Syndfri och frälst

(353)Påståenden om syndfrihet
[Utdrag från en predikan av Ellen G. White i Santa Rosa, California, den 7. mars, 1885.]
Johannes säger, på tal om bedragaren, som gör stora under: Han skall göra en avbild åt vilddjuret, och skall få alla att ta emot dess märke. Vill Ni ha godheten, att betänka detta? Rannsaka Skrifterna, och se. Det är en mirakelverkande kraft, som skall visa sig: och det kommer att inträffa, när människor hävdar sig vara helgade och alltigenom heliga, när de upphöjer sig själva mer och mer och skryter om sig själva. rätt

(353) Se på Mose och profeterna; se på Daniel och Josef samt Elia. Se på dessa män, och finn en mening åt mig, där de någonsin har åberopat sin syndfrihet. Den själ, som står i nära förhållande till Kristus, varvid han beskådar Hans renhet och majestät, kommer att falla platt inför Honom i skam. rätt

(353) Daniel var en människa, som Gud hade gett skicklighet och lärdom, och då han fastade, kom ängeln till honom och sade: "du högt älskade man!" {Kap. 10:18.} Och han föll utmattad ned framför ängeln. Han sade inte: "Herre, jag har varit högst trofast mot Dig och jag har gjort allt, för att ära Dig samt försvarat Ditt ord och namn. Herre, Du (354) vet, hur var trofast jag var vid kungens bord, och hur jag höll fast vid min renhet, då de kastade mig i lejongropen." Var det på det viset, som Daniel bad till Gud på? rätt

(354) Nej; han bad och bekände sina synder, och sade: Hör O Herre, och fräls; vi har avvikit från Ditt Ord och har syndat. Och då han såg ängeln, sade han: "… försvann all min kraft" {kap. 10:8}. Han förmådde inte, att se ängeln i ansiktet, och han förlorade all sin kraft; den var helt borta. Så kom ängeln till honom och hjälpte honom upp på hans darrande knän. Han kunde inte se på honom då. Och så kom ängeln till honom med en människas utseende. Då uthärdade han synen. rätt

(354) Endast de, som är långt ifrån Kristus, åberopar sin syndfrihet – Hur kan det komma sig, att så många påstår sig vara heliga och syndfria? Jo, för att de är så långt borta ifrån Kristus. Jag har aldrig tordats hävda något sådant angående mig själv. Från den gång jag var 14 år gammal, var jag, så långt jag nu förstod Guds vilja, villig till att göra den. Du har aldrig hört mig säga, att jag är syndfri. De, som får syn på Jesu Kristi skönhet och upphöjda karaktär, som var helig och upplyft och Hans mantel uppfyller templet, skulle aldrig säga så. Likväl kommer vi allt oftare att möta dem, som kommer att strö sådana ord omkring sig. – Manuskript 5, 1885. rätt

(354)Låt Gud tillkännage det, icke människor!
Jag önskar att säga till vem som helst, som Guds härlighet har blivit uppenbarad för: "Du kommer aldrig att känna den minsta böjelse för att säga: ’Jag är helig, jag är alltigenom helgad.’" rätt

(354) Efter min första syn av härligheten, kunde jag inte se det klara ljuset. Man trodde, att jag hade mist synen, men då jag åter hade vant mig vid tingen i denna värld, såg jag igen. Det är för den skull jag säger till Dig, att Du aldrig skall yvas och säga: "Jag är helig, jag är alltigenom helgad", ty det är det säkraste beviset på, att Du icke känner Skriften eller Guds kraft. Låt Gud skriva det i Sina böcker, i fall Han vill, men Du bör aldrig uttrycka Dig så. rätt

(354) Jag har aldrig vågat säga: "Jag är helig, jag är syndfri", utan vad jag än har trott vara Guds vilja, har jag försökt att göra det av hela mitt hjärta, och jag har (355) Guds ljuvliga frid i min själ. Jag törs överlåta bevarandet av min själ till Gud, som till en trofast Skapare, och veta att Han kommer att försvara det, som är betrott åt Honom. Det är min mat och dryck, att göra min Mästares vilja. – Manuskript 6a, 1886. rätt

(355)Inte förrän denna eländiga lekamen har förändrats
Vi måste uppnå orubblig fiendskap mellan våra själar och vår fiende; samtidigt måste vi öppna våra hjärtan för den Helige Andes kraft och inflytande. . . . Vi bör bli så mottagliga för heliga influenser, att den stillsammaste viskning från Jesus berör våra själar, tills Han är i oss, och vi i Honom, och lever i tron på Guds Son. rätt

