Vädjan till predikanter

(334)Den 2 oktober 1868 blev jag visad det stora och högtidliga arbete som ligger framför oss med att varna världen för den kommande domen. Vårt föredöme kommer, om det stämmer överens med den sanning vi bekänner oss till, att frälsa några få och fördöma många, eftersom de lämnas utan ursäkt på den dag då allas öde kommer att avgöras. De rättfärdiga skall vara beredda för det eviga livet och syndare, som inte vill lära känna till Guds vilja och vägar, är dömda till undergång. rätt

(334)Alla som förkunnar sanningen för andra helgas inte genom den. Några har bara en svag uppfattning om verkets heliga karaktär. De försummar att lita på Gud och att få alla sina gärningar utförda i Honom. Det innersta i deras själar har inte blivit omvänt. De har inte i sitt dagliga liv erfarit gudsfruktans hemlighet. De talar om odödliga sanningar, viktiga som evigheten, (335) men är inte noggranna med och ivriga att ha dessa sanningar invävda i sina själar och att ha dem som en del av sig själva, så att de kan påverka andra genom vad de gör. De är inte så förenade med dessa principer som dessa sanningar inskärper, att det är omöjligt att skilja någon del av sanningen från dem. rätt

(335)Hjärtats och livets helgelse är det enda som är acceptabelt för Gud. Ängeln sade, då han pekade på de tjänare som inte gör det rätta: ”Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna!” (Jak. 4:8) ”… rena er, ni som bär HERRENS kärl.” (Jes. 52:11) Gud kräver att själen skall vara ren och att hon skall vara sann i sitt inte genom att hela människan förnyas till sitt sinne genom den Helige Andes påverkan. Inte alla predikanter är trogna i Guds verk. Alla har inte hela sitt hjärta med i detta. De handlar lika likgiltigt som om de hade tusentals år på sig till att arbeta för själar. De håller sig borta från svåra uppgifter och ansvar, bekymmer och försakelser. Självförnekelse, lidande och trötthet är inte behagligt eller bekvämt. Somliga tänker på hur de kan befria sig själva från tungt arbete. De tänker på sin egen bekvämlighet och hur de skall kunna tillfredsställa sig själva, sina hustrur och sina barn. Det arbete som de har att sköta har de nästan förlorat ur sikte. rätt

(335)Gud kräver själens ödmjukhet och ödmjuka bekännelser från predikanter, vilkas gärningar inte har utförts i Honom. Jag har blivit citerad av män som hade någon världslig verksamhet. De har fått klart för sig att om de skall nå sitt mål, måste de anstränga sig mycket. De offrar hemmets ro och kärlek och uthärdar umbäranden. De är ihärdiga, energiska och brinnande. Våra predikanter visar inte ens hälften så stor iver som dessa gör, som förvissar sig om jordisk framgång. De är inte lika uppmärksamma på sitt mål och inte heller lika allvarliga i sina bemödanden. De är inte lika uthålliga och inte lika villiga att förneka sig själva, som de som engagerar sig i världsliga sysselsättningar. rätt

(335)Jämför dessa två verksamheter. En är säker, evig, varaktig som Guds liv. Den andra tillhör detta livet (336) och är föränderlig och förgänglig. Om människor lyckas i sina ambitiösa strävanden, stinger det som de uppnår dem ofta som en orm och drar dem ned i fördärvet. O, varför skall det finnas en så stor motsättning i ivern hos dem som har med de världsliga angelägenheterna att göra och den andra som har med en himmelsk angelägenhet att göra? Den ene arbetar för en skatt här som är fördärvlig och upplever under sin kamp mycket lidande för sådant som ofta är en källa till mycket ont. Den andre anstränger sig för att rädda dyrbara själar, vilket himlen kommer att ge sitt bifall åt och som kommer att belönas med himmelska rikedomar. Detta medför inte någon risk, de riskerar inte att lida några förluster utan vinsterna och fördelarna är tillförlitliga och oerhört stora. rätt

(336)De som i Kristi ställe bönfaller själar om att låta sig försonas med Gud, borde genom principer och föredöme visa ett okuvligt intresse för själars frälsning. Deras allvar, uthållighet, självförnekelse och uppoffring borde överträffa deras allvar och flit som vill tillförsäkra sig jordisk vinning, lika mycket som själen är mer dyrbar än jordiskt skräp och målet är mer upphöjt än jordiska angelägenheter. Alla jordiska verksamheter är obetydliga jämfört med det själavinnande arbetet. Jordiska saker är inte varaktiga, trots att de kostar så mycket. En enda själ som blir frälst kommer att lysa i himmelriket genom hela evigheten. rätt

