Organisation

(270) Den 3 augusti 1861 blev jag visad att några varit oroliga för att våra församlingar skulle bli Babylon om de skulle organisera sig. Men församlingarna i centrala New York har verkligen varit Babylon, förvirring. Om inte våra församlingar är så organiserade nu, att de kan skapa och upprätthålla ordning, har de inget hopp inför framtiden. De måste splittras i småbitar. Tidigare undervisning har gett näring åt oenighet. Man har närt en anda att bevaka och anklaga, hellre än att bygga upp. Om Guds pastorer tillsammans skulle ta ställning (271) och beslutsamt hålla fast vid den, skulle det ha ett enande inflytande på Guds flock. Separerande hinder skulle brytas i stycken. Hjärtan skulle slå i takt och förena sig. Då skulle det finnas styrka och kraft i sabbatshållarnas led, som vida överträffade allt vi hittills sett. rätt

(271) Guds tjänare blir bedrövade när de reser från församling till församling, när de möter motståndet från andra pastorsbröder. Det finns de som varit redo att motarbeta varje steg framåt som Guds folk har tagit. De som har vågat gå framåt blir bedrövade och oroade av bristen på samarbete från deras arbetskamrater. Vi lever i en allvarlig tid. Satan och onda änglar arbetar med stor kraft, med världen på sin sida för att hjälpa dem. Och bekännande sabbatshållare, som påstår sig tro allvarliga och viktiga sanningar, förenar sina krafter med mörkrets makters enade inflytande för att distrahera och bryta ner det som Gud planerar att bygga upp. Inflytandet från sådana personer noteras komma från människor som försenar en reform bland Guds folk. rätt

(271) Diskussionerna kring frågan om organisation har avslöjat en stor brist på moraliskt mod hos de pastorer som förkunnar sanningen för vår tid. Somliga som var övertygade om att det var rätt att organisera samfundet har svikit när det gäller att modigt träda fram och argumentera för det. De lät några få personer förstå att de ställde sig positiva till det. Var det allt Gud krävde av dem? Nej. Han var missnöjd med deras fega tystnad och brist på handling. De var rädda för kritik och motstånd. De iakttog resten av bröderna för att se i vilken riktning vinden blåste, innan de som modiga män stod för det som de ansåg var rätt. Folket väntade på att höra vad deras mest omtyckta predikanter tyckte, och eftersom de inte kunde höra något uttalande till förmån för organisation från dem, bestämde de sig för att organisation var fel. rätt

(271) På så sätt motverkade somliga pastorers inflytande organisation, fast de sade sig vara för det. De (272) var rädda att förlora sitt inflytande. Men någon måste ta initiativ och bära ansvaret, och våga riskera sitt inflytande. Och när den som har gjort det har fått vänja sig vid kritik och beskyllningar, har man låtit honom göra det. Hans kollegor, som borde stå vid hans sida och bära sin del av bördan, ser på för att se hur han lyckas med att utkämpa striden ensam. Men Gud ser hans oro, hans ångest, hans tårar, hans modlöshet och förtvivlan, när påfrestningarna nästan blir mer än han kan uthärda. Och när han är nära att sjunka, lyfter Gud upp honom och visar honom vila för den trötta och belöningen för den som är trofast, och han sätter på nytt skuldran under den tunga bördan. Jag såg att alla kommer att bli belönade efter sina gärningar. De som drar sig undan sitt ansvar kommer att förlora i slutänden. Det är när striden är hård som pastorer ska vara eniga.

nästa kapitel