| Utvalda budskap 3 kapitel 24. Från sida 214 | ren sida tillbaka |
(214)Protokoll från samtal (214)Syster White talade en stund, enligt följande: (214) De, som ikläder sig föräldraansvar, bör först överväga, om de kommer att vara i stånd till, att omge sina barn med det rätta inflytandet. Hemmet är både en familjeförsamling och en familjeskola. Hemmets atmosfär bör vara så andlig, att alla familjemedlemmarna, föräldrar och barn, blir välsignade och styrkta av sitt inbördes umgänge. Himmelskt inflytande utbildar. De, som är omgivna av en sådan påverkan, görs redo för inträde i skolan däruppe. rätt (214) Mödrar bör kunna undervisa sina små (215) förståndigt under deras barndoms tidigaste år. Om varje mor förmådde det, och ville ta tid till att lära barnen de läxor de bör lära sig tidigt i livet, kunde alla barn hållas i hemkola till åtta eller nio eller tio års ålder. rätt (215)Men många, som ingår äktenskap, inser inte hela det heliga ansvar, som modersrollen för med sig. Många har en sorglig brist på disciplinär kraft. I många hem råder det endast en smula disciplin, och barnen tillåts att göra, vad det behagar dem. Sådana barn drivs hit och dit; det är ingen i hemmet, som förmår att vägleda dem riktigt, ingen som med klok takt kan lära dem, att bistå far och mor, ingen som kan lägga ett ordentligt fundament för deras framtida utbildning. Barn, som är omgivna av dessa olyckliga omständigheter, bör vi faktiskt tycka synd om. Om det inte ges riktiga tillfällen till ordentlig upplärning utanför hemmet, blir de utestängda från många förmånsrätter, som varje barn egentligen borde åtnjuta. Detta är det ljus jag har fått. rätt (215)De, som inte är i stånd till att lära sina barn riktigt, borde aldrig axla föräldraansvaret. Men även om de har felande omdöme, skall vi då inte anstränga oss för att hjälpa deras små med att forma en riktig karaktär? Gud önskar, att vi skall ta itu med dessa frågor på ett förståndigt sätt. rätt (215)Församlingsskolor bör sättas i förbindelse med sanatorier – På alla våra sanatorier skall standarden hållas högt. Till dessa institutioner bör, liksom läkare, ledare och medhjälpare, endast knytas de, som har sina hem i ordning. Barnens uppförande har ett inflytande, som märks av alla, som kommer till dessa sanatorier. Gud har planlagt, att detta inflytande skall vara reformerande. Och så kan det bli; men därtill krävs det omsorg. Fadern och modern måste vara särskilt uppmärksamma på varje enskilt barns uppfostran. Men Ni vet, hur det förhåller sig med familjerna på denna backsluttning. Patienterna förstår, hur det förhåller sig. Enligt vad, som visats mig, är det en skam, att de unga barnen inte påverkas, som (216) de borde. Vart och ett av dem bör hållas sysselsatt med något nyttigt. De har fått veta, vad de skall göra. Om fadern inte kan vara hos dem, bör modern bli upplyst om, hur hon skall undervisa dem. rätt (216) Men under tiden som jag har varit här, har jag fått det ljuset, att det allra bästa som går att göra, är att ordna med en skola. Jag hade inte någon tanke på, att de allra minsta skulle in på skolan – inte de allra minsta. Men det vore bäst, att ha denna skola för dem, som kan undervisas och utöva det dämpande inflytande på dem, som en skollärare skulle utöva. Vi har en skola här, eftersom Guds Ord inte skulle undervisas i andra [folk]skolor. Vår bror [Anthony], som undervisar på skolan, är helt i stånd till, att driva en skola, som undervisar i Ordet. Han är förmögen till det. Han har sin ställning, de har anställt honom, och så länge som de låter honom hållas i lugn och ro, är det bättre att han förblir där. rätt (216)Skolprivilegier för de yngre barnen – Men här är ett verk, som måste utföras för familjerna, och för barnen, som har nått sju-, åtta-, nioårsåldern. Vi bör ha ett lägre stadium, det vill säga en andra avdelning, där det går att undervisa dessa barn. De kommer att lära sig i skolan det, som de ofta inte lär sig utanför skolan, förutom i umgänge med andra. . . . rätt (216)Nu tycks frågan vara, huruvida dessa barn skall gå i skola eller ej. Jag vill ha besked från föräldrarna, från var och en av dem, vilka är helt nöjda med sina barns framsteg utan skolgång – skolgång med bibliska läxor, med ordning, disciplin och ansträngningar att sysselsätta dem under deras tid där. Jag tvivlar på, att någon, med insikt i frågeställningen, har invändningar. rätt (216)Reaktion på det ursprungliga rådet – Men då jag hörde talas om invändningar, nämligen att barnen inte kan börja i skolan förrän tio år gamla, önskade jag att säga Er, att det inte fanns en skola för Sabbatshållare, då (217) ljuset gavs mig, att barnen inte skall gå i skola, förrän de var gamla nog att bli undervisade. De bör läras där hemma, vad rätta manér är, innan de börjar på skolan. Därmed blir de inte ledda på villovägar. Ondskan, som förekommer vid de allmänna skolorna, är nära nog obeskrivlig. rätt (217) Det är så det förhåller sig, och mitt sinne har blivit starkt upprört vid tanken: "Men syster White har sagt si och så, och syster White har sagt ditt och datt; och för den skull måste vi rätta oss efter detta." rätt (217) Gud önskar, att vi alla skall behålla vårt sunda förnuft, och Han önskar att vi skall använda detta sunda förnuft, när vi resonerar. Omständigheterna ändrar på betingelserna. Omständigheterna ändrar tingens inbördes förhållande. rätt (217)En församlingsskola i förhållande till dålig styrning i hemmet – Här är ett sanatorium, och detta hälsohem måste utöva det högsta möjliga inflytande på in- och utsidan. I fall de så ser barnen komma – gå omkring med vakna ögon, utan något att göra, och börja med rackartyg och liknande – smärtar det sinnena hos dem, som vill upprätthålla skolans goda rykte. För den skull tillkännager jag, utifrån det ljus Gud har gett mig, att om det förekommer en familj, som är oduglig till att utbilda eller uppfostra eller härska över sina barn samt avkräva dem lydnad, är det klokast att placera dem någonstans, där de kommer att lyda. Sätt dem på ett ställe, där lydnad krävs av dem, eftersom lydnad är bättre, än offer. Gott uppförande måste införas i varje familj. rätt (217)Vi utbildar Guds små i våra hem. Vilket slags utbildning ger vi dem? Våra ord! Är de nonchalanta, utan omtanke och slappa? Kännetecknas de av uppblåsthet? Färgas de av utskällningar och irritation, eftersom föräldrarna saknar makt till att styra? Herren önskar, att vi skall ta alla dessa ting i beaktande. Alla föräldrar har ett facit i sina händer att uppvisa: Hur är det med mina barn? Var är de? Växer de upp för Gud, eller för Djävulen? Alla dessa ting måste tas med i beräkningen. rätt (217)Boken, som kommer ut, kommer att ha mycket att säga om (218) de stora principer, som skall brukas vid upplärandet av barnen, ända från det att de är späda. Fienden kommer att verka intensivt i dessa barn, med mindre de fått disciplin. Någon kommer att uppfostra och ge dem disciplin. Om modern eller fadern inte gör det, kommer Djävulen att göra det. Så enkelt är det! Då tar han ledningen. . . . rätt (218) Jag skall inte säga så mycket nu, eftersom jag vill förstå det, som jag skall tala om. Jag vill höra invändningarna mot barnens skolutbildning. rätt (218)Barndaghemmet i Battle Creek (218)Nå, jag hyser fullständig tillit till syster Pecks undervisning, men om hon fortsätter med det hon är i gång med – och jag är övertygad om, att just detta bör ske – borde det anställas en till lärare; menar inte Ni det också? rätt (218)Syster Peck [en av Ellen G. Whites litteraturassistenter, som tjänade som församlingsskollärarinna]: Jag anser, att om vi utförde arbetet på tillfredsställande sätt, och i fall vi får flera barn, borde vi ha någon extrahjälp. rätt (218)Ljus givet över "dessa ting" (219) Här är barn, som är livaktiga. Det finns fem år gamla barn, som går att utbilda lika väl som tio år gamla barn, vad förmågorna beträffar. De kan förstå moderns angelägenheter och uppgifter. rätt (219)Nu önskar jag, att så länge som