Han iförde Sig mänsklig natur, med dess svaghet, dess böjelser, dess frestelser. . . "{E}n som blev frestad i allt liksom vi" (Hebr. 4:15). För egen del utövade Han ingen kraft, som människor inte kan utöva. Som människa mötte Han frestelser, och segrade i den styrka Han fick från Gud. Han ger oss ett exempel på fullkomlig lydighet. Han har ordnat så, att vi kan få del av den gudomliga naturen, och förvissar oss om, att vi kan övervinna det, som Han övervann. Hans liv vittnar om faktumet, att med hjälp av samma gudomliga kraft, som Kristus fick, är det möjligt för människor att lyda Guds lag. – Manuskript 141, 1901. rätt

(132)Gud sände ett syndfritt väsen till denna värld
Gud gjorde det allra bästa för oss, som Han förmådde att göra, då Han sände ett Syndfritt Väsen från himmelen, för att visa denna syndiga värld, hur de frälsta skall vara till (133) karaktären: Rena, heliga och obesmittade, med Kristi avbild inne i sig. Han sände Sitt ideal i form av Sin Son, och bad människorna, att bygga sinnelaget i överensstämmelse med detta ideal. – Brev 58, 1906. rätt

(133)Människan skapades ursprungligen med en syndfri moralisk natur
I himmelens rådsförsamlingar sade Gud: "’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. . . Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne" (Första Mos. 1:26, 27). Herren skapade människans moraliska förmågor och hennes kroppsliga krafter. Allt var en syndfri avskrift av Honom Själv. Gud berikade människan med heliga egenskaper, och satte henne i en trädgård, som var gjord uttryckligen för henne. Synd allena kunde förstöra väsen, som hade skapats av den Allsmäktiges hand. – The Youth's Instructor, den 20. juli, 1899. rätt

(133)Bar andras sjukdomar
Kristus ensam förmådde, att bära hela mänskosläktets lidanden. "I alla deras lidanden led han" {Jesaja 63:9, danska Bibeln}. Han bar aldrig egna sjukdomar, utan andras. Då den lidande mänskligheten tryckte sig mot Honom, var Han, som var fullständigt frisk och rask i Sin mannakraft, som en, vilken led med dem. . . . rätt

(133)I Sitt liv på jorden utvecklade Kristus en fullkomlig karaktär. Han visade Sin Faders bud fullständig lydnad. Då Han kom till världen i mänsklig gestalt, då Han blev underställd lagen, då Han visade människorna, att Han bar deras sjukdomar, deras sorg, deras skuld, blev Han ingalunda syndare. Till fariséerna kunde Han säga: "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" {Joh. 8:46.} Inte en enda fläck av synd gick att finna på Honom. Han stod inför världen i egenskap av Guds fläckfria Lamm. – The Youth's Instructor, 29. december, 1898. rätt

(133)Kristi syndfrihet störde Satan
Kristus, världens Förlösare, placerades inte där omgivningarna runt Honom var de bästa, för att bevara renhet i livet och en obesmittad (134) moral, ändå blev Han inte besmittad. Han var inte fri för frestelse. Satan gjorde allvarliga, ihållande ansträngningar, för att bedra och övervinna Guds Son med sina bedrägerier. rätt

(134)Kristus är den ende, som vandrat syndfri på jorden. Han var ren, fläckfri och obesmittad. Att det skulle vara En utan syndens besmittelse på Sig, på denna jord, det störde syndens upphovsman betänkligt, och han sparade inte på krutet, för att övervinna Kristus med sin listiga och bedrägliga kraft. Men vår Frälsare litade på Sin himmelske Fader för visdom och styrka, för att motstå och övervinna frestaren. Hans himmelske Faders Ande besjälade och styrde Hans liv. Han var syndfri. Dygd och renhet kännetecknade Hans liv. – The Youth’s Instructor, februari, 1873. rätt

