Situationen i Vermont

(631 )Jag har blivit visad att Kristi lärjungar är Hans representanter på jorden. Guds avsikt har varit att de skall vara ljus i världens moraliska mörker, utspritt över hela landet, i städer, små och stora, som ”ett skådespel för världen, för både änglar och människor”. Om de lyder Kristi lära i Hans bergspredikan, kommer de ständigt att söka efter en fullkomnad karaktär och kommer verkligen att vara ljus för världen, kanaler genom vilka Gud kommer att förmedla Sin gudomliga vilja, sanningen av himmelskt ursprung, till dem som sitter i mörker och som saknar kunskap om livets och frälsningens väg. rätt

(631 )Gud kan inte utbreda kunskapen om Sin vilja och Sin nåds underverk bland icke- troende människor, om Han inte har vittnen spridda ut över hela världen. Det är hans plan, att de, (632) som har fått del av denna stora frälsning genom Jesus Kristus, skall vara Hans missionärer och ljusbärare runt om i världen, som tecken för folket, levande brev, som är kända och läses av alla människor och vilkas tro och gärningar vittnar om Frälsarens snara ankomst och visar att de inte förgäves har tagit emot Guds nåd. Folk måste varnas, så att de gör sig beredda för den kommande domen. För dem som har lyssnat till fabler, kommer Gud att ge tillfälle att höra den profetias säkra ord, som de gör väl i att beakta som ett ljus som lyser i mörkret. Han kommer att presentera sanningens säkra ord för som vill beakta den. Alla kan jämföra sanningen med de lögner som förkunnas för dem av människor som säger att de förstår Guds ord och är utrustade för att undervisa dem som befinner sig i mörker. rätt

(632)För att öka medlemsantalet i Bordoville, har bröder flyttat dit och lämnat de platser de kommit ifrån, helt utan kraft och inflytande till att hålla möten. Detta har behagat Guds och sanningens fiender. Dessa bröder borde ha stannat kvar som trofasta vittnen och låtit sina goda gärningar vittna om äktheten i deras tro genom att de med sina liv har gett exempel på sanningens renhet och kraft. Deras inflytande skulle övertyga och omvända eller fördöma. rätt

(632 )Var och en som följer Jesus är Hans missionär har ett uppdrag att utföra i sitt hem, bland sina grannar och på den plats där han bor. Alla, som har helgat sig till Gud, bär ljus med sig. Gud gör dem till redskap för rättfärdigheten, så att de kan föra sanningens ljus till andra. Icke- troende kan verka likgiltiga och obekymrade, men trots detta verkar Gud på deras hjärtan och övertygar dem om att sanningens innehåll är verkligt. Men när våra bröder lämnar sitt missionsfält, slutar kämpa och låter Guds verk tyna bort, kommer de, inför Gud att säga, ”överlämna dem åt sig själva”, de kommer bara att bli en börda för den församling som de kan flytta till. De som de överger, (633) som var övertygade, tystar ofta sina samveten genom att tänka att när allt kommer omkring, var de bekymrade i onödan. De beslutar sig för att det inte finns någon realitet i den bekännelse som sjunde- dags adventister avlägger. Satan jublar då han ser att Guds vinplantor antingen rycks upp helt och hållet eller överlämnas till att tyna bort. Det är inte Guds avsikt att Hans folk skulle klumpa ihop sig och koncentrera sitt inflytande på en bestämd plats. rätt

(633)Bröderna D:s ansträngningar att uppmuntra bröder att flytta till deras plats var i god tro, men stod inte i överensstämmelse med Guds sinnelag. Guds vägar är inte våra vägar. Han ser inte så som människor ser. Deras avsikter var goda, men, genom att göra så, kunde Guds avsikt att frälsa själar inte genomföras. rätt

