Moralisk orenhet

(346)(346) Det visades för mig att vi lever mitt ibland de yttersta dagarnas faror. Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Begreppet "de flesta" syftar på Kristi bekännande efterföljare. De är påverkade av det rådande avfallet och har avfallit från Gud, men det är inte alls nödvändigt att de skall låta sig påverkas på detta sätt. Orsaken till förfallet är, att de inte är helt fria från denna laglöshet. Deras kärlek till Gud avtar och blir kallare därför att laglöshet och orättfärdighet är vitt utbredd. Detta visar att de till en viss grad är delaktiga i denna orättfärdighet, ty annars skulle den inte påverka deras kärlek till Gud och deras nit och iver för Hans verk. rätt

(346)En förskräcklig bild av förhållandet i världen har visats för mig. Omoral finns överallt, Tygellöshet är vår tids särskilda synd. Aldrig har ogudaktighetens hydra lyft sitt deformerade huvud med sådan fräckhet som nu. Folket tycks vara okänsligt och de som älskar renhet och sann godhet är nästan missmodiga på grund av syndens fräckhet, kraft och utbredning. Ogudaktigheten som vi ser finns överallt, hör inte hemma endast bland otroende och smädare. Jag skulle önska att så vore fallet, men det är inte så. Många människor som bekänner Kristus är skyldiga. Ja, till och med de som påstår sig vänta på Hans uppenbarelse är inte mer beredda för denna händelse än Satan själv. De renar sig inte från all orenhet. De har tjänat lustan så länge att det är naturligt för deras tankar att vara orena och deras fantasi fördärvad. Det är lika omöjligt att tvinga deras sinnen att röra sig kring de rena och heliga tingen, som det skulle vara att tvinga flodernas vattenmassor att rinna uppströms. rätt

(347)(347) Ungdomar och barn av båda könen hänger sig åt moralisk orenhet och praktiserar denna avskyvärda, själs- och kroppsförgörande last. Många bekännande kristna är så avtrubbade av denna ovana att deras moraliska känslighet inte kan väckas till att förstå att det är synd. Om de fortsätter med denna synd, kommer det säkra resultatet att bli fullständig ödeläggelse av både kropp och själ. Människan, den mest högtstående varelsen på jorden, formad till Guds avbild, förvandlar sig själv till ett djur! Hon gör sig själv oanständig och fördärvad. Varje kristen måste lära sig att behärska sina drifter och låta sig styras av principer. Om hon inte gör detta, är hon ovärdig att bära det kristna namnet. rätt

(347)Trots att en del har en hög bekännelse, förstår de inte det syndiga i denna självförnedring och dess säkra resultat. Sedan länge grundlagda vanor har förblindat deras uppfattning. De förstår inte det övermåttan syndiga i denna förnedrande synd, som försvagar kroppen och som skadar hjärnans nervkraft. Moraliska principer blir ytterligt svaga när de kommer i konflikt med etablerade vanor. Allvarliga budskap från himmelen kan inte göra ett kraftfullt intryck på de sinnen som inte är skyddade mot eftergifter för denna förnedrande last. Hjärnans känsliga nerver har förlorat sin friska tonus genom sjuklig retning att tillfredsställa en onaturlig längtan efter sinnliga njutningar. Hjärnans nerver som förmedlar impulser till hela systemet är de enda kanaler genom vilka himmelen kan överbringa budskap till människan och påverka hennes inte liv. Vad som än stör den elektriska aktiviteten i nervsystemet förminskar de livgivande krafternas effekt och resultatet blir att sinnets känslighet dödas. När man begrundar dessa fakta, hur viktigt är det då inte för Guds tjänare och folk, som bekänner sig höra Gud till, att de må framstå rena och obesmittade av denna själs förnedrande last! rätt

(347)Min själ har varit nedböjd av ångest, under det jag har fått se Guds folks svaga ställning. När laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Det (348) finns endast få bekännande kristna som betraktar denna sak i dess rätta ljus och som håller den rätta kontrollen över sig själva när de flestas åsikter och vanor inte längre fördömer dem. Hur få är det inte som håller tillbaka sina böjelser därför att de känner sig vara moraliskt ansvariga att göra det och därför att de fruktar Gud, och vet att Han ser allt. Människans högre förmågor är förslavade under böjelserna och drifterna. rätt

(348)En del erkänner det onda i syndiga eftergifter, men ändå ursäktar de sig själva genom att säga att de inte kan övervinna drifter. Det är ett förskräckligt medgivande för varje person som bekänner Kristi namn. Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort från orättfärdighet." (2 Tim. 2: 19.) rätt

