Predikanters kläder och uppträdande

(609)Ef. 3:6, 7: ”Det innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte. Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna i kraft av den gåva och nåd som Gud har gett mig genom sin mäktiga kraft.”
”Och detta evangelium har jag blivit satt till att tjäna”, inte bara genom att presentera sanningen för människor, utan genom att föra ut den i livet.
”… och att upplysa alla om hur denna hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud.” (vers 9) Detta hänvisar inte bara till de ord som kommer från tungan. Det räcker inte att vara vältalig i tal och bön, utan det gäller att göra Kristus känd, att ha Kristus i oss och göra Honom känd för dem som lyssnar.
(Nedskrivet som det blev sagt inför General konferensen av 1871.) rätt

(609) ”Honom förkunnar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet”, inte som nybörjare, inte i okunnighet, ”för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.” (Kol. 1:28, 29) Det är Guds verk, nåden från Gud, erkänd och känd, som pryder och hedrar livet och gärningarna, som skall göra ett märkbart intryck på den som lyssnar. rätt

(609)Men det är inte bara detta. Det finns andra saker i det ljus som har presenterats för mig, som man måste ta (610) hänsyn till och som har stor betydelse, men som somliga har försummat. Folk tar intryck av talarens uppträdande bakom talarstolen, av hans attityd och hans sätt att tala på. Om detta är sådant som Gud skulle vilja att de skall vara, kommer det intryck de ger att vara till förmån för sanningen. I synnerhet kommer den grupp att påverkas som har lyssnat till fabler och lögner. Det är viktigt att predikantens uppträdande är anspråkslöst och värdigt, när han har med den heliga upphöjda sanning att göra som Han lär ut, så att ett gott intryck kan göras på dem som inte av naturen är religiöst sinnade. rätt

(610)Att visa omsorg i sin klädstil är ett viktigt ämne. Här har det funnits en brist hos predikanter som tror på sanningen för vår tid. Somligas kläder har till och med varit ovårdade. Det har inte bara saknats smak och ordning då man planerat kläderna så att de skulle passa personen och när det gällde den färg som klär personen och passar en Kristi tjänare, utan en del har till och med sett slarviga och sjabbiga ut. Några predikanter bär en väst i ljus färg samtidigt som deras byxor är mörka eller en mörk väst och ljusa byxor, utan smak eller ordning på kläderna på en person när han uppträder inför folk. Dessa ting säger folk något. Predikanten ger dem ett föredöme när det gäller ordning. Antingen sätter han för dem upp en regel om vad som är passande när det gäller ordning och smak eller också lär han ut slapphet och brist på smak, som de kan riskera att ta efter. rätt

(610)Svarta eller mörka kläder passar bäst för en predikant bakom en talarstol och kommer att göra ett bättre intryck på människor än vad en kombination av två eller tre olika färger i hans kläder skulle göra. rätt

(610)Jag visades tillbaka till det gamla Israel och blev visad att Gud hade gett särskilda riktlinjer när det gällde materialet i och stilen på de kläder som skulle bäras av dem som gjorde tjänst inför Honom. Himlens Gud, vilkens arm (611) håller världen i rörelse, Han som uppehåller oss och ger oss liv och hälsa, har gett oss vittnesbörd om att Han kan äras eller vanäras genom det sätt på vilket det folk klär sig som gör tjänst för Honom. Han gav särskilda anvisningar till Mose om allt som hörde ihop med tjänstgöringen för Honom. Han gav också instruktion om hur de skulle ordna sina hem och gav detaljerade anvisningar om vilka kläder de skulle bära som var tjänare i Hans tjänst. De skulle hålla ordning i allt och i synnerhet bevara renhet. Läs de riktlinjer som gavs till Mose för Israels barns räkning, när Gud skulle komma ned på berget för att tala, då de skulle få höra Hans heliga lag. Vad befallde Han Mose, att ge folket i uppdrag att göra? Att vara beredda för den tredje dagen, ty på den tredje dagen, sade Han, skulle Herren komma ned på berget inför ögonen på hela folket. De måste sätta upp gränser omkring berget. ”Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder”. (2Mos. 19:10) Den store och mäktige Gud som skapade det vackra Eden och allt ljuvligt som fanns i det är en ordningens Gud, och Han vill se ordning och renhet hos Sitt folk. Den mäktige Guden befallde Mose att säga till folket att tvätta sina kläder. Annars kunde det finnas orenhet i deras klädsel eller på deras personer när de trädde fram inför Herren. Och Moses gick ned från berget till folket och de tvättade sina kläder, enligt Guds befallning. rätt

