| Utvalda budskap 3 kapitel 6. Från sida 40 | ren sida tillbaka |
(40) Den första synen – Synbarligen närvarande, deltog i händelser – Medan jag bad vid familjealtaret, föll den Helige Ande över mig, och det var som om jag steg högre och högre, högt över den mörka världen. Jag vände mig om, för att se adventfolket i världen, men fann dem inte, då en röst sade till mig: "Titta igen, och se litet högre upp." I det att jag vände blicken uppåt, såg jag en rak och smal stig utmejslad högt ovanför världen. På denna stig gick adventfolket mot en stad, som låg vid andra änden på stigen. – Early Writings, s. 14. rätt (40) Breda panoramavyer – Genom den helige Andes upplysning har scener ur denna långt utdragna konflikt mellan gott och ont avslöjats för författaren till dessa sidor. Vid flera tillfällen har jag fått se utvecklingen under olika tidsåldrar av den stora striden mellan Kristus, livets furste och vår frälsnings förverkligare, och Satan, ondskans furste och syndens upphovsman, den förste överträdaren av Guds heliga lag. – Den Stora Striden, Förord, s. 10 (1994). rätt (40) En ängel förklarar innebörden – Under en vistelse i Loma Lina, California, den 16. april, 1906 visades en (41) förunderlig syn för mig. I en syn om natten stod jag på en höjd, från vilken jag kunde se hus svaja som rö för vinden. Stora och små byggnader föll till marken. Förlustelseorter, skådebanor, hotell och de välbärgades hem skakades och föll samman. Många liv gick förlorade och luften fylldes med skrik från skadade och skräckslagna. rätt (41) Jag saknar ord, för att beskriva hemskheterna hos scenerna, som passerade revy inför mig. Guds tålamod tycktes ha tagit slut, och domens dag vara inne. . . . rätt (41) Fastän synen, som visades för mig, var ohygglig, var det, som inpräntade sig djupast i mitt sinne, dock den upplysning, som gavs i förbindelse därmed. Ängeln, som stod vid min sida, tillkännagav, att Guds överhöghet och Hans lags okränkbarhet skall uppenbaras för dem, som styvnackat vägrar, att lydarnas konungarnas Konung. De, som väljer att förbli trolösa, kommer i nåd att bli hemsökta av straffdomar, för att i fall det är möjligt, väcka dem till insikt om deras syndiga leverne. – Vittnesbörden, band 9, sid. 92, 93. rätt (41) En intrycksfull syn rörande en familj – Guds ängel sade: "Följ mig." Det var som om jag var i ett rum i en enkel byggnad, och där befann sig flera unga män, som spelade kort. De tycktes vara strängt upptagna av underhållningen, de höll på med, och vara så fördjupade däri, att de inte märkte att någon kom in i lokalen. Det var unga flickor tillstädes, som iakttog de spelande, och ord yttrades av en inte särskilt upphöjd karaktär. Det märktes i rummet en anda och ett inflytande, som inte var av det slag, som renar och upphöjer sinnet samt förädlar karaktären. . . . rätt (42) Jag frågade: "Vilka är de, och vad skall denna scen föreställa?" Svaret blev: "Vänta". . . . rätt (42)Jag fick en annan presentation. Folk drack (42) flytande gift, och orden och handlingarna under dess inflytande var allt annat, än gynnsamma för allvarliga tankar, en klar uppfattning av affärstankar, ren moral, och upplyftande för deltagarna. . . . rätt (42) Jag frågade igen: "Vilka är dessa?" (42) Som om det hela utspelade sig där och nu – Nu får jag ljus, mest nattetid, precis som det hela utspelade sig där och då, och jag såge det, och som om jag lyssnade till samtalet. Jag känner mig manad till, att kliva upp och bemöta det. – Manuskript 105, 1907. rätt (42) Symboliska framställningar – Du blev framställd för mig som en general, som red på en häst och höll i ett banér. En kom och tog ur handen på Dig banéret, som