Exemplets makt

(274) I Paulus brev till Titus, kapitel 2:13-14 läser vi: ”Vänta på det saliga hoppet, vår store Gud och Frälsare Jesu Kristi uppenbarelse i härlighet. Han som gav sig själv för oss, för att han skulle friköpa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, uppfyllt av iver att göra goda gärningar.” Detta stora arbete ska utföras bara för dem som är villiga att låta sig renas, som är villiga att vara speciella och som visar en iver att göra goda gärningar. Så många som drar sig undan den renande processen! De är ovilliga att leva ut sanningen, ovilliga att framstå som besynnerliga i världens ögon. Det är denna blandning med världen som fördärvar vår andlighet, renhet och iver. Satans använder hela tiden sin kraft (275) för att döva Guds folks känslighet, så att deras samveten inte ska vara känsliga för det som är fel och för att det som utmärker dem i jämförelse med världen ska förstöras. rätt

(275) Jag har ofta fått brev med frågor om klädsel, och somliga har inte rätt förstått vad jag har skrivit. Just den grupp som har visats för mig att de tar efter världens mode, har varit mycket trög och de sista att påverkas eller reformeras. En annan grupp som saknade god smak och ordning när det gäller kläder har utnyttjat det som jag har skrivit och har gått till ytterlighet åt andra hållet. Eftersom de ansåg att de själva var fria från stolthet har de betraktat dem som klär sig vårdat och ordentligt som stolta. Att klä sig udda och slarvigt har av somliga betraktats som en speciell dygd. Sådana personer väljer en väg som förstör deras inflytande på icke troende. De väcker avsmak hos dem som de skulle kunna vara till nytta för. rätt

(275) Samtidigt som synerna har klandrat stolthet och att ta efter världens mode, har de också klandrat dem som var slarviga när det gällde sin klädsel och som saknade renlighet när det gällde sin egen person och sina kläder. Jag har särskilt blivit visad att de som bekänner sig tro på sanningen för vår tid borde vara särskilt måna om att uppträda inför Gud på sabbaten på ett sätt som skulle visa att vi har respekt för Skaparen, som har helgat och upphöjt den dagen på ett speciellt sätt. Alla som har någon respekt för sabbaten borde själva vara rena samt välvårdat och ordentligt klädda. De ska träda fram inför den nitälskande Gud som blir förolämpad av orenlighet och oordning och som lägger märke till varje tecken på respektlöshet. Somliga har trott att det var fel att bära något på sitt huvud utom en solhatt. Sådana personer går till ytterligheter. Det kan inte kallas stolthet att bära en snygg, enkel bahytt av strå eller silke. Vår tro kommer, om den efterlevs, att få oss att klä oss så enkelt och vara så ivriga att göra goda gärningar att vi kommer att uppmärksammas som speciella. Men när vi tappar känslan för ordning och välvårdad klädsel, överger vi faktiskt sanningen, för sanning leder aldrig till förfall utan den upphöjer. (276) Icke-troende betraktar sabbatshållare som sämre, och när personer är slarviga med sina kläder och grova och råa till sitt sätt, stärker deras inflytande denna slutsats hos icke-troende. rätt

(276) De som bekänner sig vara kristna mitt under de sista dagarnas faror, och som inte efterliknar det ödmjuka och självförnekande Föredömet, ställer sig själv i fiendens led. Han betraktar dem som sina undersåtar och de tjänar hans syfte lika väl som någon av hans undersåtar gör, eftersom de har rykte om sig att leva men är döda. Andra tar dem som föredöme, och genom att följa dem förlorar de himlen. Om inte dessa personers hade bekänt sig vara kristna hade man tagit avstånd från deras exempel. Dessa ohelgade trosbekännare är inte medvetna om vilken betydelse deras inflytande har. De gör kampen mycket svårare för dem som skulle vara Guds utvalda folk. Paulus hänvisar i Titus brev 2:15 till det folk som väntar på Kristi ankomst. Han säger: ”Tala om detta, förmana och tillrättavisa med all auktoritet. Låt ingen förakta dig.” rätt

