Pastorers faror och plikter

(368)Jag har blivit visad att mer nu kan uppnås genom att arbeta på platser där några få personer redan har vunnits, än på platser som är helt nya, såvida inte förutsättningarna är mycket goda. Några få personer i olika städer, som verkligen tror på sanningen, kommer att påverka och väcka frågor om deras tro. Om deras liv är föredömliga kommer deras ljus att lysa, och de kommer att ha ett tilldragande inflytande. Trots det fick jag se platser där sanningen inte hade förkunnats och som snart borde besökas. Men det stora arbete som behöver utföras nu är att få Guds folk att engagera sig i arbetet och utöva ett heligt inflytande. De borde vara arbetare. Med visdom, försiktighet och kärlek borde de arbeta för grannars och vänners frälsning. Man är alltför ointresserad. Man har inte riktigt tagit sitt kors på sig och burit det som man borde. Alla borde känna att de ska ta vara på sin bror och att de till stor del är ansvariga för de människors själar som finns omkring dem. Bröderna handlar fel när de överlämnar hela detta arbete till pastorerna. Skörden är stor och arbetarna är få. De som har gott anseende och vars liv stämmer överens med deras tro, kan vara arbetare. De kan tala med andra och framhålla (369) sanningens betydelse för dem. De får inte vänta på pastorerna och försumma en tydlig plikt som Gud har lämnat åt dem att utföra. rätt

(369)En del av våra predikanter är inte så benägna att ta på sig ansvaret för Guds verk och att arbeta med den osjälviska välvilja som utmärkte vår gudomlige Herres liv. Församlingsmedlemmarna har i allmänhet kommit längre än somliga pastorer. De har litat på vittnesbörden som Gud har behagat ge och har handlat efter dem, medan en del pastorer är långt efter. De bekänner sig tro på det vittnesbörd som getts och somliga gör skada genom att göra dem till en järnhård regel för dem som inte har någon erfarenhet av dem, medan de inte lever efter dem själva. De har fått upprepade vittnesbörd som de fullständigt har ignorerat. Sådana personer är inte konsekventa. rätt

(369)Guds folk har i allmänhet ett gemensamt intresse för att sprida sanningen. De bidrar med glädje för att ge ett generöst stöd åt dem som arbetar i ord och lära. Och jag såg att det är deras plikt, som ansvarar för att fördela medel, att se till att församlingens rikliga gåvor inte slösas bort. Några av dessa givmilda bröder har arbetat i åratal, med trasiga nerver och nedbruten hälsa på grund av alltför mycket arbete tidigare, för att samla egendom här. Nu när de frikostigt ger en del av de ägodelar som har kostat dem så mycket, är det deras plikt som arbetar i ord och lära att visa energi och självuppoffring som åtminstone motsvarar vad dessa bröder har visat. rätt

(367)Guds tjänare måste gå ut frimodigt. De måste veta vem de förtröstar på. Det finns kraft i Jesus Kristus och hans frälsning, att göra dem till fria människor. Om de inte är fria i honom kan de inte bygga upp hans församling och samla människor. Kommer Gud att sända ut någon för att befria själar från Satans snaror när hans egna fötter är insnärjda i nätet? Guds tjänare får inte vackla. Om deras egna fötter slinter, hur kan de då (370) säga till dem som är ängsliga: ”Var stark”? Gud vill att hans tjänare håller upp svaga händer och stärker dem som vacklar. De som inte är beredda att göra det borde hellre arbeta med sig själva först, och be tills de är utrustade med kraft från ovan. rätt

