Betoning på frälsningens tema. 1890-1908

(190) Frälsningen åstadkoms – Botövningar, köttets bestraffningar, ständig bekännelse av synd, utan uppriktig ånger; fastor, festivaler och yttre högtidlighållanden, utan sann hängivelse, allt detta har alls inget värde. Kristi offer är tillräckligt; Han gjorde ett fullständigt, verksamt offer till Gud; och mänsklig ansträngning utan Kristi förtjänst är värdelös. Vi vanärar inte bara Gud, genom att göra så här, utan vi ödelägger vår nuvarande och framtida nyttighet. Det har ett direkt förringande inflytande, att inte sätta värde på Kristi offer; därmed ödeläggs våra förväntningar, och hindras vi i, att säkra våra förmånsrätter; det ger oss osunda och farliga teorier om den frälsning, som har utverkats åt oss till oändlig kostnad. Frälsningsplanen förstås inte som det, som bringar människor gudomlig kraft, för att mänskliga ansträngningar skall krönas med oinskränkt framgång. rätt

(190) Att bli förlåten på det sätt, som Kristus tillger på, är inte blott att bli förlåten; utan att bli förnyade i våra tankar. Herren säger: "Jag skall ge er ett nytt hjärta" {Hes. 36:26}. Kristi bild skall inpräntas på sinne, hjärta och själ. Aposteln säger: "Men vi har Kristi sinne" (Första Kor. 2:16). Utan den (191) förvandlande process, som endast kommer genom gudomlig kraft, lämnas de ursprungliga böjelserna kvar i hjärtat i all sin kraft, för att smida nya länkar, och påtvinga ett slaveri, som aldrig kommer att kunna brytas med mänsklig styrka. Men människor kan aldrig träda in i himmelen med sin gamla smak, böjelser, avgudar, uppfattningar och teorier. Himmelen skulle inte vara en glädjens plats för dem, ty allt skulle kollidera med deras smak, aptit och böjelser, samt smärta deras naturliga och uppodlade karaktärsdrag. rätt

(191) Lycka kommer sig av helgelse och överensstämmelse med Guds vilja. De, som tänker sig vara helgon i himmelen, måste först vara helgon på jorden; ty när vi lämnar denna jord, tar vi med oss våra karaktärer, och dessa himmelens element, som tilldelas oss genom Kristi rättfärdighet, följer helt enkelt med oss. – The Review and Herald, den 19. augusti, 1890. rätt

(191) Rättfärdiggörelse och helgelse uppnås genom tro – 1890 – När vi genom syndaånger och tro tar emot Kristus som vår Frälsare, förlåter Herren oss våra synder, och efterskänker det föreskrivna straffet för lagöverträdelsen. Syndaren står framför Gud som en rättfärdig person; han tas till nåder i himmelen, och har genom Anden gemenskap med Fadern och Sonen. rätt

(191) Sedan återstår det ett annat verk att uträtta, och det är ett framåtskridande verk. Själen skall helgas genom sanningen. Och detta skall också utföras genom tro. För det är endast tack vare Kristi nåd, som vi tar emot genom tro, som karaktären kan förvandlas. rätt

(191) Det är viktigt, att vi klart förstår trons natur. Det är många, som tror att Kristus är väldens Frälsare, att evangeliet är sant och uppenbarar frälsningsplanen, ändå äger de inte den frälsande tron. Förståndsmässigt är de överbevisade om sanningen, men det räcker inte; för att bli rättfärdiggjord, måste syndaren ha den tro, som tillägnar den egna själen Kristi förtjänster. Vi läser, att djävlarna "tror det (192) och bävar" {Jak. 2:19}, men deras tro bringar dem inte rättfärdiggörelse, ej heller kommer deras tro, som bara ger ett förståndsmässigt bifall till Bibelns sanningar, att bringa dem frälsningens gåvor. Denna tro når inte hän till den livsviktiga punkten, ty sanningen varken engagerar hjärtat eller förvandlar karaktären. rätt