(611)Och för att visa hur noggranna de måste vara när det gällde renhet, måste Mose ställa ett tvättkar mellan uppenbarelsetältet och altaret, ”och hälla vatten i det” (2 Mos. 30:18) Och Mose och Aron och Arons söner, som gjorde tjänst för Herren, skulle tvätta sina händer och sina fötter när de gick in i uppenbarelsetältet inför Herren. rätt

(612)(612) Detta var den store och mäktige Gudens bud. Det fick inte lov att finnas något som var slappt och ovårdat över dem som visade sig för Honom när de kom in i Hans heliga närhet. Och varför skulle det vara så? Vad var avsikten med all denna noggrannhet? Var det bara en rekommendation till Guds folk? Var det bara för att vinna Hans godkännande? Det skäl som gavs mig för detta var att det skulle göra ett rätt intryck på folket. Om de som gjorde tjänst i heliga ämbeten inte skulle visa noggrannhet och vördnad inför Gud, i sin klädsel och sitt uppförande, skulle folk förlora sin vördnad för Gud och Hans heliga tjänst. Om prästerna visade stor vördnad för Gud genom att vara mycket noggranna och mycket grundliga när de kom in i Hans närvaro, gav det folk en upphöjd tanke om Gud och Hans krav. Det visade dem att Gud var helig, att Hans verk var helgat och att allt som hörde ihop med Hans verk måste vara heligt. Det visade att det måste befrias från allt sådant som orenhet och synd och att all förorening måste avlägsnas från dem som närmar sig Gud. rätt

(612)Utifrån det ljus som har getts mig, har det varit en vårdslöshet i detta. Jag måste tala om det på samma sätt som Paulus framställer det. Det sker genom dyrkan av viljan och försummelse av kroppen. Men denna frivilliga ödmjukhet, denna dyrkan av viljan och försummelse av kroppen är inte en ödmjukhet som smakar himmelsk. Den himmelska ödmjukheten kommer att krävas av alla personer och handlingar och klädedräkter som förkunnar Guds heliga sanningar rätt och på ett fullständigt lämpligt sätt, så att varje ämne som hör ihop med oss kommer att rekommendera vår heliga religion. Just kläderna kommer att vara en rekommendation av sanningen inför icke-troende. De kommer att vara en predikan i sig själva. rätt

(612)Men sådant som är felaktigt inträffar ofta från den helgade talarstolen. En predikant samtalar med en annan vid talarstolen framför församlingen. Han skrattar och verkar inte känna något ansvar för Guds verk eller saknar en högtidlig känsla för sin heliga kallelse(613), vanärar sanningen och för ner det heliga på samma låga nivå som allt annat. Hans exempel tenderar att ta bort gudsfruktan från folket och förringa den heliga värdighet hos evangeliet som Kristus dog för att upphöja. Efter det ljus som har getts mig, skulle det behaga Gud om predikanter böjde sig ned så snart de gick upp i talarstolen och högtidligt bad Gud om hjälp. Vilket intryck skulle inte detta göra? Det skulle komma en högtidlig ande och vördnad över folket. Deras predikant befinner sig i förtroligt samtal med Gud. Han överlämnar sig själv till Gud innan han vågar träda fram inför människor. Högtidlighet vilar över folket och Guds änglar har förts mycket nära. Predikanter borde först av allt se upp till Gud när de kommer upp i talarstolen och därigenom säga till alla: Gud är källan till min kraft. rätt

(613)En predikant som är vårdslös med hur han ser ut skadar ofta dem som har god smak och fina känslor. De som brister i detta avseende borde rätta till sina fel och vara mer försiktiga. Förlusten av vissa själar kommer till sist att kunna föras tillbaka till predikantens ovårdade klädsel. Människors första intryck var dåligt på grund av att de inte på något sätt kunde koppla samman hans utseende med de sanningar han presenterade. Kläderna talade emot honom och det intryck man fick var att det folk som han representerade var en vårdslös grupp som inte brydde sig om sina kläder och hans åhörare ville inte ha något att göra med sådana människor. rätt

