Vittnesbörd 19 (1870)
- En framställning för predikanter

(498)Kära bröder: Den 25 oktober blev jag visad att inte alla som säger sig vara kallade till att lära ut sanningen är kvalificerade för detta heliga uppdrag. Några är långt från att kunna möta Guds sinnelag och vilja. Somliga tillåter sig att vara lättjefulla i världsliga saker och deras religiösa liv präglas av andlig lättja. Där det saknas ihärdig energi och jämn uthållighet i världsliga saker och affärsangelägenheter, kommer samma brist att märkas i andliga ting. rätt

(498)Somliga av er är familjeöverhuvuden och era exempel och ert inflytande formar era barns karaktärer. Ert föredöme kommer att följas av dem i högre eller mindre grad och er brist på grundlighet ger andra ett dåligt exempel. Men era brister är mer märkbara i Guds verk och tjänst. Era familjer har känt denna brist och lidit på grund av den. De har saknat många saker som flitig verksamhet och uthållighet kunde ha gett. Men denna brist har märkts och upplevts i Guds verk och tjänst i lika mycket högre grad som Hans verk har större betydelse än sådant som hör till det här livet. rätt

(498)En del predikanters inflytande är inte bra. De har inte noggrant gett akt på sina roller och därmed gett folk ett (499) föredöme när det gäller flit. De använder stunder och timmar i lättja, som aldrig kan kallas tillbaka, när de en gång har gått in i evigheten. Somliga är naturligt slöa, vilket gör det svårt för dem att uppnå framgång med vad de företar sig. Denna brist har varit sedd och känd i hela deras religiösa erfarenhet. De som handlar fel är inte de enda förlorarna. Andra får lida för deras svagheter. I denna sena tid har många en läxa att lära sig som borde ha lärts på ett mycket tidigare stadium. rätt

(499)En del studerar inte sin Bibel noggrant. De har inte lust att ägna sig åt studiet av Guds ord. Till följd av denna försummelse har de gjort stor skada i sin tjänst och har i sina prästerliga ansträngningar inte uträttat en tiondel av det som de kunde ha gjort, om de hade insett nödvändigheten av att noggrant koncentrera sig på studiet av Ordet. De kunde ha blivit så förtroliga med Skrifterna och så berikade med bibelargument, att de kunde ha mött motståndare och därigenom gett skäl för vår tro, så att sanningen kunde ha triumferat och tystat deras opposition. rätt

(499)De, som gör tjänst i Ordet måste ha en så grundlig kunskap i detta Ord som de överhuvudtaget kan skaffa sig. De måste hela tiden söka, be och lära sig, annars kommer Guds folk att gå framåt i kunskapen om Hans ord och vilja och lämna dessa bekännande lärare långt bakom sig. Vem kan undervisa människor, som har lärt sig mer än sina lärare? Alla dessa predikanters ansträngningar kommer att vara fruktlösa. Folket behöver undervisa dem mer fullkomligt i Guds Ord, innan de har förmåga att undervisa andra. rätt

(499)Somliga kunde nu ha varit noggranna tjänare om de hade använt sin tid väl och känt att de måste avlägga räkenskap inför Gud för den tid de har missbrukat. De har gjort Gud missnöjd för att de inte har varit flitiga. Självtillfredsställelse, egenkärlek och självisk maklighet har hållit (500) en del borta från det goda, hindrat dem från att uppnå kunskap i Skrifterna, så att de kan vara helt utrustade för goda gärningar. Somliga värdesätter inte tiden utan har slösat bort timmar i sängen, som kunde ha använts till bibelstudium. Det finns några få punkter som de mest har uppehållit sig vid och som de är förtrogna med så att de kan tala om dem så att de får ett gynnsamt mottagande, men med detta har de i hög grad låtit saken bero. De har inte känt sig helt tillfreds med sig själva och tidvis har de insett sina brister. Trots detta har de inte vaknat upp tillräckligt för sitt brott att försumma att bekanta sig med Guds Ord, som de bekänner sig lära ut. Människor är besvikna på grund av deras likgiltighet. De får inte den insikt som de kunde ha fått av dem och som de förväntar sig att få från Kristi tjänare. rätt

(500)Genom att stå upp tidigt och hushålla med sin tid, kan predikanter få tid att noggrant studera Skrifterna. De måste ha uthållighet och inte låta sig hindras i sin målsättning, utan flitigt använda sin tid till studium av Ordet och till sin hjälp få fram de sanningar, som andra, genom sitt mödosamma arbete, har fått fram till dem och som de genom flitiga, uthålliga försök, har förberett för deras händer. Det finns predikanter som har arbetat hårt i åratal och lärt ut sanningen till andra, medan de själva inte är förtrogna med de starka ståndpunkterna i vår ställning. Jag ber dessa att göra något åt sin lättja. Den är en ständig förbannelse för dem. Gud kräver, att de skall göra varje ögonblick produktivt med något gott för dem själva eller för andra. ”Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.” (Rom. 12:11) ”Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren”. (Ordspr. 18:9) rätt

(500)Det är viktigt, att Kristi tjänare inser att det är nödvändigt att utveckla sig själv, för att framhäva sin bekännelse och behålla en klädsam värdighet. Utan mental uppfostran kommer de med (501) säkerhet att handla fel i allt vad de företar sig. Jag har blivit visad att det finns en avgjord brist hos somliga som förkunnar Guds Ord. Gud är inte tillfreds med deras vägar och tankar. Deras slarviga sätt att citera Skriften vanärar deras bekännelse. De gör anspråk på att vara lärare i Ordet, men trots detta citerar de inte Skriften rätt. De som helt och fullt ställer sig till förfogande för att förkunna Ordet bör inte göra sig skyldiga till att inte citera texten korrekt. Gud kräver att alla Hans tjänare skall vara noggranna. rätt