Willies barn är här [ålder: Henry och Herbert, tvillingar, 7 år; Grace, 3 år. På den tidpunkten gick alla i den här skolan], och de bor här, önskar jag att de skall få en skolutbildning. I fall det går att foga en sidobyggnad till skolan, en lokal för dessa studerande, bör var och en av oss känna ett ansvar för, att tillhandahålla det utrymmet. De mödrar, som önskar att ha sina barn hemma, och är i allt dugliga samt föredrar att undervisa dem själva, varför skulle då någon ha något emot det? De kan göra detta. Men det skall göras något för att alla barn till medarbetarna vid vår matvarufabrik och vårt hälsohem blir utbildade. Vi måste se till, att det hela når den högsta standard. rätt (219) Äldstebroder C. L. Taylor: Syster White, det är en fråga, som jag gärna vill ställa om föräldrarnas ansvar och förhållandet till ansvaret för församlingsskolan. Anta, att jag har en liten pojke på sju år. Vi förmår i allt, att undervisa honom, vi har rustat oss för uppgiften. Men så väljer vi, att inte ta detta ansvar, och försummar pojken, och låter honom driva omkring. Blir det så församlingens ansvar, att göra vad jag kunde göra, om jag bara ville? Detta är frågan. Om jag inte tar mig an min pojke, när jag kan, när jag förmår det, skall jag då be församlingen om att göra det, i mitt ställe? rätt (219) Syster White: Du kan visa honom omsorg, men gör Du det? rätt (219) Äldstebroder W. C. White: Hon avvisar Din tänkta erfarenhet. rätt (219) Syster White: Församlingen här på denna backe är en (220) ansvarsmedveten församling. Den är bunden till yttre inflytanden. Dessa inflytanden gör sig hela tiden påminda, för att pröva oss. Frågan är: Skall församlingen vara förenad, och skall den, om nödvändigt, bygga en lokal – som inte kostar så mycket – en lokal, så att dessa barn kan infinna sig och erhålla undervisning, och få en lärare, samt bli upplärda, så att de blir redo för en högre läroanstalt? Detta är således frågan. rätt (220)Det slags utbildning, som barnen behöver (220) Det är en högre skola, som vi alla är på väg till, och i fall dessa barn inte vänjs vid sunda levnadsvanor och rätta tankar, samt den rätta disciplinen, undrar jag, om de någonsin skall komma in vid skolan däruppe? Var är deras vördnad? Var är deras goda tankar, som de skall uppamma? Och alla dessa ting måste utgöra en daglig erfarenhet. rätt (220) I det att modern utför sina sysslor, skall hon inte vara irriterad och skälla samt säga: "Ni är i vägen, jag vill att Ni försvinner, jag vill att Ni lämnar huset", eller något sådant. Hon skall behandla sina barn såsom Gud skulle behandla Sina äldre barn. Han kallar oss för barn i Sin familj. Han önskar, att vi skall utbildas och uppläras enligt grundsatserna i Guds Ord. Han önskar, att denna utbildning skall börja med de små barnen. Om modern inte äger taktkänsla, snällhet, om hon inte förstår att behandla tänkande människor, måste hon sätta dem under någon, som verkligen uppfostrar dem samt formar och danar deras sinnen. rätt (220) Har jag nu framställt det så, att det går att förstå? Är det någon punkt, Willie, som jag har i boken, som jag inte har berört här? rätt (221) W. C. White: Jag vet inte. Jag har upptäckt, mor, att vårt folk, som bor utöver staterna och utöver världen, det måste jag säga, att emellanåt drar de omfattande slutsatser grundade på ett isolerat uttalande. rätt (221) Nåväl, i mitt studium av Bibeln och i mitt studium av Dina skrifter, har jag kommit till den tron, att varje enskild föreskrift vilar på en grundregel, och att vi inte kan förstå föreskriften helt, utan att först ha fått grepp om grundregeln. rätt (221) Beträffande vissa av uttalandena, som har orsakat en stor del av stridigheterna – såsom Dina råd om användningen av smör, och Ditt uttalande om den ende lärare, som ett barn bör ha fram till åtta eller tio års ålder – har det varit vår förmånsrätt, att gripa tag i grundregeln, tror jag. Jag har trott, att i studiet av dessa uttalelser, bör vi erkänna att varje föreskrift från