var märkt med orden "Guds bud och tron på Jesus", och det blev trampat i lorten. Jag såg, att Du var omgiven av män, som hade bundit Dig till världen. – Brev 239, 1903. rätt (42) En del av det arbete, som har uträttats (för hemlösa), framställdes som män, som rullade stora stenar uppför en backe, under stora ansträngningar. Då de nästan var vid krönet på backen, rullade stenarna ned igen till botten. Det lyckades endast för männen, att få några få till toppen. I arbetet, som blev gjort för de fördärvade – vilka ansträngningar det har fordrats, för att nå dem, vilka omkostnader, och så att förmå dem till, att motstå aptiten och djuriska lidelser! – Brev 232, 1899. rätt (43) I stånd till, att förstå symboliska syner – Mitt sinne och min uppfattningsförmåga är fortfarande klar. Det, som Herren framställer för mig i bilder, sätter Han mig i stånd till att förstå. – Brev 28, 1907. rätt (43) Varskodd om hot hängande över en läkare. – I en syn i natt såg jag, att Du skrev. En tittade över skuldran på Dig och sade: "Min vän, Du svävar i fara." . . . rätt (43) (43) Låt mig berätta om en scen jag var vittne till, då jag besökte Oakland. Änglar, som var iförda vackra kläder, liksom ljusets änglar, ledsagade dr. A från plats till plats, och ingav honom, att yttra uppblåsta och skrytsamma ord, som gjorde Gud förnärmad. rätt (43) Omedelbart efter Oaklandkonferensen, nattetid, skildrade Herren en scen för mig, där Satan var iförd den mest attraktiva förklädnad, och tryckte sig tätt inpå dr. A. Jag såg och hörde mycket. Natt efter natt led jag själskval, då jag såg den här personen tala med vår bror. – Brev 220, 1903. rätt (44) Uppenbaras i en ljusglimt – Frågan lyder: Hur kan syster White känna till de ting hon talar så bestämt om? Som om hon hade myndighet, att säga dessa ting? Jag talar så här, eftersom dessa blixtrar till genom mitt sinne, när jag är rådvill, liksom blixten från en mörk sky i en storms raseri. Vissa scener, som jag fick framställda för flera år sedan, minns jag ej längre, men när en nödvändig instruktion ges, väcks en tydlig minnesbild, likt en ljungeld. Det sker stundom till och med när jag står inför folk. [I en kommentar om det sätt ljuset kom till Ellen White på, säger W. C. White, hennes son, som hon har godkänt, att de ting hon har skrivit ned, är beskrivningar av blixtljusbilder och andra framställningar, som uppmärksammat henne på människors handlingar, och inflytandet från dessa handlingar på Guds arbete för människors frälsning, med syner rörande då-, nu- och framtida historia i dess förhållande till arbetet. (WCW, den 30. Okt., 1911, till Generalkonferensen; se Appendix A). – Utgivarna.] Dessa gånger kan jag icke avhålla mig från att säga de ting, som glimtar fram i mitt sinne, inte för att jag har fått en ny syn, men för att det som visats för mig, måhända för flera år sedan, nu plockats fram i tankarna igen. – Manuskript 33, 1911. rätt (44) Scener i ett hälsohems entréhall – I mina drömmar var jag i ___, och jag fick veta av min Vägvisare, att jag skulle lägga märka till allt jag hörde, observera allt jag såg. Jag var på en avsides liggande plats, där ingen såg mig, men jag kunde se allt, som skedde i rummet. Personer höll (44) på, att betala för sig och jag hörde dem protestera till Dig mot det stora belopp, som krävdes för kost, logi och behandling. Jag hörde, att Du med fast, beslutsam stämma avvisade, att sänka priset. Jag blev förbluffad över att se, att priset var så högt. rätt (44) Du verkade vara den styrande på stället. Jag såg, att det intryck Du gav dem, som betalade sina räkningar, inte var gynnsamt för institutionen. Jag hörde flera av Dina bröder