De två kronorna

(347) I den syn som gavs mig i Battle Creek, Michigan den 25 oktober 1861, fick jag se denna jord, mörk och dyster. Ängeln sa: ”Se noggrant!" Då fick jag se folket på jorden. En del var omgivna av Guds änglar, medan andra var i totalt mörker och omgivna av onda änglar. Jag såg en arm sträckas ned från himmelen, som höll en gyllene spira. På spirans topp fanns en krona som var prydd med diamanter. Varje diamant glittrade, strålande klar och vacker. Ingraverat på kronan fanns följande ord: "Alla som vinner mig är lyckliga och ska få evigt liv." rätt

(347) Nedanför denna krona fanns en annan spira, och på den fanns också en krona. Mitt på den fanns juveler, guld och silver som reflekterade ett visst ljus. Inskriptionen på kronan var följande: "Jordiska skatter. Rikedom är makt. Alla som vinner mig får ära och ryktbarhet." Jag såg en stor människomassa som rusade fram för att vinna denna krona. De var mycket högljudda. Somliga verkade i sin (348) iver ha tappat förståndet. De knuffade varandra, trängde sig förbi dem som var svagare än de själva och trampade på dem som föll i sin brådska. Många grep girigt tag i skatterna inuti kronan och höll fast dem. Somligas huvuden var vita som silver och deras ansikten var fårade av omsorger och bekymmer. De brydde sig inte om sina egna anhöriga, som var ben av deras ben, och kött av deras kött. När vädjande blickar vändes mot dem höll de ännu hårdare fast i sina skatter, som om de var rädda att de i ett obevakat ögonblick skulle förlora litet, eller tvingas att dela med sig åt dem. Deras ivriga ögon fästes ofta på denna jordiska krona och de beräknade om och om igen dess värde. Tecken på fattigdom och elände syntes i den människomassa som längtansfullt såg på skatterna där. Förtvivlade vände de sig bort när de som var starkare övermannade och föste undan dem som var svagare. Ändå kunde de inte ge upp, utan tillsammans med en mängd sjukliga, vanställda och gamla försökte de att tränga sig fram till den jordiska kronan. En del dog när de försökte nå den. Andra föll just när de höll på att få tag i den. Många hade just fått grepp om den när de föll. Döda kroppar låg spridda på marken, men ändå rusade människomassan framåt medan de trampade på sina kamraters fallna och döda kroppar. Var och en som nådde kronan ägde en del av den och applåderades högljutt av en intresserad skara som stod (349) runt omkring den. rätt

(348)En stor grupp onda änglar var mycket upptagna. Satan var mitt ibland dem och alla såg med triumferande tillfredsställelse på den grupp som kämpade om kronan. Han verkade lägga en speciell förtrollning över dem som ivrigt strävade efter den. Många som strävade efter denna jordiska krona var bekännande kristna. En del av dem verkade ha litet ljus. De såg längtansfullt på den himmelska kronan, och verkade ofta betagna av dess skönhet, ändå hade de ingen verklig uppfattning om dess värde och härlighet. Medan de trött sträckte sig efter den himmelska med ena handen, sträckte de sig ivrigt efter den jordiska med den andra, fast beslutna att äga den. Och i sin ivriga strävan efter den jordiska förlorade de den himmelska ur sikte. De lämnades i mörker, men ändå famlade de omkring för att försäkra sig om den jordiska kronan. Några fick avsmak för den grupp som strävade efter den så ivrigt. De verkade ha insikt om sin egen fara och vände sig ifrån den, och sökte ivrigt efter den himmelska kronan. Sådana människors ansikten förändrades från mörker till ljus, från hopplöshet till gladlynthet och helig glädje. rätt

