| Utvalda budskap 3 kapitel 7. Från sida 48 | ren sida tillbaka |
(48) Instruktion till Ellen White – Guds Ande har för mitt sinne förklarat de stora sanningarna i Bibeln. Han har låtit mig se scener ur det förgångna och från framtiden. Jag har tillsagts att meddela andra det som på detta sätt har uppenbarats för mig. – Den Stora Striden, s. 11 (1994). rätt (48) Från början av mitt arbete – Jag är kallad att frambära ett klart och tydligt vittnesbörd, att tillrättavisa fel, och inte hålla tillbaka. – Vittnesbörden, band 5, s. 678. rätt (48) Frambära vittnesbörd – Hjälpt av Guds Ande – Sedan jag har haft en syn, minns jag inte allt det jag har sett, och företeelserna är inte så klara, innan jag skriver ned dem. Sedan framträder scenen såsom jag fick skåda den i scenen, och då kan jag skriva ut den i dess helhet. Stundom är de ting jag har sett dolda för mig efter avslutad syn, och jag kommer inte ihåg dem, förrän jag träder fram inför en församling, som har nytta av synen, sedan framträder det hela kraftfullt i mitt sinne. rätt (48) Jag är lika beroende av Herrens Ande, för att berätta eller skriva en syn, som jag är, för att få synen. Det är omöjligt för mig, att komma ihåg de ting, som jag blivit visad, med mindre Herren frambringar dem för mig vid den (49) tidpunkt Han tycker att jag skall berätta om dem, eller nedteckna dem. – Spiritual Gifts, band 2, sid. 292, 293. rätt (48) Måste drivas av den Helige Ande – Av egen kraft kan jag inte ta itu med ett arbete, eller kasta mig ut i det. Jag måste drivas av Guds Ande. Jag kan inte skriva, med mindre den Helige Ande hjälper mig. Somliga gånger kan jag alls inte skriva. I tillägg kan jag vara uppe redan klockan elva, tolv och ett; och jag kan skriva lika snabbt, som handen rör sig över papperet. – Brev 11, 1903. rätt (48) När pennan kommer i handen – Så snart som jag har fått pennan i handen, befinner jag mig ej i mörker när det gäller, vad jag skall skriva. Det är lika tydligt och klart som en röst, som talar till mig: "Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra" [Psaltaren 32:8]. "Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna" [Ordspråksboken 3:6]. – Manuskript 89, 1900. rätt (49) Jag är strängt upptagen av mitt skrivande. Tidigt och sent skriver jag de ting, som Herren öppnar för mig. Min arbetsbörda är att bereda ett folk på, att stå på Herrens dag. – Brev 371, 1907. (Utgett i Writing and Sending Out of the Testimonies to the Church, s. 15.) rätt (49) Redligheten i hennes budskap – Jag talar utifrån det jag har sett, och som jag vet är sant. – Brev 4, 1896. rätt (49) Inriktningen på mitt arbete är, att jag säger det, som Herren ger mig. Och i mina ord till Er skulle jag . . .[inte] tordas säga, att Herren inte driver mig till att fälla de anmärkningar, som jag gjorde fullt ut i det där talet. – Brev 18d, 1890. rätt (49) Jag skriver allt det, som Herren ger mig att skriva. – Brev 52, 1906. rätt (49) Vittnesbörd uttryckta med hennes egna ord – Även om jag är lika beroende av Herrens Ande, för att skriva ned mina syner, som jag är, för att ta emot dem, är de ord jag använder för att beskriva det jag har sett dock mina egna, såvida inte de har talats till mig av en ängel, vilket jag alltid markerar som ett citat. [Generalkonferenssamlingen om inspiration: "Vi tror att det ljus, som Gud ger Sina tjänare, tjänar till att lysa upp sinnet, varigenom tankarna ingjuts, och inte (med undantag för sällsynta tillfällen) de ord tankarna skall uttryckas med." Generalkonferensens meddelanden, Review and Herald, den 27. november, 1883.] – Review (50) and Herald, den 8. oktober, 1867. rätt (50) Jag måste skriva om dessa ting igen och igen – Jag har noga nedtecknat de varningar Gud har gett mig. De har tryckts