vädja till Dig, och säga att Du handlade oklokt och orättvist, men Du var som en fast klippa, där Du höll fast vid Din kurs. Genom att göra som Du gjorde, påstod Du att Du uträttade det bästa för institutionen. Men jag såg, att personer lämnade ___ allt annat, än tillfreds. – Brev 30, 1887. rätt (44) Scener med förtrolighet och otro – Då jag var i Europa, uppenbarades det, som utspelades i ___ för mig. En röst sade: "Följ mig, så skall jag visa Dig synderna, som de i ansvarsställningar utövar." Jag gick genom lokaler, och jag såg Dig, en väktare på Sions murar, vara väldigt intim med en annan mans hustru, svika ett heligt förtroende, korsfästa Din Herre på nytt. Tänkte Du inte på, att det var en Väktare, den Helige, som var vittne till Din elaka gärning, såg Dina onda handlingar och hörde Dina ord, som dessutom registrerades i himmelens böcker? rätt (44) Hon satt i Ditt knä; Du kysste henne, och hon kysste Dig. Jag blev visad andra scener med smekningar, sensuella blickar och uppförande, som sände rysningar av äckel genom min själ. Du höll armen runt hennes midja, och de smekningar, som kom till uttryck, ägde ett förödande inflytande. Sedan lyftes ett förhänge upp, och det visades mig, att Du var i säng med ___. Min Vägvisare sade: "Missgärning, äktenskapsbrott." – Brev 16, 1888. rätt (45) Budskapet framställs som frukt, som erbjuds – Ditt verk har framställts för mig i bilder. Du skickade runt ett kärl fyllt av den skönaste frukt till en skara människor. Men då Du gav dem denna frukt, (45) talade Du så hårda ord, och Ditt uppträdande var så motbjudande, att ingen ville ta emot den. Då kom en Annan till samma skara, och erbjöd dem samma frukt. Och så vänliga var Hans ord och sätt, i det att Han talade om fruktens önskvärdhet, att kärlet blev tömt. – Brev 164, 1902. rätt (45) En med myndighet ger råd om placeringen av ett hälsohem – l en nattlig syn befann jag mig i ett rådsmöte, där bröderna dryftade hälsohemmet i Los Angeles. En av bröderna pekade på fördelarna med, att placera det i staden Los Angeles. Då reste en Myndighetsperson Sig och lade fram saken med klarhet och styrka. – Brev 40, 1902. rätt (45) Modstridande scener; en bild på missionsivern – Jag somnade om och tyckte mig vara i en stor församling. En med auktoritet talade till de närvarande, framför vilka en stor världskarta var utbredd. Han sade, att kartan föreställde Guds vingård, som skulle uppodlas. Då ljuset från himmelen sken på en enskild, skulle vederbörande återspegla ljus till andra. Det skulle tändas ljus på många platser och genom dessa ljus skulle stadigt flera ljus tändas. . . . . rätt (45) Jag såg ljusstrålar skina från städer och byar samt från jordens höga och låga ställen. Guds ord åtlyddes och som följd härav restes det minnesmärken över Honom i varje stad och stad. Hans sanning förkunnades överallt i världen. rätt (46) Så blev kartan avlägsnad och en annan lades på dess plats. På denna karta strålade ljuset endast från några få platser. Resten av världen låg i mörker, med bara en ljusglimt här och där. Vår Instruktör sade: "Mörkret beror på, att människorna har följt sitt eget tillvägagångssätt. De har värnat om nedärvda och uppammade böjelser för det onda. De har gjort tvivel, kritik och felfinnande till sina livs viktigaste uppgift. Deras hjärtan slår inte i takt med Guds. De har dolt sitt ljus under en skäppa." – Vittnesbörden, band 9, sid. 28, 29. rätt (46) (46) Studiet av Ordet och särskild kunskap – Kan jag med det ljus, som granskning av Guds Ord har bringat, med den särskilda kunskap, som getts angående enskilda medlemmar ibland Hans folk under alla skilda förhållanden och i varje erfarenhet, nu