| Utvalda budskap 3 kapitel 32. Från sida 276 | ren sida tillbaka |
(276)Besvärliga frågor besvarade (276) Svar: Det var i bror A. Hillards hus, i Otsego, Mich., den 6. juni, 1863, som det stora ämnet om hälsoreformen öppnades för mig i en syn. rätt (276) Jag besökte inte Dansville förrän i augusti, 1864, fjorton månader efter det, att jag fått synen. Jag läste inte i några verk om hälsa, förrän jag hade skrivit Spiritual Gifts, band 3 och 4, Appeal to Mothers, och hade gjort utkasten till flertalet av mina sex artiklar i de sex numren av How to Live. rätt (276) Jag kände inte till, att det fanns en sådan tidning som The Laws of Life, utgiven i Dansville, N.Y. Jag hade inte hört talas om verken om hälsa, skrivna av dr. J. C. Jackson, och andra förläggare i Dansville, på den tidpunkt jag nämnde ovan. Jag visste inte, att ett sådant verk existerade före september, 1863, då min man i Boston, Mass., såg dem utannonserade i en tidskrift betitlad Voice of the Prophets, utgiven av äldstebroder J. V. Himes. Min man beställde verken från Dansville och mottog dem i Topsham, Maine. Hans arbetsuppgifter gav honom ingen tid till att gå igenom dem, och eftersom jag beslutade mig för att inte läsa dem, innan jag hade skrivit ned mina syner, förblev böckerna liggande i sina förpackningar. rätt (276) I det att jag påtalade hälsoämnet för vänner, där jag arbetade i Michigan, New England, och i delstaten New York, och varnade för mediciner och kötträtter, och förordade vatten, ren luft och en sund kost, löd reaktionen ofta: "Du är nästan ett eko av lärorna, som förkunnas i Laws of Life och andra publikationer från dr. Trall, dr. Jackson och andra. Har Du läst detta blad och dessa verk?" rätt (276) Mitt svar var att jag inte hade gjort det, jag skulle heller inte läsa dem, förrän jag hade skrivit ned alla mina syner, för att det inte skall kunna sägas att jag har tagit emot mitt ljus om hälsoämnet från läkare, och inte från Herren. rätt (276) Och efter det, att jag hade skrivit mina sex artiklar till How to Live, sökte jag olika verk om hygien och blev överraskad över, att de stod i sådan samklang med det, som Herren har uppenbarat för mig. Och för att visa denna samklang, och för att lägga fram ämnet för mina bröder och systrar, såsom frambringat av dugliga skribenter, beslutade jag att utge How to Live, vari jag lånade ur de anförda verken. rätt (277)Hur klädreformen blev uppenbarad (277)Fråga: Är systrarnas bruk, att bära kläder slutande tjugotre centimeter ovanför marken inte i strid med Testimony nr. 11, som säger att de skall nå en bit under toppen på en dams damaskkängor? rätt (277) Svar: Det riktiga avståndet från klädernas slut till golvet har jag inte fått i tum (längdmått) . . . . rätt (278) (278) Men tre grupper kvinnor gick förbi mig, med kläderna i dessa längdmått: rätt (278) Den första rättade längden efter modet. Tyget utgjorde en börda för lemmarna, kläderna försvårade gåendet, samt fejade gatan och drog åt sig dess damm; denna menliga följd har jag påtalat till fullo. Denna grupp, som var slavar under modet, såg svaga och trötta ut. rätt (278) Den andra grupp, som passerade mig, var i många avseenden som den skulle vara. Benen var väl påklädda. De var fria från bördor, som det tyranniska modet har tvingat på den första gruppen; men de hade gått till ytterlighet i fråga om korta kläder, så att de väckt avsky och fördom hos vettigt folk, och ödelagt i stor omfattning sitt eget inflytande. Detta är det "Amerikanska Skickets" inflytande, som många i "Our Home", Dansville, N.Y. lär ut och bär. De når inte ned till knäet. Jag behöver inte tillägga, att denna klädstil, som visades för mig, var för kort. rätt (278) En tredje grupp gick förbi mig med glada ansikten, och fria, spänstiga steg. Deras kläder var av den längd jag beskrev, som