Gud har getts i barmhärtighet, och under betraktande av omständigheterna. rätt (221) Gud sade: "Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt’" {Matt. 19:6}; och likväl förklarar Kristus, att skilsmässolagen blev given på grund av deras hjärtans hårdhet. På grund av folkets urartning tilläts en skilsmässolag, som inte ingick i Guds ursprungliga plan. Jag tror att principen skall förstås med hänsyn tagen till sådana isolerade uttalanden, liksom Din protest mot bruket av smör, och uttalandet om, att barnen inte skall ha någon annan lärare, än modern intill åtta eller tio års ålder. rätt (221) Nå, då synen om smör gavs åt Dig, blev tingens tillstånd också visat för Dig – folk använde smör fullt av bakterier. De stekte och kokade i det, så dess användning var skadlig. Men senare, då vårt folk studerade principerna för saker och ting, upptäckte de att medan smör inte är det bästa, är det inte så dåligt, som andra dåliga ämnen; och således använder de det vid vissa tillfällen. rätt (221) Jag menar, att det förhåller sig likadant med skolfrågan. Den ideala planen går ut på, att modern är lärare, en förståndig lärare som den, Du har beskrivit denna förmiddag. Men jag har menat, att det är en stor olycka för vår sak, från Maine till California, och från Manitoba till Florida, att vårt folk tar uttalandet att barnen inte skall ha någon annan lärare, än föräldern fram till åtta eller tio års ålder, som ett avgjort förbud för de barn, som går i skolan. Som jag förstår det, är detta den verkliga frågan vi har framför oss denna förmiddag. rätt (222) När bröderna studerar denna sak utifrån barnets bästa, utifrån rättvisa mot föräldrarna, medger de alla, så vitt jag kan se, att det förkommer förhållanden, där det är bättre för barnet att få skolgång, än att bli utestängt därifrån. Men här är föreskriften: Ett barn skall inte ha någon annan lärare, än föräldrarna, tills det är åtta eller tio år gammalt; detta måste vara den rätta slutsatsen. . . . rätt (222) Syster White: Nåväl, i fall det här är övermäktigt för föräldrar, kan Ni lika gärna hejda Er mitt i steget. Alltså måste vi vidta åtgärder för deras skull, eftersom det är en hel del föräldrar, som själva inte har tagit sig samman. . . . rätt (222) Jag tror, att folk här omkring som har medel, kan göra en smula, för att stötta en skola för andra. Jag är villig att göra det. Jag tror inte, att det över huvud taget behöver övervägas. [Vi talar om] omkostnader, omkostnader, omkostnader, det är alls inget att tala om, några blygsamma omkostnader. rätt (222)Att bestämma ett mönster (223) Var och en vet, att syster Peck har haft en bred erfarenhet av undervisning, och att hon har haft fyra års erfarenhet tillsammans med mor, arbetat med hennes skrifter, bidragit vid utarbetandet av boken "Vägen till Mognad". Mitt största intresse gällande skolan har inte varit självcentrerat, det har ej heller bara gällt St. Helenaförsamlingen. rätt (223) Mitt interesse för denna skola ligger i det faktum, att det är vår förmånsrätt, vårt privilegium, att bestämma ett mönster. Denna skolas medgång och motgång samt drift kommer att påverka vårt församlingsskolarbete i hela California och mycket längre ut, på grund av syster Pecks långa erfarenhet som lärare, och hennes arbete med Dig, mor, genom att bidra till framtagandet av boken Vägen till Mognad. Alla dessa ting har gjort att denna skola är en stad byggd på ett berg. rätt (223) Nåväl, mitt bekymmer för avgörandet avseende de yngre barnen har inte huvudsakligen gällt avgörandet avseende mina barn, utan gäller det att fatta ett beslut, som jag betraktar som högst förfärligt. Det har använts på ett sätt, som allvarligt skadar våra yngre barn. rätt (223)Frågan om en barnträdgård (223) Några få gånger har de ställt upp, för att stötta det. Dr. Kellogg gör det i sin skola för föräldralösa barn, som Du har sett och satt värde på, likaså sker det på några få andra platser. I Berrien Springs dristade de sig i fjol (224) sommar till, att