(370)Gud är missnöjd med bristen på självförnekelse hos somliga av hans tjänare. De känner inte ansvar för hans verk. De verkar vara i en dödsliknande dvala. Guds änglar står förundrade och skäms över denna brist på självförnekelse och uthållighet. Medan vår frälsnings Upphovsman arbetade och led för oss, förnekade han sig själv. Hela hans liv bestod av en enda räcka av slit och umbäranden. Han kunde ha tillbringat sina dagar på jorden i bekvämlighet och överflöd och deltagit i detta livs nöjen. Men han tänkte inte på sin egen bekvämlighet. Han levde för att göra andra gott. Han led för att rädda andra från lidande. Han höll ut till slutet och fullbordade det uppdrag han hade fått att utföra. Allt detta gjorde han för att frälsa oss från undergång. Och nu, kan det vara så att vi, de ovärdiga föremålen för en så stor kärlek, vill söka en bättre position i det här livet än den som gavs vår Herre? Varje ögonblick i våra liv har vi tagit del av välsignelserna från hans stora kärlek, och just därför kan vi inte helt inse det djup av okunnighet och elände som vi har blivit räddade ifrån. Kan vi se på honom som genomborras av våra synder utan att vara villiga att dricka ödmjukhetens och sorgens bittra bägare tillsammans med honom? Kan vi se på den korsfäste Kristus och önska att komma in i hans rike på något annat sätt än genom stora prövningar? rätt

(370)Alla predikanter är inte hängivna i Guds verk, så som han begär att de ska vara. Somliga har känt att predikantens lott var tung eftersom de måste vara separerade från sina familjer. De glömmer att det en gång var ett svårare arbete än det är nu. En gång i tiden fanns det bara ett fåtal vänner till detta verk. De glömmer dem som Gud tidigare lade ansvaret för arbetet på. Då var det bara några få som (371) tog emot sanningen, som ett resultat av mycket arbete. Guds utvalda tjänare grät och bad om en klar förståelse av sanningen, och de led brist och fick förneka sig själva mycket för att föra den vidare till andra. Steg för steg följde de efter när Guds försyn öppnade vägen och ledde dem. De strävade inte efter egen bekvämlighet eller ryggade tillbaka inför svårigheter. Genom dessa människor beredde Gud vägen och gjorde sanningen tydlig så varje uppriktig människa kunde förstå den. Allt förbereddes för pastorer som senare har tagit emot sanningen. Ändå har somliga av dem låtit bli att ta ansvar för arbetet. De söker en lättare lott, en mindre självförnekande position. Denna jord är inte de kristnas viloplats, än mindre för Guds utvalda tjänare. De glömmer att Kristus lämnade sina rikedomar och sin härlighet i himlen, och kom till jorden för att dö, och att han har befallt oss att älska varandra så som han har älskat oss. De glömmer dem som världen inte var värdig att hysa, som gick omkring klädda i lammskinn och getskinn och som plågades och torterades. rätt

(371)Jag blev visad valdenserna och vad de fick genomlida för sin religion. De studerade Guds ord samvetsgrant och levde upp till det ljus som de fick. De förföljdes och drevs från sina hem. Deras ägodelar, som förvärvats genom hårt arbete, togs ifrån dem och deras hus brändes. De flydde upp i bergen där de gick igenom otroliga svårigheter. De uthärdade hunger, trötthet, köld och nakenhet. De enda kläder som många av dem kunde få var djurhudar. Ändå samlades de skingrade och hemlösa för att förena sina röster i sång, och de lovprisade Gud för att de ansågs värdiga att lida för Kristi namn. De uppmuntrade och ingav varandra hopp, och de var tacksamma till och med för sin eländiga tillflyktsort. Många av deras barn blev sjuka och dog av köld och svält. Ändå tänkte deras föräldrar inte ett ögonblick på att överge sin religion. De värderade Guds kärlek och ynnest långt högre än jordisk bekvämlighet eller världslig rikedom. De fick (372) tröst från Gud och såg i nöjd förväntan fram emot lönen. rätt