(501)Kristi religion vill exemplifieras av dess innehavare genom deras liv, samtal och gärningar. De starka principerna kommer att visa sig vara ett ankare. De som är Ordets lärare borde vara goda exempel när det gäller fromhet och föredömen för hjorden. Deras exempel borde tillrättavisa lättja, sysslolöshet, brist på flit och sparsamhet. Religionens principer kräver flit, driftighet, sparsamhet och ärlighet. ”Lämna redovisning för din förvaltning”, kommer snart alla att få höra. Bröder, vilken räkenskap skulle ni kunna avlägga, om Mästaren skulle visa Sig nu? (Luk. 16:2) Ni är inte beredda. Ni skulle få göra upp räkningen tillsammans med de slöa tjänarna, lika säkert som de existerar. Dyrbara ögonblick ges alltid till er. Jag ber er enträget att ta vara på tiden. rätt

(501)Paulus förmanade Timoteus: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” ”Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.” (2 Tim. 2:15, 23- 26) rätt

(501)För att utföra det uppdrag som Gud kräver av dem, behöver predikanter utbildas för sin ställning. (502) Aposteln Paulus talar i sitt brev till kolosserna, på följande sätt om sin tjänargärning: ”Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, den hemlighet som genom tider och släktled varit dold men nu har uppenbarats för hans heliga. För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp. Honom predikar vi genom att förmana varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som kraftigt verkar i mig.” (Kol. 1:25- 29) rätt

(502)Gud kräver ingen mindre förståelse av och hängivenhet till tjänargärningen av Sina tjänare som lever så nära slutet på allting. Han kan inte acceptera Sina tjänares tjänst med mindre än att de i sina egna hjärtan förverkligar den sanningens kraft och liv som de ger till andra. Han kommer inte att acceptera något mindre än allvarlig, effektiv och ivrig tjänst av hjärtat. Vaksamhet och fruktbarhet krävs för detta stora uppdrag. Gud vill ha osjälviska tjänare, sådana som vill vara verksamma med osjälvisk välvilja och ge sitt odelade intresse till tjänsten. rätt

(502)Bröder, ni saknar hängivenhet och helgande till uppdraget. Era hjärtan är själviska. Era brister måste avhjälpas, annars kommer ni härefter att möta en ödesdiger besvikelse - ni kommer att gå miste om himlen. Gud tar inte lätt på försummelse av troget utförande av den tjänst som Han har anförtrott Sina tjänare. En varaktig kraft och en ständig tillit till Gud saknas hos många som är verksamma med att utföra uppdraget. Följden av denna brist är att de som har dessa egenskaper måste bära ett tungt ansvar, och de är tvungna till att tydligt kompensera bristerna hos dem, som skulle kunna bli dugliga tjänare, om de skulle vilja bli det. Det finns några få som arbetar (503) dag och natt. De avstår från vila och social gemenskap. Det frestar på hjärnan till det yttersta. Var och en utför två personers arbete, och sliter ner sina dyrbara liv för att utföra det arbete som andra skulle gör, men inte gör. En del är alltför lata för att göra sin del. Många predikanter beskyddar sig själva omsorgsfullt från bördor och förblir passiva och uträttar nästan ingenting. Därför uträttar de extra mycket, som ser själarnas värde, som uppskattar heligheten i uppdraget och känner att detta måste gå framåt. De sätter in extra kraftiga ansträngningar och använder sin hjärnkraft och till att hålla arbetet i gång. Om intresset för uppdraget och helgelsen till det var lika fördelade och om alla som påstår sig vara predikanter ivrigt satte in sitt intresse helt och fullt på uppdraget och inte sparade sig själva, skulle pressen på det lilla antal allvarliga, gudfruktiga tjänare, som på kort tid sliter ned sina liv, kunna lindras. Deras kraft kunde bevaras så att den, när den verkligen behövdes, skulle kunna ge dubbelt så mycket och långt större resultat än det som nu utförs under press på grund av överväldigande omsorg och ängslan. Herren är inte tillfreds med denna olikhet. rätt

(503)Många som säger sig vara kallade av Gud till att tjäna i ord och lära känner inte att de inte har rätt till att vara lärare om de inte är fullständigt utrustade genom ett allvarligt och flitigt studium av Guds ord. Somliga har försummat att skaffa sig kunskap om de enkla utbildningsgrenarna. En del kan inte ens läsa rätt, andra citerar Skrifterna fel och åter andra skadar Guds verk genom sin uppenbara brist på utrustning för det uppdrag som de försöker utföra och ger sanningen ett dåligt rykte. Dessa ser inte att det är nödvändigt att använda och utveckla sitt intellekt, och att i synnerhet vårda förfinig utan tillgjordhet, och att söka nå upp till den sanna upphöjdheten i en sann karaktär. De säkra och effektiva medlen till att uppnå detta är att överlämna sin själ till Gud. Han kommer att (504) styra intellektet och känslorna så att de kommer att koncentrera sig på det gudomliga och eviga. Då kommer de att ha energi utan att därför handla överilat. Alla sinnets krafter och hela människan kommer att upphöjas, renas och styras in i den högsta, heligaste kanalen. Från den himmelske Lärarens läppar hördes dessa ord: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd”. (Matt. 22:37) När denna underordning under Gud har skett, kommer sann ödmjukhet att pryda varje handling, samtidigt som de som på detta sätt är förenade med Gud och Hans himmelska änglar kommer att ha en passande värdighet med doft av himlen. rätt

