Rikedomens bedräglighet

(536)Somliga som bekänner sig tro på sanningen har dåligt omdöme och värdesätter inte moralisk styrka. Personer som skryter mycket om sin trofasthet mot Guds verk och talar som om de tror att de känner till allt som är värt att veta, är inte ödmjuka i hjärtat. De kan ha pengar och egendom, och det räcker för att ge dem inflytande över somliga, men det kommer inte att ge dem några förmåner alls hos Gud. Pengar är makt och utövar ett mäktigt inflytande. En utmärkt karaktär och moralisk styrka förbises ofta hos en fattig man. Men vad bryr sig Gud om pengar och ägodelar? Boskapen på de tusen kullarna tillhör honom. Världen och allt som finns i den tillhör Honom. Jordens invånare är som gräshoppor inför honom. Människor och ägodelar är bara som ett dammkorn på vågen. Han gör inte skillnad på människor. rätt

(536)Rika människor ser ofta på sina rikedomar och säger: Genom mitt förstånd har jag skaffat mig denna rikedom. Men vem gav dem kraft att bli rika? Gud har gett den förmåga de har, men i stället för att ge honom äran tar de den själva. Han kommer att testa och pröva dem och ta bort deras ära. Han kommer att ta bort deras kraft och skingra deras ägodelar. I stället för välsignelse kommer de att uppleva förbannelse. En felaktig handling eller förtryck, en avvikelse från den rätta vägen, borde inte tolereras mer (537) hos en människa med ägodelar än hos en som inte har några. Alla rikedomar som de allra rikaste någonsin har ägt, räcker inte för att täcka över den minsta synd inför Gud. De kommer inte att godtas som lösensumma för överträdelser. Bara ånger, sann ödmjukhet, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande kommer att godtas av Gud. Och ingen människa kan ha en sann ödmjukhet inför Gud om inte denna anda visas inför andra. Gud accepterar inget mindre än att man ångrar, bekänner och överger sina synder. rätt

(537)Många förmögna människor har fått sina rikedomar genom hårda affärsuppgörelser, genom att skaffa sig själva fördelar på bekostnad av sina fattigare medmänniskor eller sina trosbröder. Just dessa män är stolta över hur listiga och skarpsinniga de är i sina affärsuppgörelser. Men Guds förbannelse kommer att vila över varje dollar som man tjänat på detta sätt och över den avkastning de får av dessa pengar. När dessa saker visades för mig kunde jag se kraften i vår Frälsares ord: ”Det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike.” De som har förmågan att förvärva ägodelar behöver hela tiden vara på sin vakt, så de inte förvandlar sin längtan efter att tjäna pengar till något dåligt och inte fortsätter att vara helt ärliga. På det sättet kommer många att falla för frestelsen att gå för långt, att ta mer betalt för saker än vad de är värda och offra sina generösa, välvilliga och ädla principer för usel vinnings skull. rätt

(537)Jag blev visad att många som bekänner sig vara sabbatshållare älskar världen och det som är i den så mycket, att de har blivit fördärvade av dess anda och påverkan. Det gudomliga har försvunnit från deras karaktär och det sataniska har smugit sig in och förvandlat dem så att de tjänar Satans syften och blir orättfärdighetens redskap. Som kontrast till dessa män blev jag visad de flitiga, ärliga och fattiga människor som är beredda att hjälpa dem som behöver hjälp och som hellre låter sig utnyttjas av sina rika bröder än att visa en så girig och lysten ande som de gör. (538) De är människor som värdesätter ett rent samvete och det som är rätt mer än rikedomar, även när det gäller småsaker. De är så beredda att hjälpa andra, så villiga att göra allt gott de kan, att de inte samlar på dig några rikedomar. Deras jordiska ägodelar växer inte. Om det finns något behjärtansvärt ändamål som behöver pengar eller arbete, är dessa de första som är intresserade och agerar. Ofta gör de långt mer än vad de egentligen förmår, och avstår därför själva från något bra som de behöver, för att kunna genomföra sina goda avsikter. rätt

(538)Eftersom dessa människor inte har några stora jordiska rikedomar att skryta med, betraktas de kanske som om de saknar förmåga, omdöme och klokhet. De kanske inte räknas som särskilt värdefulla och deras inflytande kanske inte uppskattas av människor. Men hur ser Gud på dessa fattiga kloka människor? I hans ögon är de dyrbara och även om deras rikedomar på jorden inte växer, samlar de oförgängliga rikedomar i himlen åt sig själva. När de gör det visar de en klokhet som är lika överlägsen den som kunniga, beräknande, giriga bekännande kristna har, som det gudomliga och gudalika är överlägset det jordiska, köttsliga och sataniska. Det är den moraliska styrkan som Gud sätter värde på. En kristen karaktär som är obefläckad av snikenhet och som är stilla, tålmodig och ödmjuk, är mer dyrbar i hans ögon än det finaste guld, till och med finare än guld från Ofir. rätt

