Pastorsfruar

(137)Jag såg pastorernas fruar. En del av dem är inte till någon hjälp för sina makar, ändå bekänner de sig tro den tredje ängelns budskap. De tänker mer på sina egna önskningar och nöjen än på Guds vilja och hur de kan stötta sina män genom sina trogna böner och noggranna liv. Jag såg att några av dem väljer ett så egensinnigt och själviskt agerande att Satan gör dem till sina redskap och arbetar genom dem för att förstöra deras makars inflytande och användbarhet. De känner sig fria att klaga och knota om de möter några svårigheter. De glömmer de kristnas lidanden för sanningens skull förr i tiden, och tycker att de ska ha sina önskningar uppfyllda och allt så som de vill, och de följer sin egen vilja. De glömmer Jesu lidande, hans som är deras Herre. De glömmer Smärtornas Man, som var förtrogen med lidande – Han som inte hade någonstans att vila sitt huvud på. De bryr sig inte om att tänka på den heliga pannan, sårad av en törnekrona. De glömmer honom som svimmade under bördan när han bar sitt eget kors till Golgata. Inte bara träkorsets tyngd, utan den tunga bördan av hela världens synd, vilade på honom. De glömmer de grymma spikarna som drevs genom hans känsliga händer och fötter, och hans ångestfyllda utrop: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Efter allt detta lidande för deras skull känner de en stark motvilja att lida för Kristi skull. rätt

(138)Jag såg att dessa personer bedrar sig själva. De är inte delaktiga i verket. De har tag om sanningen, men sanningen har inte tag om dem. När sanningen, den allvarliga viktiga sanningen, får grepp om dem kommer jaget att dö. Då kommer man inte att säga, ”Jag tänker resa dit, jag tänker inte stanna här”, utan den uppriktiga frågan blir, ”Var vill Gud att jag ska vara? Var kan jag bäst förhärliga honom, och var kan våra förenade krafter göra mest nytta?” Deras vilja borde uppslukas av Guds vilja. Det egensinne och den brist på helgelse som vissa pastorsfruar visar kommer att stå i vägen för syndare. Själars blod kommer att finnas på deras kläder. Några av pastorerna har burit ett starkt vittnesbörd när det gäller församlingens uppgift och dess brister, men det har inte haft avsedda verkan eftersom deras egna livskamrater behövde alla de raka vittnesbörd som gavs, och tillrättavisningen slog tillbaka med stor kraft på dem själva. De låter sina livskamrater påverka dem, dra ner dem och väcka fördomar hos dem, och deras användbarhet och inflytande går förlorade. De känner sig förtvivlade och modlösa och inser inte den verkliga orsaken till problemet. Den finns hemma. rätt

(138)Dessa systrar är nära knutna till Guds verk, om han har kallat deras män att predika sanningen för vår tid. Dessa tjänare kommer, om de verkligen kallats av Gud, att inse hur viktig sanningen är. De står mellan de levande och de döda och måste vaka över själar, som de som måste avlägga räkenskap. Deras kallelse är allvarlig, och deras livskamrater kan vara till stor välsignelse eller stor förbannelse för dem. De kan uppmuntra dem när de är missmodiga, trösta dem när de är nedslagna, ge dem mod att se uppåt och förtrösta helt och fullt på Gud när deras tro är svag. Eller de kan göra tvärt om, se saker från den mörka sidan, tro att de har det svårt, inte visa någon tro på Gud, prata om sina prövningar och sin otro med sina livskamrater, hänge sig åt klagande och knotande och vara som en barlast, eller till och med en förbannelse för dem. rätt

(139)Jag såg att pastorernas hustrur borde hjälpa sina män i deras arbete och vara noga och försiktiga med vilket inflytande de har, för de blir iakttagna, och det förväntas mer av dem än av andra. Deras klädsel borde vara ett föredöme. Deras liv och samtal borde vara föredömliga, en doft till liv snarare än till död. Jag såg att de borde inta en enkel och ödmjuk, men ändå upphöjd ställning, och inte prata om saker som inte riktar tankarna mot himlen. Den stora frågan borde vara: ”Hur kan jag rädda min egen själ och vara till hjälp för att rädda andra?” Jag såg att Gud inte godtar något halvhjärtat arbete när det gäller detta. Han vill ha hela hjärtat och allt intresse, eller inget alls. Deras inflytande talar tydligt och tveklöst för sanningen eller emot den. De samlar tillsammans med Jesus, eller förskingrar. En ohelgad hustru är den största förbannelse en pastor kan ha. De Guds tjänare som har varit, och fortfarande är så olyckligt lottade att de har detta nedbrytande inflytande hemma, borde fördubbla sina böner och sin vaksamhet. De borde inta en fast, beslutsam ståndpunkt och inte låta detta mörker tynga dem. De borde hålla sig närmare Gud, vara fasta och beslutsamma, styra väl i sitt eget hus och leva så att de kan få Guds erkännande och änglars beskydd. Men om de ger efter för sina ohelgade livskamraters vilja kommer Guds missnöje över hemmet. Guds förbundsark kan inte bli kvar i hemmet, eftersom de tolererar och uppmuntrar dess medlemmar i deras fel. rätt

(140)Vår Gud är en svartsjuk Gud. Det är en fruktansvärd sak att leka med honom. För länge sedan fick Akan begär till en guldkedja och en babylonisk klädnad. Han tog dem i smyg, och hela Israel fick lida. De fick fly för sina fiender. Och när Josua frågade om orsaken sa Herren: ”Stå upp och helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger HERREN, Israels Gud: Det finns något som är förbannat hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender, förrän ni avlägsnar det som är förbannat bland er.” Akan hade syndat, och Gud förgjorde honom och hela hans hushåll med allt de ägde, och avlägsnade förbannelsen från Israel. rätt

(140)Jag såg att Guds Israel måste vakna och förnya sin styrka i Gud genom att förnya och hålla förbundet med honom. Girighet, själviskhet, kärlek till pengar och kärlek till världen, allt detta finns bland sabbatshållare. Detta onda förstör den självuppoffrande andan bland Guds folk. De som har denna girighet i sina hjärtan är inte medvetna om det. Den har omärkligt smugit sig på dem, och om den inte utrotas kommer deras undergång att bli lika säker som Akans. Många har tagit bort offret från Guds altare. De älskar världen, älskar dess framgångar och dess vinst, och om det inte blir en fullständig förändring hos dem kommer de att gå under tillsammans med världen. Gud har lånat dem pengar. Det är inte deras egna, utan Gud har gjort dem till sina förvaltare. Och för den skull kallar de pengarna sina egna och samlar dem på hög. Men så snabbt de försvinner, på ett ögonblick, när Guds hand som gett dem framgång tas bort från dem! Vi måste offra för Gud och förneka oss själva för sanningens skull. Oh, så svag och bräcklig människan är! Så svag hennes arm är! Jag såg att snart kommer människans att störtas från sin upphöjda position, och människans stolthet att förödmjukas. Kungar och ädlingar, rika och fattiga, alla ska böja sig och Guds förgörande plågor kommer att falla över dem.

nästa kapitel