(503)Herren kräver att Hans tjänare skall vara handlingskraftiga. Det tilltalar Honom inte att se dem likgiltiga och lata. De säger sig ha bevis för att Gud särskilt har utvalt dem till att undervisa människor om Livets väg. Trots detta är deras samtal inte fruktbara. De visar att de inte bär på tyngden av uppdraget. Deras egna själar har inte fått kraft genom de mäktiga sanningar som de förmedlar till andra. Somliga förkunnar dessa sanningar, som har så stor betydelse, på ett så likgiltigt sätt att de inte kan påverka människor. ”Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft”. (Ordspr. 9:10) Människor som Gud har kallat måste lära sig att anstränga sig, att arbeta allvarligt och med outtröttlig iver för Honom, för att dra själar ut ur elden. När predikanter märker att sanningens kraft är verksam i deras egna själar och får deras egen varelse att darra av spänning, då kommer de att ha kraft att påverka hjärtan och visa att de helt och fullt tror på de sanningar som de förkunnar för andra. De borde bevara själars värde i minnet och de oöverträffade djupen i en Frälsares förtjänster i sinnet. Detta kommer att väcka själen så att den med David kan säga: ”Mitt hjärta brann inom mig. Medan jag grubblade, brann det som en eld.” (Psalm 39:4) rätt

(504)Paulus förmanar Timoteus: ”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, (505) i kärlek, i trohet och renhet. Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer.” ”Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.” (1 Tim. 4:12- 13, 15- 16) Vilken oerhört stor betydelse är inte här förknippad med Guds tjänares liv! Hur nödvändigt är det inte att noggrant studera Hans ord, så att han själv kan helgas genom sanningen och utrustas så att han kan undervisa andra. rätt

(505)Bröder, ni har som uppgift att ge exempel på sanningen genom ert sätt att leva. Men de som tror att de har ett uppdrag att utföra genom att undervisa andra om sanningen är inte alla omvända och helgade genom sanningen. Somliga har felaktiga föreställningar om vad som utmärker en kristen och om de medel genom vilka en fast religiös erfarenhet fås. Ännu mindre förstår de vilka egenskaper Gud kräver, att Hans tjänare skall ha. Dessa människor är inte helgade. De har då och då en flyktig känsla, som ger dem intryck av att de faktiskt är Guds barn. Detta beroende av intryck är ett av Satans särskilda bedrägerier. De som tränas så gör sin religion beroende av omständigheter. Fasta principer saknas. Inga är levande kristna om de inte har dagliga erfarenheter av att Gud är verksam och dagligen praktiserar självförnekelse, bär sina kors med glädje och följer Kristus. Varje levande kristen kommer dagligen att göra framsteg i sitt gudomliga liv. När han går framåt mot fullkomlighet, erfar han en omvändelse till Gud varje dag. Denna omvändelse är inte fulländad innan han uppnår en kristen fullkomlig karaktär, en fullständig förberedelse inför den slutliga beröringen av odödlighet. rätt

(505)Gud bör vara våra tankars högsta mål. Meditation över Honom och bön till Honom lyfter själen och stimulerar våra sinnesrörelser. Försummelse av meditation och bön (506) leder med säkerhet till att ens religiösa intresse minskar. Då blir vår tanklöshet och lättja märkbar. Religion är inte enbart en sinnesstämning, känsla. Det är en princip som är invävd i alla dagliga uppgifter och alla livets angelägenheter. Inga överväganden görs, inga sysslor utförs som kommer att hindra att denna princip förverkigas. För att bevara en ren och obesmittad religion, är det nödvändigt att vara tjänare, som är uthålliga i sina ansträngningar. Vi måste själva göra något. Ingen annan kan utföra våra uppgifter. Ingen annan än vi själva kan med fruktan och bävan arbeta på vår frälsning. Detta är det uppdrag som Herren har överlåtit åt oss att utföra. rätt

(506)En del predikanter som bekänner att de är kallade av Gud har själars blod på sina kläder. De är omgivna av avfälliga och syndare och känner inget ansvar för dessa själar. De visar en likgiltighet när det gäller deras frälsning. Somliga befinner sig i ett så sömnliknande tillstånd att de inte verkar ha någon känsla för en evangelisk förkunnares uppgift. De tänker inte på att de som andliga läkare måste ha en förmåga att vägleda själar som är sjuka på grund av synd. Arbetet med att varna syndare, att gråta över dem och be tillsammans med dem, har försummats tills många själar befinner sig bortom all hjälp. Somliga är döda i sina synder och kommer i domen att stå med sina anklagelser för sin skuld ansikte mot ansikte inför dem som kunde ha frälst dem, men inte gjorde det. Opålitliga tjänare, vilket straff gäller inte er! rätt

(506)Kristi tjänare behöver en ny smörjelse, så att de tydligt kan urskilja heliga ting och ha klara uppfattningar om den heliga, oklanderliga karaktär som de själva måste forma för att vara föredömen för hjorden. Ingenting av det vi i egen kraft kan göra kommer att föra oss upp till den höga standard, där Gud kan acceptera oss som Sina representanter. Enbart en fast tillit till Gud och en stark och aktiv tro kommer att fullborda det uppdrag som Han kräver skall utföras i oss. Gud kallar på arbetare. Det är uthållighet i att göra gott (507) som kommer att forma karaktären för himlen. Vi måste enkelt, hängivet och kärleksfullt vädja till människor, att de skall förbereda sig för Guds dag. Somliga behöver mötas av en enträgen vädjan innan de ändrar sig. Låt uppdraget kännetecknas av saktmod och ödmjukhet, men ändå av ett allvar, som kommer att förmå dem att förstå, att dessa ting är en verklighet och att de måste välja mellan liv och död. Själars frälsning är inte att leka med. Guds tjänares uppträdande inför Gud bör vara seriöst och karakteriseras av enkelhet och sann artighet, men han bör ändå ge akt på sin iver i det uppdrag som Mästaren har överlämnat till honom att utföra. Bestämd uthållighet när det gäller rättskaffenhet, ett sinne som tränats till att vara disciplinerat för religiös helgelse och himmelska ting, kommer att föra med sig störst lycka. rätt

