Vetenskap och uppenbarelse

(306) "Dårarna säger i sitt hjärta: ’Det finns ingen Gud’" {Ps. 14:1}. Jordens mäktigaste förnuftsväsen kan inte fatta Gud. Om Han alls uppenbarar Sig för människor, sker det genom att Han höljer Sig i gåtfullhet. Hans vägar undandrar sig vår upptäckarförmåga. Människor måste alltid söka och alltid lära; och likväl väntar det en oändlighet på den andra sidan. Kunde de förstå Guds syften, visdom, kärlek och karaktär fullt ut, skulle de inte tro på Honom som ett obegränsat väsen, och överlämna åt Honom sina själars omvårdnad. I fall de kunde famna Honom, skulle Han inte längre framstå som den högste. rätt

(306) Det finns människor, som menar sig ha gjort förunderliga upptäckter inom vetenskapen. De anför lärda personers åsikter såsom ofelbara och lär ut vetenskapliga slutledningar som sanningar, vilka är odiskutabla. Och Guds Ord, som ges som en lykta för foten åt den på världen trötte resenären, bedöms efter denna standard, och förklaras vara bristfälligt. rätt

(306) Den vetenskapliga forskning, som dessa män har hängett sig åt, har visat sig vara en snara för dem. Den har omtöcknat deras sinnen, och de har övergått till att bli skeptiker. De är medvetna om sin makt; och i stället för att betrakta Källan till all visdom, jublar de över den ytliga kunskap de har vunnit. De har upphöjt (307) sin mänskliga visdom till att gå på tvärs mot den store och mäktige Gudens visdom, och har dristat sig till, att gå ut i strid med Honom. Det inspirerade ordet förklarar dessa män för att vara "dårar". rätt

(307)Frukten av skepsis
Gud har låtit en ström av ljus utgjutas över världen, för att möjliggöra upptäckter inom vetenskap och konst; men när bekännande vetenskapsmän föreläser och skriver om dessa ämnen blott från mänsklig synpunkt, drar de förvisso galna slutsatser. Om de största tänkare inte leds av Guds Ord i sina forskningar, blir de bara förvirrade i sina försök, att undersöka förhållandet mellan vetenskap och uppenbarelse. Skaparen och Hans verk övergår deras förstånd; och eftersom de inte förmår, att förklara dessa utifrån naturens lagar, betraktas Bibelns berättelser som opålitliga. De, som betvivlar pålitligheten hos Gamla och Nya Testamentets uppteckningar, leds till att ta ett steg ytterligare, och betvivla Guds existens; och sedan lättar de ankare och slutar som vrak på vantrons klippor. rätt

(307) Mose skrev under Guds Andes vägledning, och en riktig teori om geologi kommer aldrig att torgföra upptäckter, som är oförenliga med hans uttalanden. Den tanke, som många snubblar över, att Gud inte skapade materien, då Han frambragte världen, begränsar kraften hos Israels Helige. rätt

(307) Pröva vetenskapen utifrån Guds Ord – När många finner, att de är ur stånd till att mäta Skaparen och Hans verk med hjälp av sin egen ofullkomliga vetenskap, betvivlar de Guds existens och tillskriver naturen oändlig kraft. Dessa personer har mist trons enkelhet, och fjärnar sig långt från Gud i sinne och ande. Man bör ha en fast tro på det gudomliga i Guds Heliga Ord. Bibeln skall inte prövas med människors vetenskapliga idéer, utan vetenskap skall prövas med denna ofelbara måttstock. När Bibeln uttalar sig om naturvetenskapliga fakta, måste vetenskapen jämföras med det skrivna Ord, och en korrekt förståelse av bägge kommer (308) alltid att visa sig att vara i harmoni. Det ena motsäger inte det andra. All sanning, oavsett om den stammar från naturen eller uppenbarelsen, stämmer överens härvidlag. rätt

(308) Vetenskaplig forskning ger de verkligt kloka enormt omfattande tankar och upplysning. Då skådar de Gud i Hans gärning, och prisar Honom. Han blir den förste och bäste för dem och tankarna kretsar om Honom. Skeptiker, som läser Bibeln för att komma med invändinger, kommer, i sitt ovetande, att hävda sig ha funnit entydiga motsägelser mellan vetenskap och uppenbarelse. Men människors måttagning på Gud kommer aldrig att vara korrekt. Det sinne, som inte blir upplyst av Guds Ande, kommer alltid att vara i mörker avseende Hans kraft. rätt

