Den rike unge mannen

(170)I Monterey, Michigan, den 8 oktober 1857, visades jag i en syn att många sabbatshållares tillstånd var som den unga mannens, som kom till Jesus för att få veta vad han skulle göra för att ärva evigt liv. rätt

(170) ”Och se, en man gick fram och sa till honom: Gode mästare, vad för gott ska jag göra för att få evigt liv? Då sa han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, det är Gud. Men vill du gå in i livet, så håll budorden. Han sa till honom: Vilka? Jesus sa: Du skall inte dräpa, du skall inte begå äktenskapsbrott, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. Hedra din far och din mor, och du skall älska din nästa så som dig själv. Den unge mannen sa till honom: Allt detta har jag hållit från min ungdom. Vad är det mer som fattas? Jesus sa till honom: Om du vill vara fullkomlig, så gå och sälj det du har och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig. Men när den unge mannen hörde det ordet, gick han bedrövad sin väg, eftersom han hade många ägodelar. rätt

(171)Då sa Jesus till sina lärjungar: Sannerligen säger jag er: Det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Och ytterligare säger jag er: Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike. När hans lärjungar hörde detta, blev de mycket förskräckta och sa: Vem kan då bli frälst? Då såg Jesus på dem och sa till dem: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” - Matteus 19:16-26 rätt

(171)Jesus citerade fem av de sista sex buden för den unge mannen samt det andra stora budet som de sista sex buden var upphängda på. Han tyckte att han hållit de bud som nämndes. Jesus nämnde inte de första fyra buden, som uttrycker vår plikt mot Gud. Som svar på den unge mannens fråga, ”Vad är det mer som fattas?” sa Jesus till honom: ”Om du vill vara fullkomlig, så gå och sälj det du har och ge åt de fattiga, och du ska få en skatt i himlen.” rätt

(171)Här låg hans svaghet. Han misslyckades med att hålla de första fyra buden och även de sista sex. Han misslyckades med att älska sin nästa som sig själv. Jesus sa: ”Ge åt de fattiga”. Jesus berörde hans ägodelar. ”Gå och sälj det du har och ge åt de fattiga.” Med denna direkta hänvisning pekade han ut hans avgud. Hans kärlek till rikedomar var störst. Därför var det omöjligt för honom att älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av all sin (172) kraft. Och denna övergripande kärlek till hans rikedomar stängde hans ögon för medmänniskornas behov. Han älskade inte sin nästa som sig själv. Därför misslyckades han med att hålla de sista sex buden. Hans hjärta var hos hans skatt. Han var uppslukad av sina jordiska ägodelar. Han älskade sina ägodelar mer än Gud, mer än den himmelska skatten. Han hörde villkoren från Jesu mun. Om han ville sälja och ge till de fattiga, skulle han få en skatt i himlen. Här var ett prov på hur mycket högre han värderade evigt liv än rikedomar. Grep han ivrigt möjligheten att få evigt liv? Strävade han uppriktigt efter att avlägsna det hinder som låg i vägen för honom och hindrade honom från att få en skatt i himlen? Oh, nej! Han gick ”bedrövad sin väg, eftersom han hade många ägodelar.” rätt

(172)Dessa ord framhölls för mig: ”Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Jesus sa: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” Ängeln sa: ”Kommer Gud att tillåta de rika människorna att behålla sina rikedomar och ändå komma in i Guds rike?” En annan ängel svarade: ”Nej, aldrig.” rätt

(172)Jag såg att det är Guds plan att dessa rikedomar ska användas rätt, att de ska fördelas för att vara till välsignelse för de behövande och för att främja Guds verk. Om människor älskar sina rikedomar mer än de älskar sina medmänniskor och mer än de älskar Gud eller hans ords sanningar och om deras hjärtan är hos deras rikedomar, kan de inte få evigt liv. De skulle hellre ge upp sanningen än sälja och ge till de fattiga. Här prövas de för att se hur mycket de älskar Gud och hur mycket de älskar sanningen. Många går, som den unge mannen i Bibeln, bedrövade bort eftersom de inte kan behålla sina rikedomar och få en skatt i himlen samtidigt. De kan inte få båda, och de vågar riskera sin chans till evigt liv för världslig egendoms skull. rätt

(172) ”Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” För (173) Gud är allting möjligt. Sanningen, som når hjärtat genom Guds Ande, kommer att tränga ut kärleken till rikedomar. Kärleken till Jesus och kärleken till rikedom kan inte bo i samma hjärta. Kärleken till Gud överstiger kärleken till rikedomar så mycket att den som har den bryter sig loss från sina rikedomar och överför sin tillgivenhet till Gud. Av kärlek leds han då att täcka behoven i Guds verk. Det är hans största glädje att använda sin Herres tillhörigheter på rätt sätt. Kärlek till Gud och medmänniskorna överväger och han betraktar allt han har som att det inte är hans eget, och han utför trofast sin plikt som Guds förvaltare. Då kan han hålla båda de stora buden i lagen: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” ”Du skall älska din nästa som dig själv.” På detta sätt är det möjligt för en rik man att komma in i Guds rike. ”Och var och en som lämnar hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller hustru eller barn eller åkrar för mitt namns skull, ska få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Men många som är de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.” rätt

