Appendix B – W. C. Whites uttalanden till W. W. Eastman

(445) (445) [Eastman var förlagsavdelningens sekreterare inom Sydvästra Unionens Konferens.] rätt

(445)Den 4. november, 1912.
Min uppfattning är, bror Eastman, att vi bör behålla vår tillit till 1844 års stora adventrörelse, och vi bör inte låta oss rubbas så lätt från de hållningar, som ledarna i den rörelsen hade och som vårt samfunds banbrytare hade. rätt

(445) Samtidig anser jag, att vi bör uppmuntra våra redaktörer, våra predikanter och lärare på våra skolor, samt de meniga ibland vårt folk, så långt som deras tid och möjligheter tillåter, till att vara nitiska Bibelstudenter och trofasta historiegranskare, så att många själva vinner kunskap. Därmed kan de bevisa de punkter, som vi framhåller som ett folk inför personer, som inte erkänner vårt samfunds böcker som auktoritet. Det är min övertygelse, att skribenterna vid vårt samfunds tidningar, som belyser profetiorna och deras uppfyllelse, borde uppmuntras till att göra ett djupt och grundligt studium av de ämnen de behandlar, och att till sina sakskäl eller argument lägga referenser och citat från de historiker, som läsarna erkänner som auktoriteter. rätt

(445) Det är helt rätt av talaren, att vid bibliska redogörelser (446) inför sina åhörare använda citat från Daniels Profetia och Uppenbarelsen och ur Den Stora Striden, för att betona sina åsikter; men det vore oklokt av honom, att citera ur dem som expertutlåtanden bevisande hans poänger. Jag tror, att Du inser det förnuftiga i denna plan. En presbyterian, som försökte att bevisa sundheten hos sina teorier inför en metodistmenighet, skulle inte förväntas att huvudsakligen stötta sig mot presbyterianska författare, för att vinna gehör för sitt resonemang, ej heller skulle en metodist, som försökte att överbevisa en baptist om det förträffliga hos metodismens religion, nå stor framgång, genom att använda sig av metodistförfattare som sina auktoriteter. I allt vårt arbete måste vi försöka, att följa de metoder, som är mest effektiva. rätt

(446) När det kommer an på, att nedteckna lärosatser eller profetior, måste skribenten vara än noggrannare, än förkunnaren behöver vara, med att välja ut de auktoriteter, som de kritiska och nogsamma läsarna godkänner som auktoriteter. rätt

(446) Om jag rätt förstår saken, har bror ____ skrivit artiklar om profetior och deras uppfyllelser, vari han använder Daniels Profetia och Uppenbarelsen och Den Stora Striden som expertvittnen, för att bevisa sina påståenden. Det skulle jag beteckna som ett högst oklokt tillvägagångssätt. Vissa läsare skulle godta det hela som ett sätt, att bevisa sanningen på. Somliga läsare skulle godta det som sanning, även om de skulle betvivla dessa auktoriteter. Hos andra skulle bruket av dessa böcker från vårt samfund härigenom utgöra en utmaning för dem, som vill bevisa, att det förekommer villfarelser i dessa böcker, som används som expertutsagor. Skulle det inte vara bättre för alla berörda, om vi i våra predikningar och artiklar försökte, att bevisa våra poänger utifrån allmänt godtagna auktoriteter? rätt

(446) Ellen G. Whites skrifter om historien
Vad beträffar mors skrifter och deras användning som auktoriteter för historiska och kronologiska punkter, har mor aldrig önskat, att våra bröder skall behandla dem som auktoriteter, när det gäller detaljer i historien eller historiska data. Stora sanningar blev uppenbarade för mor angående striden (447) mellan gott och ont, ljus och mörker. Dessa gavs henne i olika syner, men mest som hastigt uppflammande ljusglimtar av stora händelser i enskilda personers liv och i form av församlingarnas, reformatoriska gruppers och nationers erfarenheter. Det, som på detta vis har uppenbarats för henne, skrev hon först ned kortfattat i Adventbudskapet; sedan mera fylligt i Spiritual Gifts och i The Spirit of Prophecy, samt slutligen i serien om Den Stora Striden. rätt

(447) Då reformatorernas erfarenheter skrevs ned under Reformationstiden och under den stora adventrörelsen år 1844, gav mor ofta först en ofullständig beskrivning av de scener hon fått sig visade. Senare brukade hon skriva ned dem fullständigt, och därefter med än rikare detaljer. Jag har sett henne skriva om ett ämne fyra eller fem gånger, och sedan sörja över sin oförmåga, att finna ord till att bättre förklara ämnet. rätt

(447) Då hon skrev kapitlen till Den Stora Striden, gav hon somliga gånger ofullständiga beskrivningar av viktiga historiska begivenheter, och då hennes renskrivare, som förberedde manuskripten till tryckning, ställde frågor om tid och plats, svarade mor, att dessa fakta gick att hämta hos samvetsgranna historiker. Ta med de data, som dessa historiker har använt. Andra gånger, då hon skrev ned sådant hon hade blivit visad, fann mor så fullkomliga beskrivningar av händelser och framställningar av fakta samt av lärosatser, som tryckts i vårt samfunds böcker, att hon kopierade orden från dessa källor. rätt

