Sjundedags-adventister och rättstvister

(299)(299) Introduktion
Av en eller annan orsak har flera principer i Ellen Whites råd kommit fram under årens gång och har påkallat vår uppmärksamhet. Dessa ljusglimtar sträcker sig från ett fåtal punkter om trädgårdsskötsel till syndfrihet och frälsning. Alla tycktes vara lämpliga att ta med i en bok i "Utvalda Budskap ". De fyller denna sektion, men kan högst omfattas av ett uns organisering. rätt

(299) Så länge, som flertalet ämnen kommer att vara av intresse och vara till båtnad för nästan alla läsare, riktas uppmärksamheten främst på flera av de avslutande ämnena, däribland "Att nedvärdera banbrytarna" och "Angrepp på Ellen White och hennes arbete". Med ytterligare utrymme, kunde andra ämnen ha tagits med. – Whitestyrelsen. rätt

(299)Att uppenbara svårigheter i församlingen för icke-troende – När det uppstår bekymmer i församlingen, skal vi inte finna hjälp hos advokater, som inte är av vår tro. Gud önskar inte, att vi skall uppenbara församlingens vanskligheter för dem, som inte fruktar Honom. Han vill inte, att vi skall vara avhängiga av deras hjälp, som inte lyder Hans krav. De, som litar på sådana rådgivare, visar sig sakna tro på Gud. Genom deras bristfälliga tro blir Herren vanärad, och deras arbetsmetoder är till stor skada för dem själva. Genom att vädja till icke-troende om, att bringa svårigheterna i församlingen till ett slut, biter och sliter de i varandra, och "blir uppslukade av varandra" (Gal. 5:15). rätt

(299) Dessa människor åsidosätter de råd, som Gud har gett, och gör de ting, som Han har påbjudit dem att inte göra. De visar, att de har valt världen till sin domare, och i himmelen är deras namna registrerade som ett med icke-troende. Kristus blir korsfäst på nytt, och utsätts för öppen skam. Låt dessa män veta, att Gud inte hör deras böner. De hånar Hans heliga namn, och Han kommer att överlämna dem till Satans härjningar, tills de inser sin dårskap och söker Herren i bekännelse av sin synd. rätt

(299) Ärenden, som har med församlingen att göra, skall hållas (300) inom dess egna gränser. Om en kristen blir förfördelad, måste han ta det hela tålmodigt; om han blir bedragen, skall han inte gå till domstol. Låt honom hellre lida förlust. rätt

(300) Gud kommer att ta itu med den ovärdige församlingsmedlem, som bedrar sin broder eller Guds sak; den kristne behöver inte kämpa för sina rättigheter. Gud kommer att ta itu med den, som överträder dessa rättigheter. "Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren." Rom.12:19, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Räkenskap skall avläggas för alla dessa saker, och för alla tillkännager Herren, att hämnden är Hans. Han kommer att döma i varje ärende. rätt

(300)Opålitliga rådgivare
Guds saks angelägenheter skall icke betros åt människor, som saknar förbindelse med himmelen. De, som är otrogna mot Gud, är inga trygga rådgivare. De har inte den visdom, som kommer ovanifrån. De skall inte betros med dömande i ärenden, som har med Guds sak att göra – saker, som har stora följder. I fall vi följer deras bedömning, kommer vi förvisso att hamna i väldigt stora vanskligheter, och därmed kommer Guds verk att förhalas. rätt

(300) De, som inte är knutna till Gud, är förbundna med Guds fiende, och fastän de må vara ärliga i sin rådgivning, är de själva förblindade och bedragna. Satan lägger antydningar i sinnet och ord i munnen, som är fullständigt emot Guds tanke och vilja. Så verkar han genom dem och lockar in oss på falska stigar. Han kommer att vilseleda, snärja in och ödelägga oss, om han kan. rätt

(300) I gamla dagar var det en stor synd för Guds folk, att överlåta sig själva till fienden, och antingen röja sin rådvillhet, eller visa dem sitt välstånd. Under den gamla hushållningen var det en synd, att utföra offer på fel altare. Det var en synd, att släppa iväg rökelse tänd med fel eld. rätt

(300) Vi står i fara, att blanda det heliga med det vardagliga. Den heliga elden från Gud skall användas vid våra ansträngningar. Det sanna altaret är Kristus; den sanna elden är den Helige Ande. (301) Det här är vår inspiration. Det är endast när den Helige Ande leder och bistår en människa, som den personen är en trygg rådgivare. I fall vi vänder oss bort från Gud och från Hans utvalda, för att höra oss för vid främmande altaren, kommer vi att få svar enligt våra gärningar. rätt