(276) När vi vittnar emot stolthet och att följa världsligt mode, möts vi av ursäkter och självrättfärdigande. Några framhåller andras exempel. En viss syster bär krinoliner. Om det är fel för mig att bära dem, är det fel för henne. Barn framhåller andra barns exempel, vars föräldrar är sabbatshållare. Broder A är diakon i församlingen. Hans barn bär krinoliner och varför är det värre för mig att bära dem än för dem? De som genom sitt exempel förser ohelgade trosbekännare med argument emot dem som skulle vara speciella, lägger stötestenar i vägen för den som är svag. De måste avlägga räkenskap inför Gud för sitt exempel. Jag får ofta frågan: ”Vad anser du om krinoliner?” Jag svarar: Jag har gett er det ljus som har getts till mig. Jag blev visad, att krinoliner är en skam och att vi inte på minsta sätt borde uppmuntra ett mode som gått till en så löjlig överdrift. rätt

(276) Jag blir ofta överraskad över att höra att ”Syster White säger att det inte är (277) fel att bära små krinoliner.” Ingen har någonsin hört mig säga det. Efter att ha sett vad jag har sett när det gäller krinoliner, skulle inget få mig att på minsta sätt uppmuntra någon att bära dem. Tunga vadderade kjolar och krinoliner är lika onödiga. Han som formade oss avsåg aldrig att vi skulle deformeras av krinoliner, eller något som liknar dem. Men Guds folk har letts av världens påhitt och mode så länge, att de inte vill agera oberoende av dem. När jag studerar skrifterna, blir jag orolig för Guds Israel i dessa sista dagar. De uppmanas att fly undan avgudadyrkan. Jag fruktar att de sover och är så anpassade efter världen att det skulle vara svårt att skilja mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom. Avståndet ökar mellan Kristus och hans folk och minskar mellan dem och världen. Kännetecknen som skiljer Kristi bekännande folk och världen har nästan försvunnit. Som det gamla Israel tar de efter de omkringliggande nationernas styggelser. rätt

(277) Utifrån det som har visats mig är krinoliner en styggelse. De är oanständiga. Guds folk gör fel om de på minsta sätt tar efter eller uppmuntrar detta mode. De som bekänner sig vara Guds utvalda och särskilda folk, borde förkasta krinoliner, och deras agerande skulle bli en levande tillrättavisning för dem som bär dem. Somliga kan hävda att det är bekvämt. Jag har rest mycket och har sett en hel del besvär på grund av att man burit krinoliner. De som hävdar att det är nödvändigt för hälsans skull bär dem på vintern, då de är mer skadliga än vadderade kjolar. När jag rest i tågvagnar och diligenser har jag ofta velat utbrista: Åh, Anständighet, skäms du inte! Jag har sett stora sällskap tränga sig samman i tågvagnarna och för att göra gångarna fria måste krinolinerna lyftas upp och placeras på ett sätt som var oanständigt. Och kroppen exponerades tio gånger mer hos dem som bar krinoliner än hos dem som inte gjorde det. Om det inte vore för modet skulle folk förfasa sig över dem som så (278) oblygt exponerar sig. Men blygsamhet och anständighet måste offras till modets gud. Måtte Herren befria sitt folk från denna fruktansvärda synd! Gud kommer inte att visa förbarmande för dem som vill vara modets slavar. Men om vi antar att det finns någon liten fördel med att ha krinoliner, bevisar det att det är rätt att bära dem? Om modet ändrades skulle bekvämligheten inte längre nämnas. Det är varje Guds barns plikt att fråga: ”På vilket sätt skiljer jag mig från världen?” Låt oss stå ut med litet omak, och vara på den säkra sidan. Vilka kors bär Guds folk? De blandar sig med världen, delar dess anda, klär sig, talar och beter sig som den. rätt

(278) Läs 1 Timoteus brev 2:9-10: ”Likaså ska också kvinnorna pryda sig i anständig dräkt med blygsamhet och återhållsamhet, inte med håruppsättningar eller guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar såsom det passar kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga.” Likaså 1 Petrus brev 3:3-5: ” Er prydnad ska inte vara något utvärtes, med håruppsättningar och påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats fördolda människa med den milda och stilla andens oförgängliga skönhet. Det är dyrbart inför Gud. För så prydde sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män.” rätt

(278) Exemplets makt är stor. Syster A dristar sig till att bära en liten krinolin. Syster B säger: det är inte värre att jag har krinolin än att syster A gör det, och hennes är litet större. Syster C tar efter systrarna A och B och hon har litet större krinoliner än A och B, men alla hävdar att deras krinoliner är små. rätt

