Fanatism och okunnighet

(553)Bror E: När jag var i Rochester, New York, den 25 december 1865, innan jag besökte staten Maine, såg jag någonting som gällde det förvirrade och nedslående tillstånd av saker och ting som rådde i denna stat. Jag blev visad att rätt många av dem, som trodde att det var deras plikt att lära ut Guds ord offentligt, hade missuppfattat sin uppgift. De hade ingen kallelse till att helga sig själva åt denna högtidliga, ansvarstyngda tjänst. De var inte utrustade för uppgiften som predikanter, för de kunde inte undervisa andra ordentligt. rätt

(553)Några hade gjort sina erfarenheter i en grupp religiösa fanatiker som inte hade någon riktig känsla för uppdragets upphöjda karaktär. Den religiösa erfarenheten inom denna grupp bekännande sjunde- dags adventister var inte så tillförlitlig. De hade inga fasta principer som grund för sina handlingar. De var självsäkra och skrytsamma. Deras religion bestod inte av hederliga och pålitliga handlingar, själens sanna ödmjukhet och uppriktig hängivenhet till Gud, utan av impulser, i oväsen och förvirring, kryddat med självupptagenhet och egendomligheter. De hade inte känt nödvändigheten av att iklädas Kristi rättfärdighet, nej, de kunde inte ens känna det. De hade sin egen rättfärdighet, som liknade smutsiga trasor och som Gud inte kunde godkänna. Dessa personer hade ingen kärlek till enighet och harmoni i sitt sätt att handla. De tyckte om oordning. Förvirring, distraherande faktorer och olikhet när det gällde åsikter, det var vad de valde. De var omöjliga att styra och leda, de underordnade sig inte, de vår inte pånyttfödda och inte helgade. Detta inslag av förvirring passade deras odisciplinerade mentalitet. De var en (554) förbannelse för Guds verk och drog skam över sjunde- dags- adventisternas namn. rätt

(554)Dessa personer hade ingen erfarenhet av reformationsarbetet eller av helgelse genom sanningen. De var grova och okultiverade. De hade aldrig erfarit något av den kommande världens ljuva, rena förfining. De hade aldrig erfarit gudsfruktans mysterium. Inte heller hade deras hjärtan känt vördnad inför detta. De jämställer gudomliga och eviga ting med allmänna saker och talar om himlen och Jesu återkomst på samma sätt som de skulle tala om en häst. De har en ytlig kunskap eller teori om sanningen, men utöver detta var de okunniga och obildade. Dess principer har inte fått grepp om deras liv och fört dem till att avsky självet. De har aldrig sett sig själva i det ljus som Paulus såg sig själv, och som fick honom att se de moraliska bristerna i sin karaktär. De har aldrig krossats av Guds lag och har inte skilt sig själva från sina orenheter och sin besudling. Den sysselsättning som några i denna grupp föredrar är att delta i tomt prat och att vara lättsinniga. Detta har de gjort till en vana och låtit det ske vid tillfällen som skulle ha karakteriserats av högtidlig meditation och helgelse. Därigenom visar de en brist på sann moral och förfining och har gått miste om respekt och uppskattning från känsliga personer, som annars inte hade någon kunskap om sanningen. Denna grupp störtade sig själv in i en ström av frestelse och hölls kvar där fienden kunde styra dem med framgång. Han har med lätthet kontrollerat deras hjärtan och tankar och fördärvat deras kristna erfarenhet så att de med all sannolikhet inte kommer att kunna komma loss igen ur hans snara och få en sund erfarenhet. rätt

(554)Elden på Guds dag kommer att förtära stubb och agnar och inget kommer att lämnas kvar av dem som fortsätter på den ogudaktiga väg som de så länge har älskat. Denna grupp känner avsky för deras sällskap som Gud är trofast mot. Deras religiösa erfarenhet är så bristfällig att de (555) inte har någon del i eller andel av förnuftig och intelligent religiös erfarenhet. Därför har de föraktat att umgås med dem som Gud leder och undervisar. Sarkasmer och ironi är det som några särskilda i denna grupp håller fast vid. De är fräcka och oförskämda och ger inte akt på ett gott uppträdande. De bryr sig inte om att skilja mellan människor och att ära den som bör äras. De visar en högmodig, upprorisk och trotsig anda mot dem som har andra åsikter än de själva. Deras skräniga vanor och felaktiga livsstil får Guds trofaste tjänare att känna att de har motsatt sig det arbete som han har utfört för dem och han får inte mod att arbeta vidare för dem. De ägnar sig åt att föraktfullt jubla på ett triumferande sätt på samma sätt Satan och hans onda änglar gör mot själar som de försäkrar sig om. De får Satan och hans onda änglar på sin sida till att jubla tillsammans med dem. rätt

(554)För personer, i vilka dessa speciella och påfallande karaktärsdrag har utvecklats, är situationen hopplös. De har växt upp i egenrättfärdighet och allt som de kommer i kontakt med när det gäller sådant som förfinar och lyfter upp karaktären, kallar de högmod och brist på ödmjukhet. Grovhet och likgiltighet betraktas som ödmjukhet. rätt