(192) I den äkta, frälsande tron förekommer det tillit till Gud, genom tron på det stora försoningsoffer Guds Son gjorde på Golgata. Den rättfärdiggjorde troende har sitt enda hopp och sin befriare i Kristus. Tro kan existera utan tilltro till något, men tillit född av tilltro till något, kan inte existera utan tro. Varje syndare, som kommer underfund om Kristi frälsande kraft, visar denna tro allt tydligare, i det att han växer i sin erfarenhet. – The Signs of the Times, den 3. november, 1890. rätt

(192) Motstå frestelse – 1891 – Många tycks tro, att det är omöjligt att inte falla för frestelse, att de saknar kraft till att övervinna, och så syndar de mot Gud med sina läppar, samt talar om modlöshet och tvivel, i stället för om tro och mod. Kristus blev frestad på alla punkter, liksom vi blir, dock utan synd. Han sade: "denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting" {Joh. 14:30}. Vad betyder detta? Det betyder, att det ondas furste inte fann något utrymme hos Kristus för sin frestelse; och så kan det förhålla sig med oss. – The Review and Herald, den 19. Maj, 1891. rätt

(192) Fullkomlighet uppnås inte med ett språng – 1891 – Vi ser bortom tiden; vi ser in i evigheten. Vi försöker att leva på så sätt, att Kristus kan säga: "Bra, du gode och trogne tjänare" {Matt. 25:21}. Låt oss, var och en, leva på det sättet. Vi kan ta felsteg, vi kan begå fel; men Gud tänker inte lämna oss i vår vilsenhet. "{O}m någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig" {Första Joh. 2:1}. Det finns hopp för oss; vi är hoppets fångar. rätt

(192) Låt oss gripa tag i Guds rika löften. Guds trädgård är fylld med rika löften. Oh, låt oss samla dem; låt oss ta dem med hem; låt oss visa, att vi tror på Gud. Låt oss ta Honom på Hans ord; låt ingen av oss konstateras hysa misstro till (193) Gud eller betvivla Honom. rätt

(193) Låt oss vara växande kristna. Vi skall inte stå stilla. Vi skall gå framåt i dag, ifrån den punkt vi befann oss på i går; och lära oss var dag, att lita mera fullt och fast på Jesus. På så vis skall vi växa. Man når inte fullkomligheten på en gång, helgelsen är ett livslångt verk. . . . rätt

(193) Ifrån 1843 minns jag en man och hans hustru. . . som väntade sig, att Herren skulle komma 1844, och de väntade och vakade. Och var dag bad de till Gud; innan de sade god natt till varandra, sade de: "Det kan hända, att Herren kommer, medan vi sover, och vi önskar att vara beredda." Mannen frågade sin hustru, om han hade sagt något under dagens gång, som hon menade inte var överensstämmande med sanningen och den tro de bekände sig till, och så frågade hon honom om detsamma. Annars böjde de knä för Herren och bad till Honom, i fall de hade syndat i tanke, ord eller handling, och om Han i så fall ville tillge överträdelsen. För närvarande saknar vi en enfaldighet lik denna. rätt

(193) Ni skall vilja vara som de små barnen, och förlita Er på en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster, och då kommer Ni att styrkas. Hur då? Jo, Guds änglar kommer att omge Er som en mur av eld. Kristi rättfärdighet, som Ni åberopar, kommer att gå framför Er, och Guds härlighet kommer att avsluta tåget. Gud helge tungorna; Gud helge tankarna, Gud helge våra sinnen, så att vi kan koncentrera oss på himmelska angelägenheter, och därigenom förmedla kunskap och ljus till andra. Här har vi stora fördelar, och låt oss inte stoppa upp här. Måtte Gud hjälpa Er med, att göra det bästa av Ert ansvar. – Manuskript 9, 1891. rätt