(372)Jag blev även visad Martin Luther, som Gud utvalde för att utföra ett speciellt arbete. Så dyrbar den kunskap om sanningen var för honom, som uppenbarades i Guds ord! Hans sinne hungrade efter något säkert som han kunde bygga sitt hopp på, hoppet att Gud skulle vara hans Fader och himlen hans hem. Det nya och dyrbara ljus som gick upp för honom från Guds ord var ovärderligt och han tänkte att om han spred det skulle han kunna övertyga världen. Han stod upp mot en fallen kyrkas vrede och stärkte dem som tillsammans med honom hämtade kraft från de rika sanningarna i Guds ord. Luther var Guds utvalda redskap för att slita av påvekyrkan hyckleriets klädnad och exponera hennes fördärv. Han höjde nitiskt sin röst och i den Helige Andes kraft opponerade han sig och tillrättavisade folkets ledare för deras synder. Kungörelser sändes ut om att man skulle döda honom, var han än påträffades. Han verkade vara utlämnad i vidskepliga människors händer, människor som lydde den romerska kyrkans överhuvud. Men han ansåg inte sitt liv dyrbart för honom själv. Luther visste att han inte var säker någonstans, ändå bävade han inte. Det ljus som han såg och fick näring ifrån, var liv för honom och var dyrbarare än alla rikedomar i världen. Han visste att jordiska rikedomar skulle svika, men de rika sanningar som öppnats så att han kunde förstå dem påverkade hans hjärta och skulle leva. Och om han lydde dem skulle de leda honom till odödlighet. rätt

(372)När han kallades till Augsburg för att försvara sin tro, lydde han kallelsen. Denne ende ensamme man, som hade väckt prästernas och folkets raseri, ställdes inför rätta inför dem som hade fått världen att bäva - ett ödmjukt lamm omgivet av rasande lejon. Ändå stod han oförskräckt upp för Kristus och sanningens skull och med helig vältalighet, som bara sanningen kan ingjuta, gav han skäl för sin tro. Hans fiender försökte på olika sätt att tysta den modige (373) försvararen av sanningen. Först smickrade de honom och lovade att han skulle bli upphöjd och ärad. Men liv och ära saknade värde för honom om de skulle köpas genom att offra sanningen. Guds ord lyste starkare och klarare över hans förstånd och gav honom en mer levande insikt om påvedömets irrläror, fördärv och hyckleri. Hans fiender försökte då att skrämma honom och få honom att avsäga sig sin tro, men han stod modigt upp till sanningens försvar. Han var beredd att dö för sin tro, om Gud begärde det. Men att avsäga sig den - aldrig! Gud bevarade hans liv. Han befallde änglar att ta hand om honom och att avleda hans fienders raseri och avsikter, och föra honom oskadd genom den stormiga konflikten. rätt

(373)Luthers lugna och värdiga styrka förödmjukade hans fiender och gav påvedömet ett fruktansvärt hårt slag. De höga och stolta män som hade makten ansåg att han skulle sona den skada som han tillfogat deras sak, med sitt blod. De hade smitt sina planer, men en som var mäktigare än de tog hand om Luther. Hans arbete var inte färdigt. Luthers vänner påskyndade hans avresa från Augsburg. Han lämnade staden på natten, ridande på en häst utan betsel. Själv var han obeväpnad, utan stövlar eller sporrar. Mycket trött fortsatte han sin resa tills han var bland sina vänner. rätt

(373)Påvedömets vrede väcktes på nytt och de bestämde sig för att täppa till munnen på denne orädde försvararen av sanningen. De kallade honom till Worms, fast beslutna att ställa honom till svars för hans dårskap. Hans hälsa var bräcklig, ändå lät han inte bli att inställa sig Han var väl medveten om de faror som han ställdes inför. Han visste att hans mäktiga fiender skulle göra vad som helst för att tysta honom. De ropade lika ivrigt efter hans blod som judarna skrek efter Kristi blod. Trots det litade han på den Gud som beskyddade de tre unga männen i den brinnande ugnen. Hans oro och bekymmer gällde inte honom själv. Han sökte inte sin egen bekvämlighet, utan han var mest angelägen om att sanningen, som var så dyrbar för honom, inte skulle utsättas för de ogudaktigas hån. Han var beredd att dö, (374) hellre än att låta sanningens fiender triumfera. När han anlände till Worms, pressade tusentals människor på från alla håll och följde honom. Kejsare och andra personer i hög ställning hade inte större följen. Upphetsningen var stor och någon i folkvimlet sjöng, med gäll och klagande stämma, en begravningssång för att varna Luther för det som väntade honom. Men reformatorn hade beräknat vad det skulle kunna kosta honom och han var beredd att besegla sitt vittnesbörd med sitt blod, om Gud bestämde det. rätt