(134)Vår fallna människonatur knuten till Kristi gudomlighet
Fastän Han inte hade en enda fläck på Sin karaktär, förnedrade Han Sig likväl till, att förbinda vår fallna mänskonatur med Sin gudomlighet. Genom att ikläda Sig det mänskliga, ärade Han mänskligheten. Genom att ta på Sig vår fallna natur, visade Han vad den kunde bli; det gjorde Han, genom att godta de tillräckliga resurser, som Han Själv har ställt till förfogande; och genom att Han fick del av den gudomliga naturen. – Brev 81, 1896. rätt

(134)Frestad, som barnen blir i dag
Någon kan tro att Kristus, eftersom Han var Guds Son, inte drabbades av frestelser, som barnen nu gör. Skriften säger, att Han blev frestad på alla sätt, liksom vi blir frestade. – The Youth’s Instructor, april, 1873 rätt

(134)Vad mänskoblivandet uträttar
Herren skapade inte människan, för att hon skulle återlösas, utan för att bära Hans avbild. Dock förlorade människan Guds avbild genom synden. Det är endast genom människors återlösning, som Gud kan förverkliga Sitt mål med, att göra henne till en Guds son eller dotter. rätt

(135) "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att (135) bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. . . . . . Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd" (Joh. 1:12-16). rätt

(135)På grund av den lösesumma, som betalades för henne, kan människan, genom sitt eget val, förverkliga Guds plan, och tack vare den Gudagivna nåden bära den avbild, som först blev inpräntad i henne, och senare gick förlorad vid syndafallet. . . . rätt

(135)Kristi lydighet är inte helt olik vår – Den store läraren kom till vår värld, inte endast för att försona synd, utan för att vara en lärare både i föreskrift och som ett gott föredöme. Han kom, för att visa människan, hur lagen skall hållas i lydnad, så att människan inte har någon ursäkt för, att följa sitt eget skadade omdöme. Vi ser Kristi lydighet. Hans liv var utan synd. Hans livslånga lydnad utgör en tillrättavisning för den olydiga mänskligheten. Kristi lydnad skall inte ses som något annat, än den lydnad Han kräver av var och en av oss. Kristus har visat oss, att det är möjligt för alla människor, att lyda Guds lag. . . . rätt

(135)Kristi gärningar var ingen halvhjärtad tjänst. Kristus kom icke, för att göra Sin egen vilja, utan Hans vilja, som hade sänt Honom. Jesus säger: "Gå lydigt i mina fotspår som Son. Jag lyder som partnern i en stor affärsverksamhet. Du skall lyda som i partnerskap med Guds Son. Ofta kommer Du inte att kunna se stigen klart; rådfråga då Gud, så kommer Han att ge Dig visdom, mod och tro till att rycka framåt, och överlämna alla besvärligheter åt Honom." Vi vill förstå så mycket som möjligt av vår Herres sanna människonatur. Det gudomliga och det mänskliga var sammankopplade i Kristus, och bägge var fullständiga. rätt

(135)Som Guds Son fungerade vår Frälsare fullt ut med andra mänskliga väsen. Vi är Guds söner och döttrar. För att veta, hur vi skall uppföra oss (136) klokt och rätt, måste vi följa där, som Kristus banar vägen. I trettio år levde Han ett fullkomligt mänskoliv, varvid Han motsvarade den högsta standard för fullkomlighet. Låt då en människa, oavsett hur ofullkomlig hon är, hoppas på Gud, och inte säga: "I fall jag inte hade detta temperament, skulle jag tjäna Gud", utan snarare ställa sig helhjärtat i Hans tjänst. . . . Jag {Jesus} har återlöst denna natur. "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn" (Joh.1:12). – Du är inte urartad, utan upphöjd, förädlad och renad. Du kan finna en tillflykt hos Mig. Du kan uppnå seger och mera, än segra i Mitt namn. – Brev 69, 1897. rätt

(136)Satan tillkännagav, att människan inte kunde hålla Guds lag
Väldens Återlösare vandrade över den mark, där Adam föll på grund av sin olydnad mot Herrens entydiga lag; och Guds enfödde Son kom till vår värld som människa, för att för världen uppenbara eller visa, att människor visst kunde hålla Guds lag. Satan, den fallne ängeln, hade förklarat, att ingen människa kunde hålla Guds lag efter Adams olydighet. Han åberopade, att hela släktet stod under hans herravälde. rätt