(193) Rättfärdiggörelse förklarad – 1891 – För många är rättfärdiggörelse genom tro ett mysterium. En syndare blir rättfärdiggjord av Gud, när han ångrar sina synder. Han ser Jesus på Golgatas kors. Varför all detta lidande? Herrens lag har brutits. Lagen om Guds herravälde i himmelen och på jorden har blivit överträdd, och syndens straff förklaras vara döden. Men "så älskade Gud (194) världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." Oh, vilken kärlek, vilken oförliknelig kärlek! Kristus, Guds Son, dog för skyldiga människor! rätt

(194) Syndaren ser andligheten hos Guds lag och dess eviga förpliktelser. Han ser Guds kärlek, genom att tillhandahålla en ställföreträdare och borgensman för skyldiga människor, och denne ställföreträdare är En, som är Guds like. Denna uppvisning i nåd i form av frälsningens gåva till världen fyller syndaren med förundran. Denna Guds kärlek till människor bryter ned alla barriärer. Han kommer till korset, som placerades mitt emellan det gudomliga och det mänskliga, och ångrar sina överträdelsers synd, eftersom Kristus har dragit honom nära Sig. Han väntar sig inte, att lagen skall rena honom från synd, för lagen har inga förlåtande egenskaper, som kan rädda lagöverträdaren. Han ser på Försoningsoffret som sitt enda hopp, genom syndaånger mot Gud, eftersom lagen för Hans styre har brutits, och ser genom tron på vår Herre Jesus Kristus som Honom, som kan frälsa och rena syndaren från varje överträdelse. rätt

(194) Kristi medlarverk inleddes i och med att människans skuld och lidande samt elände var ett faktum, ja, så snart som människan var en överträdare. Lagen avskaffades inte, för att människan skulle bli frälst och uppnå förbund med Gud. Men Kristus påtog Sig uppgiften, att fungera som borgensman och förlossare, genom att ta på Sig människans synd, så att människans kan bli Guds rättfärdighet i och genom Honom, som var ett med Fadern. Syndare kan endast bli rättfärdiggjorda av Gud, när Han tillger deras synder, efterskänker det straff de förtjänar, och behandlar dem som om de verkligen vore rättfärdiga och inte hade syndat, tar emot dem i gudomlig gunst, och behandlar dem, som om de vore rättfärdiga. De blir rättfärdiggjorda endast genom Kristi tillräknade rättfärdighet. Fadern godtar Sonen, och genom Sin Sons försoningsoffer, godtar Han syndaren. rätt

(194) En allmän tro är inte nog – Många när en allmän tro, och de samtycker till, att kristendomen är det enda hoppet för förtappade själar. Men att (195) tro detta förståndsmässigt, räcker inte för själens frälsning. rätt

(195) Man behöver inte endast tro, utan även lita på Gud. Detta är Abrahams sanna tro, en tro, som bär frukt. "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet" (Jak. 2:23, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98). Då Gud sade till honom, att döda sin son som offer, var det samma röst, som bad honom att lämna sitt land och bege sig till ett land, som Gud skulle visa honom. Abraham blev frälst genom tro på Kristus lika säkert, som att syndaren blir frälst genom tro på Kristus i dag. rätt

(195) En rättfärdiggörande tro medför alltid den första, sanna omvändelsen, och därigenom goda gärningar, som är frukten av den tron. Det förekommer ingen frälsande tro, som inte medför god frukt. Gud gav Kristus till vår värld, för att bli syndarens ställföreträdare. I det ögonblick, när den sanna tron utövas på det kostbara försoningsoffrets förtjänster, varvid Kristus åberopas som en personlig Frälsare, då rättfärdiggörs syndaren inför Gud, eftersom han blir förlåten. – Manuskript 46, 1891 rätt