(374)Luther skulle stå till svars för sin tro inför en synnerligen imponerande församling, och i tro såg han upp till Gud för att få kraft. En kort tid ställdes hans mod och tro på prov. Faror av alla slag visades för honom. Han blev bedrövad. Molnen tätnade omkring honom och dolde Guds ansikte för honom. Han längtade efter att kunna gå framåt i trygg förvissning om att Gud var med honom. Han kunde inte vara tillfreds om han inte var innesluten i Gud. Med bruten röst sände han upp sin ångestfyllda bön till himlen. Ibland verkade han tappa modet, när föreställde sig hur hans fiender mångfaldigades inför för honom. Han bävade inför den fara han befann sig i. Jag såg att Gud i sin visa försyn förberedde honom på det här sättet, för att han inte skulle glömma vem han skulle lita på och inte självsäkert störta sig in i faran. I egenskap av Guds redskap gjorde Gud honom redo för det stora arbete som låg framför honom. rätt

(374)Luthers bön blev hörd. Han återfick mod och tro när han mötte sina fiender. Ödmjuk som ett lamm stod han omgiven av jordens stora män, som likt glupska vargar fäste sina ögon på honom, i hopp om att kunna skrämma honom med sin makt och storhet. Men han hade gripit tag i Guds kraft och fruktade inte. Hans ord framfördes med en sådan auktoritet och kraft att hans fiender inte kunde göra något mot honom. Gud talade genom Luther och han hade samlat kejsare och män som betraktades som visa, så att han offentligt skulle kunna göra deras visdom om intet, och de alla skulle kunna se den svaga människans styrka och fasthet, när hon stöder sig på Gud, hennes eviga Klippa. rätt

(375)(375) Luthers lugna uppträdande stod i stark motsättning till de starka känslor och det raseri som dessa så kallade stora män visade. De kunde inte skrämma honom till att avsvära sig sanningen. Med ädel enkelhet och lugn beslutsamhet stod han fast som en klippa. Motståndet från hans fiender, deras raseri och hotelser, slog som en mäktig flodvåg mot honom och bröts harmlös vid hans fötter. Han förblev oberörd. De var uppretade över att deras makt, som hade fått kungar och förnäma män att darra, på detta sätt skulle föraktas av en enkel man och de längtade efter att låta honom få känna deras vrede genom att tortera livet ur honom. Men En som är mäktigare än jordens makthavare, tog hand om detta oförskräckta vittne. Gud hade ett arbete för honom att utföra. Han måste lida för sanningen ännu mer. Han måste se den tåga fram genom blodiga förföljelser. Han måste se den klädd i säckväv och överöst av anklagelser från fanatiker. Han måste leva för att återupprätta den och bli dess försvarare när jordens mäktiga krafter skulle försöka riva ner den. Han måste leva för att se den segra och bryta ner påvedömets villfarelser och vidskepelser. Luther vann en seger i Worms som försvagade påvedömet och nyheten om det spreds till andra riken och nationer. Det var ett hårt slag till reformationens fördel. rätt

(375)Pastorer som predikar sanningen för vår tid framhölls för mig i kontrast till reformationens ledande män. Speciellt Luthers helgade och nitiska liv jämfördes med några av våra predikanters liv. Han bevisade sin eviga kärlek till sanningen genom sitt mod, sin lugna beslutsamhet och sin självförnekelse. Han mötte prövningar och uppoffringar och led tidvis de djupaste själsliga kval, medan han försvarade sanningen. Ändå klagade han inte. Han jagades som ett villebråd, men för Kristi skull uthärdade han allt med glatt mot. rätt