(538)Rika människor kommer att prövas hårdare än de någonsin har prövats hittills. Om de klarar provet och övervinner sina karaktärsfel och som Kristi trofasta förvaltare ger Gud det som är hans, kommer det att sägas om dem: ”Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje.” rätt

(538)Jag blev sedan hänvisad till liknelsen om den ohederliga förvaltaren: ”Skaffa er vänner genom den orättfärdige mammon, för att de ska ta emot er i de eviga boningarna när ni slutar. Den som är trogen (539) i det minsta, är också trogen i stort, och den som är ohederlig i det minsta, är också ohederlig i stort. Har ni nu inte varit trogna med den orättfärdige mammon, vem vill då anförtro er med det sanna? Och om ni inte har varit trogna i det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som är ert?” rätt

(539)Om människor inte ger tillbaka till Gud det som han har lånat ut till dem för att användas till hans ära, och på så sätt rövar från honom, kommer de att misslyckas fullständigt. Han har lånat ut tillgångar till dem som de kan föröka genom att inte missa något tillfälle att göra gott, och på så sätt kan de hela tiden samla sig skatter i himlen. Om de däremot, som mannen som hade en talent gjorde, gömmer den eftersom de är rädda att Gud ska få den vinst som deras talent ger, kommer de inte bara att gå miste om räntan som till sist ges som lön till den trogne förvaltaren, utan också det kapital som Gud gav dem att arbeta med. Eftersom de har rövat från Gud kommer de inte att ha samlat en skatt i himlen, och de förlorar sina jordiska rikedomar också. De har ingen boning på jorden och ingen Vän i himlen, som tar emot dem i de rättfärdigas eviga boning. rätt

(539)Kristus förklarar: ” Ingen kan tjäna två herrar. För antingen ska han hata den ene och älska den andre, eller så ska han hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” - ni kan inte samtidigt tjäna Gud och er förmögenhet. ”Allt detta hörde också fariséerna, som älskade pengar, och de skrattade åt honom.” Lägg märke till Kristi ord till dem: ” Ni är de som gör er själva rättfärdiga inför människor. Men Gud känner era hjärtan, för det som prisas högt bland människor [vilket är rikedomar som man skaffat sig genom förtryck, genom bedrägeri, genom att ta för mycket betalt, genom lurendrejeri eller på något annat ohederligt sätt] är avskyvärt inför Gud.” Sedan presenterar Kristus de två karaktärerna, den rika mannen som var klädd i purpurfärgat fint linne och som levde i överdåd varje dag, och Lasarus som levde i yttersta fattigdom och såg avskyvärd ut och som bad om några brödsmulor som den rike mannen kastade bort. Vår Frälsare visar hur han värderar de två. Trots att Lasarus (540) var i ett så eländigt och uselt tillstånd hade han sann tro, verklig moralisk styrka som Gud såg och som han ansåg så värdefull att han tog denne stackars föraktade lidande man och satte honom på den mest upphöjda platsen, medan den rika mannen som var ärad och som älskade att leva ett bekymmerslöst liv, blev utkastad från Guds närhet och störtades i obeskrivlig olycka och elände. Gud satt inte värde på denne rika mans förmögenhet, eftersom han inte hade någon sann moralisk styrka. Hans karaktär var värdelös. Hans rikedomar gav honom inte något företräde inför Gud och gav inget inflytande som kunde säkra Guds ynnest. rätt

(540)Med denna liknelse ville Kristus lära sina lärjungar att inte bedöma eller värdera människor efter deras förmögenhet eller efter den ära de fick från andra. Det var så fariséerna gjorde, som trots att de ägde både rikedomar och världslig ära var värdelösa i Guds ögon och ännu värre, de föraktades och förkastades av honom. De kastades ut från hans åsyn och ansågs vidriga, eftersom det inte fanns någon moralisk styrka eller stabilitet i dem. De var korrupta, syndiga och avskyvärda i hans ögon. Den fattiga mannen, som föraktades av sina dödliga medmänniskor och var motbjudande i deras ögon, var värdefull i Guds ögon eftersom att han ägde moralisk stabilitet och styrka, vilket gjorde honom kvalificerade att få träda in i rena, heliga änglars sällskap och bli Guds arvinge och Kristi medarvinge. rätt

