Att undanhålla tillrättavisning

(71)Vid denna tid utsattes jag för en svår prövning. Om Guds Ande vilade över någon på ett möte och han ärade Gud genom att lovprisa honom, varnade några för att det var mesmerism. Och om det behagade Herren att ge mig en syn under ett möte sa några att det var resultatet av överspändhet och mesmerism. Bedrövad och förtvivlad gick jag ofta ensam till någon undangömd plats för att utgjuta min själ inför honom som inbjuder dem som är trötta och tyngda av bördor att komma och finna vila. När jag i tro gjorde anspråk på löftena tycktes Jesus mycket nära. Himlens ljuvliga ljus omstrålade mig och Jesu armar verkade omsluta mig och jag brukade få en syn. Men när jag redogjorde för vad Gud hade uppenbarat bara för mig, där inget jordiskt inflytande kunde påverka mig, blev jag bedrövad och förvånad över att höra några antyda att de som levde närmast Gud var de som var mest benägna att bli bedragna av Satan. rätt

(71)Enligt denna lära vore vårt enda skydd mot att bli bedragna att hålla oss på avstånd från Gud, i ett avfälligt tillstånd. Oj, tänkte jag, har det gått så långt, att de som uppriktigt går till Gud i avskildhet för att be enligt hans löften och för att göra anspråk på hans frälsning, ska beskyllas för att vara under mesmerismens avskyvärda inflytande? Ber vi vår gode Fader i himlen om bröd bara för att få en sten eller en skorpion? Dessa ting sårade mig djupt. Jag drabbades av ångest och var nära att förtvivla. Många ville få mig att tro att det inte fanns någon helig Ande och att alla upplevelser som Guds heliga män (72) hade haft bara var resultatet av mesmerism eller Satans bedrägerier. rätt

(72)Några har extrema åsikter om vissa bibeltexter, avhöll sig helt från arbete och tog avstånd från alla dem som inte ville anta deras idéer när det gällde detta och andra religiösa skyldigheter. Gud uppenbarade dessa villoläror för mig i en syn och sände mig för att undervisa sina vilsekomna barn, men många av dem förkastade helt och hållet budskapet och beskyllde mig för att ha anpassat mig efter världen. Å andra sidan beskyllde de som bara var adventister till namnet mig för att var fanatisk, och jag framställdes felaktigt som ledare för den fanatism som jag hela tiden arbetade för att stoppa. rätt

(72)Olika tidpunkter fastställdes för Herrens ankomst och man försökte få bröderna att tro på dem. Men Herren visade mig att dessa tider skulle passera, eftersom nödens tid först måste komma, innan Jesus kommer tillbaka, och att varje tidpunkt som fastställts och passerat skulle försvaga Guds folks tro. På grund av detta blev jag beskylld för att vara den onde tjänaren som säger: ”Min herre dröjer med att komma.” rätt

(72)Dessa uttalanden om att fastställa en tid trycktes för omkring trettio år sedan och de böcker som innehöll dem har spritts överallt. Ändå påstår en del pastorer, som säger att de känner mig väl, att jag har fastställt den ena tidpunkten efter den andra för Herrens återkomst och att dessa tider har passerat utan att Jesus har kommit. Därför är mina syner falska, säger de. Det är inget tvivel om att dessa falska påståenden har tagits emot av många som sanna, men ingen som är väl förtrogen med mig eller mitt arbete kan uppriktigt komma med ett sådant påstående. Detta är det vittnesbörd som jag har kommit med ända sedan den fastställda tiden 1844 passerade: ”Den ena tidpunkten efter den andra kommer att fastställas av olika människor och kommer att passera, och resultatet av detta fastställande av tidpunkter kommer att bidra till att förstöra tron hos Guds.” Om jag i någon syn hade sett en bestämd tid och hade gett mitt vittnesbörd om det, kunde jag inte ha skrivit och publicerat tvärt emot detta vittnesbörd, att alla fastställda tider skulle passera eftersom nödens tid måste komma före Jesus återkomst. Jag skulle naturligtvis inte ha fastställt tider då Kristus skulle komma (73) tillbaka under de senaste trettio åren, det vill säga efter att detta uttalande publicerades. Om jag hade gjort det skulle jag ha utsatt mig själv för samma fördömande som dem som jag tillrättavisade. Jag fick ingen syn förrän 1845, vilket var efter att den allmänt förväntade tiden passerat 1844. Jag fick då se det som jag här har redogjort för. rätt

