Vittnesbörd för Församlingen Band 1 kapitel 29. Från sida 168 | ren sida tillbaka |
(168)Följande riktades till två bröder i ___ . Men eftersom det kan tillämpas på många, återges det här för att församlingen ska kunna dra nytta av det. rätt (168)Kära bröder, I den syn som jag fick hemma hos er, visades jag något om er båda. Ängeln pekade på er och upprepade dessa ord: ”Men akta er så att era hjärtan inte blir nedtyngda av måttlöshet och dryckenskap och av det dagliga livets omsorger, så att den dagen kommer över er plötsligt.” rätt (168)Jag såg att ni båda hade en stor strid framför er. Ni kommer att ha en ständig kamp att utkämpa för att hålla den här världen utanför era hjärtan, eftersom ni älskar den. Ni måste nu koncentrera er på att lära er om hur man älskar Jesus och att tjäna honom, mer än världen. Om ni älskar världen mest, kommer era gärningar om vittna om detta faktum. Om ni älskar Jesus och att tjäna honom mest, kommer era gärningar att vittna om detta faktum också. Jag såg att många människors blickar i denna världen vilar på er. Många skulle glädja sig åt ert fall. Andra skulle glädja sig över er framgång. Satan och onda änglar kommer att framställa denna världens rikens härlighet för er. Om ni vill dyrka honom eller dyrka en världslig skatt, kommer han att hålla upp den i ljuset för att den ska attrahera er, och för att få er att älska och tillbe den. rätt (168)Jesus och era skyddsänglar visar er på något högre än era gårdar, er boskap och era jordiska skatter, på (169) himmelriket, på ett odödligt arv, en evig förmögenhet i härlighetens rike. Ängeln sa: ”Ni måste dö bort från den här världen.” ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom.” rätt (169)Jag såg att om man fått rikedom genom Guds försyn, är det inte någon synd att äga den. Och om det inte dyker upp något tillfälle att använda dessa medel för att främja Guds verk, är det inte någon synd att fortfarande äga dem. Men om tillfällen läggs fram för bröderna, att använda sin egendom till Guds ära och för att främja hans verk, och de behåller den, då kommer den att bli en stötesten för dem. I nödens tid kommer deras samlade skatter att bli till bekymmer för dem. Då kommer alla tillfällen att vara förbi för att använda deras tillgångar till Guds ära. I ångest kommer de att kasta dem ifrån sig åt mullvadar och fladdermöss. Deras guld och silver kan inte frälsa dem på den dagen. Det kommer över dem med förkrossande tyngd, att de måste avlägga räkenskap för sin förvaltning, hur de har använt sin Herres pengar. Egenkärlek fick dem att tro, att alltsammans var deras eget och att de kunde behöva alltsammans. Men sedan inser de, inser bittert och förstår, att deras pengar bara var ett lån från Gud, som generöst skulle ges tillbaka genom att användas för att främja hans verk. Deras förmögenhet bedrog dem. De kände sig fattiga och levde för sig själva. Till sist kommer de att finna att den del de skulle ha använt i Guds verk är en fruktansvärd börda. rätt (169)Guds ängel sade: ”Lägg allt på altaret, till ett levande brännoffer. Bind fast det med rep, om ni inte kan hålla det kvar där. Hänge er åt bön. Lev vid altaret. Styrk era avsikter med Guds löften.” ” Sälj vad ni har och ge en gåva. Skaffa er penningpungar som inte slits ut, en skatt i himlen som aldrig sinar, dit ingen tjuv når och inte heller mal förstör.” ”Samla er inte skatter på jorden, där mal och rost fördärvar, och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen.” rätt (170)Jag såg att om Gud har gett er mer rikedom än de enklaste och fattigaste människorna, skulle det göra er ödmjuka, för det ställer större krav på er. Där mycket har blivit givet, även av världsliga ägodelar, kommer mycket att krävas. Utifrån denna princip måste ni vara ädla och generösa. Sök efter tillfällen att göra gott med det ni har. ”Samla er skatter i himlen.” rätt (170)Jag såg att det minsta som krävts av kristna förr i tiden har varit en givmild anda och att tillägna Herren en del av alla sina inkomster. Varje sann kristen har ansett detta vara en förmån, men somliga som bara varit kristna till namnet, har betraktat det som en belastning. Guds nåd och kärlek hade aldrig utfört ett gott arbete i dem, annars skulle de med glädje ha främjat sin Frälsares verk. Men kristna som lever i de sista dagarna och som väntar på sin Herre, förväntas göra ännu mer än detta. Gud kräver att de ska offra. rätt (170)Ängeln sa: ”Jesus lämnade en upplyst stig för er att följa. Vandra tätt i hans fotspår. Dela hans självförnekande liv, hans självuppoffrande liv, och ärv härlighetens krona tillsammans med honom.” |