(375)Det sista nådebudskapet har anförtrotts åt Guds ödmjuka och trofasta tjänare i denna tid. Gud har lett dem framåt som inte skulle dra sig undan ansvar och har lagt bördor på (376) dem. Han har genom dem lagt fram en plan för systematisk välgörenhet för sitt folk, som alla kan ta del i och arbeta med i samförstånd. Detta system har genomförts och har fungerat underbart bra. Det ger frikostigt stöd åt predikanter och Guds verk. Så fort predikanterna upphörde med sitt motstånd och klev ur vägen, svarade folket energiskt på uppmaningen och satte värde på systemet. Allt har gjorts praktiskt och lätt för predikanterna, så att de kan arbeta utan hinder. Vårt folk har engagerat sig med en vilja och ett intresse som inte finns hos några andra grupper. Och Gud är missnöjd med predikanter som nu klagar och låter bli att lägga all sin kraft på detta arbete som är viktigare än allt annat. De är utan ursäkt. Ändå är somliga av dem vilseledda och tror att de offrar mycket och har det svårt, när de i själva verket inte vet något om lidande, självförnekelse eller nöd. De kan ofta vara trötta, men det skulle de vara även om de skulle kroppsarbeta för att försörja sig. rätt

(376)Somliga har tänkt att det skulle vara lättare att arbeta med sina händer och har ofta uttryckt sin vilja att göra det. Sådana människor vet inte vad de talar om. De bedrar sig själva. En del av dem har mycket kostnadskrävande familjer att försörja och saknar förmåga att ta hand om det. De inser inte att de står i skuld till Guds verk för sina hem och allt de har. De har inte insett hur mycket det kostar att leva. Om de skulle börja arbeta med något hantverk, skulle de inte befrias från bekymmer och trötthet. De skulle inte kunna sitta ner framför brasan hemma, medan de arbetar för att försörja sina familjer. Det blir bara några få trötta timmar som en arbetande man med en familj som är beroende av honom, kan tillbringa tillsammans med sin familj därhemma. Somliga pastorer tycker inte om idogt arbete och de har hyst en känsla av missnöje, som är helt omotiverad. Gud har lagt märke till varje klagande tanke, ord och känsla. Det är (377) en förolämpning mot himlen att visa sådan svaghet och brist på hängivenhet för Guds verk. rätt

(377)Somliga har villigt lyssnat till frestaren, uttryckt sin otro och skadat Guds verk. Satan har anspråk på dem för de har inte frigjort sig från hans snara. De har betett sig som barn som var fullständigt okunniga om frestarens knep. De har haft tillräcklig erfarenhet och borde ha förstått hur han arbetar. Han har sått tvivel i deras sinnen och i stället för att genast avvisa dem har de argumenterat och resonerat med ärkebedragaren och lyssnat till hans resonemang, som om de var förtrollade av den gamle ormen. Några få bibeltexter som inte kunde förklaras så att de blev fullkomligt nöjda, har varit tillräckliga för att skaka hela strukturen av sanning och att skymma de klaraste fakta i Guds ord. Dessa människor är bara dödliga människor som misstar sig. De har inte fullkomlig visdom och kunskap om hela bibeln. En del textavsnitt övergår det mänskliga sinnets räckvidd, tills Gud i sin egen visdom väljer att förklara dem. Satan har lett somliga på ett spår som slutar i säker otro. De har låtit sin otro förmörka sanningens harmoniska, härliga kedja och har betett sig som om det var deras uppdrag att förklara alla svåra avsnitt i bibeln. Om vår tro inte gjorde det möjligt för dem att göra det, då var det fel på den. rätt

(377)Jag såg att de som har ett ont och trolöst hjärta kommer att tvivla, och tro att det är ädelt och en god egenskap att tvivla på Guds ord. De som tror att det är en dygd att käbbla kommer att få många tillfällen att misstro inspirationen och sanningen i Guds ord. Gud tvingar inte någon att tro. De kan välja att lita på de bevis som han har valt att ge, eller också kan de tvivla och klaga och gå under rätt