(195) Så vinns seger – 1891 – Johannes hänvisade folk till Guds Lamm, som bär på hela världens synder. Han sade: "’Se Guds lamm, som tar bort världens synd" {Joh. 1:29}. Det ligger en hel del i dessa ord "tar bort". Frågan är: Skall vi fortsätta med, att synda som om det vore omöjligt för oss, att övervinna synden? Hur skall vi övervinna? Såsom Kristus övervann, och det är det enda sättet. Han bad till Sin himmelske Fader. Vi kan göra detsamma . . . När vi frestas till, att säga något felaktigt och att göra något galet, motstå då Satan, genom att säga: Jag tänker inte överlämna min vilja till Din kontroll. Jag tänker samarbeta med den gudomliga kraften och segra genom nåden. – Manuskript 83, 1891. rätt

(195) Kristus gottgör för våra oundvikliga brister – 1891 – Jesus älskar Sina barn, också i fall de felar. De tillhör Jesus och vi skall behandla dem som Jesu Kristi blods egendom. Varje obetänksam handling, som utövas mot dem, antecknas i böckerna, som om den gjorts mot Jesus Kristus. Han håller ögonen på dem, och när de gör sitt bästa, varvid de kallar på Gud för Hans hjälp, (196) skall vi vara säkra på, att deras verk blir godtaget, även om det är ofullkomligt. rätt

(196) Jesus är fullkomlig. Kristi rättfärdighet tillräknas dem, och Han säger: "’Tag av honom de orena kläderna.’ … jag skall klä dig i högtidskläder’" {Sak. 3:4}. Jesus gottgör för våra oundvikliga brister. När kristna är trofasta mot varandra, sanna och trogna mot Ledaren för Herrens här, och aldrig förråder något i fiendens händer, blir de förvandlade till likhet med Kristi karaktär. Då bor Jesus kvar i deras hjärtan i tro. – Brev 17a, 1891. (Se också ett liknande uttalande gjort 1885 i Faith and Works, s. 50.) rätt

(196) Fly till Kristus, så snart som synden har begåtts – 1882 – Många ber inte. De känner sig fördömda av synden, och de tror att de inte kan komma till Gud, förrän de har gjort något, som förtjänar Hans gunst, eller förrän Gud har glömt deras överträdelser. De säger: "Jag kan inte hålla upp mina händer inför Gud, utan vrede eller tvivel, och för den skull kan jag inte komma." På detta sätt håller de sig borta från Kristus, och begår synd hela tiden de gör så här, för utan Honom är det omöjligt att göra annat, än det onda. rätt

(196) Så snart som Du begår synd, bör Du fly till nådens tron, och berätta allt om detta för Jesus. Du bör fyllas med sorg över synden, eftersom Du genom synden har försvagat Din egen andlighet, bedrövat himmelska änglar, och sårat och krossat Din Förlösares hjärta. När Du har bett till Jesus i själsånger om Hans tillgivelse, tro då att Han har förlåtit Dig. Betvivla icke Hans gudomliga nåd, eller avvisa trösten från Hans oändliga kärlek. – Bible Echo, den 1. februari, 1882. (Predikan i Melbourne, Australien, den 19. december, 1891.) rätt

(196) Vad i fall vi syndar, efter att vi har blivit förlåtna? – 1892 – Det är den Helige Ande, som bringar oss syndaångern. Jesus drar oss till Sig genom Sin gudomlige Andes verkan; och genom tro på Hans blod renas vi från synd: "Jesu, hans Sons, (197) blod renar oss från all synd" (Första Joh. 1:7). "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (vers 9). rätt

(197) Men anta, att vi syndar efter förlåtelsen, efter att vi har blivit Guds barn – måste vi då tvivla? – Nej, för Johannes skriver: "Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig" (kap. 2:1). Jesus är i de himmelska salarna, där Han ber inför Fadern för vårt bästas skull. Han vidarebefordrar våra böner, varvid Han blandar dem med Sina egna förtjänsters dyrbara rökelse, så att våra böner blir godtagbara för Fadern. Han förstärker våra böner med denna vällukt, och Fadern hör oss, eftersom vi ber om det, som vi har bruk för, och vi blir då en väldoft av liv till liv för andra. rätt

(197) Jesus kom, för att lida för vår skuld, så att Han kunde tilldela oss Sin rättfärdighet. Det finns endast en utväg för oss, och den går endast genom att få del av gudomlig natur. rätt