i böcker, likväl kan jag inte avhålla mig. Jag måste skriva samma saker om och om igen. Jag ber inte om avlösning. Så länge som Herren skonar mitt liv, måste jag fortsätta med att frambära dessa allvarliga budskap. – Manuskript 21, 1910. rätt (50) Ellen Whites förståelse av sina skrifter – (50) b. Konfliktserien: Syster White är inte upphovsmannen till dessa böcker. De innehåller den undervisning, som Gud har gett henne under hennes livsverks gång. De innehåller det dyrbara och tröstande ljus, som Gud allra nådigast har gett världen genom Sin tjänarinna. – Colporteur Ministry, s. 125. rätt (50) c. Artiklar: Jag skriver inte en enda artikel i tidningen som uttryck för mina egna åsikter. De utgör, vad Herren har uppenbarat för mig i syner – de dyrbaraste ljusstrålar, som skiner från tronen. Vittnesbörden, band 5, s. 67. rätt (50) d. Breven (vittnesbörd): Svag och skälvande klev jag upp klockan tre på natten, för att skriva till Er. Gud talade genom ett lerkärl. Ni kommer kanske att säga, att denna skrivelse var ett brev. Ja, den var ett brev, men skriven genom Guds nåds tillskyndande, för att framhålla för Er något, som hade visats mig. I dessa brev, som jag skriver, i de vittnesbörd, som jag frambär, lägger jag fram för Er, vad Herren har lagt fram mig. Vittnesbörden, band 5, s. 67. rätt (51) (51) e. Intervjuer: Han [äldstebroder G. A. Irwin] har en liten anteckningsbok med sig, vari han har skrivit ned svåra frågor, som han visar för mig, och i fall jag har ljus angående dessa punkter, skriver jag dem, till gagn för vårt folk, inte endast i Amerika, utan också i detta land [Australien]. – Brev 96, 1899. rätt (51) f. Det fanns inte något ljus: Jag har inget ljus över detta ämne [om vilka de 144 000 är] . . . Var snäll berätta för mina bröder, att jag inte har visats något rörande omständigheterna, som de skriver om, och att jag endast kan lägga fram det för dem, som framförts till mig. – Citerat av C. C. Crisler. Till E. E. Andros, den 8. december, 1914. (I White Estates dokumentarkiv, nummer 164.) rätt (51) Jag känner mig inte fri, att skriva till våra bröder om Ert framtida arbete. . . . Jag har inte fått instruktion om stället Du bör placera det på. . . . I fall Herren ger mig tydliga instruktioner rörande Dig, skall jag ge Dig dem; men jag kan inte ta på mig ett ansvar, som Herren inte har gett mig att bära. – Brev 96, 1909. rätt (51) Gudagivna framställningar, som återgetts så tydligt som möjligt – Jag önskar, att varje uns av min kraft återger de framställningar Herren har gett mig, och gör dem så tydliga, som jag kan. – Brev 325, 1905. rätt (51) Den Helige Ande ger de rätta orden – Herrens godhet mot mig är väldigt stor. Jag prisar Hans namn, för att mina tankar är klara i bibliska frågor. Guds Ande påverkar mina tankar och ger mig de rätta orden till att uttrycka sanningen. Jag blir också rejält styrkt, när jag står framför stora församlingar. – Brev 90, 1907. rätt (51) Andens hjälp med, att välja de rätta orden – Jag försöker, att få fatt i de ord och uttryck, som passar i sammanhanget, och när min penna tvekar ett ögonblick, framträder de rätta orden i mitt sinne. – Brev 123, 1904. rätt (52) Medan jag skrivit dessa böcker, om jag än tvekat, (52) har jag fått precis de ord jag önskat, för att uttrycka en viss tanke. – Brev 265, 1907. rätt (52) Att välja orden omsorgsfullt – Jag är högst angelägen om, att använda mig av ord, som inte ger någon tillfälle till, att stödja felaktiga åsikter. Jag måste använda ord, som inte kan bli missförstådda och tolkas till att betyda motsatsen av sin egentliga innebörd. – Manuskript 126, 1905. rätt (52) Inte en kättersk mening – Jag håller nu på med, att granska mina dagböcker [se fotnot, s. 32] och kopior av brev skrivna