(173)Här är belöningen för dem som gör uppoffringar för Gud. De får hundrafalt i detta liv och kommer att ärva evigt liv. ”Men många som är de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.” Jag blev visad dem som får sanningen, men inte lever ut den. De håller fast vid sina ägodelar och är inte villiga att dela med sig av sina tillgångar för att främja Guds verk. De har inte nog tro för att våga ta risker och lita på Gud. Deras kärlek till den här världen slukar deras tro. Gud begär en del av deras tillgångar, men de bryr sig inte om det. De anser att de har arbetat hårt för att få det de äger och de kan inte låna ut det till Herren, för då kan de få lida brist. ”Ni klentrogna.” Den Gud som tog hand om Elia under hungersnöden kommer inte att gå förbi ett av sina självuppoffrande barn. Han som har räknat håren på deras huvud, kommer att ta hand om dem och under hungersnödens tid kommer de att vara mätta. Medan de (174) onda runt omkring dem går under av brist på bröd, kommer de att vara säkra på att ha bröd och vatten. De som fortfarande klänger sig fast vid sina jordiska skatter, och inte vill använda det som Gud har lånat ut till dem på rätt sätt, kommer att förlora sin skatt i himlen och gå miste om evigt liv. rätt

(174)Gud har i sin försyn berört hjärtat hos somliga av dem som har rikedomar, och som omvänt sig till sanningen, så att de med sina tillgångar kan hjälpa till att hålla hans verk i gång. Och om de som är rika inte vill göra detta, om de inte genomför Guds avsikter, kommer han att gå förbi dem och väcka andra för att ta deras plats, som kommer att genomföra hans syften och med glädje dela med sig av sina ägodelar för att möta behoven i Guds verk. De kommer att bli de första som gör det. Gud kommer att ha människor i sitt verk som vill göra detta. rätt

(174)Han skulle kunna sända pengar från himlen för att fortsätta sitt verk. Men det är inte hans sätt. Han har bestämt, att människor ska vara hans redskap. Eftersom ett stort offer har gjorts för att frälsa dem, ska de ta aktiv del i detta frälsningsarbete genom att uppoffra sig för varandra och därigenom visa hur högt de värdesätter det offer som har gjorts för dem. rätt

(174)Jag blev uppmärksammad på Jakob 5:1-3: Och nu, ni rika: Gråt och jämra er över de olyckor som ska komma över er. Er rikedom är förmultnad och era kläder har blivit förtärda av mal. Ert guld och silver har rostat bort, och rosten därpå ska vara ett vittnesbörd mot er och ska som en eld förtära ert kött. Ni har samlat er skatter i de sista dagarna.” rätt

(174)Jag såg, att dessa fruktansvärda ord särskilt gäller de förmögna som bekänner sig tro på sanningen för vår tid. Herren kallar dem att använda sina pengar för att föra hans verk framåt. De får tillfällen, men de blundar för Guds verks behov och klamrar sig fast vid sin jordiska skatt. Deras kärlek till världen är större än deras kärlek till sanningen, deras kärlek till sina medmänniskor eller deras kärlek till Gud. (175) Han ber om deras ägodelar, men de behåller själviskt och girigt vad de har. De ger litet då och då, för att döva sina samveten, men de har inte övervunnit sin kärlek till den här världen. De gör inga uppoffringar för Gud. Herren har rest upp andra, som värdesätter evigt liv och som kan känna och inse något av själens värde, och de har frikostigt använt sina pengar till att främja Guds verk. Verket håller på att avslutas och snart kommer de medel som tillhör dem som har behållit sina rikedomar, sina stora gårdar, sin boskap o.s.v. inte längre att behövas. Jag såg Herren vända sig mot sådana i vrede, i förbittring och upprepa dessa ord: ”Gå nu, ni som är rika.” Han har kallat, men ni ville inte lyssna. Kärlek till denna världen har överröstat honom. Nu behöver han er inte utan låter er gå och säger till er: ”Gå nu, ni som är rika.” rätt

(175)O, jag såg att det var något hemskt att på ett sådant sätt bli övergiven av Herren - något fruktansvärt att klamra sig fast vid en förgänglig ägodel här, när han har sagt att om vi säljer och ger allmosor, kan vi samla skatter i himlen. Jag blev visad att när Guds verk avslutas och sanningen går ut med mäktig kraft, ska dessa människor komma med sina tillgångar och lägga dem framför fötterna på Guds tjänare och tigga om att de ska ta emot dem. Svaret från Guds tjänare kommer att bli: ”Gå nu, ni som är rika. Era pengar behövs inte. Ni höll dem tillbaka när ni kunde ha gjort något gott med dem genom att främja Guds verk. De behövande har lidit. De har inte blivit välsignade genom era pengar. Gud kommer inte att ta emot era rikedomar nu. Gå nu, ni som är rika.” rätt