vara lika ovetande, lika oklok i mitt sinne och lika andligt blind, som jag var vid inledningen av denna erfarenhet? Skall mina bröder behöva säga, att syster White har varit en så slö elev, att hennes omdöme härvidlag inte är bättre, än det var, då hon först började i Kristi skola, för att läras upp till och utbildas för en bestämd gärning? Äger jag inte mera förståelse beträffande Guds folks plikter och faror, än de, för vilka dessa ting aldrig har blivit framställda? – Vittnesbörden, band 5, s. 686. rätt (46) Den Helige Ande gjorde intryck på Ellen Whites sinne och hjärta – Gud har gett mig en särskild och högtidlig erfarenhet i förbindelse med detta verk; och Ni kan vara överbevisade om, att så länge som mitt liv skonas, skall jag inte upphöra med, att låta varningens röst ljuda, allt efter som Gud manar mig därtill, antingen människorna lyssnar eller inte. Jag äger ingen särskild visdom i mig själv; jag är endast ett redskap i Herrens hand till att utföra den gärning, Han har gett mig att göra. De lärdomar, jag har gett med penna eller mun, har varit ett uttryck för det ljus, Gud har skänkt mig. Jag har försökt, att framhålla för Er de principer, som Guds Ande i åratal har inpräntat i mitt sinne och skrivit i mitt hjärta. rätt (46) Och nu, bröder, ber jag Er ihärdigt, att inte ställa Er mellan mig och folket och avleda det ljus, som Gud önskar skall komma till dem. Låt inte Er kritik beröva Vittnesbörden all vikt, all betydelse och kraft. Tro icke, att Ni kan stycka upp dem, så att de motsvarar Era uppfattningar, i det att Ni gör gällande, att Gud har gett Er förmågan till att förstå, vad som är ljus från himmelen och vad som bara är uttryck för mänsklig visdom. I fall Vittnesbörden inte talar i överensstämmelse med Guds Ord, förkasta dem då. Vittnesbörden, band 5, s. 691. rätt (47) Illustrerades vid placeringen av en matvarufabrik – Under nattens syner blev dessa grundregler (47) framställda för mig i samband med ett förslag om upprättandet av ett bageri [Anm.: Planer för en placering endast nittio meter från sanatoriets huvudbyggnad] i Loma Linda. Jag blev visad en stor byggnad, där det framställdes många matvaror. Det var också mindre byggnader nära bageriet. Då jag stod där, hörde jag högröstade diskussioner om det arbete, som utfördes. Det rådde inte samklang mellan medarbetarna, varvid förvirring uppstod. rätt (47) Då såg jag bror Burden närma sig. Hans ansiktsuttryck bar prägeln av bekymmer och kval, i det att han var angelägen om, att tala förnuft med medarbetarna, och få dem eniga. Scenen upprepades, och bror Burden måste ofta lämna sitt egentliga arbete som ledare av hälsohemmet, för att bilägga tvister. . . . rätt (47) Jag såg sedan patienter stå på det sköna sanatorieområdet. De hade hört diskussionerna mellan medarbetarna. Patienterna såg inte mig, men jag kunde se och höra dem, och deras anmärkningar nådde mina öron. De uttryckte bekymmer över, att en matvarufabrik skulle byggas på detta vackra område, så nära en institution för omsorg om sjuka. Somliga vämjdes av detta. rätt (47) Så kom det fram En på scenen och sade: "Allt detta har fått passera revy för Dig som ett åskådningsexempel, så att Du skulle se följden av, att genomföra vissa planer." . . . . rätt (47) Därpå såg jag, att hela scenen ändrades. Bageribyggnaden stod inte där vi hade planerat att den skulle vara, utan den var belägen ett stycke från hälsohemmets byggnader, längs vägen mot järnbanan. Det var en blygsam byggnad, och en blygsam verksamhet pågick där. Affärsandan hade strukit på foten, och i dess ställe rådde det ett starkt andligt inflytande, som genomsyrade platsen. – Brev 140, 1906. rätt |