för flera år sedan. . . . Jag har de mest dyrbara saker att återge och lägga fram i form av vittnesbörd. Så länge som jag är i stånd till detta, måste folk få något från den tidigare historien, så att de ser att det finns en rak sanningskedja, utan en kättersk mening, i det jag har skrivit. Jag har blivit instruerad om, att detta skall vara ett levande brev till alla beträffande min tro. – Brev 329a, 1905. rätt (52) Först en allmän framställning, därefter en noggrann tillämpning – Jag blev förd från den ena sjuksalen till den andra, där dr. B var läkare. Gällande vissa fall blev jag bedrövad över att skönja stor otillräcklighet. Han ägde inte tillräcklig kunskap, för att förstå, vad patientens tillstånd krävde och vad som var nödvändigt att göra, för att mota undan sjukdom. rätt (52) En myndighetsperson, som ofta har instruerat mig, sade: "Unge man, Du studerar inte grundligt nog. Du är endast ytlig. Du måste studera noga, nyttja Dina tillfällen och lära Dig mera. De lärdomar Du får, tag dem till Dig på riktigt. Du handlar inte tillräckligt koncentrerat. Det är en allvarlig sak, att ha människoliv i sina händer. Begår Du ett misstag, försummar Du någon djup insikt, kan Du förkorta livet åt en person, som annars kunnat leva. Denna fara skulle minska, om Du, som läkare, hade större förstånd när det gäller, att behandla den sjuke." rätt (52) Jag har aldrig skrivit detta till Dig, men jag har framställt allt, på ett allmänt sätt, utan att tillämpa det på Ditt (53) fall. Nu förnimmer jag, att Du behöver känna till dessa ting, att ljuset som getts till medarbetarna på hälsohemmet i vissa angelägenheter, också gäller Dig. Jag säger det i kärlek till Din själ, och med intresse för Din framgång som praktiserande läkare. Du måste dricka djupare ur kunskapens källa, innan Du är redo för, att vara den förste eller ende på en institution för sjuka. – Brev 7 1887. rätt (53) För att nu gå rakt på sak – I den syn jag senast fick, visades Din sak för mig. . . . Av det, som visades mig, har Du överträtt det sjunde budet. Hur kan då Ditt sinne vara i samklang med Guds dyrbara Ord; sanningar, som hela tiden fördömer Dig? Om Du omedvetet hade blivit förledd till denna galenskap, vore det mindre allvarligt, men det blev Du inte. Du har blivit varnad. Du har blivit tillrättavisad och getts goda råd. . . . rätt (53) Min själ är upprörd i mitt inre. . . . Jag tänker inte skyla över Ditt fall. Du är i ett ohyggligt tillstånd och Du behöver bli fullständigt förvandlad. – Brev 52, 1876. rätt (53) Inte alltid en bestämd syn – Jag skriver detta, för jag törs inte hålla det tillbaka. Du är fjärran ifrån, att lyda Guds vilja, fjärran ifrån Jesus, fjärran ifrån himmelen. Det förvånar mig ej, att Gud inte har välsignat Ditt arbete. Du må säga: "Gud har inte gett syster White någon syn gällande mig, så varför skriver hon, som hon gör?" rätt (53) Jag har sett andra exempel, där personer, i likhet med Dig försummat sina plikter. Jag har sett mycket gällande Dig från Din tidigare erfarenhet. Och när jag kommer in hos en familj och ser ett uppförande, som Gud har tillrättavisat och fördömt, drabbas jag av stor sorg och nöd, oavsett om de bestämda synderna har visats mig, eller de har begåtts av någon annan, som har åsidosatt liknande plikter. Jag vet, vad jag talar om, jag känner starkt för denna sak. Alltså säger jag för Kristi skull: Skynda Dig upp på fast mark, och gör Dig redo för strid. – Brev 52, 1886. rätt (53) Vittnesbördens råd grundas på många syner – Gud har gett mig ett tillrättavisningens vittnesbörd till föräldrar, som behandlar sina barn såsom Du gör med Dina små. – Brev 1, 1877. rätt (54) (54) Det här har påtalats för mig i andra sammanhang, där personer sagt sig ha budskap till