(301) Låt oss visa fullständig tillit till vår Ledare. Låt oss söka visdom från visdomens Källa. Låt Guds folk enas i alla förvirrande och prövande situationer om det, som de önskar, och låt dem därpå förena sig i, att sända upp bön till Gud, samt hålla ut i bön om den hjälp de behöver. Vi skall kännas vid Gud under alla våra rådslag, och när vi ber till Honom, skall vi tro att vi erhåller de välsignelser vi söker. – Manuskript 196, 1898. rätt

(301)Råd till en troende, som hotar med stämning
Då Du drog R inför rätta, sade jag att om S har gått så långt, som att ta till den åtgärden, kommer det här att fläcka ned hans liv. Jag är bedrövad på grund av Ditt handlande härvidlag; jag vet, att det inte är rätt, och det kommer på intet sätt att göra förhållandet bättre för Dig. Det är blott en manifestation av den visdom, som inte kommer ovanifrån. rätt

(301) Jag fick veta, att Du hade i sinnet, att öppna rättssak mot mig med anledning av, att Du blivit förorättad av vittnesbörden, som lagts fram i Ditt fall. Ett brev kom till mig, hotande med rättssak, om jag inte erkände, att jag hade förorättat Dig. Nåväl, det var svårt för mig att tro, att Du hade trätt in så beslutsamt på fiendens mark, när Du nu känner till mitt livsverk, som Du gör. rätt

(301) Allt, vad jag har skrivit till Dig, varje ord av det, var sant. Jag har inget att ta tillbaka. Jag har endast uträttat min plikt. Min enda bevekelsegrund, för att offentliggöra denna sak, var i hopp om Din frälsning. Jag hade ingen annan tanke, än uppriktig medlidsamhet och kärlek till Din själ. . . . . rätt

(301) Om någon tänker försöka, att hindra mig i arbetet, genom att (302) gå till domstol, skall jag inte förtiga den minsta bokstav hos Vittnesbörden. Det verk, som jag är engagerad i, är inte mitt verk. Det är Guds verk, som Han har gett mig att förverkliga. Jag trodde inte, att Du skulle göra något så förfärligt, som att lyfta Din svaga hand mot himmelens Gud. Vem, som än skall uträtta detta arbete, låt det inte bli Du. . . . rätt

(302) Jag vill säga Dig: Avtvinga inte pengar från någon på grund av ord uttalade mot Dig, eller de Dina. Gör Du det, skadar Du Dig själv. Om vi ser på Jesus, vår tros Upphov och Fulländare, kommer vi att kunna be: "Herre, förlåt oss våra skulder, såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro." Jesus gick ej till domstol för upprättelse, fastän Han blev orättvist anklagad. Då Han blev smädad, smädade Han inte tillbaka; då Han blev hotad, hotade Han inte tillbaka. – Brev 38, 1891. rätt

(302) Just det, som Gud sade att de inte skulle göra – Jag har huvudsakligen skrivit om kristna, som tror sanningen, men som sänder sina ärenden till domstolar, för att uppnå rättelse. Gör de detta, biter och förtär de varandra i ordets egentliga mening: "Att förtäras av varandra". De åsidosätter de inspirerade råd, som Gud har gett, och med det budskap Han har gett, gör de just de ting, Han har sagt åt dem att inte göra. Sådana människor kan lika gärna upphöra med sina böner till Gud, för Han vägrar att höra dem. De hånar Herren, och Han kommer att överlämna dem till att bli Satans undersåtar, tills de inser sin dåraktighet och söker Herren, genom att bekänna sina synder. . . . rätt

(302) Vad vädjanden till domstolar avslöjar – Världen och icke omvända församlingsmedlemmar är i samklang. Somliga sätter sin lit till världen, och vänder sig till världen för församlingsärendens avgöranden, när Gud tillrättavisar dem för deras halsstarrighet. Sedan uppstår det kollision och strid, och Kristus korsfästs på nytt, och blir öppet skandaliserad. De församlingsmedlemmar, som vänder sig till världens rättssalar, visar att de har valt världen till domare, och då registreras deras namn i (303) himmelen jämte de icke-troende. Hur begärligt griper inte världen tag i uttalandena från dem, som sviker heliga förtroenden! rätt

(303) Detta, att vända sig till mänskliga domstolar, som sjundedags-adventister aldrig tidigare har gjort, har nu skett. Gud har tillåtit detta, så att Ni, som har blivit bedragna, kan förstå, vilken kraft som härskar över dem, som har blivit betrodda med stort ansvar. Var är Guds vaktsoldater? Var är de människor, som tänker stå skuldra mot skuldra, hjärta vid hjärta, med sanningen, den närvarande sanningen för denna tid? – Manuskript 64, 1898. rätt

