Att skiljas från världen

(124)Kära bröder och systrar: Gud planerade att församlingens ljus skulle öka och bli allt klarare ända till fullkomlighetens dag. Dyrbara löften ges till Guds folk på villkor av lydnad. Om ni, liksom Kaleb och Josua, helt och fullt hade följt Herren, skulle Han ha visat Sin kraft mitt ibland er. Syndare skulle ha (125) omvänt sig och avfällingar ha vunnits tillbaka genom ert inflytande. Till och med fienderna till vår tro kunde inte annat än att medge att Gud var med er, även om de kunde göra motstånd och tala mot sanningen. rätt

(125)Många av Guds bekännande, särskilda folk är så anpassade till världen, att deras särskilda karaktär inte kan märkas utan det är svårt att se skillnaden ”mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom”. (Mal. 3:18) Gud kommer att göra stora ting för Sitt folk om de vill lämna världen och skilja sig från den. Om de ville underkasta sig Hans ledning, skulle Han göra dem till en lovsång över hela jorden. Det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar.” (Upp. 3:1) Guds änglar som tjänar dem som skall ärva frälsning känner väl till allas tillstånd och förstår exakt det mått av tro som varje individ äger. Den otro, stolthet, girighet och kärlek till världen, som har existerat i Guds bekännande folks hjärtan, har bedrövat de syndfria änglarna. När de har sett, att svåra och självsäkra synder härskar i många som bekänner sig vara efterföljare till Kristus och att Gud har blivit vanärad genom deras inkonsekventa och oärliga livsstil, har detta fått dem att gråta. De som handlar mest felaktigt, som förorsakar den största svagheten i församlingen och som fläckar ner sin heliga bekännelse, verkar emellertid inte vara oroliga eller överbevisade om skuld, utan tycks känna sig stå på höjden av sin utveckling i Herren. rätt

(125)Många tror att de befinner sig på den rätta grunden, att de har sanningen. De gläder sig över dess klarhet och skryter över kraftiga argument som bevisar det riktiga i vår ståndpunkt. Dessa räknar sig själva tillhöra Guds utvalda, särskilda folk, men har ändå ingen erfarenhet av Hans närvaro och kraft att rädda dem från att ge efter för frestelser och dårskap. Dessa bekänner sig känna Gud, men förnekar Honom ändå genom sina gärningar. Hur stort är inte deras mörker! Hos många har kärlek till världen och (126) hos andra har rikedomens bedrägeri kvävt Ordet och de har blivit ofruktbara. rätt

(126)Jag blev visad, att församlingen i ___ har tagit del av den världsliga andan och i alarmerande hög grad blivit ljum. När det görs något för att få ordning på saker och ting i församlingen och föra folket fram till den ställning som Gud vill att de skall ha, kommer en grupp att påverkas av detta arbete och vill göra allvarliga ansträngningar för att pressa sig genom mörkret fram till ljuset. Många är emellertid inte tillräckligt uthålliga i sina ansträngningar för att inse sanningens helgande inflytande på sina hjärtan och i sina liv. Världens bekymmer upptar deras sinnen i en så hög grad, att självrannsakan och bön i det fördolda försummas. Vapenrustningen har tagits av och Satan har fri tillgång till dem och lamslår deras mottaglighet och får dem att vara intet ont anande mot hans bedrägeri. rätt

(126)Somliga visar inte någon önskan om att lära känna sitt verkliga tillstånd och slippa Satans snaror. De är sjukliga och döende. Då och då värms de av elden från andra, men är ändå nästan så nedkylda av formaliteter, stolthet och världsligt inflytande, att de inte har någon känsla för sitt behov av hjälp. rätt

(126)Det finns många som lider brist på andlighet och de kristna nådegåvorna. En vikt av högtidligt ansvar borde dagligen vila över dem när de ser de vilka farofyllda tider vi lever i och de demoraliserande inflytelser som utövas runt omkring oss. Deras enda hopp om att få del av gudomlig natur är att de flyr undan det fördärv som finns i världen. Dessa bröder behöver en djup och genomgripande erfarenhet av Guds verk. Detta kan endast uppnås genom ansträngning från deras sida. Deras ställning kräver, att de skall ha allvar och oförminskad flit, så att de inte kan finnas sovande på sin post. Satan och hans änglar sover inte. rätt