(336)En del predikanter sover och folket sover också, men Satan är klarvaken. Det offras endast litet för Gud eller sanningen. Predikanter måste visa ett gott föredöme. I sin tjänst bör de visa, att de sätter ett oändligt högt värde på eviga saker och att jordiska saker överhuvudtaget inte kan jämföras med dem. Det finns predikanter som förkunnar sanningen för vår tid, som måste bli omvända. Deras förståelse måste bli större, deras hjärtan måste renas, deras hängivenhet måste centreras till Gud. De borde framställa sanningen på ett sätt som kommer att väcka intellektet till att uppskatta dess överlägsenhet, renhet och helighet. För att göra detta, bör de ha mål i tankarna som (337) upphöjer och som har ett renande, upplivande och upphöjande inflytande på sinnet. De måste ha sanningens renande eld brinnande på sina hjärtans altare, som påverkar och präglar deras liv. Därefter kan de gå ut vart de vill, till dem som befinner sig i okunnighet och mörker och upplysa dem med det ljus som finns i dem och som lyser omkring dem. rätt

(337)Predikanter måste uppfyllas av samma ande som deras Mästare, då Han var på jorden. Han gick omkring och gjorde gott, välsignade andra med Sitt inflytande. Han var en man som visste vad smärta och lidande var. Predikanter bör ha en klar uppfattning om eviga ting och om vilka krav Gud ställer på dem, för de kan påverka andra och framkalla en kärlek till att tänka på himmelska ting. rätt

(337)Predikanter bör studera sin Bibel. Är de sanningar som de behandlar mäktiga? I så fall bör de försöka behandla dem skickligt. Deras tankar bör vara klara och starka och deras ande brinnande. Annars kommer de att försvaga kraften i den sanning som de behandlar. Genom att behandla sanningen på ett tamt och färglöst sätt genom att bara upprepa teorin utan att själva påverkas av den, kan de aldrig omvända människor. Även om de skulle leva lika länge som Noa, skulle deras ansträngningar förbli utan resultat. Deras kärlek till själar måste vara stark och deras iver brinnande. Ett ointressant, okänsligt sätt att framställa sannigen på kommer aldrig att väcka män och kvinnor ur deras dödsbringande sömn. De måste genom sitt sätt att vara, genom sina handlingar och ord och genom sin förkunnelse och bön visa, att de tror att Kristus står vid dörren. Män och kvinnor lever i den sista prövningens tid och är trots detta obekymrade och omtöcknade och predikanter har ingen förmåga att väcka dem, därför att de själva sover. Sovande förkunnare talar till ett sovande folk! rätt

(337)Ett stort arbete måste utföras för predikanter för att de skall kunna förkunna sanningen på ett framgångsrikt sätt. Guds ord borde studeras grundligt. All annan läsning (338) är mindre betydelsefull än denna. Ett omsorgsfullt studium av Bibeln kommer inte nödvändigtvis att utesluta all annan religiös läsning, men om inte Guds Ord studeras under bön, kommer all läsning som har en tendens till att leda tankarna bort från det att uteslutas. Om vi studerar Guds ord med intresse och ber för att förstå det, kommer nya skönheter att kunna ses på varje rad. Gud kommer att uppenbara den dyrbara sanningen så klart att sinnet kommer att få det verkligt gott. Det kommer att vara en ständigt sann njutning genom att dess tröstande och förädlande sanningar uppenbaras för oss. rätt

(338)Hembesök utgör en viktig del av predikantens tjänst. Han bör sträva efter att tala med alla medlemmar i familjen, oavsett om de bekänner sig till sanningen eller inte. Det är hans uppgift att förvissa sig om allas andliga tillstånd och han bör leva så nära Gud att han kan ge råd, förmana och tillrättavisa med omsorg och i vishet. Han bör ha Guds nåd i sitt eget hjärta och alltid ha Guds ära för ögonen. All tanklöshet och lättja är uttryckligen förbjudna i Guds ord. Hans konversation bör vara himmelsk, hans ord bör vara kryddade med nåd. Allt smicker bör läggas bort, för det är Satans verk att smickra. Stackars svaga, fallna människor tänker i allmänhet tillräckligt mycket på sig själva och behöver ingen hjälp i den riktningen. Att smickra dina predikanter är olämpligt. Det vilseleder sinnet och leder inte till saktmod och ödmjukhet. Ändå älskar män och kvinnor att få beröm och alltför ofta händer det att predikanterna tycker om det. Deras fåfänga tillfredsställs genom detta och den har visat sig vara en förbannelse för många. Tillrättavisning skall värderas högre än smicker. rätt