(308) Andliga ting skall utforskas på andligt sätt. De, som saknar en livskraftig förening med Gud, vacklar från den ena åsikten till den andra; de anammar människors synpunkter, och förpassar Guds Ord till bakgrunden. De griper om människors påståenden, att dom mot synd skulle vara i motsättning till Guds välgörande sinnelag, och i det att de uppehåller sig vid den oändliga godheten, försöker de att glömma bort att det finns något sådant som oändlig rättvisa. rätt

(308) När vi har sunda åsikter om Guds kraft, storhet och majestät, liksom om människans svaghet, skall vi förakta de förmodanden om klokskap, som jordens så kallade stora män gör, men vars sinnelag saknar himmelens ädelhet. Människor har inget att rosas eller upphöjas för. Vi har ingen orsak till, att sätta vår lit till de lärdes åsikter, så länge som de mäter gudomliga ting med sina egna förvridna föreställningar. De, som tjänar Gud, är de enda, vars åsikt och exempel är trygga att följa. Ett helgat hjärta vederkvicker och förstärker de mentala krafterna. En levande tro på Gud förmedlar energi; den ger en stilla och vilande anda, samt karaktärsstyrka och -förädling. rätt

(308) Gud kan verka bortom Sina lagar – Vetenskapsmän tror att de, genom sin stora begreppsuppfattning, kan få ett grepp om Guds visdom – det Han har gjort, eller kan göra. En förhärskande tanke är, att Han är (309) bunden av och begränsad till Sina egna lagar. Antingen förnekar eller struntar människor i Hans existens, eller försöker de att förklara allt, även Hans Andes verkan på människohjärtat, i ljuset av naturliga lagar; och de varken respekterar Hans namn eller fruktar Hans kraft. Medan de tror sig vinna allt, famlar de i tomma luften, och mister dyrbara tillfällen till att lära känna Gud. De tror inte på det övernaturliga, varigenom de inte inser, att naturlagarnas Upphovsman kan arbeta över dessa lagar. De förnekar Guds krav, och försummar sina egna själars intressen; men Hans existens, Hans karaktär, Hans lagar är kända fakta, som tänkande människor, med de högsta förmågor, inte kan störta över ända. rätt

(309) Den inspirerade pennan beskriver Guds kraft och majestät så här: "Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar? Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar, eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål? . . . . . Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn. Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer. Alla folk är som ett intet och idel tomhet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara. Vem vill Ni likna Gud vid. . . . . . För honom som tronar över världen är dess inbyggare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo inunder" (Jes. 40:12-22). rätt

(309) Guds karaktär framgår av Hans gärningar – Naturen är en kraft, men naturens Gud äger obegränsad kraft. Hans gärningar avbildar Hans sinnelag. De, som bedömer Honom utifrån Hans händers verk, och inte utifrån stora mäns antaganden, ser Hans närvaro i allt. De ser Hans leende i det glada solskenet, och Hans kärlek och omsorg om människor i höstens rika skörd. Även jordens prydnad, som ses i det levande gröna gräset, de älskliga blommorna i varje färgskiftning, samt de resliga och mångahanda träden i skogen, vittnar om vår Guds (310) ömma och faderliga omsorg, liksom om Hans önskan, att göra Sina barn lyckliga. rätt

(310) Den store Gudens kraft utövas till gagn för dem, som fruktar Honom. Lyssna till profetens ord: "Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp. Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta" (verserna 28-31). rätt

(310) I Guds Ord ställs det många frågor, som den mest grundlige elev aldrig kan besvara. Uppmärksamheten riktas på dessa ämnen, för att visa oss, hur mycket det är, även ibland vardagslivets allmänna ting, som begränsade människor, med all sin omskrutna visdom, aldrig kommer att fullt ut kunna fatta. rätt

(310) Vetenskap en hjälp till att förstå Gud – Alla filosofiska system, som har tänkts ut av människor, medför förvirring och skam, när Gud inte erkäns och äras. Att mista tron på Gud, är farligt. Välstånd är ingen välsignelse för nationer eller enskilda, när deras tidigare tro på Hans Ord har gått förlorad. Inget annat, än det som har evigheten i sikte, är alltigenom stort. Sanning, rättfärdighet, barmhärtighet, renhet och kärlek till Gud är oförgängliga storheter. När människor besitter dessa kvaliteter, bringas de i ett nära förhållande till Gud, och är kandidater till den högsta upphöjelse, som släktet kan uppnå. De är liknöjda inför människor pris, och höjer sig över skuffelser, trätor och munhuggeri, samt kampen om den översta platsen. rätt