anlita en lärare i en barnträdgård och ge den delen av verket en smula uppmärksamhet; men allmänt sett, i omkring nio tiondelar av verket, har dessa avgöranden från våra skolföreståndare ödelagt den delen av verket fullständigt. rätt (224) Syster White: Nå, det krävs reformer på detta område. rätt (224) W. C. White: Och avgörandet för skolan här, och skälen jag alltid har fått för avgörandet, grundas på Ditt utlåtande, att ett barns mor skall vara dess ende lärare, tills det är åtta eller tio år gammalt. Jag har varit av den uppfattningen, att vårt världsvida skolarbete skulle gagnas bäst av ett samtal av det slag vi har haft denna förmiddag, liksom av att studera grundsatserna, som sådana ting vilar på. rätt (224)Syster White: Ja, det är riktigt att det bör framstå i rätt belysning inför folk. Vi kommer aldrig att få ett bättre tillfälle, att anställa syster Peck som ledare, även för de yngre barnen. Det är bäst, om det blir ett slags sammansmältning. rätt (224)Vad angår en lokal, och det bör vara ett rum, undrar jag vad som vore bäst, om det skulle stå i direkt förbindelse med byggnaden, eller om det skall stå för sig. Jag håller för troligast, att det bör vara en byggnad för sig själv. Jag vet inte, vad som skulle vara bäst. Detta måste övervägas – för- och nackdelar. Jag tror att syster Peck, lika gärna som eller bättre än någon av oss andra, kan avgöra saken. . . rätt (224)Kan skolan vara till skada? (225) Syster Peck: Jag har tänkt över frågan om detta, syster White, vad vår uppgift som lärare är: Om det är att försöka att hjälpa föräldrarna, att se och ta sitt ansvar, eller att beröva dem det, genom att ta in deras barn i skolan. rätt (225)Syster White: Om de inte har känt sitt ansvar utifrån böcker, skrifter och predikningar, må Ni mässa om det för dem från nu, till dess att Herren kommer, och de skall inte förnimma någon börda. Det tjänar inget till, att tala om ansvar, när de aldrig har känt något. rätt (225)En skola, som gör gott intryck (225) Skolans drift skall kännetecknas av den allra bästa disciplin. Under studiernas gång kan inte eleverna göra som de vill. De måste ge upp sina egna vanor till förmån för sund disciplin. Detta är en lärdom, som många familjer fortfarande inte har dragit. Likväl hör vi detta: "Oh, låt dem göra så. De är bara barn. De lär sig, när de blir äldre." rätt (225) Nåväl, när ett barn i min omvårdnad börjar att visa humör, och kastar sig på golvet, upprepar han det aldrig, skall jag allt säga. Jag vägrar att låta Djävulen verka direkt genom barnet och ta det i besittning. rätt (225)Herren önskar, att vi skall förstå saker och ting. Han säger: Abraham befallde sina barn och efterkommande {Första Mos. 18:19}, och vi behöver förstå, vad det vill säga, att befalla, likaså behöver vi förstå, att vi måste sätta igång med arbetet, om vi tänker stå emot Djävulen. rätt (225) Nåja, jag vet inte om vi har kommit längre, än då vi började. rätt (225) C. L. Taylor: Jo, det tycker jag att vi har gjort. rätt (226) Syster White: Något har i alla fall sagts. rätt (226) L. M. Bowen: Jag tror att vi vet, vad som måste göras. rätt (226) Syster Gotzian: Tillräckligt har blivit sagt, för att få oss att tänka till, och göra något. rätt (226) Syster White: Herren menar allvar med oss. Ja; vi måste vara ett exempel. Och nu ser Ni att det är så många sanatorier, och så många skolor, som måste knytas till dem. Vi måste ta vårt förnuft till fånga och inse, att vi måste utöva ett inflytande, som är ett inflytande avseende barnen. . . . rätt (226) Er skola skall vara en mönsterskola. Den skall inte ta efter nutidens skolor. Det får inte förekomma. Er skola skall motsvara en plan, som ligger långt före dessa andra skolor. Det praktiska skall styra. Lektionerna skall bedrivas på ett praktiskt sätt, och inte bara innebära uppläsandet av teorier. rätt (226) C. L. Taylor: Jag är säker på, att när vi börjar att gå i den riktningen, kommer vi att se, hur det rätta ljuset flödar in. – Manuskript 7, 1904. rätt |