(338)Det är inte alla som förkunnar sanningen, som erkänner att deras vittnesbörd och föredöme är avgörande för själars öde. Om de är opålitliga i sin tjänst och blir vårdslösa i sitt arbete, kommer resultatet att bli att själar går förlorade. Om de är självuppoffrande och trofasta i det arbete som Mästaren har gett dem att utföra, kommer de att vara redskap till mångas frälsning. Somliga (339) låter bagateller skilja dem från arbetet. Dåliga vägar, regnväder eller småsaker därhemma är tillräckliga ursäkter för dem för att de skall sluta sitt arbete för själar. Och ofta görs detta vid den viktigaste tidpunkten för att verkets skall kunna utvecklas vidare. När ett intresse har väckts och folkets tankar har berörts, lämnas intresset till att dö ut, därför att predikanten väljer ett behagligare och lättare missionsfält. De som väljer att handla så, visar tydligt att de inte har tagit på sig uppdragets börda. De vill bli burna av folket. De är inte villiga att uthärda försakelser och strapatser, vilket alltid är en sann herdes lott. rätt

(339)Somliga har ingen erfarenhet av att ta itu med arbetet även om det är av livsviktig betydelse. De går inte in i det med den iver och det allvar som skulle visa att de utför ett uppdrag som måste tåla att bli prövat i domen. De arbetar för mycket i sin egen kraft. De sätter inte sin tillit till Gud och därför utmärks alla deras ansträngningar av fel och brister. De ger inte Herren någon möjlighet att göra något för dem. De vandrar inte i tro, utan i vad de ser. De vill inte gå fortare eller längre än de kan se. De verkar inte förstå att detta att våga riskera något för sin tros skull är en del av deras religiösa erfarenhet. rätt

(339)En del lämnar sitt hem för att arbeta med evangelisation, men handlar inte som om den sanning de talar om är verklighet för dem. Deras handlingar visar, att de inte själva har upplevt sanningens frälsande kraft. När de stigit ned från talarstolen, visar de att de inte bär någon börda för sanningen. De arbetar ibland till synes för att göra nytta, men oftast utan att göra nytta. Sådana känner sig ändå berättigade till den lön de får, som om de själva har förtjänat den, trots att deras brist på helgelse har kostat mer arbete, bekymmer och själskval hos de medarbetare som har burit bördan av arbetet på sig. (340) Dessa är inte några lönande arbetare. Men de vill gärna själva bära detta ansvar. rätt

(340)Ofta är det så att predikanter är benägna att göra besök enbart bland kyrkorna och använder sin tid och sina krafter på platser där deras arbete inte gagnar någon. Ofta har församlingarna gjort mer framsteg än de predikanter som arbetar i dem och skulle vara gynnade av att dessa predikanter höll sig borta från dem och gav dem tillfälle att arbeta, att bygga upp församlingarna i stället för att bara riva ner dem. Sanningens teori framställs om och om igen, men den är inte åtföljd av Guds livgivande kraft. De visar en apatisk likgiltighet. Detta smittar ifrån sig och församlingarna förlorar sitt intresse och sin börda för andras frälsning. På så sätt vaggar predikanterna genom sin förkunnelse och sitt exempel folk till sömns och till en köttslig trygghet. Om de ville lämna församlingarna, gå ut på nya marker och arbeta på att upprätta nya församlingar, skulle de förstå sin begåvning och vad det kostar att föra själar fram till att ta ställning för sanningen. Då skulle de också kunna se hur försiktiga de borde vara, så att deras föredöme och inflytande aldrig kan försvaga eller ta modet från dem, som det kostat så mycket hårt arbete under bön för att bli omvända till sanningen. ”Var och en skall pröva sina egna gärningar. Han behåller då för sig själv det som är värt att vara stolt över och jämför sig inte med andra.” rätt

(340)Församlingarna ger av sina medel för att stödja predikanterna i deras gärning. Vad kan de då göra för dessa medel? En del predikanter arbetar månad efter månad och uträttar så litet att församlingarna tappar modet. De kan inte se att något blir gjort för att omvända själar till sanningen och medlemmarna i församlingen blir inte heller mer andliga eller brinnande i sin kärlek till Gud och Hans sanning. De som har med heliga saker att göra bör ägna sig helt åt denna uppgift. De bör ha ett osjälviskt intresse för det och (341) en brinnande kärlek till förlorade själar. Om de inte har detta har de missuppfattat sin mission och bör sluta med att undervisa andra, för de gör mer skada än de överhuvudtaget kan göra gott. Ibland visar en del predikanter upp sig själva, men ger inte hjorden den föda som den håller på att gå under av brist på. rätt