(310) Han, som är besjälad av Guds Ande, lär sig läxan om grundmurad tillit. Genom att ta det Skrivna Ordet som sin rådgivare och vägledare, finner han i vetenskapen en hjälp till att förstå Gud, men han blir inte upphöjd, förrän han, i sin egen blinda inbillning, blir en dåre i sina (311) uppfattningar om Gud. – The Signs of the Times, den 13. mars, 1884. rätt

(311) Religionens föreskrifter och principper utgör de första stegen till att skaffa sig kunskap, och ligger som fundament för sann utbildning. Kunskap och vetenskap måste vederkvickas av Guds Ande, för att tjäna de ädlaste syften. Endast den kristne kan använda kunskapen riktigt. För att vetenskapen skall gå att förstå och värdesätta till fullo, måste den betraktas ur religiös synvinkel. Sedan kommer alla att dyrka vetenskapens Gud. – Manuskript 30, 1896. rätt

(311)Gud, Formgivaren och Skaparen
Vi behöver stängas in riktigt i Guds närhet, ja, gå på verklig audiens hos Honom. Vi behöver vaka över våra tankar. Vi lever förvisso mitt ibland de sista dagarnas faror. Vi måste vandra saktmodigt inför Gud, under djup ödmjukhet; för det är endast under en sådan som vi upphöjs. rätt

(311) Oh, hur litet kan människor ändå förstå av Guds fullkomlighet, Hans allestädesnärvaro, som är förenad med Hans mäktiga kraft! En mänsklig konstnär erhåller sitt förstånd från Gud. Han kan endast forma sitt verk mot fullkomlighet utifrån de material, som ställts i ordning för hans arbete. Med sin begränsade kraft kan han inte skapa eller dana sina material till sitt verk, med mindre den Store Formgivaren hade hunnit före honom, och först gett honom de nödvändiga redskapen för hans fantasi. rätt

(311) Herren Gud befaller fram tingen. Han var den förste formgivaren. Han är inte beroende av människor, utan inbjuder nådigt människors uppmärksamhet, och samarbetar med dem, för att uppnå större och högre mönster. Sedan tar människor åt sig all ära själva, och lyfts till skyarna av sina medmänniskor som högst anmärkningsvärda snillen. De blickar inte högre upp, än till människan. Den första orsaken blir glömd. . . . . rätt

(311) Jag är rädd för, att vi på det hela taget har för billiga och tarvliga tankar. "Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte" {Första Kon. 8:27}. Låt ingen drista sig till, att begränsa Israels Heliges kraft. Guds verk kringgärdas av gissningar och frågor. "Tag av dig skorna, ty platsen där du står (312) är helig mark’" {Andra Mos. 3:5}. Ja, änglar är Guds tjänare på jorden, de gör Hans vilja. rätt

(312) Allting framstod inför Honom, då Hans stämma ljöd – Vid danandet av vår värld använde inte Gud redan befintlig materia. För "det vi ser inte har blivit till av något synlig" {Hebr. 11:3}. Tvärtom, allting, materiellt och andligt, framstod inför Herren Gud vid Hans stämmas upphävande, och blev skapat för Hans egna avsikter. Himlarna och hela deras här, jorden och allt vad däri är, är icke blott Hans händers verk, de kom till genom andan från Hans mun. rätt

(312) Herren bevisade att Han, genom Sin kraft, på kort tid kan upplösa hela naturens mönster. Han kan vända tingen upp och ned, och ödelägga de ting, som människor har byggt upp på det mest fasta och materiella sätt. Han "flyttar berg", Han "omstörtar dem i sin vrede", Han "får jorden att vackla från sin plats, och dess pelare att bäva" {Job 9:5, 6}. "Himlens pelare skälver, de häpnar över hans bestraffningar" {Job 26:11}. "Bergen darrar för honom och höjderna smälter ner. Jorden bävar för hans ansikte" {Nah. 1:5}. – Manuskript 127, 1897. rätt

nästa kapitel