(349) Sedan såg jag en skara som pressade sig genom folkmängden med sina ögon beslutsamt fästade på den himmelska kronan. När de ivrigt trängde sig fram genom den oordnade människomassan följde änglar dem och banade väg för dem, så att de kunde komma fram. När de närmade sig den himmelska kronan sken ljuset från den på dem och omkring dem, skingrade deras mörker och blev klarare och starkare tills de tycktes förvandlade och liknade änglarna. De kastade inte en enda längtansfull blick på den jordiska kronan. De som strävade efter den jordiska kronan hånade dem och kastade svarta klot efter dem. Kloten skadade dem inte så länge deras ögon var fästa på den himmelska kronan, men de som riktade uppmärksamheten på de svarta kloten färgades av dem. Följande skriftställe presenterades för mig: rätt

(349) Matteus 6:19-24: "Samla er inte skatter på jorden, där mal och rost fördärvar, och där tjuvar bryter sig in och stjäl, utan samla er skatter i himlen, där varken mal eller rost fördärvar, och där tjuvar inte bryter sig in och stjäl. För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Är ditt öga friskt, så får hela din kropp ljus. Men är ditt öga dåligt, så blir hela din kropp mörk. Är det nu så, att ljuset som är i dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret? Ingen kan tjäna två herrar. För antingen ska han hata den ene och älska den andre, eller så ska han (350) hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” rätt

(350)Därefter förklarades det som jag hade sett för mig på följande sätt: Den människomassa som så ivrigt strävade efter den jordiska kronan var de som älskar denna världens skatter, och som är bedragna och hänförda av dess förgängliga dragningskraft. Jag såg att en del som bekänner sig vara Jesu efterföljare, är så måna om att vinna jordiska skatter att de förlorar sin kärlek till himlen. De beter sig som världen, och betraktas av Gud som att de tillhör den. De påstår sig söka en evig krona, en skatt i himmelen, men deras intresse och huvudsakliga mål är att vinna jordiska skatter. De som har sina skatter i denna världen, och som älskar sina rikedomar, kan inte älska Jesus. De tror kanske att det står rätt till med dem, och trots att de klänger sig fast vid sina ägodelar som girigbukar, kan man inte få dem att inse det, eller att förstå att de älskar pengar mer än sanningens sak eller den himmelska skatten. rätt

(350) "Är det nu så, att ljuset som är i dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret?” Det fanns ett tillfälle i sådana människors erfarenhet, när det ljus som gavs dem inte uppskattades, och det blev mörker. Ängeln sa: "Ni kan inte älska och tillbe jordens skatter och samtidigt äga de sanna rikedomarna." När den unge mannen kom till Jesus och sa till honom: "Gode mästare, vad för gott ska jag göra för att få evigt liv?" gav Jesus honom ett val, att skilja sig från sina ägodelar och få evigt liv, eller behålla dem och gå miste om det eviga livet. Hans rikedomar hade större värde för honom än den himmelska skatten. Villkoret att han måste skilja sig från sina skatter och ge till de fattiga för att bli en Jesu efterföljare och få evigt liv, fick hans längtan att svalna och han gick sorgsen bort. rätt

(350) De som framställdes för mig som att de begärde den jordiska kronan, var de som kommer att ta till alla medel för att skaffa sig ägodelar. De blir som galna på den punkten. Alla deras (351) tankar och deras energi inriktas på att skaffa jordiska rikedomar. De trampar på andras rättigheter, förtrycker de fattiga och undanhåller arbetaren hans lön. Om de kan utnyttja dem som är fattigare och mindre skarpsinniga än de själva och på så sätt öka sina rikedomar, kommer de inte att tveka ett ögonblick att förtrycka dem eller ens att se dem tvingas att tigga. rätt

(351) De män vars hår var vitt av ålder och vars ansikten var fårade av bekymmer, men som ändå grep ivrigt efter skatterna inuti kronan, var de gamla som bara har några få år kvar att leva. Ändå var de ivriga att försäkra sig om dessa jordiska skatter. Ju närmare graven de kom, desto ivrigare var de att hålla fast vid dem. Deras egna anhöriga fick inte någon nytta av dem. Deras egna familjemedlemmar fick arbeta mer än de orkade för att spara litet pengar. De använde dem varken till nytta för andra eller sig själva. Det var nog för dem att veta att de hade dem. När de påminns om sitt ansvar att hjälpa de fattiga och att underhålla Guds verk blir de bedrövade. De skulle med glädje ta emot det eviga livets gåva, men vill inte att det ska kosta dem något. Villkoren är för hårda. Men Abraham undanhöll inte sin ende son. I lydnad för Gud var han mer villig att offra löftessonen än många är att offra sina jordiska ägodelar. rätt