Sjundedags-adventistförsamlingen av bestämd art, och då har dessa ord nått mig: "Tro dem icke." – Brev 16, 1893. (Citerat i Selected Messages, band 2, sid. 63, 64.) rätt (54) Frambar vittnesbörd oväntat – Tidigt på Sabbatens förmiddag gick jag på mötet, och Herren gav mig ett direkt vittnesbörd till dem, helt utan att jag hade väntat mig det. Jag utgöt det över dem, och visade dem att Herren sänt Sina tjänare med ett budskap, och det budskap de hade med sig, var själva det medel Gud hade förordnat skulle nå dem, men de kände sig fria att riva det i bitar och försätta Guds Ord ur kraft. . . Låt mig säga Dig, att förvåningen och förundringen blev stor, då jag vågade att tilltala dem på det viset. – Brev 19, 1884. rätt (54) Att frambära tillrättavisningar var en obehaglig uppgift för Ellen White – Skulle jag besöka Generalkonferenssamlingen, måste jag inta en ståndpunkt, som skulle såra någon. Det smärtar mig djupt att göra det, och det går lång tid, innan jag återhämtar mig från den ansträngning, som en sådan erfarenhet innebär för mig. – Brev 17, 1903. rätt (54) Arbetet befästs genom både muntliga och skriftliga budskap – De budskap Gud har gett mig, har meddelats åt Hans folk både med muntliga ord och i tryckt form. Således är mitt arbete dubbelt förankrat. rätt (54) Jag har blivit upplyst om, att Herren, med Sin oändliga kraft, har beskyddat Sin budbärarinnas högra hand i ett drygt halvt århundrade, för att sanningen måtte bli nedtecknad, allt eftersom Han ber mig att skriva den för offentliggörande i tidskrifter och böcker. – Brev 136, 1906. rätt (54) Huruvida det skedde i då- eller framtiden, kunde hon inte avgöra – Jag har enträget uppmanats av Herrens Ande till, att fullt ut varna vårt folk för gifta mäns otillbörliga umgänge med kvinnor, och kvinnors med män. Denna älskogssjuka sentimentalism förekom i stadsmissionen i ___, innan Du blev knuten till den. Jag blev visad, att Du jämte andra visade samma anda; om det skedde i (55) då- eller i framtiden, kan jag inte säga, ty ofta framställs saker och ting för mig långt innan de sker. – Brev 17, 1891. rätt (55) Gjort arbete visat i förhand – Efter att vi inledde sanatoriearbetet i Battle Creek, har jag funderat över, varför det visades i en syn, vad hälsohemmets byggnader skulle användas till. Herren har anvisat mig, på vilket sätt arbetet, i dessa byggnader, skulle göras, för att utöva ett frälsande inflytande på patienterna. rätt (55) Allt detta verkade högst realistiskt för mig, men då jag vaknade, såg jag att arbetet ännu återstod att göra, och att inga byggnader hade uppförts. rätt (55) En annan gång blev jag visad en stor byggnad, som kom upp på den plats, där Battle Creek-sanatoriet senare blev byggt. Bröderna var rådvilla om, vem som skulle ansvara för detta arbete. Jag grät bittert. En myndig person stod upp ibland oss, och sade: "Inte nu. Ni är inte redo att satsa medel på den byggnaden, eller att planlägga dess framtida drift." rätt (55) Vid den här tidpunkten hade grunden till hälsohemmet lagts. Men vi behövde lära oss läxan att vänta. – Brev 135, 1903. rätt (55) Paulus visades i förväg stundande faror – Paulus var en inspirerad apostel, ändå uppenbarade Herren inte alltid för honom Sitt folks rätta tillstånd. De, som var angelägna om församlingens framgång och såg det onda smygas in, lade fram saken för honom och utifrån det ljus han tidigare hade fått, kunde han bedöma denna utvecklings sanna karaktär. Eftersom Herren inte hade gett honom någon ny uppenbarelse för denna särskilda tid, förkastade de som verkligen sökte efter ljuset, inte hans budskap eller såg det blott som ett vanligt brev. Nej, faktiskt inte. Herren hade visat honom de vanskligheter och faror, som församlingarna skulle råka ut för, så