propra, passande och sunda. De höll sig några tum ovanför dammet på gatorna och trottoarerna under alla omständigheter, såsom stigandet uppför och nedför trappor, osv. rätt (278) Såsom jag redan sagt, blev inte längden uppgiven för mig i tum. . . . rätt (278)Förhållandet mellan den nedtecknade synen och praxis (278) Då jag skrev om klädfrågan, kom synen med de tre grupperna klart fram i mitt sinne gående, på samma sätt, som då jag såg dem i en syn; men det överläts åt mig, att beskriva längden på de lämpliga kläderna med mina egna ord så gott jag kunde, som jag har gjort, genom att påtala, (279) att nederdelen på kläderna skulle nå nära överdelen av toppen på damens känga, vilket vore nödvändigt, för att hålla kläderna fria från gatans lort, under tidigare nämnda omständigheter. rätt (279) Jag antog denna klädstil, i en längd så nära den jag har sett och beskrivit, enligt mitt omdöme. Mina systrar i nordliga Michigan har också antagit den. Och då frågan om centimeter fördes på tal, för att säkra likformighet i längden överallt, togs en linjal fram, och det visade sig, att längden på våra kläder sträckte sig från tjugo till tjugofem centimeter från golvet. Somliga av dem var litet längre, än det mönster jag fick mig visat, medan andra var litet kortare. – The Review and Herald den 8. oktober, 1867. rätt (279)Hälsoskrifter från den 6. juni, dagen för synen (279)Jag såg, att vi nu bör visa särskild hänsyn till den hälsa Gud har gett oss, för vårt arbete inte ännu var gjort. Vårt vittnesbörd måste fortfarande bäras fram och skulle komma att äga inflytande. Jag såg, att jag hade lagt ned för mycken tid och kraft på att sy och passa upp samt umgås med andra. Jag såg, att plikter i hemmet skulle läggas åt sidan. Klädsömnad är en snara; andra kan sköta den. Gud har inte gett mig styrka till sådant arbete. Vi bör bevara vår kraft till att arbeta för Hans sak, och frambära våra vittnesbörd, när det är nödvändigt. Jag såg, att vi bör vara aktsamma med våra krafter, och inte ta på oss själva bördor, som andra kan och bör bära. rätt (279) Jag såg, att vi borde uppmuntra till ett muntert, hoppfullt och fridsamt tankesätt, för vår hälsa beror på, att vi gör detta. Jag såg, att det var vars och ens plikt, att hysa omsorg om sin hälsa, men i synnerhet bör vi rikta uppmärksamheten mot hälsan, och ta tid till att vårda hälsan, så att vi till en del kan återhämta oss från överbelastning av sinnet. Det arbete Gud fordrar av oss, fritar oss inte från att värna om hälsan. Ju bättre hälsa, desto bättre arbete. rätt (280) (280) Att iaktta och lära ut hälsoreformprinciperna – Jag såg, att när vi överbelastar våra krafter, överanstränger och tröttar ut oss själva påtagligt, kan vi ådra oss förkylningar och kan sjukdomar bli allvarliga. Vi får inte överlåta egenvården åt Gud att sköta om och ta Sig an det, som Han har överlåtit till oss att vaka över och sörja för. Det är inte tryggt eller behagligt i Guds ögon, att överträda hälsolagarna och så be Honom om, att värna vår hälsa och hålla sjukdomar stången, medan vi lever i direkt motsättning till våra böner. rätt (280) Jag såg, att det var en helig plikt att ta hand om hälsan, och väcka andra till insikt om deras plikt, och dock inte belasta oss med deras sak. Vi har emellertid en plikt att tala, och att motverka varje slags omåttlighet – omåttlighet i arbete, i mat, i dryck och i medicinering – och så visa dem hän till Guds stora medicin: Vatten, rent mjukt vatten, för sjukdomar, för sundhet, för renhet och för allmän vällevnad. rätt (280) En glad och tacksam inställning – Jag såg, att min man inte skulle belasta tankarna med att uppehålla sig vid den felaktiga sidan, den mörka och dunkla sidan. Han borde lägga de sorgliga tankarna och de sorgliga ämnena ifrån sig, och vara munter, glad, tacksam och borde hysa fast