(633)Gud har avsett att Hans folk skall vara världens ljus och jordens salt. Planen att samla människor folk i stort antal, att bilda en stor församling, har minskat deras inflytande och krympt deras verksamhetsfält och sätter bokstavligt talat deras ljus under en skäppa. Det är Guds plan att kunskapen om sanningen skall nå ut till alla, så att ingen förblir i mörker, okunnig om dess principer, utan att alla skulle sättas på prov av dem och antingen besluta sig för eller emot den, så att alla kan varnas och lämnas utan ursäkt. Planen att samlas i kolonier eller att flytta från olika platser där det endast finns liten kraft och påverkan och koncentrera mångas inflytande till en plats, flyttar ljuset från platser där Gud skulle ha önskat att det fick lysa. rätt

(633)Kristi efterföljare som är spridda ut över hela världen har ingen hög känsla för sitt ansvar och den plikt de har att låta sitt ljus lysa för andra. Om det bara finns en eller två på en plats, kan de, trots att de är få, uppträda så inför världen att de med sitt sätt att påverka kommer att ge den icke- troende ett intryck av uppriktighet i deras tro. Jesu efterföljare uppfyller inte Guds avsikt (634) och vilja, när de känner sig nöjda med att vara okunniga om Hans ord. Var och en bör studera sin Bibel. Kristus sade: ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.” (Joh. 5:39) Petrus ger oss denna förmaning: ”Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete.” (1 Petr. 3:15- 16) rätt

(634 )Många, som bekänner sig tro på sanningen för dessa sista dagar, kommer att befinnas vara för lätta. De har försummat det viktigaste. Deras omvändelse är ytlig, den har inte gått på djupet och varit allvarlig och grundlig. De vet inte varför de tror på sanningen. De tror bara för att andra tror och de utgår från att det är sanningen. De kan inte ge något förnuftigt skäl för det som de tror. Många har tillåtit sina sinnen att fyllas med mindre viktiga saker och deras eviga intressen kommer i andra hand. Deras egna själar är dvärgar och krymplingar när det gäller andlig tillväxt. Andra har inte upplysts eller uppbyggts av den erfarenhet eller den kunskap, som det var deras privilegium att få. Det är de som troget bekänner sin tro, som är starka och uthålliga. rätt

(634)Kristus och Honom som korsfäst skulle vara ämnet för våra tankar och det borde sätta våra djupaste känslor i rörelse. Den som är en sann Kristi efterföljare kommer att sätta värde på den stora frälsning som Han har utfört för dem. Vilken väg Han än kommer att leda dem, kommer de att följa efter. De kommer att se det som ett privilegium att bära alla de bördor som Kristus kan lägga på dem. Det är enbart genom korset som vi kan rätt uppskatta den mänskliga själens värde. Värdet av människor, som Kristus led döden för, är så högt att Fadern är nöjd med det oändligt höga pris, som Han betalade för människors frälsning, då Han utgav Sin egen Son till att dö för deras försoning. Vilken vishet, barmhärtighet och kärlek manifisteras inte här i sin fullhet! Människans värde kan bara inses genom att gå (635) till Golgata. Genom mysteriet med Kristi kors kan vi göra en uppskattning av människans värde. rätt

(635)Vilken ansvarstyngd ställning är det inte att förena sig med världens Återlösare i frälsning för människor! Detta uppdrag kräver självförnekelse, uppoffring och välgörenhet, uthållighet, tapperhet och mod. Men de som tjänar i ord och lära har inte Guds nåds frukter i sina hjärtan och liv. De saknar tro. Därför får deras insats klena resultat. Många som bekänner sig vara Kristi tjänare visar en förunderlig undergivenhet när de ser hur oomvända människor runt omkring dem går förlorade. En Kristi tjänare har ingen rätt att känna sig väl till mods och att undergivet sitta ned då han ser detta faktum att hans framställning av sanningen är kraftlös och att själar inte berörs av den. Han borde ta sin tillflykt till bön och be och arbeta utan uppehåll. De som ger efter för att förbli utan andliga välsignelser, utan att allvarligt kämpa för att få dem, samtycker till att Satan segrar. En uthållig, segrande tro är nödvändig. Guds tjänare måste komma in i ett närmare samarbete med Kristus och följa Hans föredöme i allting, när det gäller livets renhet, självförnekelse, generositet, flit och uthållighet. De bör tänka på att en anteckning en dag kommer att läggas fram som bevis mot dem för deras minsta pliktförsummelse. rätt

