| Utvalda budskap 3 kapitel 29. Från sida 256 | ren sida tillbaka |
(256)Sabbaten ett tecken på trofasthet för världen – Ur molnstoden sade Jesus till Mose: "Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er" (Andra Mos. 31:12, 13). Sabbaten är en pant från Gud till människor – ett tecken på förhållandet mellan Skaparen och Hans skapade varelser. Genom att iaktta minnesmärket från väldens skapelse på sex dagar och Skaparens vila på den sjunde dagen, och hålla Sabbaten helig, efter Hans anvisningar, skulle israeliterna visa sin trofasthet mot den ende sanne och levande Guden, universums Suverän. rätt (256) Genom att iaktta den sanna vilodagen, kommer kristna att alltid inför världen avlägga ett trofast vittnesbörd om sin vetskap om den sanne och levande Guden, som utmärker Sig från alla falska gudar, ty Sabbatens Herre är himmelens och jordens Skapare, Den som är upphöjd över andra gudar. rätt (256) "Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er… Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. (257) Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade" (verserna 14-17). – Manuskript 122, 1901. rätt (257)Tidiga råd om Sabbaten och barnen – Guds hus vanhelgas och Sabbaten överträds av barn till Sabbatstroende. De springer omkring i byggnaden, leker, talar och visar sin onda natur under just de möten, där de heliga skall samlas, för att förhärliga Gud och dyrka Honom, i helgelsens skönhet. Det ställe, som borde vara heligt, där en helig stillhet borde härska, och där det borde härska fullkomlig ordning, prydlighet och ödmjukhet, görs till ett fullständigt Babylon och ett ställe, där förvirring, oreda och villervalla härskar. Detta är tillräckligt, för att stänga Gud ute från våra samlingar och tända Hans vrede, så att Han drar Sig, för att gå ut med Israels härar och föra krig mot våra fiender. rätt (257)Gud vägrade att ge seger vid ___-mötet. Vår tros fiender jublade. Gud var icke tillfreds. Hans vrede tändes, därför att Hans hus blev som Babylon. . . . . rätt (257)Framför allt, ta hand om Era barn på Sabbaten. Låt dem inte överträda den, för annars kan Ni lika gärna själva överträda den, när Ni låter Era barn göra det. När Ni låter Era barn leka på Sabbaten, betraktar Gud Er som lagbrytare. Ni överträder Hans Sabbat. – Manuskript 3, 1854. rätt (257)Inga höga röster eller förvirring – Kom till bordet utan lättsinnighet. Högröstat tal och strid borde inte tillåtas någon dag i veckan; men på Sabbaten borde alla vara stilla. Inga högljudda kommandon borde höras vid någon tidpunkt; men på Sabbaten är de fullständigt opassande. Den är Guds heliga dag, och den dag Han har reserverat som (258) minne över Sitt skaparverk, en dag Han har helgat och välsignat. – Manuskript 57, 1897. rätt (258)Att söka våra egna förlustelser – Jag säger till dem, som hävdar sig vara sjundedags-adventister: Kan Ni åberopa den levande Gudens insegel? Kan Ni hävda Er vara helgade genom sanningen? Som ett folk, har vi inte gett Guds lag första rangen, som vi borde ge den. Vi svävar i fara, att söka våra egna förlustelser på Sabbatsdagen. – Brev 258, 1907. rätt (258)Ingen dag för förnöjelser, simning eller bollspel – Gud önskar, att se alla Sina gåvor värdesatta. Alla smådelar, punkter och kommatecken skall bevaras omsorgsfullt, och vi bör noga lära känna andras behov. Allt, vad vi har av biblisk sanning, är inte bara för vårt eget bästa, utan till för att skänkas vidare till andra själar, och detta skall inpräntas hos andra människor, och varje vänligt talat ord jämnar vägen för den kanal, vari sanningen skall flyta i rika strömmar till andra själar. rätt (258)Alla Kristi mirakulösa gärningar var nödvändiga, och skulle uppenbara för