(507)Om vi gör Gud till vår tillit, står det i vår makt att styra tankarna i dessa saker. Genom fortsatt övning kommer vår tillit att stärkas när det gäller att övervinna fienderna och att underordna självet, tills en fullsändig förvandling skett och lidelserna och aptiten helt kommer att underordnas. Då kommer renhet att råda i hemmet och utanför och när vi engagerar oss i att vara verksamma för själar, kommer en kraft att vara verksam i våra ansträngningar. Den ödmjuke kristne kommer att ha heliga stunder som inte är krampaktiga, oregelbundna eller vidskepliga, utan lugna och fridfulla, djupa, pålitliga och allvarliga. Guds kärlek, utövandet av helighet, kommer att vara tilltalande när underordnandet under Gud är fullständigt. rätt

(507)Orsaken till att Kristi tjänare inte har mer större framgång i sitt uppdrag är att de inte är osjälviskt helgade till sitt uppdrag. Somligas intresse är splittrat. De är kluvna i sin inställning. Det här livets bekymmer upptar deras uppmärksamhet och de inser inte hur heligt tjänarens uppdrag är. Dessa kan klaga över mörker, stor otro, opålitlighet. Orsaken till detta är, att de inte har det rätt ställt med Gud. De ser inte betydelsen av att helga sig helt och fullt (508) till Honom. De tjänar i viss mån Gud, men i högre grad sig själva. De ber endast lite. rätt

(508)Himlens Majestät bad mycket till sin Fader under sin jordiska tjänst. Han var många gånger nedtyngd hela natten i bön. Han var ofta fylld av bekymmer när Han kände mörkrets krafter i den här världen och Han lämnade stadens jäkt och den bullriga trängseln för att söka en tillbakadragen plats och ägna Sig åt förbön. Oljeberget var den tillflyktsort som Guds Son föredrog för Sina andakter. När folkmängden hade lämnat Honom för nattens ensamhet, vilade Han ofta inte, trots att Han var trött efter dagens uppgifter. I Johannes evangelium läser vi: ”Sedan gick var och en hem still sitt, och Jesus gick ut till Oljeberget.” Jesus sov inte medan staden låg tyst och lärjungarna hade gått hem till sina hem för att få en stärkande sömn. Hans gudomliga böner steg upp till Hans Fader från Oljeberget om att Hans lärjungar måtte hållas borta från de onda påverkningar som de dagligen skulle möta i världen och att Hans egen själ skulle stärkas och få kraft till den följande dagens plikter och prövningar. Hela natten bad denne gudomlige Lärare medan Hans efterföljare sov. Nattens dagg och frost föll på Hans i bön nedböjda huvud. Han har gett Sina efterföljare ett föredöme . rätt

(508)Himlens Majestät befann Sig ofta i allvarlig bön under Sitt uppdrag. Han besökte inte alltid Oljeberget, eftersom Hans lärjungar hade lärt känna den plats Han föredrog att dra Sig tillbaka till och ofta följde med Honom. Han valde nattens stillhet, där det inte skulle finnas någon som avbröt Honom. Jesus kunde bota den sjuke och uppväcka den döde. Han var själv en källa till välsignelse och kraft. Han befallde också stormarna och de löd Honom. Han var inte befläckad av fördärv och var främmande för synd. Trots detta bad Han och gjorde det ofta under höga rop och tårar. Han bad för Sina lärjungar och för Sig själv och identifierade sig själv med våra behov, våra svagheter och våra brister (509), vilka är så vanliga hos människor. Han var i hög grad en bönens man, som inte hade vår mänskliga, fallna naturs lidelser, men kände medlidande med våra svagheter, frestad i allt som vi. Jesus stod ut med en kamp som krävde hjälp och stöd från Hans Fader. rätt

(509)Kristus är vårt föredöme. Om Kristi tjänare blir frestade och kraftigt får brottas med Satan, så var det likadant för Honom som inte kände till synd. Han vände Sig till Sin Fader i stunder, då Han plågades. Han kom till jorden så att Hans kraft skulle kunna bana en väg, på vilken vi skulle kunna finna nåd och kraft till att hjälpa i varje stund av nöd, om vi följer Hans exempel genom att be ofta och allvarligt. Om Kristi tjänare ville efterlikna detta föredöme, skulle de besjälas av Hans Ande och änglar komma att tjäna dem. rätt

(509)Änglar tjänade Kristus. Trots detta gjorde deras närvaro inte Hans liv lätt och fritt från svåra konflikter och våldsamma frestelser. Han blev frestad på alla sätt som vi frestas på, men förblev utan synd. Om tjänare får erfara prövningar, bekymmer och frestelser när de arbetar i det uppdrag som Mästaren har bestämt dem till, skulle de då bli modlösa, när de vet att det finns En som har uthärdat allt detta för dem? Borde de kasta bort all sin tillit för att de inte ser allt det som de förväntar sig av sitt arbete? Kristus arbetade med djupt allvar för Sin egen nation. Hans ansträngningar föraktades emellertid av dem som Han kom för att frälsa och de dömde Honom till döden, som kom för att ge dem liv. rätt