(279) Föräldrar som vill lära sina barn det dåliga i att följa världens mode, har en svår kamp. De möts av: ”Men mamma, systrarna A, B och C har krinoliner. Om det är syndigt för mig, är det syndigt för dem.” Vad ska föräldrarna (279) säga? De borde ge sina barn ett gott föredöme, och även om Kristi bekännande efterföljares exempel får barnen att tro att deras föräldrar är alltför noga och stränga i sina restriktioner, kommer Gud ändå att välsigna dessa samvetsgranna föräldrar. Om inte föräldrar agerar fast och beslutsamt, kommer deras barn att gå med strömmen, för Satan och hans onda änglar bearbetar deras sinnen, och ohelgade trosbekännares exempel gör arbetet med att övervinna betydligt tyngre för dem. Trots detta borde kristna föräldrar i tro på Gud och under allvarlig bön ihärdigt fortsätta på pliktens knaggliga väg. Korsets väg är en väg som leder framåt och uppåt. Och medan vi går framåt på den och söker det som är därovan, måste vi lämna det som hör jorden till längre och längre bakom oss. Medan världen och köttsliga trosbekännare rusar nedåt mot döden, måste de som klättrar uppför berget anstränga sig om de inte ska dras ner tillsammans med dem. rätt

(279) Världens barn kallas för mörkrets barn. De är förblindade av denna världens gud och leds av mörkrets furstes ande. De kan inte gläda sig åt himmelska ting. Ljusets barn riktar sin mot kärlek det som är därovan. De lägger denna världens ting bakom sig. De följer befallningen: ”Gå ut från dem och skilj er från dem.” Det villkorliga löftet lyder: ”Jag ska ta emot er.” Från begynnelsen har Kristus valt ut sitt folk ur världen och krävt att de ska skilja sig från och inte ha något att göra med mörkrets ofruktbara gärningar. Om de älskar Gud och håller hans bud, kommer de att vara långt ifrån vänner med världen och att älska dess nöjen. Det finns inget gemensamt mellan Kristus och Beliar. rätt

(279) Profeten Esra och andra trofasta tjänare i den judiska församlingen, blev överraskade när furstarna kom och sa: ”Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig ifrån folken i länderna och deras (280) avskyvärda seder” ”Och efter allt som har drabbat oss för våra onda gärningars skull och för vår stora skuld, ser vi att du vår Gud straffat oss mindre än vad vår syndaskuld förtjänar, och har gett oss en sådan befrielse som denna. Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och ingå äktenskap med folk som gör så avskyvärda saker? Skulle du då inte bli så vred på oss, att du förgjorde oss, så att varken någon rest eller någon räddning fanns kvar? O HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, för vi har blivit kvar som en rest, som det är intill denna dag. Se här är vi inför dig i vår skuld, för vi kan vi inte bestå inför dig på grund av detta.” Esra 9:1,13-15 rätt

(280) 2 Krönikerboken 36:14-16: ”Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade HERRENS hus, det som han hade helgat i Jerusalem. HERREN, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning. Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till dess att HERRENS vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.” rätt

(280) 3 Mosebok 18:26-27: ”Ni ska därför hålla mina stadgar och mina bud, och inte göra någon av dessa avskyvärdheter, varken den som är född i landet eller en främling som bor ibland er, för alla dessa avskyvärdheter har landets inbyggare gjort, de som var där före er, och landet har blivit orenat.” rätt

(280) 5 Mosebok 32:16-22: ”De väckte upp hans nitälskan med främmande gudar, med avskyvärdheter väckte de hans vrede. De offrade åt onda andar, inte åt Gud, till gudar som de inte kände, till nya gudar som nyss kommit till som era fäder inte fruktade. Klippan, som födde dig, försummade du och du glömde bort Gud som formade dig. När HERREN såg detta, avskydde han dem eftersom hans söner och döttrar hade förargat honom. Han sa: Jag vill dölja mitt ansikte för dem. Jag vill se vilket slut de får, för de är en mycket fördärvad generation, barn i vilka ingen tro finns. De har väckt min nitälskan med sådant som inte är Gud och de har väckt min vrede med sina fåfängligheter. Jag ska väcka deras nitälskan med dem som inte är folk, jag vill väcka deras vrede med ett dåraktigt folk. För min vrede har tänt en eld, och den brinner till dödsrikets djup och förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand.” rätt

