Frågan om inflytande

(62) Vem har sagt det till syster White? – De, som har struntat i varningsbudskapen, har tappat orienteringen. Somliga har, i sin självtillräcklighet, dristat sig till att vända ryggen åt det, som de visste var sant, med orden: "Vem har sagt det till syster White?" Dessa ord visar måttet av deras tro och tillit till det verk, som Herren har gett mig att göra. De kan se frukten av det verk, som Herren har lagt på mig, och i fall detta inte överbevisar dem, kommer inga argument, inga framtida uppenbarelser att påverka dem. Följen blir, att Gud åter måste tala i straffdomar, såsom Han har gjort tidigare. – Review and Herald, den 19. Maj, 1903, s. 8. rätt

(62) Har någon berättat om dessa ting för henne? – Somliga är snabbt framme med frågan: Vem har berättat om dessa ting för syster White? De har även frågat mig personligen: Har någon berättat om dessa saker för Dig? Jag kunde svara dem: Ja; ja, Guds ängel har talat till mig. Men vad de menar, är: Har bröder och systrar avslöjat sina brister för Dig? I framtiden skall jag inte klassa ned de vittnesbörd, som Gud har gett mig, för att åstadkomma förklaringar och försöka att tillfredsställa så inskränkta personer, utan skall bemöta alla sådana frågor som ett hån mot Guds Ande. Gud har funnit det passande, att betro mig med ett värv, som Han inte har gett (63) någon annan i våra led. Han har pålagt mig bördor, att tillrättavisa andra, som Han inte har lagt på andra. – Vittnesbörden, band 3, sid. 314, 315. rätt

(63) Någon har berättat för syster White – Också nu uttrycks otro och misstänksamhet med orden: "Vem har skrivit det här till syster White?" Men jag vet inte av någon, som känner dem som de är, och ingen som kunde skriva det, som han inte förmodar är verkligt. – Någon har berättat för mig – Han, som inte förfalskar, felbedömer eller överdriver något ärende. – Special Instruction to the Review and Herald Office and the Work in Battle Creek, s. 16. rätt

(63) Icke trovärdig, om hon varit påverkad av andra – Du menar, att någon har gett mig fördomar. I fall det förhåller sig så med mig, är jag olämplig att bli betrodd med Guds verk. – Brev 16, 1893. rätt

(63) Fru White läste inte vissa brev eller artiklar – Du må klandra mig, för att jag inte läst Din samling av skrifter. Jag läste den inte, jag har heller inte läst det, som dr. Kellogg har sänt. Jag hade ett starkt tillrättavisande budskap till förlagshuset, och jag visste att i fall jag läste meddelandena jag fick, skulle framledes Du och dr. Kellog frestas till att säga om vittnesbördet efter dess utgivning: "Jag gav henne inspirationen till det." – Brev 301, 1905. rätt

(63) Jag brukar inte läsa doktrinära artiklar i tidningen [The Review and Herald], för att jag inte skall få en förståelse av någons idéer och synpunkter, och att gestalten hos en persons teorier inte skall ha förbindelse med det, som jag skriver. – Brev 37, 1887. rätt

(63) En fråga, som ställdes under den tidiga förkunnarverksamheten – Även om Du skulle ha sagt aldrig än så mycket, skulle det påverka de syner, som Gud ger mig? I så fall vore synerna inget värda. . . . Vad Du eller någon annan må ha sagt, är av underordnad betydelse. Gud har tagit saken i Sin hand. . . . Vad Du har sagt, syster D, har alls inte påverkat mig. Min mening har inget att göra med, vad Gud har visat mig i synerna. – Brev 6, 1851. rätt

(64) Inga tillrättavisningar på grund av rykten – Jag har tagit emot Ditt brev (64) och skall försöka, att besvara det. Du säger, att Du har tagit emot vittnesbörden, men delen om bedrägeri har Du inte tagit till Dig. Icke desto mindre är det riktigt, min bror, och ryktena har inget att göra med denna tillrättavisning. rätt

(64) Ett försök till, att leda fru White – Bror E framkastar, att det skulle tilltala folk, om jag talade mindre om plikter och mera om Jesu kärlek. Men jag vill tala det, som Herrens Ande inger mig. Herren vet bäst, vad detta folk har bruk för. Jag talade i förmiddags [Sabbaten, den 17. oktober] utifrån Jesaja 58. Jag höll inget tillbaka. – Manuskript 26, 1885. rätt

(64) Manipulerad av den Mäktige i råd – Det finns de, som säger: "Någon manipulerar hennes skrifter." Jag medger påståendets riktighet. Det är Han, som är mäktig i råd, Han lägger fram tingens tillstånd för mig. – Brev 52, 1906. rätt

(64) Varför frågor stundtals har ställts – Det var en, som gjorde en bekännelse inför mig: Vederbörande hade betvivlat och misstänkt Vittnesbörden på grund av syster F:s ord till personen. Något, som blev nämnt, var att Vittnesbörden till enskilda hade delgetts mig av andra, varpå jag fört dem vidare och utgett dem för att vara budskap från Gud. Vet min syster, att hon därmed gör mig till en hycklerska och lögnerska? . . . rätt

(64) En gång nämnde syster F, att hon hade berättat allt för mig om bror G:s familj, och det nästa hon hörde var, att jag berättade precis det, som hon hade underrättat mig om, som om det var, vad Herren hade visat mig. rätt

(64) Låt mig förklara. Jag har ofta visats familjer och enskilda, och när jag är tillsammans med dem, som känner dem, frågar jag, hur det förhåller sig med denna familj, för att förvissa mig om, att predikanter eller folk känner till detta fortsatta onda. rätt

