Hälsa och religion

(564)(Denna och följande artikel är utdrag från brev som jag adresserade till dem som satt i ledningen för hälsoinstitutet, det första i maj 1867 och det andra i juni året efter. E.G.W.) rätt

(564)Gud skulle vilja att ett hälsoinstitut etablerades, som med sitt inflytande kommer att höra nära ihop med det avslutande arbetet för människor som förbereder sig för odödlighet. Det skulle vara ett institut som inte tenderar att försvaga de religiösa principerna hos unga eller gamla, som inte kommer att förbättra kroppens hälsa på bekostnad av andliga tillväxt. Det övergripande målet för denna institution skulle vara att förbättra kroppslig hälsa, så att de sjuka värdesätter de eviga tingen mer. Om inte detta mål hela tiden hålls i tankarna och om man inte anstränger sig för att uppnå det, kommer det att visa sig bli en förbannelse i stället för en välsignelse. Då kommer andlighet att uppfattas som något som kommer i andra hand, och kroppens hälsa och förströelser kommer att bli det som kommer först. rätt

(564)Jag såg att den höga standarden inte skulle sänkas det minsta för att institutionen skulle stödjas av icke-troende. Om människor som inte tror väljer att komma, när de som leder verksamheten har den höga andliga standard som Gud har avsett att de ska ha, kommer en kraft att påverka deras hjärtan. Med Gud och änglar på sin sida kan hans laglydiga folk inte annat än ha framgång. Denna institution etableras inte för att tjäna pengar, utan för att hjälpa till att få Guds folk (565) till en sådan fysisk och andlig hälsa som gör det möjligt för dem att rätt uppskatta eviga ting och värdesätta återlösningen, som köpts till ett så högt pris genom vår Frälsare lidande. Denna institution ska inte göras till en plats för förströelse och nöjen. De som inte kan leva utan spänning och förströelser kommer inte att vara till någon nytta i världen. Ingen blir bättre för att sådana människor lever. De kan lika gärna vara borta från världen som i den. rätt

(565)Jag såg att uppfattningen att andlighet är skadligt för hälsan, som doktor E försökte få andra att tro, bara är djävulens bedrägeri. Satan letade sig in i Eden och fick Eva att tro att hon behövde något mer än det som Gud hade gett henne för att hon skulle vara lycklig. Hon trodde att den förbjudna frukten hade en speciell upplivande inverkan på hennes kropp och sinne, och att den skulle upphöja henne till Guds jämlike när det gällde kunskap. Men den kunskap och de fördelar som hon trodde att hon skulle vinna visade sig vara en fruktansvärd förbannelse för henne. rätt

(565)Det finns personer med en sjuklig fantasi, för vilka religionen är en tyrann som härskar över dem med järnspira. Sådana människor sörjer ständigt över sitt syndiga liv och de suckar över all förmodad ondska. Kärlek finns inte i deras hjärtan. De har alltid en bister uppsyn. De ryser när de hör oskyldiga skratt från de unga, eller från vem som helst. De betraktar all rekreation eller förströelse som synd, och menar att man alltid måste vara allvarlig och sträng. Det är en ytterlighet. Andra tycker att man ständigt måste anstränga sig för att hitta på nya nöjen och förströelser för att bli frisk. De lär sig att bli beroende av spännande upplevelser och känner sig rastlösa utan dem. Sådana människor är inte sanna kristna. De går till en annan ytterlighet. Kristendomens sanna principer öppnar en källa till lycka för alla, vars höjd och djup, längd och bredd inte kan mätas. Kristus blir en källa i oss, med vatten som flödar fram till evigt liv. Den är ett ständigt källsprång som (566) den som är kristen kan dricka fritt ur, utan att någonsin tömma källan. rätt

(565)Det som leder till sjukdom både till kropp och sinne för nästan alla, är otillfredsställda känslor och missnöjd grämelse. De har inte Gud och de har inte det hopp som når in till det som finns innanför förlåten, till det som är ett själens ankare, både tryggt och säkert. Alla som äger detta hopp kommer att rena sig, liksom han är ren. Sådana personer är fria från rastlös längtan, klagan och missnöje. De letar inte ständigt efter det som är ont och grubblar inte över lånade bekymmer. Men vi ser många som tar ut sina bekymmer i förtid. Hela deras varelse präglas av oro. De verkar inte finna någon tröst, utan väntar sig ständigt att något förskräckligt ont ska inträffa. rätt

(566)Sådana människor vanärar Gud och ger Kristi religion vanrykte. De har inte sann kärlek till Gud och inte heller till sina partners och barn. Deras känslor har blivit snedvridna. Men fåfänga nöjen kommer aldrig att korrigera sådana människors tankar. De behöver Guds Andes förvandlande inflytande för att bli lyckliga. De behöver dra nytta av Kristi medling för att uppleva tröst, gudomlig och verklig. ”För den som älskar livet och vill se goda dagar ska avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar ifrån att tala svek. Han ska vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott, söka efter frid och sträva efter den. För Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.” De som har en erfarenhetsmässig kunskap om detta skriftställe är verkligen lyckliga. De betraktar himlens bifall som mer värt än något jordiskt nöje. Kristus, härlighetens hopp i dem, kommer att vara hälsa för kroppen och kraft för själen. rätt

(566)Evangeliets enkelhet försvinner snabbt från bekännande sabbatsfirare. Jag frågar hundra gånger om dagen: Hur kan Gud ge oss framgång? Man ber inte mycket. Faktum är att bön har nästan blivit omodernt. Få är villiga att bära Kristi kors, han som bar det vanhedrande korset för oss. Jag kan inte tycka att (567) saker och ting på institutet utvecklas så som Gud vill att det ska göra. Jag fruktar att han kommer att vända sig bort från det. Jag blev visad att läkare och medhjälpare borde vara de allra bästa, sådana som har en erfarenhetsmässig kunskap om sanningen, som kommer att inge respekt och vars ord man kan lita på. De bör vara människor som inte har någon sjuklig inbillning, människor som har fullkomlig självbehärskning, som inte är oberäkneliga eller ombytliga, som är fria från avund och onda antaganden, personer som har en viljestyrka som gör att de inte kommer att ge efter för litet krasslighet, som är fördomsfria, som inte har några onda avsikter utan tänker och agerar lugnt och genomtänkt, och som alltid har Guds ära och andras bästa för ögonen. Man får aldrig utse någon till en ansvarsfull ställning bara för att han önskar det. Bara de som är kvalificerade för den positionen borde väljas. De som ska ha ansvar borde först prövas och bevisa att de är fria från avund, att de inte kommer att hysa motvilja mot den ena eller den andra, medan de har några få vänner som de favoriserar utan att bry sig om några andra. Må Gud göra så att alla handlar rätt på den institutionen.

nästa kapitel