Vittnesbörd för Församlingen Band 2 kapitel 22. Från sida 150ren sida tillbaka

Prästens mod

(150)Käre bror G: Jag blev visad, att du var mycket bristfällig i dina pastorala plikter. Du saknar väsentliga kvalifikationer. Du har inte någon missionsanda. Du har inte en läggning för att offra din lättja och det bereder dig inget nöje att frälsa själar. Det finns män, kvinnor och ungdomar, som skall föras till Kristus, som skulle omfatta sanningen om de fick ljuset presenterat för sig. I din egen närhet finns det sådana som har öra till att höra. rätt

(151)Jag såg, att du försökte undervisa någon. Just när du behövde uthållighet, mod och kraft, blev du emellertid försagd, missmodig och släppte din uppgift. Du ville ha det bekvämt och bekymmerslöst och tillät ett intresse, som kunde ha ökat, att minska. Det borde ha blivit en insamling av själar, men det gyllene tillfället gick förbi för den gången, därför att du saknade kraft. Jag såg, att om du inte beslutar dig för att ta på dig hela vapenrustningen och är villig att uthärda hårdhet som en god soldat för Kristi kors och känna att du kan lägga ned din energi på och bli använd till att föra själar (151) till Kristus, borde du avsluta din anställning som präst och välja en annan uppgift. rätt

(151)Din själ är inte utvald för uppdraget. Du tar inte på dig verkets börda. Du väljer en lättare lott än den som är bestämd för en Kristi förkunnare. Han ansåg inte att Hans liv var dyrbart för Honom själv. Han tillfredsställde inte Sig själv, utan levde för andras bästa. Han tillskrev inte Sig själv något anseende utan antog en tjänares gestalt. Det räcker inte att kunna presentera argumenten för vårt synsätt för människor. En Kristi förkunnare måste ha en odödlig kärlek till själar, en självförnekande och självuppoffrande ande. Han borde vara villig att ge sitt liv om det krävs för arbetet med att frälsa sina medmänniskor, som Kristus dog för. rätt

(151)Du behöver en omvändelse till Guds verk. Du behöver vishet och gott omdöme för att komma in i arbetet och för att kunna leda det. Det arbete du utför efterfrågas inte i församlingarna. Du borde bege dig till nya platser och testa ditt arbete. Gå ut med arbetsiver för att omvända själar till sanningen. Om du känner själarnas värde, kommer den minsta antydan om godhet att glädja ditt hjärta och du kommer att kunna hålla ut i det, även om arbetet kan vara mödosamt och besvärligt. När du en gång har kämpat för sanningen, så lämna inte den platsen, om det finns den minsta antydan om något gott. Väntar du dig en skörd utan arbete? Väntar du dig att Satan utan vidare skall låta sina undersåtar gå över från sina led till Kristi led? Han kommer att göra varje ansträngning för att hålla dem bundna i mörkrets kedjor under sitt svarta baner. Kan du vänta dig att vinna seger när det gäller att vinna själar för Kristus utan allvarlig ansträngning, när du har en sådan fiende att möta och kämpa mot? rätt

(151)Du måste ha större mod, mer iver och anstränga dig mer i ditt arbete, annars måste du göra klart för dig att du inte har tagit ditt kall på allvar. En förkunnare som är lätt att göra modlös, är till skada för den sak, som han vill arbeta för. Han gör orätt mot sig själv. Alla som bekänner sig vara Kristi förkunnare bör lära sig (152) vishet genom att studera berättelsen om mannen från Nasaret och likaså Martin Luthers historia och andra reformatorers liv. Deras mödosamma arbete var svårt, men de uthärdade hårda villkor som trofasta soldater för Kristi kors. Du borde inte undvika ansvar. Du borde anspråkslöst visa dig villig att ta emot råd och få undervisning. Sedan du har fått råd från den vise, den kloke, finns det alltid en Rådgivare, vilkens vishet aldrig tar fel. Försumma inte att lägga fram din sak för Honom. Be enträget om Hans vägledning. Han har lovat, att om du saknar vishet och ber Honom om detta, kommer Han att ge generöst och utan förebråelser. Det heliga, högtidliga arbete som vi är engagerade i, kräver helhjärtade, grundligt omvända män, vilkas liv är sammanvävda med Kristi liv. De drar saft och näring från den levande vinstocken och tillväxer i Herren. Även om de inser uppdragets storhet och frestas utbrista: ”Vem räcker till för det här uppdraget?”, kommer de ändå inte att dra sig undan slit och möda, utan kommer att arbeta allvarligt och osjälviskt på att frälsa själar. Om underherdarna är trofasta i alla sina plikter, kommer de att gå in i sin Herres glädje och ha den tillfredsställelsen att se själar frälsta som blivit frälsta i himlen på grund av deras trogna ansträngningar.

------------
rätt

nästa kapitel