(136)Guds Son satte Sig Själv i syndarens ställe, och gick över den mark, där Adam föll, och stod emot frestelsen i öknen, som var hundra gånger starkare, än det som mänskosläktet har blivit – eller någonsin kommer att bli – utsatt för. Jesus stod emot Satans frestelser på samma sätt, som envar själ står emot, genom att hänvisa honom till den Inspirerade Skriften och säga: "Det står skrivet". rätt

(136)Människosläktet kan med gudomlig kraft hålla Guds lag – Kristus övervann Satans frestelser som människa. Han blev frestad på alla punkter liksom vi. Han gottgjorde Adams vanärande fel och fall, och blev segerherre, samt bevisade för ofallna världar och den fallna mänskligheten, att människor förmår att hålla Guds lag tack vare den gudomliga kraft, som skänktes Honom från himmelen. Jesus, Guds Son, (137) ödmjukade Sig Själv för oss, uthärdade frestelser för oss, övervann för vår skull, för att visa oss, hur vi skall övervinna. Därigenom knöt Han Sitt intresse för mänskligheten med de starkaste band, och visade på det tydligaste sätt, att vi inte skall behöva frestas över vår förmåga, ty vid frestelsen tänker Han öppna en utväg. rätt

(137)Den Helige Ande sätter oss i stånd till att segra – Den Helige Ande blev utlovad till dem, som kämpar för seger, varvid Han skall ge prov på all makt, berika människan med övernaturliga krafter, och undervisa den okunnige om Guds rikes mysterier. Att den Helige Ande skall vara en stor hjälpare, är ett förunderligt löfte. Vilken nytta skulle det ha varit för oss, att Guds enfödde Son ödmjukade Sig, stod ut med den listige fiendens frestelser, och brottades med honom i hela Sitt liv på jorden, samt att den Rättfärdige dog för de orättfärdiga, för att människorna inte skulle gå förlorade, om Anden inte hade getts som en ständig, verksam och återuppbyggande hjälpare, som gör världens Återlösares seger en verklighet i oss själva? rätt

(137)Den Helige Andes ingjutande satte Hans lärjungar i stånd till, att stå emot alla former av avgudadyrkan och upphöja Herren och Honom allena. Vem annars, än Jesus med Sin Ande och gudomliga kraft, förde de heliga historikernas pennor, som skulle komma att bringa världen de dyrbara skrifter, som berättar Jesu Kristi utsagor och gärningar? rätt

(137)Den utlovade Helige Ande, som Han sände efter att Han steg upp till Sin Fader, arbetar hela tiden med, att rikta uppmärksamheten på det stora offentliga offret på Golgatas kors, och med att göra världen medveten om Guds kärlek till världen för människor, samt med att öppna upp de dyrbara tingen i Skriften för överbevisade själar, liksom med att låta Rättfärdighetens Sols klara strålar skina in i förmörkade sinnen med sanningar, som får deras hjärtan att brinna, eftersom den eviga sanningen väckt deras förstånd. rätt

(138)Vem annars, än den Helige Ande visar på rättfärdighetens moraliska värde (138) för sinnet och överbevisar om synd, och frambringar gudomlig sorg, som för till en ånger, som inte behöver ångras, och tänder utövandet av tro på Honom, som ensam kan frälsa från all synd! rätt

(138)Vem annars, än den Helige Ande kan arbeta med människors sinnen, och förvandla karaktären, genom att hängivenheten för timliga, förgängliga ting avlägsnas, och ingjuter i själen en uppriktig önskan om det eviga arvet, den eviga verkligheten, som är oförgänglig och dessutom omskapar, förädlar och helgar mänskliga medhjälpare, så de blir medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske kungen. . . . rätt