(509)Det finns ett tillräckligt stort antal predikanter, men en stor brist på tjänare. Tjänare, som samarbetar med Gud, har en känsla för uppdragets helighet och av de svåra strider som de måste möta för att kunna utföra det framgångsrikt. Guds medarbetare kommer inte att bli svaga och förtvivlade på grund av sitt uppdrag, oavsett hur svårt det än kan bli. I sitt brev till romarna säger Paulus: ”Då vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet (510)om Guds härlighet. Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.” (Rom. 5:1-5) ”I Honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”. (Kol. 2:3) Vi är utan ursäkt om vi inte själva utnyttjar de stora åtgärder som har vidtagits för oss, så vi inte skall behöva sakna något. Att undvika lidande, beklaga sig under svårigheter gör Guds tjänare svaga och odugliga till att ta ansvar och bära bördor. rätt

(510)Alla som står oförskräckta i stridens frontlinje måste få erfarenhet av Satans särskilda krigföring. När de märker hans angrepp, kommer de att fly till sin Borg. De känner sitt behov av särskild kraft från Gud och de tjänar i Hans kraft. Därför är det inte de som upphöjs genom de segrar de vinner, utan leder dem i tro till att stödja sig mer tryggt på Honom som har makt. Djup och innerlig tacksamhet till Gud väcks i deras hjärtan och de gläder sig åt den seger de får erfarenhet av när de pressas av fienden. Dessa villiga tjänare vinner en erfarenhet och formar en karaktär som kommer att ära Guds verk. rätt

(510)Vår tid är en tidsperiod med högtidliga privilegier och helig tillit till Guds tjänare. Om dessa tjänare troget bevarar sin tillit, kommer den trofaste tjänarens lön att vara stor när Mästaren kommer att säga: ”Lämna redovisning för din förvaltning.” Det allvarliga slitet, det osjälviska arbetet, de tåliga, de uthålliga ansträngningarna, kommer att generöst belönas. Jesus kommer att säga: Från och med nu kallar jag er inte längre tjänare, utan vänner, gäster. Mästarens gillande ges inte på grund av storslagenheten i det uppdrag de har utfört, därför att många saker har åstadkommits, utan på grund av trohet också i små och obetydliga saker. Det är inte de stora resultat som vi uppnår, utan de motiv som driver oss, som betyder något för Honom (511). Han värdesätter godhet och trofasthet mer än arbetets storslagenhet. rätt

(511)Jag har blivit visad, att många i högsta grad riskerar att misslyckas med att uppnå fullkomlig helighet genom fruktan för Herren. Predikanter riskerar att förlora sina egna själar. Somliga som har förkunnat sanningen för andra kommer själva att kastas bort därför att de inte har utvecklat en kristen karaktär. I sitt uppdrag frälser de inte själar och frälser inte ens sina egna. De ser inte betydelsen av att lära känna sig själva och ha självkontroll. De vakar inte och ber, så att de inte faller i frestelse. Om de skulle vaka, skulle de känna sina svaga punkter, där det är mest troligt att de angrips av frestelser. Under vaksamhet och bön kan deras svaga punkter bli så bevakade att de kan bli de starkaste och de kan råka i frestelse utan att övervinnas. Varje efterföljare till Kristus bör dagligen rannsaka sig själv, så att han helt kan lära känna sitt eget uppförande. Nästan alla brister när det gäller att rannsaka sig själva. Denna försummelse är direkt farlig för dem som bekänner sig vara språkrör för Gud. De har den riskfyllda ställningen att ansvarsfullt ta emot ord från Gud och ge dem vidare till Hans folk. En sådan persons dagliga uppförande har ett stort inflytande på andra. Om han har framgång i sin tjänst, vägleder han sina nyomvända till sin egen låga standard och det är sällan som de når upp till en högre norm. Deras predikants sätt att handla, hans ord, hans gester och uppträdande, hans tro och hans moral anses vara ett mönster för alla sabbatshållande adventister. Om de tar efter Hans mönster som har lärt dem sanningen, tror de att de alla lever upp till sin plikt. rätt

(511)Det är mycket i en predikants uppförande som han kan förbättra. Många ser och känner sin begränsning, men förefaller trots detta att vara likgiltiga för vilket inflytande de utövar. De är medvetna om sitt agerande när de utför det, men låter det sedan falla i (512) glömska och förändrar sig därför inte. Om predikanter noggrant ville tänka igenom varje dags handlingar och eftertänksamt se tillbaka på dem, i avsikt att lära känna sina egna vanor, skulle de få en bättre självkännedom. Genom att noggrant gå igenom alla sina dagliga omständigheter skulle de lära känna sina egna motiv och vilka principer som påverkar dem. Den dagliga tillbakablicken på våra handlingar för att se om vårt samvete godkänner eller fördömer, är nödvändig för alla som vill uppnå fullkomlighet i sin kristna karaktär. Många handlingar som uppfattas som goda gärningar, till och med välgörenhet, visar sig, om de noggrant undersöks, vara utförda utifrån felaktiga motiv. Många tar emot bifallsyttringar för goda egenskaper som de inte har. Hjärtats Rannsakare granskar motiven. De handlingar som värderas så högt av människor antecknas av Honom som handlingar som springer fram ur själviska motiv och uselt hyckleri. Varje handling i våra liv bedöms av Honom som söker nå människors hjärtan, utifrån de motiv som har gett upphov till dem, oavsett om de är utmärkta och värda beröm eller om de förtjänar kritik. rätt