världen, att det finns ett stort verk att göra på Sabbatsdagen, för att hjälpa den lidande mänskligheten. Dock skulle inga vardagssysslor utföras. Nöjen, bollspel, simning utgör inga nödvändigheter, utan är syndiga försummelser av den heliga dag, som Herren har välsignat. Kristus utförde inte blott miraklerna, för att visa Sin kraft, utan alltid för att möta Satan i den plågade och lidande mänskligheten. Kristus kom till vår värld, för att tillmötesgå de lidandes behov, som Satan pinade. – Brev 252, 1906. rätt (258)Att diska på Sabbaten – Vi önskar att förmana alla till, att inte diska på Sabbaten, om det kan undvikas. Gud vanäras genom varje onödigt arbete, som utförs på Hans heliga dag. Det är inte självmotsägande, utan passande, att disken får förbli ogjord till efter Sabbaten, om detta låter sig göras. – Brev 104, 1901. rätt (258)Sabbaten en dag för tjänande – Den första Sabbaten under böneveckan blev en dag med ivrig aktivitet. Från (259) Sunnyside och skolan sändes två hästspann och en båt till Dora Creek, för att skjutsa dem till mötena, som inte var i stånd till att gå så långt. Personerna hade inviterats till, att ha med sig sin middagsmat, och komma till mötet redo att tillbringa hela dagen där, och de tog glatt emot inbjudan. rätt (259)Några blev tydligt överraskade över, att vi var villiga till att anstränga oss på Sabbaten med att föra dem till mötet. De hade lärt sig, att Söndagens helgande mestadels innebar fysisk passivitet; och de trodde att eftersom vi ivrade för Sabbatens helgande, skulle vi hålla den enligt fariséernas lära. rätt (259)Vi berättade för våra vänner, att i fråga om vilodagens helgande sökte vi, att ta efter Kristi exempel och lära, vars Sabbat ofta tillbringades med ivriga försök till helande och undervisning; att vi trodde att den av våra systrar, som skötte om en sjuk familj, helighöll Sabbaten lika väl som de, vilka ledde en del av Sabbatsskolan; att Kristus inte kunde behaga Sin tids fariséer, och att vi inte förväntade oss, att våra ansträngningar, för att tjäna Herren skulle tillfredsställa vår tids fariséer. – The Review and Herald, den 18. oktober, 1898. rätt (259)Heliga och världsliga aktiviteter – För övrigt utförde prästerna i templet mera arbete på sabbaten än på övriga veckodagar. Arbete i samma utsträckning på det världsliga området skulle ha varit sabbatsbrott, men prästernas arbete var en del av Guds uppdrag. – Vändpunkten, s. 278. rätt (259)Församlingen vid ett högkvarter föregår med vidsträckt exempel – Mitt sinne har varit betungat avseende församlingens tillstånd på denna plats. . . . Det är stort behov av, att höja standarden på detta ställe i många avseenden, innan ett riktigt och frälsande inflytande kan nå ut till andra orter. I det att sanningen har framförts här, har den hämtat personer från världen och från församlingarna och fört dem samman i församlingsgemenskap; men inte alla, som har bekänt sig till att tro sanningen, helgas genom den. . . . rätt (259)Gud manar medarbetarna vid denna mission till att höja (260) standarden, och att visa sin aktning för Hans krav om, ära Sabbaten. . . . Från detta ställe har det sänts ut publikationer, och medarbetarna går åstad, för att proklamera Guds bud; och det är av största betydelse, att det kommer ett riktigt inflytande från denna församling, både i föreskrift och i exempel. Standarden får inte sättas så lågt, att de som tar till sig sanningen, skall överträda Guds bud, fastän de säger sig åtlyda dem. Det vore långt bättre, att låta dem vara i mörkret, tills de kan ta emot sanningen i dess renhet. rätt (260)Sjundedags-adventister iakttas – Det finns de, som iakttar detta folk, för att se den påverkan, som sanningen har på