(447) Då Striden skrevs, tänkte mor aldrig, att läsaren skulle ta den som auktoritet för historiska data, eller att använda den till att avgöra dispyter om historiska detaljer, och hon är fortfarande av den uppfattningen. Mor betraktar dessa trofasta historikers arbete med stor aktning, som har helgat år av sin tid åt att studera Guds stora plan, som den står framställd i profetian, och förverkligandet av den plan, som står nedtecknad i historien. rätt

(447) Under senare år har mor intagit hållningen, att oavsett slutprodukten hos vår adventistlitteratur, (448) skall klart belagda faktafel rättas till. Då hon blev konsulterad om arbetet, som gjordes för att granska och rätta i den goda boken Daniels Profetia och Uppenbarelsen, har hon alltid motsatt sig att göra många ändringar, och har alltid varit för, att rätta de ting, som tydligt visat sig vara felaktiga. rätt

(448) Kronologi
Jag anser, att vi skall akta oss för att lägga för stor vikt vid kronologin. Om det varit väsentligt för människans frälsning med en klar och harmonisk förståelse av världens kronologi, skulle Herren inte ha tillåtit bristen på överensstämmelse och de motstridigheter, som vi finder i Bibelhistorikernas skrifter, och jag tycker, att det i dessa sista dagar inte borde förekomma en sådan strid om årtal. rätt

(448) För egen del vill jag säga detta: Ju mera jag studerar adventistfolkets erfarenhet, desto mer känner jag, att jag bör ära, prisa och upphöja den himmelske Gudens visdom, som gav en människa som William Miller klar förståelse av profetiornas stora sanningar. Det är tydligt för envar, som vill studera hans förklaring av profetian, att ehuru han förstod sanningen härvidlag i stort, anammade han först många icke exakta och rent av felaktiga detaljtolkningar. Först godtogs dessa av hans anhängare, men Gud reste upp forskare, som haft bättre tillfällen till studier, än Miller gjort, och dessa män fann i sina studier av profetiorna och historien, att den sanning, som Miller på många punkter redogjorde för, var felaktig. rätt

(448) En, som studerar denna erfarenhet från trons vinkel i den stora adventrörelsen, så som den framgår av Daniels Profetia och Uppenbarelsen, och i Den Stora Striden, kan inte undgå att glädja sig över Guds godhet, när vederbörande inser, hur Han förde fram sanning och ljus genom många personers studier, och det tycks mig som om vi, som älskar det arbete, vilket (449) byggdes upp från grunden, borde behandla denna verksamhet, som Gud bistod Miller med, välvilligt, hänsynsfullt, vördsamt. rätt

(449) Gör endast blygsamma påståenden
Men om vi hävdar, att Miller och hans anhängare ägde felfri och fullkomlig insikt om sanningen i förhållande till historien och profetiorna, eller om vi hävdar, att vägröjarna för den tredje ängelns budskab besatt allt vetande härom, om vi säger: "Aldrig i denna saks historia har vi nödgats till, att bekänna vår vilsenhet", skall vi oklokt och onödigt ådra oss klander från världen, som visar fram i ett mångskiftande och överdrivet ljus felen och bristerna hos vissa av våra framställningar, som har korrigerats tack vare ingående granskning på senare år. rätt

(449) Det tycks mig, bror Eastman, som att vi riskerar att försvaga vårt inflytande, om vi blundar för, att vi är alla som små barn, som dagligen undervisas av den Store Läraren, och att det är vår förmån, att växa i kunskap och förståelse. Det förefaller mig som om det vore mycket klokare av oss, att överbevisa världen om att Gud har lett oss, och att Han fortsatt leder oss, genom att ge oss oemotsägliga bevis, från tid till annan, för sundheten i vår position, genom en klar framställning av sambandet mellan profetiorna och historien, med hjälp av historiska data, som världen inte kan betvivla – i stället för att vi anstränger oss för, att bevisa de ståndpunkter som ofelbara och oföränderliga, vilka vi hyste de två senaste åren, eller för tio, tjugo eller trettio år sedan. rätt

(449) Vad angår mors skrifter, har jag överväldigande bevis för och övertygelse om, att de utgör beskrivningen och skissen av, vad Gud har uppenbarat för henne i syner, och där hon har följt historikernas beskrivning, eller adventistskribenternas framställningar, tror jag att Gud har gett henne omdöme nog, att använda det, som varit korrekt och i samklang med sanningen om allt det, som är nödvändigt (450) för frälsningen. Om grundlig efterforskning skulle visa, att hon har följt vissa profetiska framställningar, vilka vad gäller somliga detaljer rörande årtal vi ej kan få att stämma överens med vår förståelse av världens historia, påverkar detta inte på minsta vis min tillit till hennes skrifter som helhet. Ej heller påverkas min tillit till Bibeln av brister på överensstämmelse med uttalanden om dess kronologi. rätt

nästa kapitel