(138)Kristus övervann synd som människa – Våra första föräldrars fall bröt den gyllene kedjan mellan den mänskliga viljans oinskränkta lydnad mot det gudomliga. Lydnad betraktas inte längre som en absolut nödvändighet. De mänskliga varelserna lyder sina egna föreställningar, som Herren beskrev var alltigenom onda i den gamla världen. Herren Jesus tillkännager: Jag har hållit Min Faders bud. Hur? Som människa: Se, Jag vill göra Din vilja, O Gud. Inför judarnas anklagelser stod Han fram i Sin rena, dygdiga och heliga karaktär och ställde dem inför denna utmaning: "Vem av er kan överbevisa mig om synd?" {Joh. 8:46.} rätt

(138)Vårt exempel och offer för synd – Världens Förlossare kom inte endast, för att vara ett offer för synd, utan för att vara ett exempel, ett föredöme, för människor i allting, med en helig, mänsklig karaktär. Han var Lärare, en sådan undervisare, som världen aldrig hade sett förr. Han talade som en med auktoritet, och likväl inbjuder Han alla till, att hysa tillit till Honom. "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt’" (Matt. 11:28-30). rätt

(138)Den enfödde Sonen åt den oändlige Guden har genom Sina ord [och] Sitt handgripliga exempel efterlämnat åt oss ett tydligt mönster, som vi skall efterlikna. Genom Sitt ord har Han lärt oss, att lyda Gud, och genom Sitt eget tillvägagångssätt har Han visat oss, hur vi kan lyda Gud. rätt

(139)(139) Kristus gav oss inte bara uttryckliga regler, genom att visa oss, hur vi kan bli lydiga barn, utan i Sitt eget liv och karaktär visade Han oss precis, hur de ting skall göras, som är riktiga och godtagbara hos Gud, så det finns ingen ursäkt för, att göra de ting, som är felaktiga och inte godtagbara i Hans ögon. rätt

(139)Han motbevisade Satans påstående – Vi skall alltid vara tacksamma för, att Jesus har bevisat faktumet, att människan kan hålla Guds bud, och därigenom dementera Satans lögn om, att människan inte kan hålla dem. Den Store Läraren kom till vår värld, för att gå i spetsen för mänskligheten, och därigenom upphöja och helga människorna med Sin heliga lydnad inför alla Guds krav, och visa att det är möjligt att lyda Guds bud. Han har demonstrerat, att livslång lydnad är möjlig. Därmed ger Han utvalda, representativa människor till världen, liksom Fadern gav Sonen, för att genom sina liv exemplifiera Jesu Kristi liv. rätt

(139)Han bestod provet som en sann människa – Vi behöver inte sätta Kristi lydnad för sig själv som något Han var särskilt lämpad för, genom Sin unika, gudomliga natur, för Han stod inför Gud som människans representant och blev frestad som människans ställföreträdare och garant. I fall Kristus hade ägt en bestämd kraft, som det inte varit människors förmånsrätt att ha, skulle Satan ha utnyttjat detta. Kristi gärning bestod i, att motverka Satans krav på, att få styra över människor, och Han kunde endast göra detta, genom att Han kom – som människa, frestad som människa, och visa en människas lydnad. . . . rätt

(139)Ha i tanke, att Kristi övervinnande och lydnad var en äkta människas. Vi drar många felaktiga slutsatser på grund av vår felaktiga syn på vår Herres mänskliga natur. När vi tillskriver Hans mänskonatur en kraft, som det inte är möjligt för människorna att ha i sin konflikt med Satan, ödelägger vi Hans mänsklighets fullständighet. Sin tilldelade nåd och kraft skänker Han åt alla, som tar emot Honom i tro. Kristi lydnad mot Sin Fader är samma lydighed, (140) som krävs från människor. rätt

(140)Människan förmår ej, att övervinna Satans frestelser utan gudomlig kraft, som knyts till Hans medverkan. Så var det också med Jesus Kristus. Han kunde gripa tag om den gudomliga kraften. Han kom inte till vår värld som en ringare gud, som skulle åtlyda en större, utan för att som människa åtlyda Guds heliga lag, och på så sätt är Han vårt föredöme. rätt