dem. Denna världs barn är klokare inom sitt släkte, än ljusets barn; när det fjärde budets krav framställs för dem, ser de efter, hur de, som bekänner sig till att åtlyda detta bud, betraktar budet. De studerar dess försvarares liv och karaktär, för att utröna, om dessa är i harmoni med sin trosbekännelse; och genom de åsikter, som gestaltas härigenom, blir många grundligt påverkade i sitt godtagande eller förkastande av sanningen. Om detta folk ville anpassa sina liv till Bibelns standard, skulle de faktiskt själva vara ett ljus i världen, en stad på ett högt berg. – Manuskript 3, 1885. rätt (260)Sabbatens betydelse och härlighet – I går [den10. augusti, 1851], som var Sabbat, hade vi en livlig och härlig stund. Herren mötte oss och Guds härlighet spreds över oss och vi gladde oss samt ärade Gud för Hans överväldigande godhet mot oss. . . . Jag fördes bort i en syn. . . . rätt (260)Jag såg, att vi förnam och insåg föga av Sabbatens betydelse, jämfört med, vad vi borde inse och känna till om dess vikt och härlighet. Jag såg, att vi inte visste vad det vill säga, att gå fram över jordens höjder och få näring från Jakobs arv. Men när vi uppfriskas och särlaregnet skall komma från Herrens närhet och Hans krafts härlighet, skall vi veta, vad det vill säga, att näras av Jakobs arv och gå fram över jordens högsta höjder. Så skall vi se Sabbaten tydligare i dess stora innebörd och härlighet. Men vi skall inte se den i all dess härlighet och betydelse, förrän fridens förbund ingås med oss, genom Guds röst, och det Nya Jerusalems pärleportar öppnas på sina glittrande gångjärn och den glada stämman från vår älskade Jesus hörs rikare, än någon musik någonsin har ljudit i ett dödligt öra. [Jag såg] att vi ägde fullständig rättighet till staden, ty vi hade hållit Guds bud, och himmelen, den ljuvliga himmelen, är vårt hem, ty vi hade hållit Guds bud. – Brev 3, 1851. rätt (261)Några Sabbater tillsammans med familjen White (261)På aftonen följde församlingen sin Herres exempel, och tvådde varandras fötter, samt deltog vid Herrens nattvard. Det var glädje och gråt i detta hus. Detta ställe var skräckinjagande och dock så härligt, i kraft av Herrens närvaro. – Manuskript 5, 1859. rätt (261 )[Otsego, Michigan] Sabbaten, den 8. januari, 1859 – Reste till mötet med släde – Det är den heliga Sabbaten. Måtte vi ära och förhärliga Gud i dag! Vi tog med bror Leighton i hans släde till Otsego, sex och en halv kilometer. Det var väldigt kallt; vi kunde knappt nog hålla värmen. (262) Bror Loughborough talade om domen. Så sade jag några få ord. Inte så frimodig. Församlingen gav så sina vittnesbörd i all hast. – Manuskript 5, 1859. rätt (262)[Battle Creek] Sabbaten, den 5. mars, 1859. Stannade hemma, för att sköta om James White – Deltog inte i mötet i dag. Min man var sjuk. Har stannat kvar hos honom, för att sköta om honom. Herren mötte oss och välsignade oss denna förmiddag. Jag kände osedvanlig frimodighet i bönen. Bror John Andrews förkunnade två gånger i dag. Han tillbringade kvällen och natten hos oss. Vi uppskattade besöket storligen. – Manuskript 5, 1859. rätt (262 )[Battle Creek] Sabbaten, den 19. mars, 1859. Deltog i mötet och läste för barnen – Deltog i förmiddagsmötet. Bror Loughborough talade med stor frimodighet om dödens sömn och de heligas arv. Stannade hemma på aftonen. Läste för mina barn, skrev ett brev till bror Newton och hustru, uppmuntrade dem i andliga ting. På kvällen deltog jag i en nattvardsgudstjänst och tvådde fötter. Var inte så frimodig, som jag skulle ha önskat vara vid sådana tillfällen. – Manuskript 5, 1859. rätt (262 )[Adelia Patten, som i flera år var assistent i Whitehemmet i Battle Creek, som i sin bok "Narrative