(341)Det finns hos somliga en förkärlek för att dra sig undan mötsättningar. De är rädda för att komma in på nya områden på grund av det mörker och det motstånd de väntar sig att få möta. Detta är feghet. Folket måste mötes där det är. De behöver upprörande appeller och praktiska lika väl som undervisande predikningar. Regler som exemplifieras av exempel kommer att ha ett kraftigt inflytande. rätt

(341)En trofast herde kommer inte att sörja för sitt eget bästa och sin egen bekvämlighet, utan kommer att arbeta för fåren. I detta stora uppdrag kommer han att glömma bort sig själv, i sitt sökande efter det förlorade fåret kommer han inte att se sig själv som trött, kall och hungrig. Han har endast ett mål för ögonen: att frälsa det förlorade och kringvandrande fåret, oavsett hur mycket det kommer att kosta honom själv. Hans lön kommer inte att påverka honom i hans arbete. Den kommer inte heller att vända honom bort från hans uppgifter. Han har fått sitt uppdrag från himlens Majestät och han väntar sin lön först när det uppdrag han fått sig anförtrott har utförts. rätt

(341)De, som går in i läraryrket, förbereder sig för arbetet. De utbildar sig genom att gå i skola och intressera sig för studierna. De kan inte undervisa barn och unga i vetenskap om de inte är duktiga på att instruera dem. Innan de ägnar sig åt läraryrket, måste de gå igenom ett examensprov inför kompetenta personer. Det är ett viktigt arbete att ha med de ungas sinnen att göra och att på rätt sätt undervisa dem i vetenskap. Hur mycket viktigare är då inte en predikanttjänst! Trots detta går många in i detta angelägna uppdrag att intressera män och kvinnor för Kristi skola, där de skall lära sig hur de skall forma sina karaktärer för himlen. De behöver själva studera. En del som går in i predikantgärningen känner inte att de har en börda att bära för Guds verk. De har fått felaktig (342) uppfattning om en predikants kvalifikationer. De har trott att det bara krävs litet noggrant studium inom vetenskapen eller i Guds ord för att bli predikant. Somliga som undervisar om sanningen för vår tid har inte satt sig in i sina biblar. Deras bibelkunskap är så bristfällig, att det är svårt för dem att rätt citera ett skriftställe ur minnet. När de blundar för hur tafatt de beter sig och hur bortkomna de är, syndar de mot Gud. De felciterar Skriften och tillskriver Bibeln saker som inte står skrivna i den. rätt

(342)Somliga som hela sitt liv har vägletts av känslor har trott att en utbildning eller en ingående kunskap om Skriften inte spelade någon roll bara man hade Anden. Men Gud sänder aldrig Sin Ande för att sanktionera okunnighet. Personer, som inte har någon kunskap och befinner sig på en plats där det är omöjligt för dem att få det, kan Herren hysa medömkan med och välsigna, och Han gör det också, och ibland har Han godheten att fullkomna Sin kraft i deras svaghet. Han gör det emellertid till dessas uppgift att studera Hans ord. Brist på kunskap i vetenskap är ingen ursäkt för att försumma bibelstudium, för de ord som har inspirerats av Gud är så tydliga att den olärde kan förstå dem. rätt

(342)Av alla människor på jordens yta, borde de som har hand om högtidliga sanningar för dessa farofyllda tider förstå sina Biblar och sätta sig in i vår tros vittnesbörd. Om de saknar kunskap om Livets ord har de ingen rätt att åta sig att undervisa andra om Livets väg. Predikanter bör göra allt de kan ”för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.” (2 Petri 2:5- 7) Några av våra predikanter tar avgångsexamen när de knappast har lärt sig de första grunderna i Kristi lära. De som är ambassadörer för Kristus, som representerar Honom och ständigt ber själar låta sig försonas med (343) Gud, borde utbildas till att förkunna vår tro på ett förståndigt sätt och kunna ge skäl för sin tro i mildhet och gudsfruktan. Kristus säger: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” (Joh. 5:39) rätt