(281) Vi läser här de varningar som Gud gav till det gamla Israel. Det var inte hans vilja att de skulle vandra omkring i öknen så länge. Han skulle genast ha fört dem in i det utlovade landet, om de hade underordnat sig och älskat att bli vägledda av honom. Men eftersom de så ofta gjorde honom bedrövad i öknen, svor han i sin vrede att de inte skulle komma in i hans vila, förutom två personer som följde honom helt och fullt. Gud begärde att hans folk skulle lita enbart på honom. Han ville inte att de skulle ta emot hjälp av dem som inte tjänade honom. rätt

(281) Var snäll och läs Esra 4:1-5: ”När Juda och Benjamins motståndare hörde att de som hade återvänt från fångenskapen byggde templet åt HERREN Israels Gud, kom de till Serubbabel och till de främste bland fäderna och sa till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud, precis som ni och vi har offrat till honom ända sedan kung Esarhaddon av Assyrien förde oss hit. Men Serubbabel och Jeshua och de främste bland fäderna i Israel svarade dem: Nej, ni kan inte delta med oss i byggandet av vår Guds hus, utan vi vill själva bygga det åt HERREN, Israels Gud, så som kung Kores av Persien har befallt oss. Men då fick folket i landet Juda folk att tappa modet och avskräckte dem från att bygga. De mutade kungens rådgivare emot dem för att hindra deras planer.” rätt

(282) (282) Esra 8:21-23: ”Sedan utlyste jag en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en lyckosam resa för oss och våra barn och alla våra ägodelar. Jag skämdes nämligen för att be kungen om soldater och ryttare till vårt beskydd mot fiender längs vägen. För vi hade ju sagt till kungen: Vår Guds hand är det bästa skyddet för alla dem som söker honom, men hans mäktiga vrede är emot alla dem som överger honom. Så vi fastade och bad vår Gud om detta och han hörde oss.” rätt

(282) Profeten och dessa fäder betraktade inte landets folk som tillbedjare av den sanne Guden och trots att de påstod sig vara vänner och ville hjälpa dem, vågade de inte förena sig med dem i något som hade med tillbedjan av honom att göra. När de begav sig till Jerusalem för att bygga Guds tempel och återupprätta tillbedjan av honom, ville de inte be kungen att hjälpa dem på vägen, utan sökte Herrens hjälp genom fasta och bön. De trodde att Gud skulle försvara sina tjänare och ge dem framgång i deras ansträngningar att tjäna honom. Han som skapat allting behöver inte hjälp från sina fiender för att upprätta tillbedjan av sig själv. Han ber inte om offer från ondskan. Inte heller tar han emot gåvor från dem som har andra gudar framför Herren. rätt

(282) Vi hör ofta kommentaren: ”Ni är för avskilda”. Som ett folk skulle vi göra vilket offer som helst för att vinna själar eller leda dem till sanningen. Men vi vågar inte förena oss med dem och älska det som de älskar och vara vänner med världen, för då skulle vi bli Guds fiender. rätt

(282) Genom att läsa följande bibeltexter ska vi se hur Gud såg på det gamla Israel: rätt

(282)Psaltaren 135:4: ”Ty HERREN har utvalt Jakob åt sig, och Israel till sin dyrbara egendom.” rätt

(282) 5 Mosebok 14:2: ”För du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud, och HERREN har utvalt dig till att vara hans egendomsfolk framför alla folk på jorden.” rätt

(283) (283) 5 Mosebok 7:6-7: ”För du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla folk som finns på jordens yta. HERREN har inte älskat er och inte heller utvalt er på grund av att ni var större än andra folk, ni var ju det minsta folket av alla.” rätt

(283) 2 Mosebok 33:16: ”För hur ska man kunna veta här, att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, blir avskilda från alla andra folk som finns på jordens yta?” rätt

(283) Så ofta det gamla Israel gjorde uppror och så ofta de hemsöktes av domar och tusentals blev dödade, därför att de inte ville lyda buden från Gud, som hade utvalt dem! Guds Israel i dessa sista dagar är i ständig fara att blanda sig med världen och förlora alla tecken på att vara Guds utvalda folk. Läs Titusbrevet 2:13-15 igen. Vi har kommit till den sista tiden, när Gud håller på att rena ett speciellt folk till sig själv. Ska vi provocera honom som det gamla Israel gjorde? Ska vi dra hans vrede på oss genom att överge honom, blanda oss med världen och följa de omgivande nationernas styggelser? rätt