(613)Enligt det ljus som har getts mig har det i detta avseende funnits en likgiltighet bland vårt folk. Ibland står predikanter i predikstolen med håret i oordning och ser ut som om ingen kam eller borste hade använts på en hel vecka. Gud vanäras när de som engagerar sig i Hans heliga tjänste är så försumliga med sitt utseende. Förr ålades prästerna att ha sina kläder i ett perfekt skick för att förrätta tjänst på den heliga platsen och hjälpa till på pastorns expedition. De skulle vara klädda efter vilken tjänst de hade, (614) och Gud gav tydliga anvisningar om hur de skulle vara. Tvättkaret placerades mellan altaret och församlingen, så att de skulle kunna tvätta sina händer och fötter innan de kom in i Guds närhet, inför ögonen på församlingen. Vilket intryck gjorde inte detta på folket? Det var för att visa dem att varje dammkorn måste tas bort innan de kunde gå in i Guds närhet, ty Han var så stor och helig att om de inte iakttog dessa villkor, skulle det leda till döden. rätt

(614)Men se på den klädstil våra predikanter har i dag. Somliga som har med heliga ting att göra klär sig så felaktigt att det, åtminstone i viss utsträckning, kommer att förstöra inflytandet från deras arbete. Det finns en tydlig brist på smak när det gäller färger och noggrannhet när det gäller passform. Vilket intryck ger en sådan klädstil? Det ger intryck av att den uppgift vi har fått inte anses vara mer helig eller upphöjd än arbeten i största allmänhet, som t.ex. att plöja mark. Predikanten för, genom sitt exempel, heliga ting ned till samma låga nivå som andra saker. rätt

(614)Sådana förkunnares påverkan behagar inte Gud. Om någon leds till att ta emot sanningen på grund av deras arbeta, efterliknar de ofta sina talare och sänker sig ned till samma låga nivå som de. Det kommer att vara svårare att forma dessa på nytt och få dem upp till rätt ståndpunkt och i dem väcka en kärlek till ordning än att omvända män och kvinnor som aldrig tidigare har hört sanningen. Herren kräver att Hans tjänare skall vara rena och heliga för att rätt kunna presentera sanningens princip i sina egna liv och genom sitt eget föredöme föra andra upp till en hög nivå. rätt

(614)Gud kräver att alla som bekänner sig vara Hans utvalda folk, att de skall vara noggranna med att bevara personlig renhet, även om de inte är lärare som lär ut sanningen. Det gäller också renhet och ordning i deras hem och på deras egendomar. Vi är (615) föredömen för världen, levande brev som är kända och lästa av alla människor. Gud kräver av alla som bekänner sig frukta Gud och i synnerhet av dem som undervisar andra om sanningen, att de skall avstå från allt ont. rätt

(615)Utifrån det ljus jag har haft, är predikantgärningen ett heligt och upphöjt ämbete. De som engagerar sig i det bör ha Kristus i sina hjärtan och visa att de har en seriös vilja att på ett värdigt sätt framställa Honom för människor i allt vad de gör, i sin klädstil, i sitt tal och även i det sätt på vilket de talar. De bör tala med vördnad. Somliga fördärvar det högtidliga intryck de kunde ha gett folk, genom att höja sin röst till ett mycket högt tonläge och ropa och skrika ut sanningen. När sanningen framställs på det sättet, förlorar den mycket av sin sötma, sin kraft och sitt allvar. Om rösten däremot har den rätta klangen, om den är högtidlig och är så välmodulerad att den är gripande, kommer den att ge ett mycket bättre intryck. Det var i det tonläget Kristus undervisade Sina lärjungar. Han ingöt allvar i dem. Han talade på ett gripande sätt. Men detta mycket höga och skrikande tonläge - vad åstadkommer det? Det ger inte folk en mer upphöjd syn på sanningen och ger dem inte något djupare intryck. Det skapar bara obehagliga känslor hos åhörarna och tröttar ut talarens röstorgan. Röstens tonläge avgör i hög grad hur åhörarnas hjärtan påverkas. rätt