(355) Vi behöver bli förädlade och renade från all jordiskhet, vi måste återspegla vår Frälsares avbild, och få "del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen" {Andra Pet. 1:4}. Då kommer vi att vederkvickas till att göra Guds vilja, och Kristus kan framställa oss inför Fadern och de heliga änglarna som dem, som förblir i Honom, och Han kommer inte att skämmas över, att kalla oss för bröder. rätt

(355) Dock skall vi inte yvas över vår helighet. När vi fått en klarare uppfattning om Kristi fläckfrihet och oändliga renhet, skall vi dela Daniels förnimmelse, då han skådade Herrens härlighet, och sade: "Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar" {Dan. 10:8}. rätt

(355) Vi kan inte säga: "Jag är syndfri", förrän denna fördärvade kropp har förändrats och formats enligt Hans härlighetslekamen. Men om vi hela tiden söker att följa Jesus, är det vårt välsignade hopp, att stå inför Guds tron utan fläck eller skrynka, eller något sådant; fullständiga i Kristus, iklädda Hans rättfärdighet och fullkomlighet. – The Signs of the Times, den 23. mars, 1888. rätt

(355)När konflikten är till ända
När vederkvickelsen skall komma från Herrens närhet, kommer den ångrande själens synder, som har tagit emot Kristi nåd och har övervunnit (256) genom Lammets blod, att avlägsnas ur himmelens register, och läggas på Satan, syndabocken, syndens upphovsman, och aldrig mera förknippas med den ångrande. . . . När livets kamp är till ända, när rustningen har lagts ned framför Jesu fötter, när Guds heliga är förhärligade, då och endast då, kommer det att vara säkert att påstå, att vi är frälsta och syndfria. – The Signs of the Times, den 16. Maj, 1895. rätt

(356)Frälsningsvisshet nu
Den förtappade syndaren kan säga: "Jag är en förlorad syndare; men Kristus kom för att söka upp och frälsa de förlorade. Han säger: ’Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare’’ (Mark. 2:17). Jag är en syndare, och Han dog på Golgatas kors, för att frälsa mig. Jag behöver inte vara ofrälst ett ögonblick längre. Han dog och återuppstod för min rättfärdighet, och Han kommer att frälsa mig nu. Jag godtar den förlåtelse Han har lovat ut." – "Justified by Faith" (en pamflett utgiven 1893), s. 7. Återtryckt i Selected Messages, band 1, s. 392. rätt

(356) Han, som ångrar sin synd och godtar livets gåva från Guds Son, kan inte övervinnas. Genom att i tro gripa tag om den gudomliga naturen, blir han ett Guds barn. Han ber, han tror. När han frestas och prövas, ber han om den kraft, som Kristus dog för att ge, och övervinner genom Hans nåd. Detta behöver varje syndare förstå. Han måste ångra sin synd, han måste tro på Kristi kraft, och finna sig i, att denna kraft frälser och avhåller honom från synd. Hur tacksamma borde vi inte vara för gåvan i form av Kristi exempel! – The Review and Herald, den 28. januari, 1909. rätt

(356)Var inte bekymrad, Ditt hopp ligger i Kristus!
Livet i Kristus är ett liv i stilla ro. Vi kanske inte kommer att gå i något känslorus, men vi kan alltid stilla förtrösta på Herren. Vårt hopp bygger inte på vår egen kraft utan på Kristus. Vår svaghet är förenad med hans styrka, vår (357) okunnighet med hans kunskap, vår begränsning med hans allmakt. . . . . rätt

(357) Vi bör inte ständigt hysa fruktan och bekymmer för vår själs frälsning. Detta vänder sinnet bort från honom som är vår starkhet. Överlämna dig i Guds hand och förtrösta på honom. Låt Jesus vara ämnet för dina tankar och ditt tal. Låt honom vara den främste i allt. Låt dina tvivel och din fruktan fara och instäm med aposteln Paulus: "Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig." Gal. 2:20. Förtrösta på Herren. Han är mäktig att bevara det som du har anförtrott åt honom. Om du överlämnar dig i hans händer, skall du kunna övervinna genom honom som har älskat dig. – Vägen till Kristus, sid. 66, 67, storstilsutgåvan från 1982. rätt

nästa kapitel