att då de utvecklades, skulle han förstå, hur de skulle bemötas. – Vittnesbörden, band 5, s. 65 rätt (56) Ellen White kunde tala nu – Denna förmiddag deltog (56) jag vid ett möte, där några få utvalda var samlade, för att överväga en fråga de hade fått i ett brev, där de enträget anmodades att överväga och ge råd beträffande dessa frågor. Vissa av dessa frågor kunde jag yttra mig om, eftersom vid skilda tillfällen och på skilda platser har många saker framställts för mig. . . I det att mina bröder läste utdrag ur breven, visste jag, vad jag skulle säga till dem; för denna sak har blivit framställd för mig igen och igen avseende till det sydliga området. Jag har inte känt mig fri att skriva om denna sak förrän nu. . . Det ljus som Herren har gett mig flera gånger har visat, att i de sydliga områdena, där det mest bor färgade människor, går det ej att arbeta efter samma metoder som i andra områden. – Brev 73, 1895. (Offentliggjort i The Southern Work, s. 72.) rätt (56) När tiden är inne – Jag kan inte skriva mera nu, även om jag hade mycket mera att skriva, när jag vet att tiden är helt och hållet inne. – Brev 124, 1902. rätt (56) Uppskjutet i ett år – Herren hjälpte och välsignade mig på ett tydligt sätt under konferensen i Melbourne. Innan jag kom till den, arbetade jag väldigt hårt med att ge de personliga vittnesbörd, som jag skrivit ned ett år tidigare, men inte känt mig redo att sända i väg. Jag tänkte på Kristi ord: "Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu." (Joh.16:12.) Då jag gjorde breven klara att postas, var det som om en röst sade till mig: "Inte ännu, inte ännu, de kommer inte att ta emot Ditt vittnesbörd." – Brev 39, 1893. rätt (56) Synerna förstås inte alltid första gången – Vid ett tillfälle, då vi dryftade Din erfarenhet av Ditt arbete, frågade Du mig: "Har Du berättat allt för mig?" Jag kunde inte säga mera den gången. Ofta får jag framställt något för mig, som jag först inte förstår, men efter en tid blir det klarare genom upprepade framställningar av det, som jag inte förstod först, och på sätt, som gör deras innebörd klar och omisskännlig. – Brev 329, 1904. rätt (57) (57) Vad jag skrev, tycktes nytt – Om natten vaknade jag upp ur min sömn, och skrev många saker i min dagbok, som verkade nya för mig, då jag läste upp dem, liksom varit fallet för många, som hört dem. Om jag inte såge orden i min egen handstil, kunde jag inte tro, att min penna hade skrivit dem. – Brev 118, 1898. rätt (57) Tidigare skrifter i rättan tid – Jag har en stor mängd värdefullt stoff, skrivet i Cooranbong [Australien], och dagtecknat den 20. december, 1896, som är det, som det just nu är bruk för. Jag tänker få det renskrivet i dag, och om möjligt skicka det med kvällens postgång. Jag hade förlorat varje spår av dessa manuskript, men i förmiddags fick jag syn på en räcka kopior, som jag vid närmare betraktande överraskande fann var, vad jag saknade. – Brev 262, 1907. rätt (57) Folks sinnen måste förberedas andligt – Jag har försökt, att inte undvika att ge vårt folk samtliga Guds råd, men har en del gånger skjutit upp det på grund av detta beslut om uppskov: "De förmår inte, att ta dem till sig nu." Inte ens sanningen går att framställa i sin hela omfattning för folk, som inte är andligt beredda att ta emot den. Jag har mycket att säga, men de personer budskapen är riktade till, kan inte bära dem i sitt ohelgade tillstånd. – Brev 55, 1894. rätt (57) Varför Paulus inte kunde säga allt – Den store aposteln fick många syner. Herren visade honom många ting, som en människa inte har lov till att säga. Varför kunde han inte berätta för de troende, vad han hade sett? För att de skulle ha missbrukat de stora sanningar de hade fått. De skulle inte ha kunnat förstå