(512)Även en del predikanter som försvarar Guds lag har bara en liten självkännedom. De grubblar inte över sina motiv och undersöker dem inte. De ser inte sina fel och synder, eftersom de inte uppriktigt och med allvar gör sig en bild av sina liv, sina handlingar och sin karaktär, enskilt och som helhet, och jämför dem med Guds heliga lag. Guds lags krav förstår de inte helt och de lever dagligen i överträdelserna av den lag de säger sig respektera. ”Genom lagen”, säger Paulus, ”ges insikt om synd.” ”Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.” (Rom. 3:20, 7:7) En del som arbetar i ord och lära har inte någon praktisk förståelse av Gud och dess heliga anspråk, eller om Kristi försoning. De behöver själva bli omvända innan de kan omvända syndare. rätt

(512)Den trogna spegelbild, som avslöjar bristerna i (513) karaktären, försummas. Därför finns det abnormiteter och synd. De är uppenbara för andra, även om de inte förstås av dem som gör fel. Själviskhetens förhatliga synd förekommer i hög grad, även hos somliga som bekänner sig vara helgade åt Guds verk. Om de skulle jämföra sin karaktär med Hans krav, särskilt med den höga normen, Hans heliga, rättfärdiga och goda lag, skulle de, om de var uppriktiga, ärliga sökare, kunna förvissa sig om att de är fruktansvärt otillräckliga. Somliga är emellertid inte villiga att se tillräckligt långt eller djupt nog för att se sina egna hjärtans fördärv. De lider brist i många avseenden. Trots detta förblir de av fri vilja okunniga om sin skuld och är så upptagna av sina egna intressen, att Gud inte visar någon omsorg om dem. rätt

(513)Somliga är inte naturligt hängivna och borde därför uppmuntra och vårda en vana att noggrant rannsaka sina egna liv och sina egna motiv och borde särskilt ta vara på en kärlek till religiösa andakter och tyst bön. De hörs ofta tala om tvivel och otro och dröjer kvar vid de förunderliga strider de har utkämpat mot känslor de inte kan tolka. De uppehåller sig vid det nedslående som något som i så hög grad påverkar det goda: Deras tro, hopp och mod för sanningen och den definitiva framgången för det arbete och den sak som de är engagerade i, som om det skulle ligga ett särskilt värde i att vara på de tvivlandes sida. Många gånger är det som om de verkligen njuter av att kretsa omkring den icke-troendes ställning och som om de stärkte sin otro med varje omständighet de kan få tag i, som ursäkt för sitt mörker. Till dessa vill jag säga: Ni skulle hellre genast komma ned och lämna Sions murar, tills ni blir omvända människor och goda kristna. Innan ni tar på er ansvaret som predikanter, kräver Gud att ni skall skilja er från den här världens kärlek. Lönen för dem som fortsätter vara i denna tvivlande ställning kommer att bli densamma som för ängsliga och icke-troende. rätt

(513)Men vad är orsaken till detta tvivel, detta mörker och (514) denna otro? Jag svarar: dessa människor har det inte rätt ställt med Gud. De behandlar inte sina egna själar ärligt och uppriktigt. De har försummat att vårda personlig fromhet. De har inte skiljt sig från all själviskhet och från synd och syndare. De har misslyckats med att studera Herrens självförnekande och självuppoffrande liv och har inte efterliknat Hans rena, heliga och självuppoffrande föredöme. Den synd som lätt anfäktar stärks genom underlåtenhet. Genom sin egen försummelse och synd har de skiljt sig från den gudomlige Lärarens sällskap och Han är en dagsresa framför dem. I sitt sällskap har de lata, lättjefulla, avfallna, icke- troende, vanvördiga, otacksamma, oheliga och dessas följeslagare, de onda änglarna. Är det att undra på att sådana befinner sig i mörker eller att de tvivlar på läran? ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” (Joh. 7:17) Han skall känna en visshet i denna fråga. Detta löfte borde jaga bort allt tvivel och alla frågor. Det innebär skilsmässa från Kristus som föder tvivel. Han åtföljs av allvarliga, ärliga, sanna, trofasta, ödmjuka, saktmodiga och rena, som helgas, upplyses, renas och beskyddas av heliga änglar, klädda i himlens rustning, eftersom de är nära förbundna med himlen. rätt

(514)Något mer övertygande bevis för att en person befinner sig på stort avstånd från Jesus, försummar att be enskilt och att leva ett rättfärdigt liv, än detta att han talar om tvivel och otro därför att hans omgivning inte är gynnsam. Sådana personer har inte Kristi rena, sanna, fläckfria religion. De har något falskt som reningsprocessen helt kommer att förbränna som slagg. Så snart Gud prövar dem och testar deras tro, vacklar de och blir orkeslösa, först vajar de åt ett håll och sedan åt ett annat. De har inte den oförfalskade tro som Paulus hade, att kunna känna glädje i motgång, ”eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte, ty (515) Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss.” (Rom. 5:3) De har en religion som ändrar sig efter omständigheterna. Om alla omkring dem är starka i tron och har mod på grund av den framgångsrika spridningen av den tredje ängelns budskap och inget särskilt inflytande går emot dem, då förefaller det som om de har en viss tro. Men så snart de möter motgång och arbetet blir tyngre och allas hjälp behövs, då förväntar sig dessa stackars själar att allt skall misslyckas, trots att de kan vara bekännande förkunnare av evangeliet. Detta hindrar i stället för att hjälpa. rätt

(515)Om avfallet kommer och det blir uppror, hör ni dem inte med uppmuntrande ord och oberörd glädje säga: Bröder, bli inte oroliga, var vid gott mod. ”Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina”. (2 Tim. 2:19) Människor som på detta sätt påverkas av omständigheter borde stanna i sina hem och använda sina fysiska och mentala krafter till en mindre ansvarstyngd ställning, där de inte måste möta ett så kraftigt motstånd. Om allt är lugnt, kan de uppfattas som mycket goda, helgade människor. Men det är inte dessa som Mästaren kommer att sända ut för att utföra Hans uppdrag, för detta motarbetas av Satans sändebud. Satan och hans här av onda änglar kommer också att ställas upp mot dem. Gud har vidtagit förberedelser för de människor som Han har kallat att utföra Hans verk, så att de kan komma ut som segerherrar i varje strid. De som följer Hans ledning kommer aldrig att övervinnas. rätt

