Vittnesbörd för Församlingen Band 2 kapitel 46. Från sida 318 | ren sida tillbaka |
(318)Kära syster T: Jag har fått kännedom om dina problem och skyndar mig att skriva några få rader. Min kära syster, jag har det bästa tänkbara bevis för att Herren älskar dig. I min senaste vision fick jag se din situation bland andras. Jag såg, att du tidigare har plågats på grund av andras felaktiga uppträdande, men samvetsgrann som du är och ivrig att alltid få klarhet i vad som är rätt, var du mycket känslig och ansåg att din situation var värre än den var. rätt (318)Du har plågats ganska länge av sjukdom. Du är en nervös person, som lider av matsmältningsbesvär (dyspeptiker). Hjärnan hör nära ihop med magen och dess krafter har ofta tagits i anspråk för att hjälpa de försvagade matsmältningsorganen, så att den i sin tur blir försvagad, pressad och överfylld. I det tillståndet är ditt sinne förmörkat och uppehåller sig för det mesta vid den mörka sidan och inbillar sig, att Gud inte finner behag i dig. Du har trott, att ditt liv var meningslöst, att det har varit fyllt av fel och felaktiga handlingar. Kära syster, ditt sjukliga hälsotillstånd leder dig till denna förtvivlan och denna modlöshet. Gud har inte övergett. Hans kärlek är nu riktad mot dig. Jag såg, att du borde lita på Honom som ett barn överlämnar sig själv i sin mors armar. Gud är barmhärtig och god och full av medömkan och medkänsla. Han har inte vänt sig bort från dig. rätt (319)Du är mycket känslig. Du känner djupt och har inte haft kraft att skaka av dig bekymmer, rådvillhet och besvikelser. Jag såg, att Gud skulle vara till mycket hjälp för dig just nu om du bara ville sätta din tillit till Honom, men du gräver ned dig så djupt i dina bekymmer, att din dyrbare, kärleksfulle Frälsares armar inte når dig. ”Han, som inte skonade sin egen Son utan utlämnade Honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” (Rom. 8:32) Vilket dyrbart löfte är inte detta? Vi kan kräva mycket av vår gode himmelske Fader. Stora välsignelser har reserverats för oss. Vi måste tro på Gud, vi måste lita på Honom och därigenom förhärliga Hans namn. Om vi under tiden överväldigas av fienden, kastas vi inte bort, blir inte svikna och förkastade av Gud. Nej; Kristus kommer från Guds högra hand, Han, som också går i förbön för oss. ”… om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.” (1 Joh. 2:1) rätt (319)Jag vill gärna säga, min syster, du får inte lov att kasta bort all tillit. Du stackars, skälvande själ, vila i Guds löften. Gör du detta, kommer fiendens kedjor att brytas, hans list kommer att vara förgäves. Ta ingen hänsyn till fiendens viskningar. Gå fri, du förtryckta själ. Var vid gott mod. Säg till ditt stackars förtvivlade hjärta: ”Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” (Psalm 42:12) Jag vet att Gud älskar dig. Sätt din tillit till Honom. Tänk inte på det som för med sig sorg och plåga. Vänd dig bort från varje obehaglig tanke och tänk på den dyrbare Jesus. Dröj i dina tankar kvar vid Hans frälsande makt, Hans odödliga, oförlikneliga kärlek till dig, just dig. Om du inte kan lita på din egen tro, så lita på andras tro. Vi tror och hoppas för dig. Gud accepterar vår tro i ditt ställe. rätt (319)Du har försökt att göra det rätta och Gud hyser medömkan och medkänsla för dig. Var glad och säg farväl till mörker och tvivel. Ger du efter för detta tvivel, vanärar du Gud. I tron finns frid och glädje i den Helige Ande. Tro (320) för med sig frid. Tillit till Gud för med sig glädje. Tro, tro! Min själ säger: tro. Vila i Gud. Han kan ta vara på det som du anförtror åt Honom. Han kommer att göra dig till mer än segerherre med hjälp av Honom som har älskat dig. Måtte Herren välsigna och stärka din skälvande tro, är vår bön. Vi skickar dessa få rader till dig och tror att de måtte göra dig gott. |