(540)I Paulus uppdrag till Timoteus varnar han honom för en grupp som inte vill hålla sig till det sunda budskapet och som värdesätter rikedomar på fel sätt. Han säger: ”Om någon undervisar annorlunda och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han uppblåst av stolthet och förstår ingenting, utan har en sjuklig lust för tvistefrågor och ordstrider. Sådant leder till avund, bråk, smädelser, onda misstankar, värdelösa stridigheter mellan människor som är fördärvade i sitt sinne, och som har förlorat sanningen och menar att gudsfruktan är en vinning. Dra dig ifrån sådana. Men gudsfruktan med förnöjsamhet är en stor vinning. För vi har inte fört något med oss in i (541) världen och det är säkert att vi inte heller kan ta med oss något härifrån. Utan har vi föda och kläder, så låt oss vara nöjda med det. Men de som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i många oförnuftiga och skadliga begär, som drar människorna ner i fördärv och undergång. För penningbegäret är en rot till allt ont, vilket somliga har strävat efter och därigenom förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du, gudsman, håll dig borta från sådant och sök ivrigt efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, som du också har blivit kallad till och den goda bekännelsen har du bekänt inför många vittnen.” ”Uppmana dem som är rika i denna värld, att inte vara högfärdiga och inte sätta sitt hopp till osäkra rikedomar, utan till den levande Guden, som rikligen skänker oss allt till att njuta av, och att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig, och så samla skatter åt sig som en god grund för framtiden, så att de kan vinna det eviga livet.” rätt

(541)Paulus ville i detta brev inpränta i Timoteus att det var nödvändigt att ge en sådan undervisning som skulle kunna utplåna den villfarelse som så lätt smyger sig på de rika, att de på grund av sina rikedomar är överlägsna dem som är fattiga och att de på grund av sin förmåga att förvärva rikedom är klokare och har bättre omdöme - kort sagt, att ekonomisk framgång har med gudsfruktan att göra. Detta är en fruktansvärd villfarelse. Så få det är som lyder den uppmaning som Paulus gav Timoteus i uppdrag att framföra till de rika! Så många det är som inbillar sig att deras förmåga att samla rikedomar är gudsfruktan. Paulus förklarar, att ”gudsfruktan med förnöjsamhet är en stor vinning”. Trots att rika människor kan ägna hela sina liv åt detta enda mål, att skaffa sig rikedomar, kan de inte ta något med sig när de lämnar världen, liksom de inte kunde ta något med sig när de kom till världen. De måste dö och lämna det som har kostat dem så mycket arbete att skaffa sig. De satsade allt, sina eviga intressen, för att få dessa ägodelar och har förlorat båda världarna. rätt

(541)Paulus visar vilka risker människor tar för att bli rika. Men (542) många är fast beslutna att bli rika. Detta är deras strävan och i sin iver förbiser man de eviga aspekterna. De är förblindade av Satan och inbillar sig själva att de önskar denna vinning för goda ändamål. De tänjer sina samveten, bedrar sig själva och känner hela tiden begär efter rikedomar. Sådana människor har förirrat sig bort från tron och plågat sig själva med många bekymmer. De har offrat sina ädla och upphöjda principer och gett upp sin tro för rikedomars skull och om de inte möter besvikelser medan de försöker nå sitt mål, så blir de besvikna på den lycka som de trodde att rikedom skulle föra med sig. De är insnärjda och förvirrade på grund av sina bekymmer. De har gjort sig själva till slavar under sitt habegär och har tvingat sina familjer in i samma slaveri och den vinst de skördar är ”mycket lidande.” ”Uppmana dem som är rika i denna värld, att inte vara högfärdiga och inte sätta sitt hopp till osäkra rikedomar, utan till den levande Guden, som rikligen skänker oss allt till att njuta av.” Människor ska inte samla sina rikedomar på hög utan att få ut något gott av dem när de berövar sig själva livets bekvämligheter, och faktiskt blir slavar för att bevara eller öka sina jordiska rikedomar. rätt

(542)Aposteln Paulus visar den enda rätta användningen av rikedomar och bjuder Timoteus att uppmana de rika att göra gott, så att de blir rika på goda gärningar, generösa och villiga att dela med sig. För när de gör det lägger de en god grund för framtiden, - det vill säga tidens slut - så att de kan vinna det eviga livet. Paulus undervisning är helt i överensstämmelse med Kristi ord: ”Skaffa er vänner genom den orättfärdige mammon, för att de ska ta emot er i de eviga boningarna när ni slutar.” Gudsfruktan tillsammans med förnöjsamhet är en stor vinning. Här ligger den sanna hemligheten till lycka och en verklig framgång för kropp och själ.

nästa kapitel