(515)Herren talar genom Paulus i Ef. 6:10- 18. Där berättar Han för oss hur vi skall beväpna oss mot Satan och hans agenter: ”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (516)Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fast, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. rätt

(516)Vi är engagerade i ett upphöjt, heligt uppdrag. De som bekänner sig vara kallade till att lära ut sanningen till dem som befinner sig i mörker skulle inte vara otrons och mörkrets representanter. De bör leva nära Gud, där de helt och fullt kan vara ljus i Herren. Orsaken till att de inte är det är att de själva inte lyder Guds ord. Därför ger de uttryck för tvivel och missmod, när endast trons ord och helig glädje skulle höras. rätt

(516)Det är religion predikanter behöver, en daglig omvändelse, ett odelat, osjälviskt engagemang i Hans verk och tjänsten för Honom. Det måste finnas en självförnekelse och all avund, alla onda tankar, allt hat, all fiendskap, ondska och otro måste läggas bort. En fullständig omvändelse behövs. Somliga har förlorat vårt Föredöme ur sikte, den lidande Mannen från Golgata. I Hans tjänst skall vi inte förvänta oss bekvämlighet, ära och storhet i det här livet, ty Han, himlens Majestät, tog inte emot det. ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och hemsökt. Slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes. 53:3 - 5) Kommer vi med Hans exempel för våra ögon att välja att undvika korset och låta oss behärskas av omständigheterna? Skall vår iver, vår glöd, vara upptänd endast när vi är omgivna av dem som är vakna och hänförda av Guds uppdrag och Hans verk? rätt

(517)Kan vi inte vara uthålliga i Gud och låta vår omgivning vara nog så obehaglig och hindrande? ”Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8:31- 39) rätt

(517)Många predikanter har inte ett odelat intresse för Guds verk. De har bara investerat lite tid i Hans verk och eftersom de har så få aktier i sanningens utbredande frestas de lätt att lämna det. De är inte etablerade, stärkta, avgjorda. Den som förstår sin egen karaktär väl och som känner till den synd som lättast besvärar honom och de frestelser som har lätt för att övervinna honom, bör inte i onödan utsätta sig för dem och inbjuda frestelserna genom att han ger sig in på fiendens mark. Om plikten kallar honom när omständigheterna inte är gynnsamma, kommer han att få en särskild hjälp från Gud och alltså gå väl rustad för en konflikt med fienden. Självkännedom kommer att rädda många från att falla för svåra frestelser och beskydda många mot ett vanhedrande nederlag. För att lära känna oss själva är det nödvändigt att vi noggrant rannsakar motiven och principerna för vårt uppförande, (518) och jämför våra handlingar med den norm för plikter som har uppenbarats i Guds ord. Predikanter bör uppmuntra och vårda välgörenhet. rätt

(518)Jag blev visad, att en del av dem som arbetade på vårt förlagskontor, på vår hälsoinstitution och i tjänsten har arbetat enbart för lönens skull. Det finns undantag. Alla är inte skyldiga till detta, men bara några få verkar inse att de måste avlägga räkenskap för sitt förvaltarskap. Resurser som hade helgats åt Gud för att främja Hans verk har slösats bort. Fattiga familjer, som har erfarenhet av sanningens helgande inflytande och som därför satte stort värde på denna sanning och var tacksamma mot Gud för den, har trott att de kunde och skulle undanhålla sig själva också det nödvändiga i livet, för att kunna föra sina offergåvor till Herrens skattkammare. Några har avstått från klädesplagg som de verkligen behövde för att få det bekvämt. Andra har sålt sin enda ko och gett de pengar de fick för den till Gud. I sin uppriktighet har de med många tacksamhetens tårar, för att de fick privilegiet att göra detta för Guds verk, böjt sig ned inför Herren med sina offergåvor och anropat Honom om Hans välsignelse över offergåvorna när de bär fram dem. De ber att de ska vara medel till att föra ut kunskap om sanningen till själar i mörker. De medel som ges till detta har inte alltid använts så som den självuppoffrande givaren tänkte sig det. Egenkära människor med habegär, som inte själva hade en självuppoffrande och självförnekande anda, har handlat trolöst med de medel som förs in i skattkammaren och de har rövat från Guds skattkammare genom att ta emot medel som de inte har förtjänat på hederligt sätt. Deras ohelgade, hänsynslösa ledning har slösat bort och förskingrat medel som helgats till Gud under böner och tårar. rätt

(518)Jag blev visad att den ängel, som för anteckningar, noggrant skriver upp varje offergåva som helgats åt Gud och lagts i skattkammaren. Han antecknar också det slutliga resultatet av medel som ges på det sättet. rätt

(519)Guds öga känner till varje öre som helgas till Hans verk och givarens villighet eller brist på vilja. Givarens motiv skrivs också upp. De självuppoffrande och helgade som ger det tillbaka till Gud som tillhör Honom, på det sätt som Han kräver, kommer att belönas efter sina gärningar. Även om sådana helgade medel missbrukas, så att de inte förverkligar det mål som givaren avsåg, - Guds ära och själars frälsning, - kommer inte de att gå miste om sin lön, som gav sina offergåvor i uppriktig omsorg om själar, med Guds ära för ögonen. rätt