dessa sanningar. Och ändå formade allt, som Paulus blev visad, budskapen som Gud gav honom att bringa församlingarna. – Brev 161, 1903. rätt (57) Inget krav om särskilt ljus för de biografiska skrifterna – Under förberedelsen av de följande sidorna [Spiritual Gifts, band 2, som är en självbiografisk redogörelse], har jag arbetat under högst ogynnsamma förhållanden, i det att jag vid många tillfällen varit nödgad till, att lita på mitt minne, och har inte fört journal förrän för några få år sedan. Flera gånger har jag (58) sänt manuskripten till vänner, som varit på plats, då det inträffade utspelade sig, för korrigering, innan de skickades till tryck. Jag har gjort det omsorgsfullt, och har lagt ned mycken tid på, att få de enkla och klara fakta så korrekta som möjligt. rätt (58) Jag har dock blivit påtagligt hjälpt med att komma fram till datum av de många brev, som jag skrivit. – Förordet till Spiritual Gifts, band 2. rätt (58) En särskild vädjan riktas om, i fall någon finner felaktiga uttalanden i denna bok, att de genast skulle informera mig. Utgåvan är färdig omkring den första oktober; sänd rättelserna före den tidpunkten. – Samma, Appendix i de 400 första exemplaren. rätt (58) Skillnad mellan världsliga och religiösa ämnen – Det händer, att världsliga ting måste nämnas, världsliga tankar måste fylla sinnet, världsliga brev måste skrivas och information ges, som har gått från den ene medarbetaren till den andre. Sådana ord, sådan information, ges inte under Guds Andes särskilda inspiration. En del gånger ställs det frågor, som över huvud taget inte handlar om religiösa ämnen, och dessa frågor måste besvaras. Vi talar om hus och egendomar, köp som skall utföras, och placeringen av våra institutioner, deras fördelar och nackdelar. – Manuskript 107, 1909. (Offentliggjort i Selected Messages, band 1, s. 39.) rätt (58) En poäng åskådliggörs – Jag har inte fått budskapet: Se till, att bror C kommer till Australien. Nej; för den skull säger jag inte: Jag vet, att detta är stället för Dig. Men det är min förmån, att uttrycka mina önskemål, även om jag säger: Jag ger inga befallningar. rätt (58) Men jag önskar inte, att Du skall komma på grund av min övertalningsförmåga. Jag önskar, att Du skall söka Herren å det allvarligaste, och sedan följa Honom dit Han leder Dig. Jag önskar, att Du skall komma, när Gud säger: Kom, men inte ett ögonblick tidigare. rätt (59) Det har icke desto mindre varit min förmån, att framställa behoven hos Guds verk i Australien. Australien är inte enbart mitt land på grund av Herrens försyn. Landet är (59) Guds; folket är Hans. Ett arbete skall uträttas här, och i fall Du inte är den, som skall utföra det, skall jag i all ödmjukhet finna mig i, att Du beger Dig till ett annat ställe. – Brev 129, 1897. (Ur ett brev om det australiska hälsohemmets behov och möjligheten för, att denne man skulle komma till Australien och sätta i gång en sådan verksamhet.) rätt (59) Information från dem, som borde veta – Informationen om antalet rum i Paradise Valley Sanitarium har angetts, inte som en uppenbarelse från Herren, utan helt enkelt som en mänsklig uppfattning. Det har aldrig uppenbarats för mig, hur många rum det skall vara på något av våra sanatorier; och den kunskap jag har fått om dessa ting, har jag fått genom att fråga dem, som förmodas att veta det. När det är tal om allmänna frågor, är det inget i mina ord, som kommer folk till att tro att jag erhåller kunskap i en syn från Herren, och att jag hävdar detta. – Manuskript 107, 1909. (Citerat i Selected Messages, band 1, s. 38.) rätt (59) Två slags brev – Kära barn [Edson och Emma]! Jag har haft mycket att skriva om, och jag har arbetat hårt. Mitt hjärta är fixerat vid, att lita på Herren. Vi skall