Vittnesbörd för Församlingen Band 2 kapitel 4. Från sida 50ren sida tillbaka

Ont tal

(50)Bror F har haft Guds verk i sitt sinne, men han har fallit djupt och har burit många bördor som han inte skulle ha burit. Därför har han lidit av dålig hälsa. Ibland har han sett saker och ting i ett starkt ljus och har varit mycket allvarlig och ivrig att förmedla samma synsätt till alla som han hade. Eftersom de var sena till att ta emot detta, är han nästan knäckt. Han föll djupt ned och riskerar att framhäva sina synpunkter alltför starkt. rätt

(50)Syster F vill vara en kristen, men hon har inte utvecklat takt och ton och sann belevenhet. Hon har ett mycket sangviniskt temperament, brinnande och självsäkert. Hon visar sin karaktärs oslipade sida och har inte visat sig göra några framsteg. Hon har styrts av impulser och handlat så som hon har känt och ibland har hennes känslor varit mycket begeistrade och starka. Hon har starka sympatier och antipatier och har låtit detta olyckliga karaktärsdrag utvecklas av sig självt, helt till skada för hennes egen andliga tillväxt och till skada för församlingen. Hon har talat för mycket och för oklokt, endast utifrån sina egna känslor. Detta har i hög grad påverkat hennes man och periodvis lett honom till att handla utifrån känslomässig iver, i situationer då det hade varit bättre för honom själv och för församlingen om han hade (51) väntat och lugnt begrundat saker och ting och noga tänkt igenom dem rätt. Ingenting uppnås genom att handla snabbt om man handlar utifrån impulser eller starka känslor. rätt

(51)Syster F handlar av impuls och finner fel och har haft för mycket att säga mot sina bröder och systrar. Detta kommer att skapa förvirring i vilken församling som helst. Om hon kunde styra sina egna tankar, skulle en stor seger vinnas. Om hon ville söka efter den himmelska prydnaden och den utsmyckning som består av en ödmjuk och lugn ande, som Gud, himlens och jordens Skapare högt värdesätter, då skulle hon bli till verklig hjälp för församlingen. Om hon ville värna om Kristi Ande och bli en person som skapar fred, skulle hennes egen själ slå ut i blom och hon skulle bli en välsignelse för församlingen vart hon än kommer. Om hon inte blir omvänd och en fullständig förändring sker i henne och om hon inte uppfostrar sig själv till att bli sen till att tala och sen till vrede och vårdar en sann kristen artighet, kommer hennes inflytande att visa sig vara skadligt och de människors lycka som är knutna till henne kommer att lida skada. Hon visar ett oberoende som är till skada för henne och som stöter bort hennes vänner. Detta oberoende har medfört många problem för henne och har sårat hennes bästa vänner. rätt

(51)Om de som äger tillgångar var sparsamma med att hjälpa hennes man och inte gynnade honom mer än världsliga i deras affärsangelägenheter, har hon märkt och gett uttryck för och väckt känslor av missnöje där det tidigare inte fanns sådana. Detta är en självisk värld när den är som bäst. Många av dem, som bekänner sig till sanningen, är inte helgade genom den och är kanske inte mer benägna att ens sänka priset en aning när de handlar med en fattig bror, än de skulle vara mot en välbeställd världsmänniska. De älskar inte sin nästa som sig själva. Det skulle behaga Gud mer om det fanns mindre själviskhet och mer osjälvisk välgörenhet. rätt

(51)När syster F har sett en självisk anda i affärsangelägenheter, har hon (52) tillåtit en större synd genom att känna och tala på det sätt som hon har gjort. Hon har gjort fel i att ha för stora förväntningar. Tungan har verkligen varit en oregerlig lem, en orättfärdig värld, som satts i brand av helvetet, otämjd och omöjlig att kuva. Syster F har haft en hämndgirig ande, som visar sig i hennes uppträdande när hon var förnärmad. Detta var helt fel. Hon hade burit på bittra känslor, som är främmande för Kristi ande. Vrede, bitterhet och all slags ovänlighet tillåts genom att tala genom att man talar mot dem som vi inte kan tåla och genom att berätta om vår nästas synder och brister. De sinnliga önskningarna tillfredsställs. rätt

(52)Syster F, om du känner sorg över att dina grannar eller vänner handlar fel till sin egen skada, om de överraskas med att handla fel, så följ Bibelns regler: ”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon.” (Matt. 18:15) När du går till honom som du menar begår fel, se då till att du talar till honom i saktmod och ödmjukhet, ty människans vrede åstadkommer inte något som är rätt inför Gud. De som begår fel kan inte återupprättas på något annat sätt än genom saktmod, mildhet och öm kärlek. Var försiktig i ditt tillvägagångssätt. Undvik att något i din blick eller dina gester, dina ord eller tonfall har en anstrykning av stolthet eller egenrättfärdighet. Var på vakt mot dig själv så att inte något ord eller någon min upphöjer dig själv eller sätter din godhet eller ditt rätta handlande i motsats till deras fel. Var på din vakt så att du inte på minsta sätt ringaktar, dominerar eller visar förakt. Undvik varje skymt av vrede, och även om du talar tydligt, så låt det inte finnas någon tillrättavisning, ingen ovettig anklagelse, inget tecken på iver utöver värmen i uppriktig kärlek. Framför allt, låt det inte finnas någon skugga av hat eller ond vilja, inget bittert eller surt uttryck. Inget annat än vänlighet och mildhet kan strömma ut från ett kärleksfullt hjärta. Ändå bör dessa dyrbara frukter inte hindra dig från att tala ytterst allvarligt och högtidligt, som om änglar hade riktat sina ögon mot dig och du arbetade och handlade med anledning av den (53) kommande domen. Tänk på att resultatet av tillrättavisningar i hög grad beror på det sätt de ges på. Försumma inte allvarlig bön så att du kan ha ett ödmjukt sinne och att Guds änglar kan gå framför dig och arbeta på de hjärtan du försöker nå och därigenom göra dem mjuka genom himmelska intryck så att dina ansträngningar kan bli till nytta. Om något gott uträttas så ge inte dig själv äran. Gud har gjort alltsammans. rätt