(615)Många som skulle kunna vara nyttiga människor gör slut på sina vitala krafter och förstör sina lungor och rostorgan genom sitt sätt att tala. En del predikanter har lagt sig till med en vana att snabbt rabbla upp det som de vill säga, som om de skulle upprepa en läxa och skyndade igenom den så fort som möjligt. Det är inte det bästa sättet att tala på. Genom att visa rätt omsorg kan en predikant själv lära sig att tala tydligt och uttrycksfullt i stället för att pressa ihop en massa ord utan att ta sig tid till att andas. Han bör tala (616) sansat, så att tankarna kan fästa sig hos människor när han predikar. Men när han stressar igenom innehållet så fort, kan människor inte få punkterna in i sina tankar. De får inte tid att smälta det intryck som är så viktigt för dem att få. Det finns inte heller tid för sanningen att påverka dem så som den annars skulle göra. rätt

(616)När ni talar från strupen och låter orden komma ut från de översta stämbanden, irriteras och retas röstorganen hela tiden. Detta är inte det bästa sättet att bevara dem friska eller att förbättra deras effektivitet på. Ni borde låta er inspireras helt och fullt och låta rörelserna komma från bukmusklerna. Låt enbart lungorna vara budskapets kanal, men lita inte bara på deras arbeta. Om ni låter era ord komma djupt nedifrån och använder bukmuskulaturen, kan ni tala lika lätt till tusentals som till tio. rätt

(616)Några av våra förkunnare förstör sig själva genom långa, tröttande böner och högljutt tal, när en lägre ton skulle kunna göra ett bättre intryck och rädda deras egen kraft. Nu, när ni går vidare utan hänsyn till lagarna för liv och hälsa och följer ögonblickets ingivelser, så anklaga inte Gud om ni bryts ned. Många av er spiller tid och kraft på långa inledningar och ursäkter innan ni börjar tala. I stället för att be om ursäkt för att ni inte är vana vid att tala till folk, bör ni börja er uppgift som om Gud hade gett er något att framföra till dem. Somliga använder nästan en halv timme till ursäkter. På det sättet spiller man tid och när de kommer till sitt ämne, i vilket de är ivriga att fastslå sanningens trospunkter, är folk trötta och kan inte finna kraft att lyssna och ta emot intryck. Ni bör göra trospunkterna i sanningen för vår tid lika tydliga som milstolpar, så att folk kan förstå dem. Då kommer de att kunna förstå de argument ni vill ge och de ståndpunkter som ni vill upprätthålla. rätt

(617)(617) Det finns en annan grupp som talar till folk i ett pipande tonläge. Deras hjärtan har inte gripits och mjukats upp av Guds Ande utan de tror att de måste göra intryck genom att visa ödmjukhet. Ett sådant uppträdande upphöjer inte det evangeliska uppdraget, utan förnedrar det och gör det obetydligare. Predikanter bör framställa sanningen varm och frisk från härligheten. De bör tala på ett sådant sätt att de rätt representerar Kristus och bevarar den värdighet som passar Hans tjänare. rätt

(617)De långa böner som en del predikanter ber är ett stort misstag. Att be så länge som några gör är olämpligt. De skadar strupen och talorganen och därefter talar de om att de bryter ihop på grund av sin hårda uppgift. De skadar sig själva i onödan. Många känner att bön skadar deras talorgan mer än när de talar. Det är en konsekvens av kroppens onaturliga ställning och det sätt på vilken huvudet hålls. De kan stå och tala utan att känna att de skadas. Böneställningen bör vara helt naturlig. Långa böner belastar och det stämmer inte överens med Kristi evangelium. En halv timme eller bara en kvart är alldeles för lång tid. Några få minuters tid är länge nog för att lägga fram er sak för Gud och berätta för Honom vad du saknar. Då kan ni få folk med er i stället för att trötta ut dem och minska deras intresse för tillbedjan och bön. De kan förnyas och få nya krafter i stället för att tröttas ut. rätt