(140)Jesus visade, vad människorna skulle göra – Herren Jesus kom till vår värld, inte för att uppenbara, vad en gud kunde göra, men vad en människa kunde göra, genom tro på Guds kraft, för att uthärda i varje nödläge. Genom tro skall människan få del av gudomlig natur, och besegra varje frestelse, som hon utsätts för. Nu kräver Herren, att envar son och dotter till Adam tjänar Honom, genom tron på Jesus Kristus, i den människonatur, som vi har nu. rätt

(140)Herren Jesus har byggt en bro över den avgrund, som synden har skapat. Han har förbundit jorden med himmelen, och begränsade människor med den obegränsade Guden. Jesus, världens Förlösare, skulle helt enkelt hålla Guds bud på samma sätt, som människorna kan hålla dem. "Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen" (Andra Pet. 1:4). . . . rätt

(140)Vi måste praktiskt ta efter Kristi exempel, tänkande på Hans sonroll och mänskliga natur. Det var inte Gud, som blev frestad i öknen, heller inte en gud, som skulle stå ut med syndarnas vrånghet mot Honom. Det var himmelens Majestät, som blev människa – ödmjukade Sig, genom att iföra Sig vår människonatur. rätt

(140)Hur vi skall tjäna Gud – Vi skall inte tjäna Gud som om vi inte vore människor, utan vi skall tjäna Honom i den natur vi har, vilken har återlösts av Guds Son; genom Kristi rättfärdighet skall vi stå förlåtna inför Gud, som om vi aldrig hade syndat. Vi kommer aldrig att uppnå styrka, genom att koncentrera oss på det vi skulle kunna, i fall vi vore änglar. Vi skall vända oss i tro till Jesus Kristus, och visa vår kärlek gentemot Gud genom lydnad (141) mot Hans bud. Jesus "blev frestad i allt liksom vi, men utan synd" {Hebr. 4:15}. Jesus säger: "’Följ mig!’" "’Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig" {Joh. 1:43; Matt. 16:24} – Manuskript 1, 1892. rätt

(141)Mänskoblivandets verkliga innebörd
Kristus iförde Sig mänsklig natur, och lade ned Sitt liv ned som ett offer, så människor kan, genom delaktighet av gudomlig natur, få evigt liv. Kristus var inte endast offret, utan Han var också den offrande Prästen. "Och brödet jag ger", sade Han, "är mitt kött, för att världen skall leva" (Joh. 6:51). Han var utan skuld. Han gav Sig Själv i utbyte för folk, som hade sålt sig till Satan, genom att överträda Guds lag – Hans liv för mänskosläktets liv, som därigenom blev Hans köpta egendom. rätt

(141) "Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader’" (Joh. 10:17, 18). rätt

(141)Syndens lön är döden (Rom. 6:23). Före Adams fall sade Herren till honom: "ty den dag du äter av det skall du döden dö’" (Första Mos. 2:17). Om Du överträder Min lag, kommer döden förvisso att bli Ditt straff. Genom olydnad mot Guds befallning, miste han också sitt liv. rätt

(141)Före sitt fall var Adam fri från förbannelsens följder. Då han blev angripen av frestaren, var han inte påverkad av synden. Han var skapad fullständig i tanke och i handling. Men han gav efter för synden, och föll från sin höga och heliga ställning. rätt

(141)I syndigt kötts likhet eller gestalt – Kristus, den andre Adam, kom i syndigt kötts likhet eller gestalt. För människornas skull blev Han föremål för sorg, för trötthet, för hunger och för törst. Han blev föremål för (142) frestelse, men Han gav inte efter för synden. Inte en enda syndig fläck fanns på Honom. Han tillkännagav: "jag har hållit min Faders bud [under Mitt jordiska liv]" (Joh. 15:10). Hans obegränsade kraft berodde endast på Hans fullständiga lydnad mot Faderns vilja. Den andre Adam bestod nödens och frestelsens prov, så Han kunde bli Ägare till alla människor. – Manuskript 99, 1903. rätt

nästa kapitel