(555)Det är i denna grupp du har gjort en stor del av din religiösa erfarenhet. Därför är du inte lämplig för att undervisa om det mest högtidliga, ädla, upplyftande och dessutom det mest krävande budskap, som getts till dödliga människor. Du kan nå fram till en grupp människor, men den mer intelligenta delen av samfundet kommer att drivas längre bort genom ditt arbete. Du har inte tillräcklig kunskap ens om det mest elementära när det gäller undervisning för att kunna fungera som lärare för män och kvinnor, som på den andra sidan har en listig djävul som föreslår och tänker ut vägar och tillvägagångssätt som leder dem bort från sanningen. rätt

(555)Av lärarna i de allmänna skolorna krävs det att de skall vara fackmän i sitt ämne. Man granskar dem noggrant för att förvissa sig om att barnen kan överlämnas till deras omsorg. Genom att (556) undersöka om deras kvalifikationer är tillräckliga prövas de i förhållande till hur viktig den anställning är som de ombeds inneha. Jag såg att Guds verk är av lika mycket mer upphöjd karaktär och av lika mycket mer upphöjt intresse, som det eviga är högre än det världsliga. Begås ett misstag här kan det inte betalas tillbaka. Det är oerhört viktigt att alla som går in för att lära ut sanningen skulle göras kvalificerade för sin tjänst. Inget mindre än sträng rannsakan skulle införas när det gäller deras förmåga att lära ut sanningen till dem som undervisar i våra skolor. Guds verk bagatelliseras när en bekännande Kristi tjänare uppför sig slappt och lättsinnigt. rätt

(556)Jag blev visad att predikanter måste helgas och ha kunskap i Guds ord. De borde vara förtrogna med Bibelns argument och vara beredda att ge skäl för sitt hopp. Annars borde de lämna sin tjänst, och ta emot en kallelse till något där en bristfällighet inte kommer att föra med sig stora konsekvenser. Predikanter i vår tids stora trossamfund är välkomna som predikanter om de kan tala om några få enkla bibelpunkter, men predikanter som sprider impopulära sanningar i dessa sista dagar, som möter lärda män, starka personligheter och motståndare av alla slag, borde äga självkännedom. De borde inte ta på sig ansvaret att lära ut sanningen om de inte är kvalificerade för tjänsten. Innan de börjar ägna sig åt detta, eller helgar sig åt det, bör de studera Bibeln. Om de inte har en utbildning så att de kan tala offentligt på ett sätt som godkänns och gör rättvisa åt sanningen och ärar den Herre som de bekänner sig tjäna, borde de vänta tills de är lämpliga för den tjänsten. rätt

(556)Bror E, du kan inte inneha en Kristi tjänares ämbete. Jag såg att du saknar en riktig religiös erfarenhet. Du saknar självkännedom. Du kan inte ens läsa rätt eller använda ett språk som skulle rekommendera sanningen (557) till en intelligent församling så att den förstår den. Du kan inte skilja saker och ting från varandra. Du skulle inte veta när det var rätt att tala eller klokt att vara tyst. Du har, tillsammans med den speciella grupp som jag nämnt, så länge trott att du visste allt, att du inte ville se dina brister när de framställs för dig. Du äger en stark självkänsla och din erfarenhet är karakteriserats av självtillit och skrytsamhet. rätt

(557)Du är inte läraktig. Därför skulle Guds verk inte blomstra i dina händer. Du skulle inte kunna känna igen ett nederlag även om du mötte ett. Guds verk skulle bli vanärat och få dåligt rykte genom ditt arbete och du skulle inte upptäcka det. En viss grupp kan överbevisas om sanningen av dig, men fler skulle vändas bort från sanningen och placeras där de inte kan nås genom ett korrekt och omdömesgillt arbete. Invävda i din erfarenhet finns saker som kommer att visa sig vara raka motsatsen till sanningen. Gud kan inte acceptera dig som representant för sanningen. rätt

(557)Dina metoder är inte förfinade och upphöjda. Ditt uppträdande har inte tilltalat Gud. Dina ord har varit vårdslösa. Du saknar moral och helgelse. Du har inte gjort någon erfarenhet i ditt andliga liv. Du förstår inte hur man på rätt sätt skall dela Livets ord så att man ger var och en hans portion av kött vid rätt tidpunkt. Du har föredragit att hävda och strida om punkter när du varit helt malplacerad och bara kunnat lida nederlag. Detta är i den grupps anda i Maine som jag har nämnt. Det är deras nöje att gå in i en strid och sätta hårt mot hårt. Du kommer inte att visa saktmod när du undervisar dem som sätter sig emot. Du kommer alltid att vara handikappad till en viss grad genom din olyckliga erfarenhet. Du saknar egen bildning och försonlighet. Du har viktiga läxor att lära dig innan du kan bli en fördomsfri, acceptabel Kristi efterföljare, också när det gäller privat ställning.