(635)Bror D kan inte se att han lägger bördor på sig själv och sin församling när han uppmuntrar bröder att flytta till den plats där han är. Han inser inte att det kommer att krävas mycket tid och arbete för att hålla dem i ett sådant tillstånd att de kan hjälpa till i stället för att bli ett hinder. Han har trott, att om han kunde samla familjer på hans plats, skulle de bygga upp en församling och minska hans bekymmer och bördor. Men samma sak har visat sig i Bordoville som i Battle Creek. Ju mer bröderna flyttade dit, desto tyngre blev de bördor som föll på de medarbetare som har Guds verk i sina hjärtan. Män och kvinnor med (636) olika sinnelag och från olika organisationer kunde samlas i grupper och umgås i samförstånd, under den förutsättningen att de ville uppskatta andra mer än sig själva och älska sina grannar som sig själva, så som Kristus har befallt dem. rätt

(636)Men det är mycket svårt att ha med människosinnen att göra som inte står under Guds Andes särskilda kontroll utan är utsatta för Satans kontroll. Själviskhet behärskar mäns och kvinnors hjärtan, och synd och orättfärdighet vårdas i så hög grad, även av en del som bekänner sig frukta Gud, att man borde undvika att samla stora grupper människor i klunga, för de kommer inte att bli lyckliga. rätt

(636)De, som bror D verkligen ville skulle komma till Bordoville, var de som han ansåg vara de bästa inom samfundet, i stånd till att utöva ett gott inflytande. Just sådana män och kvinnor önskas bli placerade över hela världen som trogna väktare, så att de som är utan Gud kan övertygas om att det finns en kraft i Kristi religion. Sådana inflytelserika människor är verkligen jordens salt. Gud skulle inte vara tillfreds med att de samlades och inskränkte sitt verksamhetsfält. Pålitliga människor är mycket sällsynta på grund av att människors hjärtan är så upptagna av sina egna själviska intressen att de inte känner till något annat. rätt

(636)Om det kunde finnas ett antal utvalda män på den viktiga posten i Battle Creek, skulle Gud vara tillfreds. Om dessa ville offra sina egna själviska intressen för den lidande sakens skull, skulle de bara följa i sin Återlösares fotspår. Han lämnade Sin härlighet, Sitt majestät och Sin höga ställning och blev för vår skull fattig, för att vi genom Hans fattigdom skulle kunna bli rika. Kristus offrade Sig för människor, men människor är i sin tur inte villiga glada över att få uppoffra sig för Kristus. Om man kunde lita på att ett antal ansvarskännande, uppriktiga män och kvinnor med stort ansvar, som var tillförlitliga och som genast ville svara på kallelsen (637) att flytta till Battle Creek, skulle Gud bli förhärligad. Gud saknar män i Battle Creek som man kan lita på, som alltid kommer att stå på rätt sida i farans stund, som trofast kommer att föra en kamp mot fienden, i stället för att ta ställning för dem som vållar Israels Gud bekymmer och försvarar dem som försvagar Guds tjänares händer, och vänder sina vapen mot dem som Gud har befallt dem att stödja. För att ha framgång, måste varje församling ha män och kvinnor som den kan lita på i farliga tider, människor som är lika äkta som stål, osjälviska män hos vilka intresset för Guds verk ligger närmare deras hjärtan än något som rör deras egna åsikter eller deras världsliga intressen. rätt