(126)Kristi efterföljare bör vara rättfärdighetens redskap, arbetare, levande stenar, utsända ljus, så att de kan uppmuntra heliga änglars närvaro. De behöver (127) vara kanaler, genom vilka sanningens och rättfärdighetens ande skall strömma. Många har deltagit så mycket i världens inflytande och ande att de handlar som världen. De har sina sympatier och antipatier och urskiljer inte karaktärens förträffliga egenskaper. Deras uppförande styrs inte av kristenhetens rena principer. Därför tänker de bara på sig själva, sina nöjen och glädjeämnen, på andras bekostnad. De har inte blivit helgade genom sanningen och lägger därför inte märke till likheten mellan Kristi efterföljare världen över. De som är högst älskade av Gud är de, som är minst självsäkra och är smyckade med en saktmodig och stilla ande, de vilkas liv är rena och osjälviska och vilkas hjärtan genom Kristi andes överflödande mått, är benägna för lydnad, rättskaffenhet, renhet och sann helighet. rätt

(127)Om alla var helgade åt Gud, skulle ett dyrbart ljus lysa från dem, ett ljus som direkt skulle påverka alla som kommer i kontakt med dessa människor. Alla behöver emellertid få ett arbete utfört för sig. Somliga är långt från Gud, ombytliga och instabila som vatten. De har ingen uppfattning om uppoffring. När de har lust till någon särskild njutning eller något speciellt nöje, eller något särskilt klädesplagg, tänker de inte efter om de kan klara sig utan detta eller inte, eller om de kan neka sig själva detta nöje och frivilligt uppoffra sig för Gud. Hur många har funderat på att det krävs av dem att de gör ett offer? Även om det kanske blir mindre värt än den rike mannens offer som äger mycket, skulle ändå det som verkligen kostar självförnekelse vara ett värdefullt offer, ett offer till Gud. Det skulle vara en ljuvlig doft och stiga upp från Hans altare som väldoftande rökelse. rätt

(127)De unga har inte rätt att använda sina medel så som de själva vill, utan att ta hänsyn till Guds krav. De borde säga med David: ”… för jag vill inte offra åt HERREN, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet”. (2 Sam. 24:24) Ganska många tillgångar har använts till att göra flera kopior av deras bilder. Kunde alla räkna ut den mängd som har lagts ut (128) till konstnären för sådana saker, skulle det uppgå till en rätt stor summa. Och detta är bara ett av de sätt på vilka medel förslösas och används till självtillfredsställelse, som inte för någon nytta med sig. Genom denna utgift får de inte kläder eller mat, änkan och den faderlöse får ingen hjälp, den hungrige får inte någon mat och den nakne får inte några kläder. rätt

(128)Medan pengar läggs ut på självtillfredsställelse, ges nästan ovilligt snåla offer till Gud. Hur mycket av de ungas lön finner vägen till Guds skattkammare för att hjälpa till att främja själavinnande arbete? De ger litet varje vecka och känner att de gör mycket. De har emellertid ingen känsla av att de är Guds förvaltare över sina små tillgångar i lika hög grad som de rika är över sina större egendomar. Gud har blivit bestulen och de själva har, sedan de tagit hänsyn till sina nöjen och tillfredsställt sin aptit, gett efter utan en tanke på att Han skulle göra en noggrann undersökning av hur de har använt Hans egendom. Så länge dessa utan att tveka tillfredsställer sina påstådda behov och undanhåller Gud det offer som de borde ge, kommer Han inte att acceptera den lilla allmosa, som de lägger i Hans skattkammare, mer än Han accepterade Ananias och hans hustru Safiras, som hade för avsikt att stjäla från Gud genom sina offer. rätt

(128)I allmänhet är de unga bland oss förenade med världen. Däremot är det få som fortsätter att särskilt kämpa mot den inte fienden. Det är bara få som har en allvarlig, innerlig önskan om att lära känna och göra Guds vilja. Endast få hungrar och törstar efter rättfärdighet och få vet något om Guds Ande som en Tillrättavisare eller Tröstare. Var är missionärerna? Var är de som förnekar och uppoffrar sig själva? Var är de som bär korset? Jaget och egenkärleken har utplånat höga och ädla principer. Saker och ting av evighetsvärd har inte någon särskild vikt i deras tankar. Gud kräver, att de var för sig skall komma fram till den punkt där en fullständig överlåtelse sker. ”Ni kan inte (129) tjäna både Gud och mammon.” (Matt. 6:24) Ni kan inte tjäna självet och samtidigt vara Kristi tjänare. Ni måste dö bort från självet och dö i er kärlek till nöjen och lära er att fråga: ”Kommer Gud att vara nöjd med de saker som jag tänker använda mina medel till? Skall jag förhärliga Honom? rätt