(348)Varför finns denna svaghet? Det är därför att de djuriska böjelserna har förstärkts genom vanan tills de har vunnit herravälde över de högre krafterna. Människor brister i principer. De är andligen döende därför att de så länge har lekt med sin naturliga böjelse att deras förmåga till självkontroll verkar ha försvunnit. Deras naturs lägre drifter styr dem, och det som borde vara den härskande kraften har blivit tjänare under fördärvliga böjelser. Själen hålls i den djupaste fångenskap. Kärlek till eller eftergift för kroppens njutning har förkvävt längtan efter helighet och andlig tillväxt. rätt

(348)Min själ sörjer över de ungdomar vars karaktär skall formas i denna fördärvade tid. Jag bävar för deras föräldrar också, ty det har visats för mig, att de rent allmänt inte förstår sitt ansvar när det gäller att fostra sina barn att vandra den väg de borde vandra. Man följer i stället vanor och mode och barnen lär sig snart nog att följa dessa och därmed blir de fördärvade. Samtidigt är deras föräldrar förlamade och omedvetna om faran. Därför är mycket få ungdomar fria från fördärvliga vanor. (349) De befrias från kroppsarbete i mycket hög grad beroende på fruktan att bli överansträngda. Föräldrarna bär själva de bördor, som deras barn borde bära. rätt

(349)Överansträngning är skadligt, men resultatet av oföretagsamhet bör fruktas ännu mer. Sysslolöshet leder till eftergift för fördärvliga vanor. Sysselsättning tröttar inte en femtedel så mycket som självtillfredsställelsens ödeläggande vana. Om enkelt, välplanerat arbete tröttar era barn, då kan ni, föräldrar, vara säkra på att det finns någonting förutom deras arbete, som irriterar deras kropp och åstadkommer en känsla av ständig trötthet. Ge era barn fysiskt arbete, som tvingar deras nerver och muskler till övning. Den trötthet som åtföljer sådant arbete kommer att minska deras böjelse att ge sig in i dessa skadliga vanor. Sysslolöshet är en förbannelse. Den leder till tygellösa vanor. rätt

(349)Många fall har visats för mig, och när jag i min syn har sett deras inte liv, har min själ blivit sjuk och känt avsmak för det mänskliga hjärtats ruttenhet hos sådana som bekänner sig höra Gud till och talar om förvandling för himmelen. Jag har ofta frågat mig själv: Vem kan jag lita på? Vem är fri från missgärning? rätt

(349)Min make och jag höll vid ett tillfälle möten där man önskade våra sympatier för en broder som led av tbc. Han var blek och medtagen. Han bad Guds folk om förbön. Han berättade att hans familj var sjuk och att han hade förlorat ett barn. Han talade med rörelse om sin sorg. Han sade att han hade väntat en längre tid att få träffa broder och syster White. Han hade trott, att om de bad för honom skulle han bli frisk. Efter det att mötet hade avslutats, gjorde bröderna oss uppmärksamma på detta fall. De talade om att församlingen underhöll dem, att hans hustru var sjuk och att hans barn hade dött; Bröderna hade samlats i hans hus och förenats i bön för den lidande familjen. Vi var mycket uttröttade och hade arbetets bördor på oss under mötena, och önskade slippa denna uppgift. rätt

(349)Jag hade beslutat mig för att inte engagera mig i bön för någon såvida inte Herrens Ande skulle ge råd i saken. (350) Jag hade fått se, att det fanns så mycket orättfärdighet överallt, till och med bland bekännande sabbatsfirare, att jag inte ville förena mig i bön för några vilkas bakgrund jag inte hade någon kännedom om. Jag förklarade orsaken. Bröderna försäkrade mig att så långt som de visste, var denne en värdig broder. Jag talade några ord med den man som hade begärt våra förböner för hans tillfrisknande, men kunde inte känna mig fri. Han grät och sade att han hade väntat på att vi skulle komma och han kände sig förvissad att om vi bad för honom skulle han få hälsan tillbaka. Vi sade till honom, att vi inte kände till hans liv och att vi hellre ville att de som kände honom skulle bedja för honom. Han bad oss så enträget att vi beslöt oss för att ta hänsyn till hans situation och framställa det för Herren den kvällen, och om vägen föreföll klar, skulle vi bevilja hans önskan. rätt

(350)Den kvällen böjde vi oss i bön och framställde hans sak inför Herren. Vi bad innerligt att vi skulle få veta Guds vilja angående honom. Allt vi önskade var att Gud skulle bli förhärligad. Önskade Herren att vi skulle bedja för denne lidande man? Vi lämnade bördan åt Herren och lade oss till vila. I en dröm visades den mannens liv klart och tydligt. Hans väg visades för oss ända från barndomen, och att om vi skulle bedja till Herren skulle Han inte höra oss, ty Han hade orättfärdighet i sitt hjärta. Nästa morgon tog vi mannen avsides och talade om för honom att vi var ledsna att vi inte kunde bifalla hans önskan. Jag återgav min dröm, vilken han erkände vara sann. Han hade praktiserat självtillfredsställelse från sina pojkår och uppåt och han hade fortsatt därmed även som gift man, men han sade att han skulle försöka att bryta sig loss ifrån det. rätt