(637)Församlingarna består inte enbart av rena, uppriktiga kristna. Alla namn som står inskrivna i församlingens böcker är inte värdiga att stå där. Somligas liv och karaktär är, om de jämförs med andras, som när man jämför guld med värdelöst skräp. Så behöver det inte vara. De, som är värdefulla när det gäller liv och inflytande har känt hur viktigt det är att följa Jesus tätt i spåren, att göra Kristi liv till sitt studium och föredöme. Detta kommer att kräva ansträngningar, meditation och allvarlig bön. Det krävs ansträngning för att övervinna sin själviskhet och att göra intresset för Guds verk till det primära. Somliga har ansträngt sig och utövat en noggrann disciplin mot självet och de har vunnit dyrbara segrar. De, som betraktar sina egna intressen som det primära, lever för självet. Deras karaktär är i Guds ögon som värdelöst skräp. rätt

(637)Bror D har gjort mer än en enda människa skulle göra då han tjänat sin församlings intressen på sin plats. Om han höll sig borta från sin uppgift en kort tid, skulle tyngre och större ansvar läggas på honom när han kom tillbaka. Han har tagit på sig detta ansvar och har stönande tyngts ned av dess tyngd. Bröderna D har (638) har riskerat att vara alltför noggranna och riskerat att framställa sina egna liv och exempel som ett kriterium. Självet har inte förlorats ur sikte i Kristus. Dessa bröder borde inte tala så mycket om självet, utan i stället upphöja Kristus. De borde dölja sig bakom Jesus och låta Honom ensam framträda som den fullkomliga förebilden som alla bör försöka efterlikna. rätt

(638)Var fanns de män som gick att lita på under prövningar och svårigheter? Var fanns de gudfruktiga människor som skulle samlas omkring baneret när fienden försökte göra framsteg? Några som borde vara på sin post var opålitliga när behovet av dem var som störst. Deras uppträdande visade att de inte hade något större intresse av att påskynda sin tjänst för Guds verk. Somliga tänkte att det ställdes för stora förväntningar på dem och i stället för att med glädje göra vad de kunde, satte de sig ned på Satans bekväma stol och vägrade att göra något överhuvudtaget. rätt

(638)Somliga var alltid avundsjuka. Bror E tillhörde denna grupp. Han har en särskild envishet i sitt sätt att leda. Detta får honom att framhärda på fel väg därför att han tror att det skulle tillfredsställa hans bröder framför honom om han bytte åsikt och gick den motsatta vägen. Ibland, när han känner det så, är han beredd att göra allt som står i hans makt för att främja Guds verk, men älskar sin egen vilja så högt, att han är villig att låta Guds dyrbara verk lida skada hellre än att ge upp sin egen vilja och sin egen väg. Bror E är inte en person som man kan lita på. Han är föremål för Satans frestelser och behärskas ofta av honom. Han har ett själviskt och okuvligt hjärta. Han är ojämn, impulsiv, ibland hatisk och ibland älsklig. Tidvis är han vänlig, vid andra tillfällen är han avundsjuk, missunnsam och mycket självupptagen. Han kan inte utveckla en fullkomlig kristen karaktär förrän han lärt sig stå emot frestelser, underordna sin egen envishet och bevara en ödmjukhet, en villighet att se sina fel och erkänna dem. Tidvis har han varit ganska uppriktig och allvarlig. Men så förs han av en våg över i den motsatta riktningen och då ger efter för avund, missunnsamhet och misstro. Självet och själviska intressen är det allt överskuggande, han finner massor av fel hos andra och misstänker (639) att andra inte uppskattar honom, utan vill skada honom. Bror E behöver en genomgripande omvändelse. Det är inte tillräckligt att människor bekänner sig till sanningen. De kan erkänna hela sanningen och ändå inte veta något - inte fått någon kunskap genom egna erfarenheter i sina dagliga liv - av sanningens helgande inflytande på hjärta och liv, eller den sanna gudsfruktans kraft. rätt