(343)Predikanter som lär ut impopulära sanningar kommer att bli angripna av människor som drivits av Satan och som, liksom sin mästare, med lätthet kan citera Skriften. Skall inte Guds tjänare kunna klara av att liksom Satans tjänare umgås med det inspirerade Ordet? De bör, liksom Kristus, kunna möta bibelord med bibelord. O, att de som tjänar i heliga saker måtte vakna upp och, liksom de ädla medlemmarna i församlingen i Berea, dagligen rannsaka Skrifterna. Bröder i tjänsten, jag ber er att alltid studera Skrifterna under ödmjuk bön med ett vist hjärta, så att ni kan ge en fullkomligare undervisning till andra om Livets väg. Era råd, böner och exempel måste vara en smak från liv till liv, annars är ni inte lämpliga till att visa andra Livets väg. rätt

(343)Mästaren kräver att alla Hans tjänare skall utnyttja de förmågor och talenter som Han har gett dem. Men hur mycket mer kommer Han inte att kräva av dem som bekänner sig förstå Livets väg och som tar på sig ansvaret att leda andra dit? Aposteln Paulus förmanade Timoteus: ”Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Jesus Kristus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att under visa andra.” (2 Tim. 2:1) rätt

(343)De ärofulla resultat som följer med Kristi utvalda tjänargärning var följden av att ha Herren Jesu död i sina koppar. En del av dem som vittnade om Kristus var olärda och okunniga människor, men nåd och sanning rådde i deras hjärtan, inspirerade och renade deras liv och styrde deras handlingar. De var (344) levande representanter för Kristi sinnelag och ande. De var levande kristusbrev, kända och lästa av alla människor. De var hatade och förföljda av alla som inte ville ta emot den sanning de hade förkunnat och som föraktade Kristi kors. rätt

(344)Onda människor kommer inte att motsätta sig en formell gudsfruktan och inte heller att avvisa en populär förkunnargärning som inte ger dem något kors att bära. Det naturliga hjärtat kommer inte att göra något allvarligt motstånd mot en religion som inte har något som får lagens överträdare att skälva eller lägga en kommande doms fruktansvärda realiteter på deras hjärtan och samveten. Det är Andens bevisning och Guds kraft som väcker ett motstånd och leder det naturliga hjärtat till uppror. Den sanning, som frälser själen kan inte endast komma från Gud, utan Hans Ande måste förmedla dess förbindelse till andra, annars faller den maktlös då den möter motstånd. O, att sanningen ville falla från Guds tjänares läppar med en sådan kraft att den bränner en väg till folks hjärtan! rätt

(344)Predikanter måste utrustas med krafter från höjden. När sanningen, i sin enkelhet och styrka, som den är i Jesus, sätts in mot världens anda och fördömer dess spännande nöjen och bedrägliga charm, kommer det tydligt att synas, att det inte råder någon överensstämmelse mellan Kristus och Beliar. Det naturliga hjärtat kan inte urskilja sådant som kommer från Guds Ande. En oinvigd, ohelgad predikant, som framställer sanningen utan att hans hjärta brinner för den utan i sin själ är oberörd av de sanningar han talar till andra, kommer bara att göra skada. Varje ansträngning han gör kommer bara att sänka standarden. rätt

(344)Själviska intressen måste uppslukas av en djup omsorg om andras frälsning. En del predikanter har arbetat inte för att de inte vågade göra annat, inte heller på grund av att de kände en nöd för människors frälsning, utan endast för att tjäna pengar. Ängeln sade: ”Om ändå någon av er ville stänga tempeldörrarna, så att de inte förgäves tänder upp eld på mitt altare! Jag hr inte behag till er, säger HERREN Sebaot, offergåvorna från er hand finner jag ingen glädje i.” (Malaki 1:10) rätt

(345)Det är fullständigt fel att köpa varje gärning, som utförs för Herren. Herrens skattkammare har tömts av dem som enbart har varit till skada för Guds verk. Om predikanter gav sig helt åt Guds verk och helgade alla sina krafter till att bygga upp Hans verk, skulle de inte sakna något. Vad angår världsliga saker, har de en bättre andel än deras Herre och bättre än Hans utvalda lärjungar, som Han sände ut för att frälsa förlorade människor. Vårt stora Föredöme, som var i Sin Faders härliga strålglans, blev föraktad och förkastad av människor. Förebråelser och falskhet följde Honom. Hans utvalda lärjungar var levande exempel på Din Mästares liv och Ande. De blev ärade med slag och fängelse och det blev till sist deras lott att bekräfta sin tjänst med sitt blod. rätt

(345)När predikanter är så intresserade av sitt uppdrag att de älskar det som en del av sin existens, då kan de säga: ”Vad kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8:35- 39) rätt

(345) ”Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste Herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.