(64) Detta var fallet med bror G:s familj. Jag ville se, om vittnesbördet vilade på fakta. Men den information jag fick utgjorde inte (65) grundlag för vittnesbördet, fastän det, kortsiktigt, kan fresta själar till att tolka det på så sätt. – Brev 17, 1887. rätt

(65) Vem berättade för Paulus och syster White? – När ett Herrens vittnesbörd frambärs för den felande, väcks ofta denna fråga: Vem har berättat för syster White? Det måste också ha varit så i Paulus' dagar, för någon måste ha haft församlingens bästa i åtanke, genom att inför aposteln, Guds utsedde tjänare, påtala församlingsmedlemmarnas fara, som hotade deras välgång. Det finns en tid för tal och det finns en tid för tystnad. Naturligtvis måste det göras något, och Herrens utsedde tjänare får inte svikta i sin plikt, att rätta till denna ondska. Nu var denna ondska verklig, och Paulus hade en uppgift i, att motverka den. . . . rätt

(65) Vi vet, att Paulus fick församlingarnas tillstånd framställt för sig. Gud hade gett honom ljus och kunskap om den ordning, som borde upprätthållas i församlingarna, de onda ting som skulle framträda, och som skulle rättas till och behandlas bestämt enligt deras allvarliga art. Herren hade uppenbarat för Paulus den renhet, helgelse och dygd, som borde upprätthållas i församlingen, och företeelser stridande mot detta visste han måste avlägsnas enligt det ljus, som han hade fått av Gud. rätt

(65) Varför det ställs frågor – När saker och ting om församlingen påpekas för mig, händer det att det glimtar till ett ljus från himmelen. Det avslöjar detaljer, som Gud har framställt för mig i samband därmed, och när bördan känns i sinnet gällande bestämda församlingar, familjer eller enskilda, frågar jag ofta om förhållandena i församlingen, och så nedtecknas saken på papper, innan jag kommer till församlingen. rätt

(65) Men jag önskar fakta som bevis för vittnesbörden, och jag känner ett stort ansvar för att veta på vilket sätt jag skall föra fram det ljus, som Gud har gett mig. I fall villfarelser märkbart har påverkat församlingen, och varit av den art, som vilseleder en gemenskap, försvagar dess tro och gynnar vantron, då begränsas inte det nödvändiga arbetet (66) endast till familjer eller till enskilda, utan måste omfatta hela församlingen, för att hejda det onda och tjäna som ljusglimt för dem, som har blivit bedragna av förföriska gärningar och feltolkningar. rätt

(66) Låt mig upprepa: När jag står framför folk, glimtar det ljus över mig, som Gud har gett mig tidigare beträffande de ansikten, som blickar på mig, och då manas jag av Herrens Ande till att tala. Detta är det sätt jag har använts på, varvid jag sett många saker, och innan jag påtalar dessa ting, ber jag att få höra, om andra känner till omständigheterna; huruvida deras inflytande kan skada församlingen i dess helhet. Somliga gånger ställs det frågor härom och vissa gånger är dessa spörsmål avgörande för det sätt, på vilket ärendena behandlas, oavsett om frågorna ställs inför många eller få, eller inför personerna själva. rätt

(66) Om saken är sådan, att den kan behandlas i enrum, och andra inte behöver känna till den, är det min innerliga önskan, att göra allt som är möjligt, för att rätta till felet och inte offentliggöra saken. – Brev 17, 1887. rätt

(66) Jag står ensam, alldeles ensam – Jag har ett uttalande jag måste göra. När Herren framlägger en sak och instruktion för mig och jag har ett budskap att frambära om den omtalade saken, då skall jag, efter mina bästa Gudagivna förmågor, göra saken känd, offentliggöra Guds tanke och vilja precis så klart, som mina mänskliga krafter, vägledda och styrda av den Helige Ande, klargör saken för mig, så att andra blir upplysta härom. På grund av de allvarliga ämnen jag har fått på min lott, har jag ej gett någon som helst, man eller kvinna, rätt till att ha den minsta kontroll över mitt arbete, som Herren har gett mig att utföra. rätt

(66) Under tjugoett års tid, sedan döden berövat mig min man, har jag inte haft den minsta tanke på, att gifta om mig. Varför då? Inte för att Gud förbjudit det. Nej. Men för att stå ensam var det bästa för mig, så ingen skulle lida med mig i utförandet av det arbete Gud har betrott mig med. Och ingen bör ha rätt till, att påverka mig på något sätt, med tanke på mitt ansvar och mitt arbete, att frambära mitt (67) uppmuntrande och tillrättavisande vittnesbörd. rätt

(67) Min man stod aldrig i vägen för detta verk, i stället hjälpte och uppmuntrade samt kände han ofta med mig. Hans sympati och böner samt tårar har jag saknat så mycket, så mycket. Ingen annan än jag själv kan förstå detta. Men mitt arbete skall utföras. Ingen mänsklig varelse skall ge den minsta antydan om, att jag skulle låta mig påverkas i det arbete Gud har gett mig att utföra, när det gäller att framföra mitt vittnesbörd till dem, som Han har låtit mig tillrättavisa eller uppmuntra. rätt

(67) Jag har varit ensam härvidlag, helt ensam med alla vanskligheter och alla prövningar i samband med verket. Endast Gud har förmått att bistå mig. Det sista arbete, som jag skall uträtta i denna värld, kommer snart att vara avslutat. Jag måste uttrycka mig självklart, om möjligt på ett sätt, som inte går att missförstå. rätt

(67) Jag har inte en person i världen, som skall tillåtas att lägga något budskap i mina tankar eller ålägga mig någon plikt. Jag måste nu säga till Dig, bror F: När Herren ger mig en börda för Dig eller någon annan, skall Du bli gjord medveten om den på det sätt, som Herren anvisar mig. – Manuskript 227, 1902. rätt

nästa kapitel