(175)Då riktades min uppmärksamhet på dessa ord: ”Se, den lön som ni genom bedrägeri har undanhållit arbetarna som har bärgat era åkrar, den ropar, och skördemännens rop har nått Herren Sebaots öron.” Jag såg, att Gud inte ligger bakom alla de rikedomar som man skaffar sig. Satan har ofta mycket mer att göra med att skaffa sig egendom än Gud. En stor del av den har vunnits genom att hålla tillbaka den anställdas lön. Den rike som av naturen är girig, vinner sina rikedomar (176) genom att förtrycka den anställda och utnyttja människor när han kan. Därigenom ökar han en skatt som kommer att äta hans kött som eld. rätt

(176)Somliga har inte handlat riktigt ärligt och hederligt. De måste handla på ett helt annat sätt och skynda sig att ta vara på tiden. Många sabbatshållare gör fel när det gäller detta. Man utnyttjar till och med sina fattiga bröder, och de som har ett överflöd kräver mer än sakers verkliga värde, mer än de själva skulle betala för samma saker, medan deras bröder är i knipa och bekymrade för att de saknar pengar. Gud vet allt detta. Varje självisk handling, allt girigt ockrande kommer att få sin lön. rätt

(176)Jag såg att det är grymt och orättvist att inte ta hänsyn till en broders situation. Om han har bekymmer eller är fattig men ändå gör så gott han kan, borde man visa hänsyn mot honom och inte ens kräva fullt pris för saker som han köper av den som har det gott ställt. De borde ha medlidande med honom. Gud kommer att gilla sådana vänliga handlingar, och den som gör så kommer inte att gå miste om sin belöning. Men många sabbatshållare har förskräckande räkenskaper emot sig på grund av snåla och giriga handlingar. rätt

(176)Jag hänvisades tillbaka till en tid när det bara var ett fåtal som lyssnade till sanningen och tog emot den. De hade inte mycket av denna världens ägodelar. Ett mycket litet antal människor delade på kostnaderna för Guds verk. Då var det nödvändigt för somliga att sälja sina hus och landområden, och skaffa något billigare för att ha som bostad eller hem, medan deras pengar villigt och generöst lånades ut till Herren, för att publicera sanningen och för att hjälpa Guds verk framåt på annat sätt. När jag såg dessa självuppoffrande personer, såg jag att de hade stått ut med umbäranden för verkets skull. Jag såg en ängel stå vid deras sida medan han riktade deras uppmärksamhet uppåt och sa: ”Ni har penningpungar i himlen! Ni har penningpungar som inte slits ut i himlen. Håll ut till slutet, och er belöning kommer att bli stor. rätt

(176)Gud har påverkat många människors hjärtan. Den sanning som några få offrade så mycket för, för att förkunna den för andra, har segrat och många har gripit tag i den. Gud har i sin försyn påverkat dem som har pengar, och lett dem in i sanningen, för att kostnaderna för verket ska täckas när hans arbete ökar i omfattning. Mycket pengar har hamnat i sabbatsfirarnas led, och jag såg att Gud inte ber just nu, om de hus som hans folk behöver för att bo i, om inte dyra hus byts ut mot billigare. Men om de som har överflöd inte hör hans röst, frigör sig från världen, gör sig av med en del av sina ägodelar och landområden och offrar till Gud, kommer han att gå förbi dem och kalla dem som är villiga att göra vad som helst för Jesus, till och med sälja sina hem för att täcka behoven i Guds verk. Gud vill ha frivilliga offer. De som ger måste betrakta det som en förmån att göra det. rätt

(177)Somliga ger av sitt överflöd men känner ändå inte av någon brist. De förnekar inte sig själva något särskilt för Kristi saks skull. De har fortfarande allt de kan önska sig. De ger frikostigt och av hjärtat. Gud lägger märke till det, och han känner till och lägger noga märke till deras handlingar och motiv. De kommer inte att gå miste om sin lön. Ni som inte kan ge så frikostigt ska inte ursäkta er för att ni inte kan göra lika mycket som vissa andra. Gör vad ni kan. Avstå från något som ni kan klara er utan och offra för Guds verk. Gör som änkan, lägg fram dina två småslantar. Du kommer faktiskt att ge mer än alla de som ger av sitt överflöd. Du kommer att känna hur ljuvt det är att förneka sig själv, att ge till de behövande, att offra för sanningen och samla skatter i himlen. rätt

(177)Jag blev visad att ungdomar, särskilt unga män, som bekänner sig till sanningen, fortfarande har en läxa om självförnekelse att lära. Om de gjorde större uppoffringar för sanningen skulle de sätta högre värde på den. Den skulle påverka deras hjärtan och rena deras liv och de skulle anse den mer dyrbar och helig. rätt

(178) (178) De unga tar inte på sig ansvaret för Guds verk, eller känner något ansvar för det. Beror det på att Gud har gett dem en ursäkt? O, nej! De ursäktar sig själva! De tar det lugnt medan andra är tyngda av bördan. De inser inte att de inte är sina egna. Deras kraft och deras tid är inte deras egen. De har köpts för ett pris. Ett dyrbart offer har gjorts för deras skull, och om de inte äger självförnekelsens och självuppoffrandets ande, kan de aldrig äga det odödliga arvet.

nästa kapitel