(283) Herren har avskiljt den som är gudfruktig för egen del. Denna helgelse för Gud och separation från världen hör klart och tydligt ihop, i både gamla och nya testamentet. Det finns en skiljemur som Herren själv har satt upp mellan det som hör världen till och det som han har utvalt från världen och helgat åt sig själv. Guds folks kallelse och karaktär är speciell, deras framtidsutsikter är särskilda, och dessa särdrag skiljer dem från alla andra folk. Alla som tillhört Guds folk på jorden utgör en kropp, från begynnelsen till tidens slut. De har ett Huvud som leder och styr kroppen. Samma befallningar som gällde det gamla Israel, gäller Guds folk nu, att vara skilda från världen. Församlingens Överhuvud har inte (284) förändrats. Kristna människors erfarenhet i dessa dagar liknar på många sätt det gamla Israels vandring. Läs gärna 1 Korintierbrevet 10, särskilt från vers 6 till vers 15: rätt

(284) ”Men detta har blivit till exempel för oss, för att inte vi liksom de ska ha begär till det onda. Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem blev, som det står skrivet: Folket satte sig ner till att äta och dricka och steg upp för att leka … Låt oss inte heller fresta Kristus, som också några av dem frestade Gud. Därför blev de dödade av ormar. Klaga inte heller, som också några av dem klagade. Därför blev de dödade av fördärvaren. Men allt detta hände dem som exempel och skrevs ner till varning för oss som har tidens slut inpå oss. Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller. Ingen annan frestelse har drabbat er än den som vanligen möter människan. Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer ska han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut. Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan. Jag talar som till förståndiga. Bedöm själva vad jag säger.” rätt

(284) 1 Johannesbrevet 3:1: ”Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss, att vi får kallas Guds barn. Därför känner världen inte oss, eftersom den inte känner honom.” rätt

(284) 1 Johannesbrevet 2:15-17: ”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, så finns inte Faderns kärlek i honom. För allt det som är i världen, köttets begär och ögonens begär och ett högfärdigt levnadssätt, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.” rätt

(284) 2 Petrusbrevet 2:20: ”För om de har kommit undan världens orenheter genom kunskapen om Herren och Frälsaren Jesus Kristus, men sedan igen har låtit sig snärjas och besegras av dem, så har för dem det sista blivit värre än det första.” rätt

(285) (285) Jakobs brev 4:4: ”Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Därför, den som vill vara världens vän blir Guds fiende.” rätt

(285) Jakobs brev 1:27: ”Detta är en ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern, att besöka föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen.” rätt

(285) Titusbrevet 2:12: ”Den lär oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen.” rätt

(285) Romarbrevet 12:2: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” rätt

(285) Johannes 17:14,15,17: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen utan att du ska bevara dem från det onda.” ”Helga dem genom din sanning, ditt ord är sanning.” rätt

(285) Lukas 6:22-23: ”Saliga är ni, då människorna hatar er och utesluter er och smädar er och kastar bort ert namn såsom något ont för Människosonens skull. Gläd er och hoppa av fröjd på den dagen, för se, er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.” rätt

(285) Johannes 15:16-19: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att ni ska gå ut och bära frukt, och att er frukt ska bestå, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er, att ni älskar varandra. Om världen hatar er, så ska ni veta att den har hatat mig före er. Om ni vore av världen, skulle världen älska sitt eget. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” rätt

(285) 1 Johannesbrevet 4:4-5: ”Kära barn, ni är från Gud och har segrat över dem, för han som är i er är större än den som är i världen. De är av världen. Därför talar de vad som är av världen, och världen hör dem.” rätt

(286)1 Johannesbrevet 2:5-6: ”Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.” rätt

(286) 1 Petrusbrevet 2:9: ”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att ni ska förkunna hans underbara gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” rätt

(287) Världen håller på att mogna inför sin undergång. Gud kan bara ha tålamod med syndare litet till. De måste tömma innehållet i hans vredes bägare oblandat med nåd. De som kommer att bli Guds arvingar och Kristi medarvingar till det odödliga arvet, kommer att vara speciella. Ja, så speciella att Gud sätter ett märke på dem, som visar att de är hans, helt och hållet hans. Tror ni att Gud kommer att ta emot, hedra och erkänna ett folk som är så uppblandat med världen, att det enda som skiljer dem åt är namnet? Läs Titusbrevet 2:13-15 igen. Det kommer snart att bli känt vem som är på Herrens sida, som inte kommer att skämmas över Jesus. De som inte har moraliskt mod att samvetsgrant inta sin plats, oavsett de icke-troende, och att överge världens seder och ta efter Kristi självförnekande liv, de skäms över honom och älskar inte hans föredöme.

nästa kapitel