(377)Jag blev visad att de som besväras av tvivel och otro inte borde gå ut och arbeta för andra. Det som (378) finns i tankarna måste komma ut, och de inser inte konsekvensen av en liten antydan eller det minsta tvivel som uttrycks. Satan gör det till en hullingförsedd pil. Den verkar som ett långsamt gift, som påverkar hela organismen innan offret upptäcker faran. Det undergräver en god konstitution och leder till sist till döden. Det är likadant med det gift som utgörs av tvivel och bristande tro på bibliska fakta. Någon som har inflytande kommer med påståenden till andra människor som Satan har inspirerat hos honom, att ett skriftställe motsäger ett annat. Och så, på ett mycket listigt sätt, som om han hade upptäckt någon förunderlig hemlighet som varit dold för troende och de heliga under världens alla tidsåldrar, sprider han nattsvart mörker i andra människors sinnen. De förlorar den uppskattning de tidigare hade för sanningen och blir otroende. Allt detta är resultatet av några få ord som har sagts, och som hade en dold kraft eftersom de verkade handla om en hemlighet. rätt

(378)Detta är en listig djävuls verk. De som besväras av tvivel och har problem som de inte kan lösa, borde inte dra andra svaga människor in i samma förvirring. Somliga har antytt eller berättat om sin otro och spritt den vidare, utan att ana vilka konsekvenser det skulle få. Ibland har otrons frön omedelbar börjat gro, medan de hos andra har legat begravda ganska länge, tills personen har slagit in på fel väg och gett fienden utrymme. Guds ljus har dragits tillbaka från honom och han har fallit för Satans mäktiga frestelser. Då spirar otrons frön som såddes för så länge sedan. Satan ger dem näring och de bär frukt. Allt som kommer från pastorer som borde stå i ljuset, har ett starkt inflytande. Och när de inte har stått i Guds klara ljus, har Satan använt dem som sina redskap och har genom dem skjutit sina brinnande pilar på människor som inte var beredda att stå emot det som kommer från deras pastorer. rätt

(378)Jag såg att pastorer, lika väl som lekmän, har en strid framför sig för att stå emot Satan. Den som bekänner sig vara Kristi pastor är i (379) en fruktansvärd position, när han följer frestarens avsikter genom att lyssna till hans viskningar och låta honom fängsla sinnet och leda tankarna. Pastorns värsta synd i Guds ögon är att uttrycka sin otro och dra andra människors tankar in på samma mörka spår, och på det viset låta Satan uppnå en dubbel avsikt genom att fresta honom. Satan får den personen att bli osäker, vars agerande har uppmuntrat hans frestelser, och sedan leder han denne att göra många andra osäkra. rätt

(379)Det är på tiden att väktarna på Sions murar förstår ansvaret och heligheten i sitt uppdrag. De borde inse att de drar olycka över sig om de inte utför det uppdrag som Gud har anförtrott dem. Om de blir opålitliga riskerar de Guds flocks säkerhet, riskerar sanningens sak och utsätter den för våra fienders hån. Oh, vilket arbete detta är! Det kommer helt visst att få sin lön. En del pastorer, liksom lekmän, behöver bli omvända. De behöver brytas ner och byggas upp igen. Deras arbete i församlingarna är sämre än förgäves, och i deras nuvarande svaga och stapplande tillstånd skulle Gud hellre se att de slutade med sina ansträngningar att hjälpa andra, och arbetade med något hantverk tills de är omvända. Därefter kunde de styrka sina bröder. rätt

(379)Pastorer måste vakna. De påstår sig vara generaler i den store Konungens armé och samtidigt sympatiserar de med den store upprorsledaren och hans armé. Somliga har utsatt Guds verk och de heliga sanningarna i hans ord, för hån från den upproriska armén. De har tagit av sig en del av sin rustning och Satan har skjutit in sina giftiga pilar. De har stärkt upprorsledarnas händer och försvagat sig själva och fått Satan och hans djävulska klan att höja sina huvuden i triumf och jubla över den seger de har låtit honom få. O, vilken brist på visdom! Vilken blindhet! Vilken dåraktig strategi, att exponera sina svagaste punkter för sina värsta fiender! (380) Så olikt den väg som Luther valde! Han var villig att offra sitt liv, om det var nödvändigt, men sanningen, aldrig. Hans ord är: ”Låt oss bara se till att inte evangeliet utsätts för de ogudaktigas förolämpningar. Låt oss utgjuta vårt blod för att försvara det, hellre än att låta dem triumfera. Vem kan säga om mitt liv eller min död kommer att bidra mest till mina bröders frälsning?” rätt