(129 )Vi har fått uppmaningen att vare sig vi äter, dricker eller vadhelst vi gör, skall vi göra det till Guds ära. Hur många har samvetsgrant handlat utifrån rätta principer i stället för impulser och ordagrant varit lydiga denna uppmaning? Hur många av ungdomarna i . . . har gjort Gud till sin trygghet och ivrigt sökt att få veta Guds vilja för att kunna praktisera den? Det är många som är Kristi tjänare till namnet men inte är det i praktiken. Där kristna principer får härska är faran liten att begå stora fel, ty själviskhet, som alltid förblindar och bedrar, är underkuvad. Den allvarliga längtan att göra gott mot andra blir så framträdande att det själviska glöms bort. Att ha fasta kristna principer är en oskattbar rikedom. Det är det renaste, högsta och det mest upphöjda inflytande som människor kan äga. De har en förankring. Varje handling är väl genomtänkt, så att dess inflytande inte skadar eller leder bort från Kristus. Den ständiga frågan är: Herre, hur skall jag bäst tjäna Dig, och förhärliga Ditt namn på jorden? Hur skall jag styra mitt liv så att Ditt namn blir prisat på jorden? Hur kan jag leda andra att älska, tjäna och ära Dig? Låt mig endast längta efter att göra Din vilja. Låt därför min Återlösares ord och föredöme vara ljuset och kraften i mitt hjärta. Så länge jag följer och litar på Honom, kommer Han inte att lämna mig att förgås. Han kommer att bli min glädjes krona. rätt

(129)Om vi av misstag väljer människors visdom i stället för Guds, leds vi bort av deras brist på klokhet. Här är den stora faran för många i____. De har inte en egen erfarenhet. De är inte vana att själva under bön tänka igenom, med ett opåverkat och fördomsfritt (130) omdöme, de frågor och ämnen som är nya och som alltid är benägna att uppstå. De väntar och ser vad andra skall tänka. Om andra har en annan mening så är detta allt de behöver för att bli övertygade om att den fråga som är aktuell inte har något som helst värde. Även om denna grupp människor är stor, förändrar det på inget sätt det faktum att de är oerfarna och svaga i sitt omdöme, därför att de länge har gett efter för fienden. De kommer alltid att vara liksom svaga barn i det att de vandrar i andras ljus, lever på andras erfarenheter, känner som andra känner och handlar som andra handlar. De lever som om de inte hade någon egen personlighet. Deras personlighet uppgår i andras, och de är endast skuggor av dem som de tror har rätt. Om de inte blir medvetna om sin vacklande karaktär och rättar till den, kommer de att misslyckas med att få del av det eviga livet. De kommer inte att vara vuxna att bemästra de yttersta dagarnas faror. De äger ingen "styrka att stå emot den Onde, ty de vet inte att det är han som påverkar dem. Någon måste ständigt vara vid deras sida för att upplysa dem om en fiende eller en vän nalkas. De är inte andliga och därför kan de inte urskilja andliga ting. De är inte upplysta när det gäller det som har att göra med Guds rike. Varken ung eller gammal är ursäktad när de litar på att någon annan skall ha en erfarenhet i deras ställe. Ängeln sade: "Förbannad är den man, som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm. .." (Jer. 17: 5.) En ädel självtillit är nödvändig i den kristna erfarenheten och striden. rätt

(130)Män, kvinnor och ungdomar, Gud väntar att ni skall äga moraliskt mod, en fast avsikt, sinnesstyrka och uthållighet. Ni måste vara sådana att ni inte tar andras försäkran för gott, utan självständigt undersöker innan ni tar emot eller förkastar, studerar för att väga bevisen och framlägger det inför Herren i bön. "Om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given." Hör nu villkoret: "Men bed i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets (131) våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka, att hon skall få något från Herren." (Jak. 1: 5-7.) Denna bön om vishet är inte avsedd att vara en meningslös bön som är borta ur sinnet så fort som själva böneorden är sagda. Det är en bön som uttrycker ett hjärtats starka och ivriga åstundan, som kommer från en medveten brist på sådan insikt som behövs för att få veta vad som är Guds vilja. rätt