(73)Har inte detta vittnesbörd uppfyllts i detalj? Förstadagsadventisterna har fastställt tidpunkt efter tidpunkt för Jesus återkomst och trots upprepade misstag har de repat mod och förutsagt nya tidpunkter. Gud har inte lett dem till detta. Många av dem har förkastat den sanna profetiska tiden och inte brytt sig om att profetian uppfylldes, eftersom tiden passerade 1844 och inte ledde fram till den händelse som man väntade på. De förkastade sanningen och fienden har haft makt att komma med kraftfulla bedrägerier, för att få dem att tro på en lögn. Den stora prövningen när det gäller tid kom 1843 och 1844. Alla som har förutsagt tidpunkter efter det har bedragit både sig själva och andra. rätt

(73)Fram till dess jag fick min första syn kunde jag inte skriva. Min darriga hand kunde inte hålla pennan stadig. Medan jag fick synen uppmanade ängeln mig att skriva ned den. Jag lydde och det gick lätt att skriva. Mina nerver stärktes och min hand blev stadig. rätt

(73)Det var ett tungt kors för mig att berätta för dem som gjorde fel vad jag hade fått se om dem. Jag tyckte det var jobbigt att se andra bekymrade eller bedrövade. När jag blev tvungen att frambära budskapen brukade jag ofta mildra dem och framställa dem så fördelaktiga jag kunde för den person som de gällde. Sedan brukade jag dra mig undan för mig själv och gråta av ångest. Jag betraktade dem som bara hade sina egna själar att bry sig om och tänkte att om jag vore i deras situation skulle jag inte klaga. Det var svårt att återge de tydliga, skarpa vittnesbörd som jag fått av Gud. Ängsligt iakttog jag vad följden blev och om de som blivit tillrättavisade avvisade tillrättavisningen och sedan satte sig emot (74) sanningen, brukade jag undra för mig själv: Överlämnade jag budskapet exakt så som jag borde? Kunde det inte ha funnits något sätt att rädda dem? Sedan blev jag ofta så bedrövad att jag tänkte att döden vore välkommen och graven en skön viloplats. rätt

(74)Jag insåg inte faran och det syndiga i att göra så här, förrän jag i en syn fördes inför Jesus. Han såg ogillande på mig och vände bort sitt ansikte ifrån mig. Det är omöjligt att beskriva den skräck och ångest som jag då kände. Jag föll ned på mitt ansikte inför honom, men hade inte kraft att säga ett enda ord. O, så jag längtade efter att skyddas och gömmas undan hans fruktansvärda ogillande blick! Då kunde jag i någon grad förstå hur de förlorade kommer att känna sig när de ropar till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.”

(74)Då uppmanade en ängel mig att resa mig upp, och den syn som då mötte mig kan knappast beskrivas. Framför mig fanns en grupp vars hår och kläder var sönderslitna, och vars ansikten var själva sinnebilden av förtvivlan och skräck. De kom nära mig, och gned sina kläder mot mina. När jag tittade på mina kläder såg jag att de var fläckade av blod. Återigen föll jag ned som död vid min ledsagande ängels fötter. Jag kunde inte komma med en enda ursäkt, och jag längtade efter att komma bort från den heliga platsen. Ängeln reste mig upp på mina fötter, och sa: ”Detta är inte din situation nu, men denna scen har visats för dig för att låta dig veta hur din situation måste bli om du försummar att berätta för andra vad Herren har uppenbarat för dig. Men om du är trogen till slutet ska du få äta av livets träd, och dricka ur floden med livets vatten. Du kommer att bli tvungen att lida mycket, men Guds nåd är tillräcklig.” Jag kände mig då villig att göra allt vad Herren skulle kunna begära av mig, för att jag skulle kunna få hans godkännande och inte uppleva hans fruktansvärda ogillande. rätt

nästa kapitel