på inget vis tvivla, utan vara hoppfulla. rätt (59) I morse fann jag Era brev under min dörr. Jag blev glad över, att höra från Er. I går skrev jag till Er ett brev om rena vardagssaker. [Se nästa citat.] Detta brev kommer att sändas i dag. Jag har skrivit ett långt brev om den sak Ni tar upp i Ert brev, och har sänt det vidare till kopiering. Detta kommer att snabbt skickas till Er. . . . rätt (59) Utifrån den lärdom, som Herren har gett mig från tid till annan, vet jag att det bör finnas medarbetare, som företar läkarevangeliska resor i städerna och på landet. De, som utför detta arbete, kommer att samla på sig en rik skörd av själar, både ibland högre och lägre. – Brev 202, 1903. rätt (60) Brevet, som handlade om allmänna ting – Kära barn Edson och Emma! – Det har gått långt tid, sedan jag har skrivit till Er. Jag skulle glädja mig mycket (60) åt, att besöka Er i Ert eget hem. Willie skriver till mig, att han är väldigt tillfreds med Er situation. Jag har inte hört från Er på länge. Jag skulle bli så glad över, att få ett brev från Er, också om det bara är några rader. Och kom ihåg, att Ni när som helst är välkomna att komma på besök hos oss, för att rådgöra om Ert arbete och om böckerna vi försöker att få ut; jag kommer att vara mer än glad över att träffa Er. rätt (60) Det tycks vara länge sedan, som Willie lämnade oss. Han reste den sista juni, och det är nu den tionde september. Han kommer inte hem förrän om en vecka. . . . – Brev 201, 1903. rätt (60) Syster Whites omdöme – Du har visat Din mening om Ditt eget omdöme – att det var mera pålitligt, än syster Whites. Har Du tänkt på, att syster White har haft med just sådana saker att göra under sitt liv i tjänst för Mästaren, att ärenden liknande Ditt och många olika andra saker har uppmärksammats av henne, vilket gjort henne bekant med det, som är rätt och fel i dessa ting? Är ett omdöme, som har utvecklats tack vare Guds undervisning i drygt femtio år att föredra framför dem, som inte har fått denna disciplin och utbildning? Var snäll överväg detta. – Brev 115, 1895. rätt (60) Vågade inte tala i avsaknad av bestämt ljus – Ofta finner jag mig själv i lägen, där jag varken törs ge bifall till eller vara oenig med de planer jag får mig förelagda; ty det är fara för, att det jag kommer att säga, skall uppfattas som något Herren har gett mig. Det är inte alltid så tryggt för mig, att uttrycka min egen bedömning; ty somliga gånger, när någon vill driva igenom sin egen mening, kommer han att betrakta varje gott ord jag säger som särskilt ljus från Herren. Jag måste vara försiktig med allt, vad jag gör. – Brev 162, 1907, s. 2. rätt (60) [Anm.: Med undantag för det, som är vardagligt eller av biografisk art, grundades det som fru White lade fram för folk på hennes syner, oavsett om hon använde orden "jag såg" eller ej. På sin tid drog hon, och vi på vår, inte gränsen mellan böcker och brev samt annat, utan (61) mellan det heliga och det vardagliga. Ingen behöver därför bli förvirrad härvidlag. rätt (61) Fru White undvek medvetet uttryck som "jag såg" och "jag blev visad" i böcker skrivna för allmän, offentlig läsning, för att läsaren, utan vetskap om hennes erfarenhet, inte skulle få sina tankar bortledda från själva budskapet. Man letar förgäves genom de fem banden av Konfliktserien efter ett sådant uttryck, fast i sitt förord i Den Stora Striden, det första bandet i serien som utkom 1888, och på andra ställen, kungör hon att hon bevittnat händelser äga rum och "tillsagts att meddela andra det som på detta sätt har uppenbarats för mig" (s. 11 i 1994 års upplaga). Se också "Vägen till Kristus", "Vägen till Mognad" och "Hälsa för Hela Människan". "Syster White är inte upphovet till dessa böcker", skrev hon.] rätt |