(639)Sanningen är helig och kraftfull och kommer att åstadkomma en genomgripande förnyelse i deras hjärtan och liv som helgas genom den. Bror E är i stånd till att utöva ett inflytande för det goda. Om han underkuvar självet och ödmjukar sitt hjärta inför Gud kan han bli en sann bärare av Kristi ok. Han kan vara till hjälp i stället för till hinder för sin familj och för andra. Han försvagar Guds verk i Bordoville på grund av bristerna i sin kristna karaktär. Om bror E lever efter det ljus han har tagit emot, kommer han att arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan och om han gör detta, kommer ett klart ljus att lysa över andras stig och förhärliga Gud. Bror E:s fall är representativt för andra i församlingen, som behöver genom gå samma förvandling i sina hjärtan för att kunna leva rätt. rätt

(639)Bror F kan bli mer användbar i sitt liv än han har varit eller nu är. Gud har inte kallat honom för att tjäna speciellt inom ord och lära. Han är inte utrustad för att ha den ställningen, men han kan ändå gå Herrens ärenden och vara till hjälp på mötena. Om han själv lever i ljuset kan han återspegla ljus till andra. Han kan vara till välsignelse för andra. Han kan säga tröstande och uppmuntrande ord till den som är förtvivlad. För att göra detta, skulle han emellertid stimulera en mer hoppfull och glad anda hos sig själv och ge uttryck för mod i sina ord och också när det gäller tonläget i sin röst. rätt

(639)Syster G har brister, men hon gör ändå inte sitt bästa i sin situation. Hon tillåter fienden att styra sina tankar och (640) förvärrar sina problem genom olydnad. Hon lider av fysiska svagheter och borde mötas av medkänsla, men rastlöshet, vresighet, klagande, knotande och onödigt beklagande underlättar inte hennes lidande och gör henne inte lycklig, utan förvärrar hennes svårigheter. rätt

(640)Världen är full av otillfredsställda människor som förbiser den lycka och de välsignelser som finns inom räckhåll och som ständigt söker efter lycka och tillfredsställelse som de inte lägger märke till. De sträcker sig hela tiden efter något som de förväntar sig, något avlägset gott som är större än det de äger. De befinner sig ständigt i ett tillstånd av besvikelse. De värnar om sin otro och otacksamhet, därför att de förbiser de välsignelser som finns just där de befinner sig. Livets vanliga vardagliga välsignelser välkomnas inte av dem, precis som fallet var med mannat till Israels barn. rätt

(640)Kristus riktar följande ord till Syster G: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28. 29) Syster G:s ord, uppträdande och exempel lär i allmänhet ut en läxa som är raka motsatsen till den som vår Herre lärde ut. Hon förlorar mycket när hon förbiser de välsignelser som finns i hennes liv och i stället griper efter och oroligt söker efter lycka. Hennes ansträngningar belönas inte och hennes fruktlösa sökande gör henne själv mycket olycklig och också alla som umgås med henne. Hennes rastlösa, ängsliga förvirrade ande kommer till uttryck i hennes ansiktsuttryck och kastar en skugga. Denna dysterhet, denna otro och otillfredsställdhet sporrar fiendens frestelser. På grund av hennes ständiga misstro och hennes plagierade bekymmer, kastar hon en skugga framför sig i stället för att sprida solsken. rätt

(640)Bror G borde vara tålig och uthållig och beskydda henne mot onödiga bördor, för hon är inte utrustad för att bära dem. Hon å sin sida borde vara vaksam mot den fiende som tränger sig in och ta itu med sitt livs bördor utan att knorra och bära dem med glädje och mildra dem alla (641) med tacksamhet för att de inte är tyngre. Bror G har en benägenhet att se saker och ting från den mörka sidan. Han bör vara beredd att göra Guds vilja och använda det inflytande som Gud har gett honom till allra bästa fördel. Han bör utföra dagliga plikter med glädje och inte ta ut morgondagens svårigheter i förskott så att de får göra honom missmodig. Han skall inte utföra nästa veckas uppgifter, utan det arbete och de plikter som dagen för med sig. rätt