(53)Du har ursäktat dig för att du talat illa om din bror och syster eller granne till andra, innan du gick till honom och tog de steg som Gud utan tvivel har befallt. Du säger: ”Varför? Jag talade inte med någon förrän jag var så betryckt att jag inte kunde låta bli.” Vad är det som gör dig betryckt? Var det inte en klar försummelse av ett ”så säger Herren”? Du var skyldig till en synd därför att du inte gick och talade med syndaren enbart mellan dig och honom om hans fel. Om du inte gör detta, om du inte lyder Gud, hur skulle du annars kunna bli betryckt, om inte ditt hjärta var förhärdat, därför att du trampat Guds bud under fötterna och i ditt hjärta hatat din bror och din nästa? Och vilket sätt har du funnit att lyfta av dina bördor på? Gud tillrättavisar dig för din underlåtenhet att tala med din bror om hans fel och du ursäktar och tröstar dig själv med en synd mot din plikt genom att berätta om din brors fel till en annan person! Är detta rätt sätt att finna lindring? Genom att begå synd? rätt

(53)Alla dina ansträngningar att rädda den felande kan vara fruktlösa. De kan löna gott med ont. De kan bli mer uppretade än övertygade. Vad händer om de inte lyssnar till några goda avsikter utan fortsätter den felaktiga kurs de har slagit in på. Detta kommer ofta att hända. Ibland kommer inte den mildaste och ömmaste tillrättavisning att ha någon god effekt. I det fallet kommer den välsignelse du önskade att någon annan skulle ta emot genom att eftersträva en rättfärdig kurs, upphöra att göra ont och att lära sig att göra gott, att återvända till ditt eget bröst. (54) Om de felande håller fast vid att synda, behandla dem vänligt och lämna dem tillsammans med din himmelske Fader. Du har befriat din själ. Deras synd vilar inte längre på dig. Du är nu inte längre delaktig i deras synd, utan om de går förlorade, är deras blod på deras egna huvuden. rätt

(54)Käre vän, en fullständig förvandling måste ske i dig, annars kommer du att bli vägd på vågen och befinns vara för lätt. Församlingen i ___, i synnerhet pratsjuka kvinnor, har något att lära. ”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.” (1 Jak. 1:26) Många kommer att vägas på vågen och befinnas för lätta i denna så viktiga sak. Var är de kristna som vandrar efter denna regel? Vem vill ställa sig på Guds sida mot dem som talar ont? Vem vill behaga Gud och sätta en vakt, en ständig vakt för munnen och hålla läpparnas dörr stängd? Tala inte ett ont ord om någon människa. Lyssna inte till något ont om någon människa. Om det inte fanns någon som lyssnade, skulle det inte finnas någon som talade illa om någon. Om någon talar illa om någon i din närvaro, så stoppa honom. Vägra lyssna på honom även om hans uppträdande är aldrig så dämpat och hans tonfall milt. Han kan ge uttryck för tillgivenhet och ändå kasta fram antydningar och döma ut karaktären i mörkret. rätt

(54)Avvisa absolut att lyssna även om baktalaren beklagar sig över att han känner en börda tills han får tala. Verkligen tyngd! Av en förbannad hemlighet som skiljer goda vänner. Gå, ni som känner er tyngda, och befria er från bördorna på det sätt Gud har bestämt. Gå först och tala med din bror om hans fel - enbart mellan dig och honom. Om detta inte hjälper, så tag en eller två vänner med dig och tala med honom om det i deras närvaro. Om dessa åtgärder inte hjälper, så säg det till församlingen. Inte en enda icke-troende får ges kännedom om sakens minsta detaljer. Att säga det till församlingen är det sista steg som skall tas. Offentliggör det inte för våra trosfiender. De har ingen rättighet att få veta församlingens angelägenheter, för att inte svagheterna och felen hos Kristi efterföljare skall avslöjas. rätt

(54)Den som förbereder sig för Kristi återkomst bör (55) vara måttlig och vaka i bön, ty vår fiende, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han kan uppsluka. Honom måste vi ståndaktigt stå emot i tron. ”Ty den som älskar livet och vill se goda dagar skall avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek. Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda, söka efter frid och sträva efter den. Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det goda.” (1 Petri 3:10-12)

------------
rätt

nästa kapitel