(350)Den mannen hade en sedan länge grundlagd vana som han måste övervinna. Hans moraliska principer var så svaga, att när han kom i strid med de sedan länge stadfästa eftergiftens (351) vanor så övervanns han. De lägre passionerna hade vunnit herravälde över hans högre natur. Jag frågade honom om hans inställning till hälsobudskapet. Han svarade, att han inte kunde leva efter det. Hans hustru skulle exempelvis kasta grahamsmjöl ut genom dörren om det fördes in i huset. Denna familj hade fått hjälp av församlingen. Böner hade också framburits för dem. Deras barn hade dött, hustrun var sjuk och maken och fadern ville lämna sitt fall åt oss, för att vi skulle föra honom fram inför en ren och helig Gud, för att Han skulle göra ett under och bota honom. Den moraliska känsligheten hos denne man var förlamad. rätt

(351)När de unga antar syndiga vanor, medan de ännu är formbara, kommer de aldrig att få kraft att helt och på rätt sätt utveckla fysisk, intellektuell och moralisk karaktär. Här var en man som förnedrade sig själv dagligen och ändå vågade han träda inför Guds ansikte och be Gud om ökad kraft som han så syndigt förbrukade och vilken, om den hade bifallits, skulle blivit förbränd på lustans altare. Hur långt sträcker sig Guds tålamod! Om Han skulle ... handla med människorna enligt deras fördärvade idéer, vem skulle då kunna leva i Hans åsyn? Vad skulle ha hänt om vi hade varit mindre försiktiga och burit denne mans fall inför Gud medan han ännu utövade sin synd, skulle Herren då ha lyssnat? Skulle Han ha svarat? "Ty du är icke en Gud, som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig. De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän." "Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig." (Ps. 5: 5,6; 66: 18.) rätt

(351)Detta är inte något enstaka fall. Inte ens hans äktenskapsförhållande var tillräckligt att skydda denne man från hans sedan ungdomen förvända vanor. Jag önskar att jag kunde vara övertygad om att sådana fall som det jag har berättat om är enstaka fall, men jag vet att de är vanliga. Barn till föräldrar som styrs av sådana onda böjelser får en dålig start. Vad kan man vänta av sådana barn annat än att de skall förfalla ännu djupare än föräldrarna? Vad kan väntas av den uppväxande generationen? (352) Tusenden är totalt utan principer. Just dessa är de som ger upphov till nya generationer med lika dåliga och förvända böjelser. Vilket arv! Tusentals människor släpar sig fram med sina principlösa liv, befläckar dem de umgås med, och förevigar sina förnedrande passioner genom att överföra dem till sina barn. De tar på sig ansvaret för att ge dem sin egen karaktärs prägel. rätt

(352)Jag återkommer till de kristna. Om alla som bekänner sig lyda Guds lag vore fria från överträdelse, skulle min själ känna sig befriad, men så är det inte. Det finns till och med en del, som bekänner sig helighålla alla Guds bud, som gör sig skyldiga till synden att ha sexuella förbindelser utanför äktenskapet. Vad kan jag säga för att väcka deras känslolösa sinnen? Moraliska principer blir, om de strikt genomförs, själens enda skyddsvakt. Om det någonsin funnits en tid när kosten borde vara av mycket enkelt slag, så är det nu. Köttmat skulle inte serveras åt våra barn. Dess inflytande påverkar och stärker de lägre böjelserna och har en tendens att försvaga de moraliska krafterna. Spannmålsprodukter och frukt, som bereds utan fett och i så naturligt tillstånd som möjligt, skulle vara den mat som sätts fram på deras bord, vilka bereder sig för förvandling för himmelen. Ju mindre upphetsande dieten är, desto lättare kan drifterna kontrolleras. Eftergift för smaken borde inte ske utan hänsyn till den fysiska, intellektuella och moraliska hälsan. rätt

(352)Eftergift för de lägre böjelserna kommer att leda många att stänga sina ögon för ljuset, ty de fruktar att de kommer att se synder som de inte är villiga att överge. Alla kan se om de vill. Om de väljer mörker hellre än ljus, kommer inte deras brott att bli mindre. Varför studerar inte människorna så att de blir upplysta om de ting, som på ett så avgörande sätt påverkar deras fysiska, intellektuella och moraliska styrka? Gud har gett dig en kropp att ha omsorg om och att bevara i allra bästa kondition till Hans tjänst och ära. Era kroppar ar inte era egna. "Veten I då icke, att eder kropp är (353) ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfatt av Gud, och att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp." (1 Kor. 6: 19, 20.) "Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I." (1 Kor.3.16, 17.)