Vandra i ljuset

(405)Jag blev visad att Guds folk lever för mycket som i ett töcken. Det är inte hans vilja att de ska leva i otro. Jesus är ljuset och i honom finns inget mörker alls. Hans barn (406) är ljusets barn. De är pånyttfödda till hans avbild och har kallats ut från mörkret till hans underbara ljus. Han är världens ljus, och det är också de som följer honom. De ska inte vandra i mörker utan ska ha livets ljus. Ju noggrannare Guds folk strävar efter att ta efter Kristus, desto ihärdigare kommer de att förföljas av fienden. Men deras närhet till Kristus ger dem styrka att motstå vår ondskefulla fiendens ansträngningar att dra dem bort från Kristus. rätt

(406)Jag blev visad att vi jämför oss själva alltför mycket med varandra och tar ofullkomliga människor som föredömen, när vi har en osviklig och fullkomlig förebild. Vi borde inte mäta oss själva med världen, eller efter människors åsikter eller vad vi var innan vi tog emot sanningen. Vår nuvarande tro och ställning i världen, måste jämföras med vad den skulle ha varit om vår inriktning ständigt hade varit framåt och uppåt, sedan vi bekände oss vara Jesu Kristi efterföljare. Det är den enda säkra jämförelsen vi kan göra. Vid alla andra jämförelser kommer vi att bedra oss själva. Om Guds folks moraliska karaktär och andliga tillstånd inte motsvarar de välsignelser, förmåner och ljus som de har fått, blir de vägda på vågen och änglarna rapporterar: ”För lätta”. rätt

(406)Somliga verkar inte inse sitt sanna tillstånd. De ser sanningen, men uppfattar varken dess betydelse eller dess krav. De hör sanningen men förstår den inte helt, eftersom de inte anpassar sina liv efter den och därför inte blir helgade genom att lyda den. Ändå vilar de lika obekymrade och nöjda som om eldstoden om natten och molnstoden om dagen gick framför dem, som bevis på Guds godkännande. De utger sig för att känna Gud, men förnekar honom genom sina gärningar. De räknar sig själva som hans utvalda, speciella folk, och ändå visar sig hans närvaro och kraft att frälsa till det yttersta, sällan bland dem. Vilket stort mörker sådana människor lever i, ändå vet de inte om det! Ljuset lyser, men (407) de begriper det inte. Ingen större förvillelse kan drabba människor, än den som får dem att tro att de är på rätt väg, och att Gud godtar deras gärningar, när de syndar mot honom. De förväxlar ett sken av gudsfruktan med dess ande och kraft. De tror att de är rika och inte behöver något, när de är fattiga, eländiga, blinda och nakna, och i behov av allt. rätt

(407)Det finns de som bekänner sig vara Kristi efterföljare, men som ändå inte gör några ansträngningar när det gäller andliga ting. I vilket världsligt företag som helst anstränger de sig och är ambitiösa för att nå sitt syfte och komma fram till det önskade resultatet. Men när det gäller satsningen på att vinna det eviga livet, där allt står på spel och där deras eviga lycka beror på att de lyckas, beter de sig lika likgiltigt som om de inte hade något moraliskt ansvar. De beter sig som om någon annan levde deras liv åt dem och de inte behövde göra något annat än att vänta på resultatet. Oh, vilken dårskap! Vilket vansinne!! Om alla bara ville visa lika stor ambition, iver och målmedvetenhet för att vinna det eviga livet, som de gör när det gäller deras världsliga sysselsättningar, skulle de bli framgångsrika segrare. Jag såg att alla måste skaffa sig en egen erfarenhet. Var och en måste spela sin roll i livets spel, väl och troget. Satan väntar på ett tillfälle att ta ifrån oss Guds dyrbara nådegåvor när vi inte är på vår vakt, och vi kommer att få kämpa en hård kamp mot mörkrets makter för att behålla dem, eller för att vinna tillbaka en himmelsk nådegåva om vi förlorar den genom ovaksamhet. rätt

(407)Det visades mig att det är en kristens förmån att få kraft från Gud för att kunna behålla varje dyrbar gåva. Himlen kommer att lyssna till ivrig och målinriktad bön. När Kristi tjänare tar trons sköld som skydd och använder Andens svärd för att strida, då ser man faran i fiendens läger, och något måste göras. Enbart förföljelse och smädelse väntar dem som drivs av kraft från höjden som de utrustats med. När sanningen i sin enkelhet och kraft råder bland troende och tas i bruk för att (408) motverka världens anda, kommer det att bli tydligt att det inte finns något som förenar Kristus och Beliar. Kristi lärjungar måste vara levande exempel på sin Mästares liv och anda. rätt

(408)Både unga och äldre har en kamp, ett krig framför sig. De borde inte sova ett enda ögonblick. En ondskefull fiende är ständigt beredd att leda dem vilse och övervinna dem. De som tror på sanningen för vår tid måste vara lika vaksamma som deras fiende, och visa förstånd när det gäller att stå emot Satan. Kommer de att göra det? Kommer de att vara uthålliga i denna strid? Kommer de att vara noga med att lämna all orättfärdighet? Kristus förnekas på många sätt. Vi kan förneka honom genom att tala i strid med sanningen, genom att tala illa om andra, genom att tala dåraktigt eller spexa, eller genom att uttrycka oss på ett slött sätt. På så sätt visar vi brist på klarsyn och vishet. Vi gör oss själva svaga. Våra ansträngningar för att stå emot vår store fiende är klena, och vi blir besegrade. "Det hjärtat är fullt av, det talar munnen" och genom att inte vara på vår vakt bekänner vi att Kristus inte bor i oss. De som tvekar att helt överlåta sig till Gud lyckas dåligt med att följa Kristus. De följer honom på så stort avstånd, att hälften av tiden vet de inte riktigt om de följer i hans fotspår eller i den store fiendens fotspår. Varför är vi så långsamma med att ge upp vårt intresse för det som tillhör denna värld och att ta emot Kristus som vår enda arvedel? Varför skulle vi vilja fortsätta vara vänner med vår Herres fiender, och följa deras vanor och ledas av deras åsikter? Vi måste fullständigt och utan reservationer överlåta oss åt Gud, överge och vända oss bort från kärleken till världen och jordiska ting. Annars kan vi inte vara Kristi lärjungar. rätt

(408)Kristi liv och anda är upphöjdhetens och fullkomlighetens enda måttstocken, och vår enda trygghet är att följa hans exempel. Om vi gör det kommer han att vägleda oss med sina råd och sedan ta emot oss i sin härlighet. Vi måste allvarligt sträva och vara villiga att lida mycket för att vandra i vår Återlösares fotspår. Gud är villig att verka för oss, att ge oss av sin frimodiga Ande, om vi vill kämpa för att få den och tro för att få den. Sedan kan vi vandra i ljuset så som han är i ljuset. Vi kan hämta styrka från hans kärlek och dricka av hans rika fullkomlighet.

nästa kapitel