Systematisk välgörenhet

(220)Jag blev visad tillbaka till Israels barn förr i tiden. Gud begärde ett offer av alla, både fattiga och rika, i förhållande till den framgång han hade gett dem. De fattiga blev inte undantagna för att de inte hade samma välstånd som sina rika bröder. De skulle visa sparsamhet och självförnekelse. Om några var så fattiga att det var fullständigt omöjligt för dem att ge ett offer till Herren, om sjukdom eller olycka hade berövat dem förmågan att ge, skulle de som var rika hjälpa dem så att de kunde ge en liten gåva, så att de inte kom tomhänta inför Herren. Denna ordning upprätthöll ett ömsesidigt intresse. rätt

(220) Somliga har inte kommit och anslutit sig till planen för systematisk välgörenhet och ursäktat sig själva med att de inte var skuldfria. De hävdar att de först ”inte ska stå i skuld till någon.” Men det faktum att de har skulder är ingen ursäkt. Jag såg att de borde ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Somliga är noga med att ”inte stå i skuld till någon” och tror att Gud inte kan kräva något av dem förrän alla deras skulder är betalda. Då bedrar de sig själva. De sviker när det gäller att ge Gud det som tillhör honom. Var och en måste ge Herren ett lämpligt offer. De som är skuldsatta borde dra av det belopp de är skyldiga från det som de äger, och ge en del av det som återstår. rätt

(220) Somliga har känt en helig skyldighet mot sina barn. (221) De måste ge vart och ett av barnen en andel, men känner sig oförmögna att skaffa pengar för att stödja Guds verk. De ursäktar sig med att de har en skyldighet mot sina barn. Det kan vara riktigt men deras främsta plikt är mot Gud. Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Stjäl inte från Gud genom att undanhålla honom ditt tionde och dina offergåvor. Den första heliga skyldigheten är att ge Gud en lämplig andel. Låt ingen komma med sina anspråk och få dig att röva från Gud. Låt inte dina barn stjäla dina gåvor från Guds altare för att använda dem själva. rätt

(221) Jag såg att förr i tiden drev somliga människors begär dem till att behålla den del som vore lämplig att ge. De snålade med sina offergåvor. Detta noterades i himlen och deras skörd och deras hjordar förbannades i förhållande till vad de undanhöll. Somliga drabbades av olycka i sina familjer. Gud ville inte ta emot ett halt offerdjur. Det måste vara felfritt, det bästa i deras hjordar och den bästa avkastningen från deras åkrar. Och det måste vara ett frivilligt offer, om Herrens välsignelse skulle vila över deras familjer och ägodelar. rätt

(221) Fallet med Anania och Safira presenterades för mig för att illustrera deras agerande som skriver ner värdet på sin egendom. De låtsades ge ett frivilligt offer av sina ägodelar till Herren. Petrus sa: ”Säg mig, sålde ni jorden för så mycket?” Svaret löd: ”Ja, för så mycket”. Somliga människor i denna onda tidsålder skulle inte betrakta det som en lögn. Men Herren gjorde det. De hade sålt jorden för den summan, och ännu mycket mer. De hade påstått sig helga allt åt Gud. De hade förställt sig för honom de och deras straff dröjde inte. rätt

(221) Jag såg att genom systemet med systematisk välgörenhet kommer människors hjärtan att testas och prövas. Det är ett fortlöpande och levande test. Det får en att förstå sitt eget hjärta och att se om sanningen eller kärleken till världen överväger. Här prövas de som av naturen är själviska och giriga. De kommer att undervärdera sina ägodelar till mycket små summor. Då hycklar de. (222) Ängeln sa: ”Förbannad är den som försumligt utför HERRENS verk.” Änglar vakar över karaktärens utveckling, och sådana människors gärningar rapporteras till himlen av de himmelska budbärarna. Somliga kommer att straffas av Gud för detta och deras vinst kommer att minska till de summor som de angett. ”Den ene strör ut och får ändå mer, den andre sparar mer än vad som är rätt, men blir bara fattigare. Den givmilda själen blir själv mättad och den som ger andra att dricka får själv dricka.” Ordspråksboken 11:24, 25 rätt

(222) Alla är ålagda att intressera sig för detta verk. De som använder tobak, te och kaffe borde överge dessa avgudar och lägga utgifterna för dem i Herrens skattkammare. Somliga har aldrig offrat någonting för Herrens verk och sover beträffande vad Gud kräver av dem. En del av de allra fattigaste kommer att ha den hårdaste kampen att utkämpa för att avstå från dessa stimulerande substanser. Denna personliga uppoffring krävs inte därför att Guds verk lider brist på pengar. Men varje hjärta kommer att prövas och varje karaktär kommer att utvecklas. Guds folk måste handla utifrån principer. Den levande principen måste genomföras i livet. rätt

(222) ”Ska en man stjäla från Gud? Ändå har ni stulit från mig. Men ni säger: På vilket sätt har vi stulit från dig? Tionde och offergåvor. Ni är förbannade med en förbannelse, för ni och hela denna nation har stulit från mig. För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus, och pröva mig nu i det här, säger härskarornas HERRE, om jag inte kommer öppna himlens fönster för er och ösa ut en välsignelse över er så att det inte kommer finnas utrymme tillräckligt för att ta emot den. Och jag ska skrämma bort de som förtär, så att de inte förstör markens gröda för er, inte heller ska era vinträd släppa sin frukt innan tid är på fältet, säger härskarornas HERRE.” Jag såg att detta skriftställe har tillämpats felaktigt, som om det gällde att tala och be under möten. Profetian har en särskild tillämpning på de sista dagarna och lär Guds folk dess plikt att bära fram en del av sina materiella tillgångar som ett frivilligt offer till Herren.

nästa kapitel