(303)De heliga skall döma världen
De heliga skall döma världen. Skall de då vara beroende av världen och av världens advokater, för att avgöra deras misshälligheter? Gud vill inte, att de skall ta med sig sina bekymmer till fienden, för att få dem avgjorda. Låt oss hysa tillit till varandra. – Manuskript 71, 1903. rätt

(303)Advokater och Laodiceaborna
Att stötta sig mot lagens arm, är en vanära för kristna; ändå har detta onda förts in och får näring ibland Herrens utvalda folk. Världsliga principer har smugits in, tills många av våra medarbetare i praktiken har blivit som de halvhjärtade Laodiceaborna, eftersom de är så avhängiga av advokater, samt juridiska dokument och avtal. Ett sådant tingens tillstånd är ett hån mot Gud. – Manuskript 128, 1903. rätt

(303)Stämning mot förlagshuset
"Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål? Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna i vardagliga ting? Men när ni har sådana tvister, (304) sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för? Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, någon som kan bli skiljedomare mellan bröder? I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende. På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig? I stället gör ni själva orätt och roffar åt er – och detta drabbar bröder. Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike?" (Första Kor. 6:1-9). . . . När församlingsmedlemmar äger denna kunskap, kommer deras praxis att vara av en art, som anbefaller deras tro. Genom ett välordnat liv, och gudfruktigt umgänge, kommer de att uppenbara Kristus. Då kommer det inte att bli några rättssaker mellan grannar eller bröder. rätt

(304) Jag manar Er, i Kristi namn, att dra tillbaka den stämning, som Ni har lämnat in, och aldrig tvinga andra inför rätta. Gud förbjuder Er, att vanära Hans namn på detta sätt. Ni har fått stort ljus och många tillfällen, och Ni kan inte ge Er till, att förena Er med världsliga personer och följa deras metoder. Kom ihåg, att Herren skall behandla Er enligt den inställning Ni har visat i detta liv. . . . . . rätt

(304) Jag säger Er högtidligt, att om Ni handlar på det vis Ni gör nu, kommer Ni aldrig att återhämta Er från dess följder. Om Ni belyser för världen sådant, som Ni menar att Era bröder har gjort mot Er, kommer ord även att ljuda från den andra sidan. Jag varnar Er. rätt

(304) Beträffande fallet med dem, som delade stort ansvar med Er på Review and Herald, och som har vänt sig till verkets fiender, skulle Ni inte vilja höra beslutet, som kommer att uttalas över dem, när domstolen skall sitta ned och böckerna öppnas, och varje människa dömas enligt de ting, som står skrivna i böckerna. Jag önskar, att rädda Er från ett handlingssätt, som skulle binda Er till dem, som har anslutit sig till fallna änglar, för att tillfoga dem all den skada, som älskar Gud, (305) och som, under stora vanskligheter, anstränger sig för att proklamera den närvarande sanningen för världen. rätt

(305) Förlagshuset är inte ofelbart – Dem, som Du för sak emot, vet att jag inte har känts vid deras behandling av Dig, och att jag har tillrättavisat dem för deras känslokalla behandling av Ditt ärende. Det finns de, som inte har handlat ärligt. De har inte behandlat andra, såsom de själva skulle vilja bli behandlade. Men bör Du då, på grund av detta, i ljuset av de givna varningarna, så tydligt trotsa instruktionerna? Jag ber Dig enträget om, att Du inte avskär Dig från Dina bröders tillit och från deltagande i förlagsverksamheten. rätt

(305) Jag ville hellre dela Din förlust, än att Du genomför denna sak, till skada för Din egen själ, givande Satan orsak till att framställa Din sak inför otroende i det mest löjeväckande sken, och låta ett nedsättande ljus skina över förlagskontoret. . . . rätt

(305)Guds sak har skadats
Ta denna sak ur advokaternas händer. Det verkar förfärligt för mig, att Du tänker gå direkt mot Guds klara ord, och ämnar inleda Ditt gruvliga verk mot Guds laglydiga folk inför världen. Om Du med Ditt handlande endast skulle tala emot dem, som har gjort orätt, skulle skadan inte vara så omfattande; men kan Du inte se, att det kommer att väcka fördomar mot Guds folk som kropp? Därigenom kommer Du att såra och skada Kristus i form av Hans heliga, och få Satan att jubla, eftersom han, genom Dig, kan motarbeta Guds folk och Hans institutioner, och göra dem stor skada. – Brev 301, 1905. rätt

nästa kapitel