(519)De, som på felaktigt sätt använt medel som getts till Gud, kommer att avkrävas räkenskap för sin förvaltning. Somliga har själviskt behållit medlen på grund av sin kärlek till egen vinning. Andra har inte något känsligt samvete. Det har tystnat för att de så länge har slagit vakt om sin själviskhet. De ser heliga och eviga ting från en låg ståndpunkt. Eftersom de länge fortsatt att göra onda gärningar verkar deras känslighet att ha trubbats av. Det verkar omöjligt att lyfta deras synsätt och känslor till den högre nivå som klart framställts i Guds ord. Om inte en genomgripande förändring sker genom att sinnet förnyas, kommer denna grupp inte att finna någon plats i himlen. De, som har varit själviska och handlat felaktigt och inte ens har ansett Guds skattkammare vara helig, kan inte uppskatta de heligas renhet och helighet i himmelriket eller värdet av den rika härlighet, den eviga lön, som reserverats för de trofasta övervinnarna. Deras tankar har så länge gått i en låg, självupptagen kanal, att de inte kan förstå det som hör evigheten till. De sätter inte värde på frälsning. Det verkar omöjligt att lyfta deras hjärtan till att riktigt uppskatta frälsningsplanen eller värdet av försoningen. Själviska intressen har lagt beslag på hela människan. Som en magnet håller de tankarna och kärleken bundna nere på en låg nivå. En del av dessa personer kommer aldrig att nå upp till en fullkomlig kristen (520) karaktär, eftersom de inte inser värdet och nödvändigheten av en sådan karaktär. Deras tankar kan inte höjas upp så att de kommer att lockas av helighet. Egenkärlek och själviska intressen har så förvanskat deras karaktär, att de inte kan skilja det heliga och eviga från det vanliga. Guds verk och Hans skatter är inte mer heliga för dem än vanliga affärer eller resurser som getts till världsliga ändamål. rätt

(520)Uppgifter i den riktningen binder alla som bekänner sig vara Kristi efterföljare. Guds lag inskärper deras plikt mot sina medmänniskor: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matt. 22:39) När någon försummar att vara rättfärdig, barmhärtig och göra goda gärningar mot sin medmänniska, har en del så förhärdat sina hjärtan, att de kan gå ännu längre och stjäla från Gud utan samvetskval. Stänger sådana sina ögon och sin förståelse för detta faktum, att Gud vet och ser varje handling och det motiv som driver dem till den? Han har Sin lön med Sig och Hans uppdrag ligger framför Honom, att ge till varje människa i förhållande till hennes gärningar. Varje god och varje orätt handling och dess effekt på andra människor har Han gjort ett utkast till, som rannsakar hjärtan och för Vilken varje hemlighet är uppenbar. Och lönen kommer att bli i förhållande till de motiv, som ledde till handlingen. rätt

(520)Trots de upprepade varningarna och tillrättavisningarna från Herren till dem som har haft ansvarsfulla ställningar, har de gått sina egna vägar och vägletts av sitt eget oheliga omdöme. Till följd av detta har Guds verk lidit skada och själar har vänt sig bort från sanningen. Alla som är skyldiga kommer att möta en fruktansvärd uppteckning på dagen för det slutliga straffet. Om de någonsin blir frälsta, kommer det att ske utan någon allmän ansträngning från deras sida. De måste kunna se sitt tidigare liv och bli friköpta. Om man uppriktigt går in i detta arbete och uthålligt följer upp det med odelat allvar, kommer man att få framgång, men (521) många kommer inte att lyckas därför att det allvar de lägger ned i början av arbetet dör ut och blir till håglöshet och sorglöshet. Först är deras ansträngningar riktiga, när de har en viss känsla för sitt tillstånd. De försöker emellertid glömma den tid som gått och hoppar över den utan att ta upp stötestenarna och göra ett grundligt arbete. Deras ånger är inte någon äkta sorg. Och genom sitt inflytande har Gud blivit vanärad och själar som Kristus har dött för har gått förlorade. De gör sporadiska ansträngningar och visar stor känslighet, men detta faktum att ansträngningarna upphör och att denna känsla snart går över och följs av ointresserad likgiltighet, visar att Gud inte är helt med i uppgiften. För en tid arbetade man på känslorna, men detta arbete nådde inte tillräckligt djupt för att ändra de principer som styrde deras handlingar. De är lika benägna att förledas till samma felaktiga väg som de var allra först, innan de har kraft att stå emot Satans list, utan är föremål för hans bedrägeri. rätt

(521)En uppriktig kristens liv är alltid framgångsrikt. Inget står stilla eller går tillbaka. Det är ert privilegium att ”uppfyllas med kunskap om hans vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och i allt behaga honom, när ni bär frukt i alla slags goda gärningar och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets makt skall då styrka er och ge er all kraft till att vara uthålliga och tåliga i allt. Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.” (Kol. 1.9- 12) rätt

(521)Jag ber enträget alla och särskilt dem som tjänar i ord och lära, att helhjärtat överlämna sig till Gud. Helga era liv till Honom och var verkligen föredömen för hjorden. Nöj er inte längre med att förbli andliga dvärgar. Låt inte ert mål vara något mindre än att låta er kristna karaktär fullkomnas. rätt

(522)Låt era liv vara osjälviska och fria från klander och förebråelser, så att de alltid kan vara en levande tillrättavisning av dem som är självupptagna och vilkas hängivenhet verkar gälla deras jordiska rikedomar. Gud give att ni måtte styrkas i överensstämmelse med Hans härlighets rikedomar, att Han ”skall ge kraft och styrka åt er inte människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfylld av all Guds fullhet.” (Ef. 3:16- 19)«