(641)Bror och syster G borde förena inflytandet från dem båda genom att säga: ”Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt. 6:34) Det är en missuppfattning att ta ut nästa veckas svårigheter i förskott och göra den vecka som pågår nu bitter. När verkliga svårigheter kommer, skall Gud utrusta varje ödmjuk och anspråkslös person så att han kan bära dem. När Han genom Sin försyn låter dem komma, skall Han ge hjälp att uthärda dem. Irritation och klagande förmörkar och fläckar ner själen och släcker det klara solskenet på andras vägar. rätt

(641)Bror G kunde ha arbetat på att hjälpa bror H och samtidigt hjälpa sig själv, men själviskhet tog ifrån bror H hans fördelar och bror G själv missgynnades genom sin rädsla för att han skulle gynna andra. Bror G har inte älskat sin granne som sig själv. Hans enormt starka själviskhet när det gäller många saker har gjort att han gått miste om sådant som är gott och utestängt honom från Guds välsignelser. I sista hand gagnar det inte någon att vara självisk. Gud lägger nämligen märke till det och kommer att löna varje människa i förhållande till hennes gärningar. ”Det en människa sår skall hon också skörda”. (Gal. 6:7) ”Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.”(2 Kor. 9:6) rätt

(641)Jag har nämnt dessa människor för att representera det verkliga tillståndet för många i församlingen i Bordoville, vilkas situation är liknande. Många som har samlats på den platsen har lagt bördor och bekymmer på bror D för att bli fria. Hade de varit fria från avund och i stället älskat Gud, skulle de ha hjälpt honom, tröstat hans hjärta och sänt honom för att arbeta för själars frälsning, samtidigt som (642) deras böner skulle ha följt honom som skarpa skäror i havreåkern. Deras brist på helgelse och hängivenhet till Gud har gjort deras egen tro svag, försvagat bror D:s händer, tagit ifrån honom hans mod och gjort hans insats på evangelisationsfältet nästan förgäves. Församlingens problem där hemma har satt stopp för hans ansträngningar både hemma och ute och har i hög grad begränsat hans insats till den plats där han befinner sig. Denna begränsning av arbetet till i huvudsak en enda plats har ett förödande inflytande på en Kristi tjänares andliga intresse och iver. rätt

(642)För att växa i nåden och i kunskap om sanningen, måste arbetarna ha olika sorters erfarenhet. Detta uppnås bäst genom vidsträckt arbete på nya fält, på olika platser, där de kommer i kontakt med alla slags människor och alla sorters sinnelag och där olika slags arbete krävs för att kunna möta mångas behov och olika synsätt. Detta driver den sanne medarbetaren till Gud och Bibeln för att få ljus, kraft och kunskap, så att han kan bli fullt utrustad till att möta människors behov. Han borde ge akt på förmaningen till Timoteus: ”Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord.” (2 Tim 2:15) ”Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem deras mat i rätt tid, salig är den tjänare, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.” (Matt. 24:45- 46) Vishet krävs för att kunna välja det som är lämpligast för tillfället. rätt

(642)Bror D har inte vuxit upp till en god tjänare. Han har blivit som en dvärg. Hans sinne har blivit inskränkt och hans andliga kraft har minskat. Nu borde han vara en framgångsrik medarbetare, en noggrann arbetare. I stället för att överlämna sig helt åt uppdraget, har han tjänat vid borden. Paulus förmanar Timoteus: ”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. (643) Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.” (1 Tim. 4: 12- 16) rätt