(197) Men många säger, att Jesus inte var som vi, då Han inte var som vi i världen, eftersom Han var gudomlig, och att vi inte kan övervinna, som Han övervann. Men Paulus skriver: "Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas" (Hebr. 2:16-18). "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid" (kap. 4:15,16). Jesus säger: "Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter (198) hos min Fader på hans tron" (Upp. 3:21). rätt

(198) Jesus omslöt släktet med Sin mänsklighet, och förenade gudomlighet med mänsklighet; därigenom ges människor moralisk styrka tack vare Jesu förtjänster. De, som bekänner Hans namn genom Hans nåd, skall helga sig själva, så att de förmår att utöva ett heliggörande inflytande på alla, som de umgås med. – The Review and Herald, den 1. mars, 1892. rätt

(198) Inte dags att slå oss till ro – 1892 – I det att vi känner vårt ytterliga beroende av Kristus för frälsningen, skall vi inte slå oss till ro, och säga: "Jag tänker inte göra något; jag är frälst; Jesus har gjort det hela." – Nej, vi skall lägga all kraft på, att få del av gudomlig natur. Vi skall hela tiden vaka, vänta, be och arbeta. rätt

(198) Men när vi gör vårt yttersta, förmår vi ändå inte att betala lösen för våra själar. Vi kan ingenting göra, för att skapa tro, ty tron är Guds gåva; vi kan heller inte utveckla den, ty Kristus är vår tros fulländare. Det hela kommer från Kristus. All längtan efter ett bättre liv är från Kristus, och är ett bevis för, att Han drar oss till Sig Själv och vi skall besvara Hans dragande kraft. – The Bible Echo, den 15. Maj, 1892. rätt

(198) Kristi natur ingjuten i oss – 1894 – Sanningen, den dyrbara sanningen, är helgande till sitt inflytande. Genom själens helgande blir Kristi natur ingjuten i människan, beroende på den Helige Andes verkande. Därmed uppenbaras vår Herre Jesu Kristi nåd i karaktären, och Kristi nåd utförs i praktiken i aktiva, goda gärningar. Härigenom förvandlas sinnelaget allt mera fullständigt efter Kristi bild i rättfärdighet och sann helighet. Det är tydliga betingelser knutna till den gudomliga sanningen, som sträcker sig ut i den ena linjen efter den andra i form av goda gärningar. Evangeliets sanningar saknar ej inbördes förbindelse, de förenar sig i en rad av himmelska juveler, som i Kristi personliga verksamhet, och som guldtrådar löper de genom hela den kristna verksamheten och erfarenheten. rätt

(198) Kristus är sanningens fullständiga system. Han säger: "Jag (199) är vägen, sanningen och livet" {Joh. 14:16}. Alla sanna troende samlar sig runt om Kristus, deras karaktärer blir upplysta av Kristus; alla möts i Kristus, och kretsar kring Kristus. Sanningen kommer från himmelen, för att rena den mänsklige medarbetaren från varje form av moralisk smuts. Det för till välgärningar, till en vänlig, öm och omtänksam kärlek mot behövande, nödställda och lidande. Detta är praktisk lydighet mot Kristi ord. – Manuskript 34, 1894. rätt

(199) Satan hävdade sig vara helgad – 1894 – Satan gjorde anspråk på, att vara helgad, och upphöjde sig själv över Gud, till och med uppe i himmelens salar. Så omfattande var hans bedrägliga makt, att han fördärvade ett stort antal änglar, och vann deras sympati för sina själviska intressen. Då han frestade Kristus i ödemarken, hävdade han sig vara helgad, att han var en ren ängel från de himmelska boningarna; men Jesus lät Sig inte bedras av hans falska förespeglingar och det kommer heller inte de att bli, som lever av varje ord, som utgår ur eller kommer från Guds mun. rätt