tillit till Gud och en orubblig tro på och tillit till Honom. Hans hälsa kommer att förbättras avsevärt, om han förmår att styra sinnet. Jag såg, att min man, framför alla andra, bör njuta all den vila han kan få på Sabbaten, när han inte predikar. . . . rätt (280) Jag såg, att vi inte skall vara tysta om hälsoämnet, utan väcka andra sinnen till insikt härom. – Manuskript 1, 1863. rätt (280)En tillbakablick år 1867 om skrivandet rörande hälsoreformen (281) Jag blev förbluffad över det, som visades mig i en syn. Mycket gick på tvärs med min egen uppfattning. Det här ville inte lämna tankarna. Jag omtalade det för alla, som jag hade orsak att tala med. Mina första skrifter om synen utgjordes av innehållet i "Spiritual Gifts", band IV och av mina sex artiklar i "How to Live", med överskriften "Sjukdom och dess orsaker". rätt (281) Vi blev överraskande kallade att besöka Allegan, för att delta vid en begravning [den 23. juni,1863], och strax därefter for vi på vår östliga resa [den 19. augusti], med siktet inställt på, att avsluta mitt bokarbete på resan. I det, att vi besökte församlingarna, krävde de ting, som visats för mig beträffande befintliga felaktigheter nästan all min tid utom mötena, varvid jag måste skriva ned dessa saker för dem. Innan jag vände hem från Öststaterna, hade jag skrivit närmare 500 sidor till enskilda och till församlingarna. rätt (281) Efter det, att vi hade vänt hem från Öststaterna [den 21. december, 1863], började jag att skriva "Spiritual Gifts", band III, med siktet på, att åstadkomma en bok i passande storlek till vittnesbörden, som bidragit till sammansättningen av "Spiritual Gifts", band IV. Under skrivandet framstod saken klart för mig och jag såg, att det var omöjligt att få med allt, som jag hade att skriva på så få sidor, som jag först hade planerat. Ämnet öppnade sig för mig, och band III fylldes. Så började jag med band IV, men innan jag hade fullbordat mitt arbete, kallades jag att resa till Monterey, medan hälsoämnet gjordes klart för tryckning. [Band IV fortsatte den gammaltestamentliga berättelsen från uppförandet av helgedomen till Salomo, 119 sidor, följd av ett 40 sidor långt kapitel med titeln "Hälsa" och sedan utdrag från Vittnesbörden, ett återtryck av stora delar av nr. 1 till 10, 160 sidor sammantaget.] Vi reste, och kunde inte avsluta arbetet där så snabbt, som vi hade väntat. Jag blev nödsakad, att vända åter, för att avsluta materialet för tryckning, och vi kom överens om att träffas en viss tid nästa vecka. rätt (281) Dessa två resor i varmt väder blev för mycket för mina krafter. Jag hade skrivit nästan hela tiden i mer, än ett år. Jag brukade inleda skrivandet klockan sju på (282) morgonen och fortsatte till sju på aftonen, och så avbröt jag skrivandet, för att läsa korrektur. Mitt sinne hade varit för hårt belastat, och på tre veckor hade jag inte kunnat sova mer, än två timmar varje natt. Jag hade hela tiden huvudvärk. rätt (282) Jag tog därför med de viktigaste punkterna i synen om hälsa i band IV, med siktet inställt på, att få ut ett annat vittnesbörd, vari jag kunde tala mera fritt om äktenskapets lycka och olycka. Med detta i tanke, avslutade jag band IV den 23. augusti, 1864, så att det kan spridas ibland folk. Jag väntade med en del viktiga ting om hälsa, som jag inte hade tid eller krafter till att förbereda i detta band, och det kom ut i tid till vår [1864] östliga resa. rätt (282)Skrevs oberoende av andras böcker och synpunkter (282) Efter det, att jag fått synen, väcktes min man angående hälsofrågorna. Han skaffade sig böcker under vår resa i Öststaterna, men jag ville inte läsa dem. Min syn var entydig, och jag önskade inte att läsa något, förrän jag hade fullbordat mina böcker. Mina syner skrevs oberoende av andras böcker och åsikter. – Manuskript 7, 1867. rätt |