(131)Bli inte trött och vackla inte under din väntan efter det att bönen är framburen, även om svaret inte kommer omedelbart. Vackla inte. Håll fast vid löftet: "Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk." (1 Tess. 5: 24.) Var fast i din avsikt liksom den påträngande änkan som med kraft yrkade på sin sak. Är det du beder om viktigt och av stor betydelse för dig? Naturligtvis är det så! Var då inte obeslutsam, ty din tro kanske prövas. Om det du åstundar är värdefullt, är det värt en kraftig och ivrig ansträngning. Du har löftet, vaka därför och bed! Var orubblig och bönen kommer att besvaras! Är det inte Gud som har gett löftet? Om det kostar dig något att få del av det kommer du att uppskatta det så mycket mer när du får det. Det har klart omtalats för dig, att om du är obeslutsam eller obestämd skall du inte alls tänka att du skall få något från Herren. En varning ges här att inte tröttna utan att förtrösta på det givna löftet. Om du beder skall han ge dig rikligt utan att förebrå dig. rätt

(131)Det är här som många begår sitt misstag. De är osäkra om sina avsikter och deras tro sviktar. Det är orsaken till att de inte får något från Herren som är kraftens källa. Ingen behöver leva i mörker och treva sig fram likt en blind, ty Herren har försett oss med ljus om vi bara tar emot det på det sätt Han ger det, och inte väljer vår egen väg. Han fordrar att alla noggrant skall utföra varje dags plikter. I synnerhet väntar Han detta av dem som tar del i det allvarliga och viktiga förlagsarbetet, både av dem som bär större ansvar och de som har mindre. Detta kan göras endast genom att se upp till Gud som ger förmåga att troget (132) göra det som är rätt i Guds ögon. Gör allt som om du styrdes av osjälviska motiv och som om Guds ögon vore synliga för alla, när Han iakttar alla och granskar allas handlingar. rätt

(132)Den synd, som i hög grad härskar, som skiljer oss från Gud och som åstadkommer så mycken smittsam, andlig förvirring, är själviskheten. Det finns endast en väg tillbaka till Herren och det är självförnekelsens väg. Vi förmår intet i oss själva, men då Gud styrker oss, kan vi leva för att göra gott mot andra och på så sätt befria oss från själviskheten. Vi behöver inte resa till främmande länder för att visa vår önskan att överlämna allt till Gud i ett användbart och osjälviskt liv. Det borde vi göra i hemmet, i församlingen och bland dem som vi har gemenskap med, ja, även bland dem som vi gör affärer med. Just på det vanliga livets färdväg är platsen där jaget måste förnekas och hållas under kontroll. Paulus kunde säga: "Jag dör dagligen." Det är själviskhetens dagliga döende i livets små uppgifter som gör oss till segervinnare. Vi borde glömma det själviska i vår önskan att göra gott mot andra. Hos många ser man en stor brist på kärlek till andra. I stället för att troget utföra sin plikt söker många mycket hellre en behaglig tillvaro. rätt

(132)Gud lägger på alla sina efterföljare plikten att genom sitt inflytande och sina gåvor förmedla Hans välsignelse till andra och att söka Hans vishet. Detta kommer att göra det möjligt för dem att göra allt de förmår för dem som kommer inom deras inflytande, för att upphöja deras tankar och känslor. När man verkar för andra upplever man tillfredsställelse. Den inte friden blir tillräcklig belöning. När man behärskas av en hög och ädel längtan att göra något gott för andra, finner man sann lycka i ett troget utförande av livets många uppgifter. Detta för med sig mer än jordisk belöning. Ty varje trogen, osjälvisk pliktuppfyllelse lägger änglarna märke till, och den lyser i livets minnesbok. I himmelen finns ingen själviskhet, inte heller söker någon där sitt eget nöje, utan alla söker utifrån ren och verklig kärlek, (133) att göra alla himmelska varelser, som är i deras omgivning, lyckliga. Om vi önskar glädja oss över himmelens gemenskap på den nya jorden, måste vi ledas av himmelens principer redan här. rätt

(133)Varje handling i våra liv påverkar andra till det goda eller det onda. Vårt inflytande är antingen riktat uppåt eller nedåt. Det märks, om man följer det, och i större eller mindre utsträckning återges det i andras liv. Om vi genom vårt exempel hjälper andra att utveckla goda principer, ger vi dem helt enkelt kraft att göra det som är gott. De i sin tur utövar samma välsignande inflytande på andra och på så sätt kommer hundratals och tusentals att påverkas av vårt omedvetna inflytande. Om vi genom vårt livs inflytande stärker eller tvingar till aktivitet de onda krafter som behärskar de människor som omger oss, sprider vi deras 'synder och kommer att få avlägga räkenskap för det goda vi kunde ha gjort dem, men som vi inte gjorde, därför att vi inte gjorde Gud till vår styrka, vår vägvisare och vår rådgivare.

nästa kapitel