(617)Ett misstag har gjorts av många genom deras religiösa andaktsövningar med långa böner och långa predikningar, med ett högt tonläge, med en ansträngd stämma och med en onaturlig påfrestning och med ett onaturligt tonläge. Predikanten har tröttat ut sig själv i onödan och verkligen plågat folk med en hård och jobbig andaktsövning. Allt detta är alldeles onödigt. Predikanter bör tala på ett sådant sätt att folk nås och blir påverkade. Kristi undervisning påverkade människor och var högtidlig. Hans stämma var melodisk. Och skulle inte vi, likaväl som Kristus, studera hur vi kan göra våra röster melodiska? Han utövade (618) ett mäktigt inflytande, ty Han var Guds Son. Vi står så långt under Honom och är mycket mer bristfälliga och trots att vi gör vårt bästa, kommer våra ansträngningar att vara små. Vi kan inte vinna och ha det inflytande som Han hade, men varför kan vi inte lära oss att komma så nära denna förebild som vi överhuvudtaget kan, så att vi kan ha största möjliga inflytande på folk? Våra ord, våra handlingar, vårt uppträdande, våra kläder - allt skulle vara en predikan för dem. Vi bör tala till folk, inte bara med våra ord, utan allt som hör ihop med vår person bör vara en predikan för dem, så att de kan få rätt intryck och så att de kan ta sanningen med sig till deras hem. På det sättet kommer vår tro att framstå i ett bättre ljus inför samfundet. rätt

(618)Jag har inte tidigare insett mer av Guds verks upphöjda karaktär, dess helgd och helighet och vikten av att vi är lämpliga för det, än vad jag gör i dag. Jag ser behoven hos mig själv. Jag måste ha en ny utrustning, en helig smörjelse, annars kan jag inte fortsätta att undervisa andra. Jag måste veta att jag vandrar tillsammans med Gud. Jag måste veta att jag förstår gudsfruktans mysterium. Jag måste veta att Guds nåd är i mitt eget hjärta, att mitt eget liv står i överensstämmelse med Hans vilja, så att jag vandrar i Hans fotspår. Då kommer mina ord att vara sanna och mina handlingar rätta. rätt

(618)Men det finns en annan punkt som jag nästan har glömt bort. Det är det inflytande som förkunnaren bör utöva i sin gärning. Hans uppgift är inte bara att stå i predikstolen. Det är bara början på den. Han bör gå ut till olika familjer och föra Kristus dit, ta med sig sina predikningar dit, och leva ut dem i det han gör och säger. När han besöker en familj bör han förhöra sig om hur de har det. Är han herde för sin hjord? Herdens uppdrag är inte bara att stå i predikstolen. Han bör tala med hjordens medlemmar, med föräldrar om att lära känna sin ställning och tala med deras barn om deras ställning. En predikant borde föda den hjord som Gud har gjort honom till (619) övervakare för. Det skulle vara riktigt att besöka hemmen och bedriva studier, men om de gör detta och försummar det uppdrag som Gud har gett er i uppdrag att utföra, då gör ni fel. Besök aldrig en familj utan att be dem samlas och böj er ned i bön tillsammans med dem innan ni går. Förhör er om deras själars hälsa. Vad skulle en skicklig läkare göra? Han ställer frågor om detaljer i fallet och försöker sedan att skriva ut mediciner. På samma sätt skulle själens läkare förhöra sig om andliga sjukdomar medlemmarna av hans hjord plågas av, för att sedan ta itu med att dela ut lämpliga mediciner och be den Store Läkaren om hjälp. Ge dem den hjälp de behöver. Sådana predikanter kommer att få all den respekt och ära som passar sig för en Kristi tjänare. Och genom att göra sådant för andra kommer deras egna själar att hållas vid liv. De måste hämta kraft från Gud för att kunna ge kraft till dem som de skall hjälpa. rätt

(619)Måtte Herren hjälpa oss att söka Honom av hela hjärtat. Jag skulle vilja veta att jag dagligen samlar gudomligt ljus från härligheten, ljus som strålar ut från Guds tron och lyser från Jesu Kristi ansikte och sprider det på stigen omkring mig. Jag vill helt och hållet vara ljus i Herren.