(643)Bror D är aktiv och villig till att göra något, villig att bära bördor som inte hör samman med hans kallelse. Hans tankar och hans tid har också i alltför hög grad tagits i anspråk för världsliga saker. En del predikanter håller fast vid en bestämd värdighet som inte står i överensstämmelse med Kristi liv och vill inte låta sig användas genom att engagera sig i fysiskt arbete, när tillfället kräver det, för att lätta bördorna för dem som de tar emot gästfrihet från och lindra deras bekymmer. Fysisk aktivitet skulle snarare visa sig vara en välsignelse för dem än till skada. Genom att hjälpa skulle de hjälpa sig själva. Men somliga går till den motsatta ytterligheten. När deras tid och kraft krävs inom Guds uppdrag och tjänst, vill de gå in i arbetet och tjäna alla, också i världsliga saker. De berövar i själva verket Gud den tjänst som Han kräver av dem. På det sättet upptar likgiltiga saker den dyrbara tid som de skulle helga till intressen för Guds verk. rätt

(643)Bror J. N. Andrews har här begått ett fel. Den tid och kraft han har använt till korrespondens med sina bröder och till att besvara frågor i deras privata brev, borde ha använts till Guds verks särskilda intressen i stort. Men få inser vilket ansvar de få predikanter har som bär bördorna i detta uppdrag. Bröderna kallar ofta dessa män från arbetet för att de skall ta på sig deras små saker, eller för att ordna upp vissa problem inom församlingen, som de lika gärna skulle kunna sköta själva. ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro (644) utan att tvivla.” (Jak. 1:5- 6) Han måste vara allvarlig och uthållig. Om han är obeslutsam och ständigt tvivlar på om Herren verkligen vill göra det Han har lovat, kommer han inte att få något. rätt

(644)Många förväntar sig att deras predikanter skall föra Guds ljus till dem. De verkar tro att det är ett enklare sätt än att själva göra sig besväret att gå till Gud med sina bekymmer. Dessa går miste om mycket. Om de dagligen ville följa Kristus och göra Honom till sin Vägledare och Rådgivare, skulle de kunna skaffa sig en tydlig kunskap om Hans vilja och därigenom vinna en värdefull erfarenhet. Eftersom de saknar just denna erfarenhet, vandrar bröder som bekänner sig till sanningen i gnistorna från andras bränsle. De är inte bekanta med Guds Ande och har ingen kunskap om Hans vilja. Därför är deras tro lätt att rubba. De är inte stabila, eftersom de litar på att andra skall göra erfarenheter i deras ställe. Stora förberedande åtgärder har vidtagits för att varje son och dotter till Adam skall kunna nå fram till en personlig kunskap om Guds vilja, kunna fullkomna sin personliga karaktär och bli renade genom sanningen. Gud vanäras genom den grupp som bekänner sig vara Kristi efterföljare och ännu inte av egen erfarenhet har någon kunskap om Guds vilja eller om gudsfruktans hemligheter. rätt

(644)Bror D har haft plikter av mångskiftande karaktär i sitt hem. Det ökade medlemsantalet i församlingen har inte minskat hans uppgifter. Att hans familj har blivit större har medfört ett alltför stort ansvar för honom själv och hans familj. Dessa saker har hindrat honom att utföra sin tjänst på ett framgångsrikt sätt. Han befinner sig i dålig form för att kunna fullgöra sin tjänst i Guds verk och behöver få lära sig hur man skall uppträda. Hans vittnesbörd behöver få nytt liv genom Guds Ande och kraft. Hans bröder i Bordoville, som inte har någon särskild uppgift att utföra i ord och lära, borde vakna upp och se vilken hjälp andra behöver och hjälpa dem. Många tillsluter sina ögon för det goda som de har tillfälle att utföra för andra och på grund av deras försummelse går de miste om den välsignelse som de skulle kunna få. Bror D har lämnats till att ta ansvar för områden som (645) hans bröder borde ha betraktat som sin plikt och sitt privilegium att ta ansvar för. rätt

