En syn om den nya jorden

(67)Med Jesus i spetsen kom vi alla ner från staden till denna jord, på ett stort och mäktigt berg, som inte kunde bära Jesus. Det rämnade och där blev en stor slätt. Då såg vi upp och fick syn på den stora staden med tolv grundstenar och tolv portar, tre på varje sida och en ängel vid varje port. Vi utropade allesammans: ”Staden, den stora staden, den kommer, den kommer ner från Gud, från himlen.” Den kom ner och landade sig där vi stod. Då började vi se på de underbara ting som fanns utanför staden. Där såg jag de allra vackraste hus som såg ut att vara gjorda av silver, burna av fyra pelare besatta med pärlor. Husen var mycket vackra att se på och de skulle bebos av de heliga. Det fanns en hylla inne i dem. Jag såg många av de heliga gå in i husen, ta av sig sina glittrande kronor och ställa dem på hyllan för att sedan gå ut på fälten vid husen och göra någonting med jorden, inte som vi måste arbeta med jorden här, nej inte alls. Ett härligt ljus strålade omkring deras huvuden och de lovprisade Gud hela tiden. rätt

(67)Och jag såg ett annat fält, fullt av alla slags blommor, och när jag plockade dem utropade jag: ”De kommer aldrig att vissna.” Därefter såg jag ett fält med högt gräs, mycket vackert att se på. Det var frodigt grönt och skimrade i silver och guld, när det stolt vajade till kung Jesus ära. Sedan gick vi ut på ett fält fullt av olika sorters djur: lejon, lamm, leoparder och vargar, alla tillsammans i fullkomlig harmoni. Vi gick rätt in ibland dem och de följde fridfullt efter oss. Sedan gick vi in i en skog, inte lik de mörka skogarna som vi har här, nej, nej. Den var ljus och helt underbar. Trädens grenar vajade fram och tillbaka och vi utropade allesammans: ”Vi kommer att vara trygga i vildmarken och sova i skogarna”. Vi gick igenom skogarna, för vi var på väg till Sions berg. rätt

(68)När vi fortsatte framåt mötte vi en grupp som också betraktade det underbara på denna plats. Jag lade märke till en röd bård på deras kläder. Deras kronor strålade och deras dräkter var rent vita. När vi hälsade på dem frågade jag Jesus vilka de var. Han sa att de var martyrer som hade (69) blivit dödade för hans skull. Tillsammans med dem fanns en oräknelig skara av små barn. De hade också en röd fåll på sina dräkter. Sions berg låg alldeles framför oss och på berget fanns ett härligt tempel och runt det fanns sju andra berg där det växte rosor och liljor. Och jag såg de små klättra, eller om de hellre ville, använda sina små vingar och flyga till bergets topp, och plocka blommorna som aldrig skulle vissna. Det växte alla sorters träd runt templet för att försköna platsen. Där fanns buxbom, pinje, tall, olivträd, myrten, granatäpple och fikonträd med grenarna dignande av mogna fikon. Dessa träd gjorde platsen mycket vacker. Då vi skulle gå in i templet höjde Jesus sin ljuvliga röst och sa: ”Bara de 144.000 går in här” och vi ropade: ”Halleluja”. rätt

(68)Detta tempel bars upp av sju pelare, alla av genomskinligt guld och besatta med de vackraste pärlor. De underbara ting jag såg där kan jag inte beskriva. O, om jag kunde tala Kanans språk, då skulle jag kunna berätta lite om härligheten i den bättre världen. Jag såg stentavlor där som hade namnen på de 144.000 ingraverade med guldbokstäver. rätt

(69)Då vi hade betraktat templets skönhet gick vi ut, och Jesus lämnade oss och återvände till staden. Snart hörde vi hans vackra röst igen, som sa: ”Kom mitt folk, ni har kommit ur stor nöd, gjort min vilja och lidit för mig. Kom in till måltiden för jag vill fästa upp mina kläder och servera er.” Vi ropade: ”Halleluja, vilken ära” och gick in i staden. Här såg jag ett bord av rent silver. Det var många kilometer långt men ändå kunde vi överblicka det. Jag såg frukten från livets träd, mannat, mandel, fikon, granatäpplen, druvor och många andra slags frukter. Jag bad Jesus att få äta av frukten. Han sa: ”Inte nu. De som äter av frukten i detta land återvänder inte mer till jorden. Men om du är trofast kommer du snart både att få äta av frukten från livets träd och dricka av vattnet från källan. ”Och” sa han, ”du måste tillbaka (70) till jorden igen, och berätta för andra vad jag har visat för dig.” Sedan bar en ängel mig varsamt ner till denna mörka värld. Ibland tänker jag att jag inte kan stanna här längre. Allt på jorden ser så dystert ut. Jag känner mig mycket ensam här, för jag har sett ett bättre land. O, om jag hade vingar som en duva, då skulle jag flyga iväg och finna ro. rätt

(69)Broder Hyde, som var närvarande under denna syn, skrev följande verser som har spritts i religiösa tidningar och kommit med i åtskilliga psalmböcker. De som har publicerat, läst och sjungit dem har inte tänkt på att de kom från en flickas syn, en flicka som blev förföljd för sitt enkla vittnesbörds skull. rätt

(69)Vi har hört om det ljusa, heliga land;
Vi har hört och är innerligt glada.
Vi är ensamma pilgrimer här,
trötta, slitna och sorgsna.
De säger att heliga har en boning där;
de och ej längre hemlösa är.
Vi vet att det härliga landet är skönt,
där livets rena flod rinner.
De säger att gröna fält vajar där,
som aldrig av mjöldagg förstörs.
Och vildmarken blommar skönt,
och Sarons rosor frodas.
Där finns vackra fåglar på gröna grenar,
vars sång är munter och ljuv.
Deras drillar flödar alltid på nytt,
som svar på änglarnas harpor.
Vi har hört om palmer, dräkter och kronor,
och silvriga band i vitt,
om den sköna staden med pärleportar,
så flödande av ljus.
Vi har hört om änglarna där, och de heliga,
med sina harpor av guld, hur de sjunger,
om berget med det bördiga livets träd,
om löven som hälsa ger.
Kungen i det landet är skön,
han är platsens glädje och ljus.
(71)Vi ska se honom i hans skönhet där,
och värmas av hans leende.
Vi är där, vi är där om ett litet tag,
vi förenas med de rena och välsignade.
Vi får palmen, dräkten och kronan,
och vila för evigt där.

nästa kapitel