of the Life, Experience, and Last Illness of Henry N. White" – vilken dog i december, 1863 – gjorde följande uttalande om Ellen Whites bemötande av sina barn: Under åtskilliga år i det förflutna har deras mor lagt ned mycken tid på, att läsa för dem på Sabbaten från sin stora mängd utvalda material om moraliska och religiösa angelägenheter, varav hon nyligen har offentliggjort en del i verket med titeln Sabbath Readings. Hon högläste för dem, innan de kunde läsa riktigt själva, och gav dem en kärlek till nyttig läsning, och de har själva använt många lediga timmar, i synnerhet på Sabbaten, då de inte varit på Sabbatsskola eller ett möte, studerande goda böcker, med vilka de blivit gott försedda. – An Appeal to the Youth, s. 19.] rätt (262) [Convis, Michigan] Sabbaten, den 9. april, 1859 – Vakade och tjänade i Convis – Klev upp tidigt och färdades omkring nitton kilometer till Convis, för att träffa de heliga där. Färden dit var uppfriskande. Besökte bror Bracketts hushåll. De följde med oss till mötesplatsen, omkring tre kilometer från hans hus. En liten grupp Sabbatshållare var samlade i en stor, rymlig skolbyggnad. James hade stor frimodighet (263) till att tala till folket. Jag sade några få ord. Mötet varade till omkring 14-tiden. Nästan alla frambar vittnesbörd om sanningen. Efter aftonmålet, då de heliga timmarna höll på att löpa ut, hade vi en uppfriskande bönestund. James talade till barnen, innan han föll på knä i bön. – Manuskript 6, 1859. rätt (263) [Battle Creek] Sabbaten, den 23. april, 1859 – Deltog i mötet och umgicks med gruppen – Syster Brackett, syster Lane och hennes dotter, syster Scott, samt syster Smith kom från Convis till mötet i Battle Creek. De åt mat i vårt hus. [Sabbatsmåltider i Whites’ hem under senare år beskrivs av hennes svärdotter i ett uttalande från den 16. oktober, 1949: rätt (263)I egenskap av fru E. G. Whites svärdotter ingick jag som medlem av hennes hushåll under ett drygt år, och besökte ofta hennes hem samt reste med henne under en tidsräcka på tjugo år. Jag har blivit tillfrågad om måltiderna på Sabbaten hos familjen White. 263 Allt, som gick att förbereda, blev gjort på Fredagen, Förberedelsedagen, inför Sabbatsmåltiderna. På Sabbaten serverades maten varm både på morgonen och vid middagen. Den värmdes omedelbart före måltidens serverande. Allt onödigt arbete undveks på Sabbaten, men vid ingen tidpunkt betraktade fru White det som en överträdelse av ett ordentligt helgande av vilodagen, att sörja för livets grundläggande trivsel, såsom att tända eld för husets uppvärmning, eller för att värma upp maten till måltiderna. – (Undertecknat) fru W.C. White.] Mötena var intressanta den här dagen. Bror Waggoner talade på förmiddagen. Hans predikan var lämplig. Under pausen blev fyra döpta: Systrarna Hide, Scott, och Agnes Irving, samt bror Pratt. På eftermiddagen var mötena högintressanta. Min man har aldrig talat med större frimodighet. Herrens Ande var vid mötet. Herren gav mig frimodighet till förmanande tal. På kvällen iakttogs förordningarna i Herrens hus. Det var en högtidlig och intressant sammankomst. Jag var ur stånd till att delta på grund av svår utmattning. – Manuskript 6, 1869. rätt (263) [Denver] Sabbaten, den 20. juli, 1872 – Tog mig en promenad, skrev och läste – Det är en vacker morgon. Detta är Herrens vilodag och vi vill hålla Sabbaten, så att Gud kan godta våra ansträngningar, och våra egna själar må bli förnyade. Vi gick ut, sökte en undanskymd plats i en lund, där vi kunde be och läsa, men det misslyckades. Vi tillbringade dagen med, att tala om (264) religiösa ämnen, skriva och läsa. – Manuskript 4, 1872. rätt (264) [Battle Creek] Sabbaten, den 12. april, 1873 – Gjorde många missionsbesök – Min man talade till folket på förmiddagen. Jag stannade kvar hemma, därför att jag inte kände mig i stånd till, att delta. På eftermiddagen deltog jag på mötet. . . . . rätt (264) Efter mötets avslutning besökte jag Ella Belden. Hade en livlig bönestund med henne. Så besökte jag bror och syster W. Salisbury. Vi hade en dyrbar bönestund tillsammans med familjen. Bror och syster W. Salisbury förenade sina böner med mina. Vi märkte alla, att Herren hade välsignat oss. Sedan besökte jag bror och syster Morse. . . . Jag besökte bror och syster Gardner. Han närmar sig slutet på sin resa. Sjukdom har gjort honom ytterligt svag. Han blev överlycklig över, att få träffa mig. Vi förenades i bön och hjärtana åt dessa pinade tröstades och välsignades. – Manuskript 6, 1873. rätt (264) [Battle Creek] Sabbaten, den 17. Maj, 1873. Färdades med häst och vagn ett fåtal kilometer, sov något - Vi färdades några få kilometer till eklunden. Vilade omkring en timme. Vi sov ett tag. . . . Vi hade en bönestund, innan vi for hem igen. På eftermiddagen begav vi oss till mötet. – Manuskript 7, 1873. rätt (264) [Washington, Iowa] Lördag, den 21. juni, 1873 – Skrev om Kristi lidanden – En skön dag; ganska varmt. Tog ett omslag. Kände mig bättre. Skrev femton sidor om Kristi lidanden. Ämnet tedde sig högst intressant. Bror Wheeler, Hester och bror Van Ostrand begav sig till mötet. Det hade förvarnats om regn. Kallade samman familjen och läste det, som jag hade skrivit. Alla tycktes intresserade. – Manuskript 8, 1873. rätt (264) [Walling's Mills] Fredag, den 12. september, 1873 – Umgicks med en icke-adventist – Vi kom hem strax före solnedgången. Tog emot brev från bror Canright, liksom från Mary Gaskill och Daniel Bourdeau, som gav oss en redogörelse för lägermötet. Då vi nådde vårt hem, fann vi John Cranson där. Vi blev ledsna över, att (265) han kommit för att besöka oss på Sabbaten. Vi vill inte ha gäster på Sabbaten, som inte hyser aktning för Gud eller Hans helgdag. – Manuskript 11, 1873. rätt (264) [På väg från Colorado till Battle Creek] Sabbaten, den 8. november, 1873 – Reste tyvärr på Sabbaten. [Se Vittnesbörden, band 6, s. 360.] Vi sov gott i vagnen under natten. Vi hade inte lust till, att stiga ombord på vagnarna den här morgonen, men omständigheter kopplade till Guds verk påbjöd, att vi skulle vara på plats vid Generalkonferensen. Vi fick inte komma för sent. I fall vi skulle sköta våra egna angelägenheter, skulle vi betrakta det som ett brott mot det fjärde budet, att resa på Sabbaten. Vi förde inga ytliga samtal. Vi ansträngde oss, för att hålla tankarna i helgade banor, och vi erfor delvis Guds närhet, ehuru vi djupt beklagade nödvändigheten av, att resa på Sabbaten. – Manuskript 13, 1873. rätt (265) [Sydney, N.S.W., Australien] Den 4. februari, 1893 – Talade på förmiddagen, gick ombord på skeppet på eftermiddagen – Vi reste med droska till församlingen i Sydney, och jag talade utifrån Hebréerbrevet 11 om tro. Herren styrkte mig genom Sin nåd. Jag kände mig kraftigt stärkt och välsignad. Den Helige Ande var över mig. Jag fick kraft, både fysisk och andlig, i stort mått. . . . . . rätt (265) På eftermiddagen, omkring klockan två, gick vi ombord på ångaren och begav oss iväg på den resa, som vi länge hade varit rädda för. Allt vårt bagage magasinerades på Fredagen. Vi ogillar i hög grad resande på Sabbaten, men arbetet måste göras, för att ge budskapet till världen, och vi kan hålla våra tankar och hjärtan upplyfta till Gud samt kan dölja oss i Jesus. När vi inte kan styra över dessa ting, måste vi överlämna allt till vår himmelske Fader. Om vi litar på Gud, kommer Han att hjälpa oss. – Manuskript 76, 1893. rätt |