(199) Gud godtar inte egensinnig, ofullkomlig lydnad. De, som hävdar att de är helgade, och likväl slår dövörat till för lagens ord, visar att de i själva verket är olydnadens barn, vars köttsliga hjärtan inte underordnats Guds lag, ej heller kan göra det. – Manuskript 40, 1894. rätt

(199) Tro och goda gärningar – 1895 – Vårt godtagande hos Gud säkras endast genom Hans älskade Son, och goda gärningar är endast resultatet av Hans syndaförlåtande kärleks verkan. Dessa gärningar innebär inga egna förtjänster, och vi har inget att anföra i form av våra goda gärningar, genom vilka vi kan kräva vår del till frälsning för våra själar. Frälsningen är Guds fria gåva till den troende, som han endast får på grund av Kristus. Den trängda själen finner frid genom tron på Kristus, och hans frid står i förhållande till hans tro och tillit. Han kan inte peka på sina goda gärningar som förbön för sin själs frälsning. rätt

(199) Men är goda gärningar utan verkligt värde? Betraktar Gud den syndare, som dagligen begår ostraffade synder, med samma välvilja som den, vilken i tro på (200) Kristus försöker att verka i renhet? Skriften svarar: "Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem" {Ef. 2:10}. rätt

(200) I Sin gudomliga ordning, genom Sin oförtjänta gunst, har Herren förordnat att goda gärningar skall belönas. Vi godtas allena genom Kristi förtjänst; och de barmhärtighetshandlingar och välgärningar, som vi utför, är trons frukter; och de blir till välsignelse för oss; ty människor skall lönas enligt sina gärningar. rätt

(200) Det är doften av Kristi förtjänster, som gör goda gärningar antagbara hos Gud, och det är nåden, som sätter oss i stånd till att utföra de goda gärningar, som Han belönar oss för. I sig själva saknar våra gärningar förtjänst. När vi har gjort allt i vår makt, skall vi räkna oss själva som ödmjuka tjänare. Vi förtjänar inget tack från Gud. Vi har endast uträttat vår plikt, och vår syndiga natur har förvisso inte skänkt kraften till våra välgärningar. rätt

(200) Herren har bjudit oss, att dra nära Honom, så skall Han dra när oss; och genom att nalkas Honom, tar vi emot den nåd, vari dessa gärningar utförs, och som kommer att lönas av Hans händer. rätt

(200) Omgivna av himmelens atmosfär – 1898 – "Vi älskar därför att han först har älskat oss" (Första Joh. 4:19). Sann omvändelse, sann helgelse, orsakar vår ändrade syn på och våra nya känslor för varandra och gentemot Gud. "Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom" (vers 16). Vi måste växa till i tro. Vi måste känna eller förnimma Andens helgelse. I allvarlig bön måste vi söka Gud, för att den gudomlige Anden skall kunna verka i oss. Då blir Gud förhärligad genom människors exempel. Vi skall vara Guds medarbetare. rätt

(200) Själens, kroppens och andens helgelse kommer att omge oss med himmelens atmosfär. Om nu Gud har valt ut oss (201) ända från evigheten, är det för att vi skall vara heliga, och våra samveten renade från döda gärningar, för att tjäna den levande Guden. Vi får inte på minsta vis göra det egna jaget till vår gud. Gud har utgett Sig Själv till att dö för oss, så att Han skulle kunna rena oss från all orättfärdighet. Herren kommer att föra vidare detta fullkomliggörande verk i oss, om vi låter oss styras av Honom. Han utför detta verk för vårt bästa och för Sitt eget namns ära. rätt

(201) Vikten av enkel och obetingad tro – Vi måste frambära ett levande vittnesbörd för folk, frambringa trons enkelhet för dem. Vi måste ta Gud på Hans ord, och tro att Han kommer att göra precis, vad Han har sagt. Om Han tillrättavisar oss, sker det för att vi skall få del av Hans gudomliga natur. Detta löper som en röd tråd genom alla Hans avsikter och planer, för att åstadkomma vår dagliga förfining. Skall vi inte bli varse vår uppgift i det hela? Skall vi inte upplysa andra om deras plikt, den förmånsrätt, som är deras, genom att växa till i nåden och i kunskapen om Jesus Kristus? rätt