(380)Gud är inte beroende av någon människa för att hans verk ska gå framåt. Han reser upp och utrustar människor till att föra ut budskapet till världen. Han kan göra sin kraft fullkomlig i mänsklig svaghet. Kraften kommer från Gud. Kvicktänkt tal, vältalighet och stora talanger kommer inte att omvända en enda själ. Ansträngningarna i talarstolen kan väcka människor, de tydliga argumenten kan vara övertygande, men det är Gud som ger växten. Gudfruktiga män, trofasta och heliga män, som i sina vardagsliv lever upp till det som de förkunnar, kommer att ha ett frälsande inflytande. En kraftfull predikan som framförs från talarstolen kan påverka människors sinnen, men en liten oklokhet från pastorns sida utanför talarstolen, brist på allvar när han talar eller brist på sann gudsfruktan, kommer att motverka hans inflytande och ta bort det goda intryck som han har gett. De nyomvända kommer att bli hans. I många fall kommer de inte att försöka nå högre än sin predikant. Det kommer inte att ske någon grundlig förändring av hjärtat hos dem. De är inte omvända till Gud. Det arbete som gjorts är ytligt, och deras inflytande kommer att vara till skada för dem som verkligen söker Herren. rätt

(380)En pastors framgång beror till stor del på hur han beter sig utanför talarstolen. När han slutar predika och lämnar talarstolen, är hans arbete inte färdigt. Det har bara börjat. Sedan måste han leva upp till det som han har förkunnat. Han bör inte handla tanklöst, utan vaka över sig själv, så att inte något av det han gör eller säger kan utnyttjas av fienden, och Kristi verk utsättas för vanära. Pastorer kan inte vara nog försiktiga, särskilt inför de unga. De bör aldrig tala lättsinnigt, spexa eller skämta, (381) utan de bör komma ihåg att de är i Kristi ställe och att de genom sitt föredöme måste illustrera Kristi liv. ”För vi är Guds medarbetare.” ”Som hans medarbetare förmanar vi också er att ni inte så tar emot Guds nåd att den blir till ingen nytta.” rätt

(381)Jag blev visad att unga pastorers användbarhet, oavsett om de är gifta eller ogifta, ofta förstörs av den tillgivenhet som unga kvinnor visar dem. Dessa unga kvinnor inser inte att andra håller ögonen på dem, och att det sätt som de agerar på kan bidra till att allvarligt skada den pastors inflytande som de ägnar så stor uppmärksamhet. Om de noga höll sig inom ramarna för vad som är lämpligt, skulle det vara mycket bättre för dem och mycket bättre för deras pastor. Det försätter honom i en besvärlig situation och får andra att se på honom i fel ljus. Men jag såg att ansvaret för problemet vilar på pastorerna själva. De borde visa sin motvilja mot detta och om de uppträder så som Gud vill kommer de inte att besväras längre. De borde undvika allt som kan framstå som ont, och när unga kvinnor är mycket sällskapliga är det deras plikt att låta dem få veta att det inte är välkommet. De måste avvisa denna framfusighet även om de uppfattas som oartiga. Sådant borde tillrättavisas för att undvika att Guds verk blir vanärat. Unga kvinnor som har blivit omvända till sanningen och till Gud, kommer att lyssna till tillrättavisningen och ändra sig. rätt

(381)Pastorer borde följa upp sitt offentliga arbete med privata ansträngningar, och arbeta personligt för människor så fort det ges tillfälle, genom att samtala med dem framför brasan och vädja till människor att söka efter det som ger dem frid. Vårt arbete här ska snart avslutas och var och en kommer att få sin lön i förhållande till sin insats. Jag blev visad de heligas lön, det eviga arvet, och jag såg att de som har uthärdat mest för sanningens skull inte kommer att tycka att de har haft det svårt, utan kommer att betrakta himlen som billig nog.

nästa kapitel