Missriktad känslighet

(571)Kära syster M: Din situation upptar mina tankar och jag kan inte låta bli att skriva ned mina mycket bestämda åsikter utifrån det jag har sett som gäller dig. Jag är övertygad om att du vandrar i dimma och mörker. Du ser inte saker och ting i deras rätta ljus. Du stänger dina ögon för din egen situation genom att ursäkta dig med orden: ”Jag skulle inte ha gjort det eller det om inte andra hade påverkat mig så starkt och fått mig att handla på det sättet.” rätt

(571)Du finner alltid fel i omständigheterna. Detta är detsamma som att finna fel i Guds försyn. Du (572) letar hela tiden efter någon eller något som kan vara syndabock, som du kan ge skulden för att känna och tala på ett sätt som är ovärdigt en kristen. I stället för att helt enkelt kritisera dig själv för dina fel och brister, kritiserar du omständigheterna. Detta förleder dig till att utveckla drag i din karaktär, som ligger slumrande eller dolda under ytan, såvida inget kommer fram som stör dem och väcker dem till liv. Då visar de sig i all sin abnormitet och kraft. rätt

(572)Du inbillar dig själv att dessa kärlekslösa drag inte existerar, tills du kommer i en situation som får dig att handla och tala så att alla dessa drag avslöjas. Du är inte villig att se och erkänna att det är din köttsliga natur som ännu inte har förvandlats och förts in under Kristi herravälde. Du har ännu inte korsfäst självet. rätt

(572)Ibland låter du dagar och veckor gå utan att bearbeta det onda som jag har kallat en otålig och diktatorisk anda. Du vill styra din man. Du tycker om att härska och att få andra med på dina tankar. Detta har nästan ruinerat dig själv och honom. Du älskar att komma med förslag och att befalla över andra. Du älskar att få dem att känna och se att du har fått mest ljus och blivit vägledd av Gud på ett särskilt sätt. Om de inte gör detta, börjar du gissa och bli avundsjuk och känna oro. Du blir missnöjd och i hög grad olycklig. rätt

(572)Ingenting väcker de onda karaktärsdragen hos dig så lätt som en diskussion om din klokhet och din omdömesförmåga. Din starka, dominerande anda, som har verkat sova, väcks till full aktivitet. Självet styr dig och du behärskas inte längre av mer sunt förnuft och gott omdöme än en mentalt sjuk person. Självet i hela dess kraft kämpar om herraväldet och det kommer att kräva ett beslutsamt sinnelag för att hålla dig tillbaka. Sedan ditt utbrott av ohälsa gått över, kan du uthärda att diskutera ditt uppförande. (573) Men du är beredd att rättfärdiga dig själv med att säga att du är så känslig, att du känner så djupt och du lider så mycket. Jag såg att allt detta inte skulle gälla som ursäkt inför Gud. Du förväxlar stolthet med känslighet. Självet sätts i främsta ledet. När självet har blivit korsfäst, kommer denna känslighet eller stolthet att dö, eftersom du då är en kristen. Att vara en kristen innebär att likna Kristus, att ha en ödmjuk och försonlig ande som kommer att tåla motsägelse utan att bli uppretad eller bli mentalt sjuk. Om det bedrägliga täckelse som vilar över dig kunde rivas i bitar, så att du kunde se dig själv på samma sätt som Gud ser dig, skulle du inte längre försöka rättfärdiggöra självet, utan skulle helt förkrossad falla på Kristus, den Ende som kan avlägsna bristerna i din karaktär och sedan ta hand om dig.