(201) "Detta är Guds vilja: att ni helgas" (Första Tess. 4:3). Vi har inte satsat allt, för att nå vårt höga kall. Jaget har fått för mycken plats. Oh, låt verket fortskrida under den Helige Andes bestämda anvisningar. Herren kräver, att hela sinnets och kroppens krafter skall sättas in. Det är Hans vilja, att vi skall anpassas efter Honom i vilja, i temperament, i ande och i alla våra överväganden. Rättfärdighetens gärningar går inte att genomföra, med mindre vi uppvisar obetingad tro. rätt

(201) Sträva var dag under Guds mäktigt verkande kraft. Rättfärdighetens frukt är evig sinnesro och förvissning. Om vi hade visat mera tro på Gud och litat mindre på våra egna uppfattningar och visdom, skulle Gud ha manifesterat Sin makt på ett märkbart sätt i människors hjärtan. Genom ett förbund med Honom, genom en levande tro, är det vår förmånsrätt, att dra nytta av dygden hos och verkningen av Hans medling. Hädanefter är vi korsfästa med Kristus, döda med Kristus, uppresta med Kristus, vi vandrar i ett nytt liv tillsammans med Honom. – Brev 105, 1898. rätt

(201) Det är behov av sann helgelse – 1902 – För två kvällar sedan (202) vaknade jag klockan tio, bestört över bristen på den Helige Andes verkan ibland vårt folk. Jag gick upp och vandrade omkring i rummet, och bad Herren att komma närmare, mycket närmare, Sitt folk, och utrusta dem med en sådan kraft, att de förmår att utföra Hans verk så mäktigt, att Kristi översvallande nåd uppenbaras härigenom. . . rätt

(202) Under Bergspredikan gav Kristus en definition på sann helgelse. Han levde ett helighetens liv. Han var ett åskådningsexempel på, vad Hans efterföljare skall vara. Vi skall korsfästas med Kristus, begravas med Honom, och därefter upplivas genom Hans Ande. Då är vi fyllda med Hans liv. rätt

(202) Ett livslångt verk – Vår helgelse är Guds mål med allt, vad Han gör med oss. Han har valt ut oss ända sedan evigheten, för att vi måtte bli heliga. Kristus gav Sig Själv för vår förlösning, för att vi, genom vår tro på Hans frälsande från synd, kan bli en helhet i Honom. I det att Han ger oss Sitt Ord, har Han gett oss bröd från himmelen. Han tillkännager att, om vi äter Hans kött och dricker Hans blod, kommer vi att få evigt liv. rätt

(202)Varför stannar vi inte upp längre vid detta? Varför anstränger vi oss inte, för att göra detta lättbegripligt, när det betyder så mycket? Varför öppnar inte de kristna ögonen, för att se det verk Gud kräver av dem? Helgelse är ett livslångt, stadigt ökande verk. Herren tillkännager: "Detta är Guds vilja: att ni helgas" (Första Tess. 4:3). Är det Din vilja, att Dina önskningar och böjelser skall bringas i överensstämmelse med den gudomliga viljan? rätt

(202) Som kristna, har vi lovat oss själva, att erkänna och uppfylla vårt ansvar och visa välden, att vi har nära band till Gud. På så sätt visas Kristus fram, genom Hans lärjungars gudfruktiga ord och gärningar. rätt

(202) Gud kräver fullständig lydnad mot Sin lag – uttrycket för Hans karaktär. "Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen" (Rom. 3:31). Denna lag är genljudet från Guds röst, som säger: Helig, ja, mera helig. Önska Kristi (203) nåds fullhet; ja, längta – hungra och törsta – efter rättfärdighet. Löftet lyder: "ni skall bli mättade" {Luk. 6:21}. Låt Era hjärtan fyllas med innerlig längtan efter denna rättfärdighet, det verk, som Guds Ord kallar för frid, och dess följdverkan, som är evig sinnesro och förvissning. rätt