(351) Det var plågsamt att se dessa människor, som borde ha varit på väg att mogna för härligheten och dagligen göras lämpliga för odödlighet, använda all sin kraft för att behålla sina jordiska ägodelar. Jag såg att sådana människor inte kunde värdesätta den himmelska skatten. Deras starka kärlek för det jordiska gör att de genom sina gärningar visa att de inte uppskattar det himmelska arvet tillräckligt mycket för att offra något för det. Den "rike ynglingen” visade att han var villig att hålla buden. Ändå sa Herren till honom att han saknade en sak. Han ville ha evigt liv, men älskade sina ägodelar mera. Många bedrar sig själva. De har inte sökt (352) efter sanningen som efter gömda skatter. De använder inte sina krafter på bästa sätt. Deras sinnen, som skulle ha kunnat vara upplysta av himlens ljus, är förvirrade och bekymrade. ”Omsorger för denna världen, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.” ”Sådana människor,” sa ängeln, ”är utan ursäkt.” Jag såg att ljuset avtog omkring dem. De ville inte förstå de allvarliga och viktiga sanningarna för vår tid och tyckte att de klarade sig bra utan att förstå dem. Deras ljus slocknade och de famlade sig fram i mörker. rätt

(352) Massan av vanställda och sjukliga människor som trängde sig fram för att nå den jordiska kronan, är de vars intressen och skatter finns i denna värld. Trots att de möter besvikelser överallt, vill de inte fästa sig vid det himmelska och försäkra sig om en skatt och ett hem där. De går miste om det jordiska, men medan de jagar efter det förlorar de även det himmelska. Trots deras besvikelser, olyckliga liv och död, som som var fast beslutna att vinna jordiska rikedomar, följer andra samma väg. De skyndar vidare som galningar och struntar i det förskräckliga slut som de får, vars exempel de följer. rätt

(352) De som tog sig fram till kronan och ägde en del av den och som hyllades med applåder, är de människor som vinner det som är hela målet med deras liv - rikedomar. De får den ära som världen ger dem som är rika. De har inflytande i världen. Satan och hans änglar är nöjda. De vet att sådana människor helt säkert tillhör dem och att de medan de lever i uppror mot Gud är de Satans kraftfulla redskap. rätt

(352) De människor, vars avsky väcktes av den skara som begärde den jordiska kronan, är de som lagt märke till deras liv hur det slutade för dem som strävade efter jordens skatter. De ser att sådana människor aldrig är tillfredsställda utan olyckliga. De låter varna sig och de lämnar denna olyckliga grupp, och söker de sanna rikedomarna som består. rätt

(353) (353) Jag blev visad att de som med änglars hjälp pressar sig fram genom människohopen för att få tag i den himmelska kronan, är Guds trogna folk. Änglar leder dem framåt, och de inspireras av nit att sträva framåt för att få den himmelska skatten. rätt

(353) De svarta kloten som kastades efter de heliga var hånfulla lögner som spreds om Guds folk av dem som älskar lögn och som ljuger. Vi borde vara mycket noga med att leva ett fläckfritt liv och hålla oss borta från allt som ser ut att vara ont. Sedan är det vår plikt att modigt gå framåt och inte bry oss om de ogudaktigas anklagande lögner. Medan de rättfärdigas ögon är riktade mot den himmelska, ovärderliga skatten, kommer de att bli mer och mer lika Kristus, och på så sätt kommer de att förändras och göras lämpliga för förvandlingen.

nästa kapitel