(203) Del av gudomlig natur – Det är vår förmånsrätt, att få del av gudomlig natur, att undfly fördärvet, som råder i världen på grund av lust. Gud har tydlig sagt, att Han kräver vår fullkomlighet; och eftersom Han kräver detta, har Han banat väg, så att vi kan få del av gudomlig natur. Endast därigenom kan vår strävan efter evigt liv krönas med framgång. Kraften ges av Kristus. "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh. 1:12). rätt

(203) Gud fordrar, att vi förvandlas till Hans avbilder. Helighet är spegelbilden från Hans folk av de klara strålarna från Hans härlighet. Men för att återge denna härlighet, måste människor samarbeta med Gud. Hjärta och sinne måste tömmas på allt, som leder till det felaktiga. Guds Ord måste läsas och studeras med en allvarlig önskan om, att utvinna andlig kraft ur det. Himmelens bröd måste ätas och smältas, så att det blir en del av livet. Därigenom får vi evigt liv. Därigenom besvaras Frälsarens bön: "Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning" {Joh. 17:17}. – Brev 153, 1902. rätt

(203) Åsikter och tillvägagångssätt måste anpassas till Guds Ord – Det är många, som hävdar sig ha blivit helgade till Gud, och likväl blir de så upprörda och ger prov på en anda, som visar att de inte vet, vad det vill säga att helgas, när de blir upplysta om den stora normen för rättfärdighet. De har inte Kristi sinnelag; ty de verkligt helgade hyser aktning för Guds Ord och lyder det, så snart som det tydliggörs för dem, och de uttrycker en stark önskan om, att få veta sanningen om alla lärosatser. En triumferande känsla är icke bevis för helgelse. Påståendet om, att "Jag är frälst, jag är frälst", bevisar inte att själen är frälst eller helgad. rätt

(204) (204) Många är starkt angelägna om, att få veta om de är helgade, fastän de saknar en förståndsmässig uppfattning om detta begrepps betydelse, ty de känner varken till Skriften, eller Guds kraft. De smickrar sig själva med, att de står i överensstämmelse med Guds vilja, eftersom de känner sig lyckliga; men när de prövas, när Guds Ord förs in i deras erfarenhet, sluter de till öronen, för att slippa att höra sanningen, och säger: "Jag är helgad", och därmed sätts punkt för diskussionen. De vill inte ha något att göra med rannsakandet av Skriften, för att utröna sanningen, och bevisar därmed sitt fruktansvärda självbedrägeri. Helgelse betyder mycket mera, än en känslostorm. rätt

(204) Hänryckning är inte lika med helgelse. Fullständig överlåtelse till vår himmelske Faders vilja är allena helgelse, och Guds vilja uttrycks i Hans heliga lag. Helgelse är, att hålla alla Guds bud. Visa Er själva som lydiga barn mot Guds Ord, detta är helgelse. Guds Ord skall vara vår vägledare, inte människors meningar och idéer. – The Review and Herald, den 25. mars, 1902. rätt

(204) Helgelse, en erfarenhet i stadig tillväxt – 1908 – Om vi håller tankarna fästade vid Kristus, skall Han komma till oss, likt regnet, likt arla- och särlaregnet över jorden. Likt Rättfärdighetens Sol, skall Han stiga upp med läkedom i Sina vingar. Vi växer som liljan, spirar som fröet, och skjuter upp som vinträdet. rätt

(204) Genom att hela tiden se på, och efterlikna Kristus som vår personlige Frälsare, skall vi växa upp till Honom i allting. Vår tro kommer att växa, våra samveten kommer att helgas. Mera och mera kommer vi att bli som Kristus i alla våra ord och gärningar. Pris ske Gud, vi skall tro Hans Ord. "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot" {Gal. 5:22, 23}. – Brev 106, 1908. rätt

nästa kapitel