(645)Vårt uppdrag i den här världen är att leva för andras bästa, välsigna andra och att vara gästfria. Ofta kan det vara enbart obekvämt att underhålla dem som verkligen behöver vår omsorg och hjälp från våra hem och vårt samfund. Somliga hjälpare undviker att ta på sig ansvaret för sådana absolut nödvändiga uppgifter. Men någon måste ta på sig dem. Och eftersom bröderna i allmänhet inte tycker om att vara gästfria och inte delar dessa kristna plikter lika mellan sig, finns det bara några få som med glädje gör de hjälpbehövandes behov till sina. I detta borde en församling på ett särskilt sätt försöka hjälpa sina predikanter och underlätta för dem att klara dessa extra bördor. Predikanter som aktivt är engagerade i Guds verk, arbetar för själars frälsning, måste ständigt uppoffra sig. rätt

(645)Bror D:s vittnesbörd behöver ges liv åt genom Guds nåd. Han behöver en ny smörjelse, så att han kan begripa arbetets storhet och helga sig helt till att främja Guds verk. Herren har arbetat tillräckligt för att ha alla sina efterföljare i Sin tjänst. Alla kan visa fram Guds härlighet om de vill. De flesta vägrar emellertid att göra detta. De bekänner sin tro men saknar gärningar. Deras tro är död, ensam utan gärningar. De undviker ansvar och bördor och skall belönas efter sina gärningar. Eftersom en del inte vill bära de bördor de skulle kunna lyfta, eller göra det de kunde göra, är arbetet för stort för de få som vill engagera sig i det. De har så mycket att göra att de överanstränger sig och nästan slits ut. rätt

(645)Gud kallar i denna tid på tjänare, vilkas intressen helt identifierar sig med Hans arbete och verk. Predikanterna i detta uppdrag måste få kraft genom den Sanningens Ande och kraft som de förkunnar och då kommer de att ha ett inflytande. Folket kommer sällan att nå upp till ett högre steg än dess predikant. Om han har en (646) anda som älskar världen, har den ett fruktansvärt inflytande på andra. Folk använder hans brister som ursäkt för att dölja son egen kärlek till världen. De tystar ned sina egna samveten och anser att de måste ha frihet att älska de saker som hör till det här livet och att vara likgiltiga för de andliga tingen, för sådana är ju deras predikanter. De bedrar sina egna själar och stannar kvar i vänskap med världen, vilket aposteln förklarar vara fiendskap mot Gud. rätt

(646)Predikanterna bör vara mönster för hjorden. De borde visa en odödlig kärlek till själar och samma hängivenhet för Guds verk som de vill se hos folket. Predikanterna i Vermont har gjort ett misstag i sin tjänst. De har gått över samma område om och om igen för att hjälpa församlingarna, trots att de ofta själva behövde få uppgifter anförtrodda åt sig för att de skulle föras till en ställning där Gud kunde välsigna deras tjänst och där de kunde bära frukt. Det har inte funnits någon verksam, noggrann medarbetare i Vermont, som varit fullt utrustad för att ta sig an alla delar av Guds verk. rätt

(646)Bror och syster I är invalidiserade. Gud lägger inte så tunga plikter på dem. De behöver vara mycket vaksamma, så att inte deras inflytande minskar. De har själva inga barn som de kan visa föräldrars kärlek och omsorg mot utan riskerar att bli inskränkta, egoistiska och teoretiska i sina åsikter och känslor. Allt sådant har ett dåligt inflytande på Guds verk. De borde arbeta på att lyfta sina tankar över sig själva och borde inte göra sig själva till en måttstock för andra. De som inte har barn att dela sina tankar och sitt arbete med och som ställer krav på dem att öva sig i fördragsamhet, tålamod och kärlek av, borde ge akt på sig själva så att inte deras tankar och arbete koncentreras på dem själva. De är dåligt rustade för att undervisa föräldrar om hur de skall uppfostra sina barn, för de har inte någon egen erfarenhet av detta. Trots detta är de som inte har några barn (647) de som är mest villiga att undervisa dem som har barn, samtidigt som de förstnämnda i många avseenden själva blir som barn. De kan inte förmås att ändra en viss livsstil och de kräver att mer tålamod skall visas mot dem än vad barn kräver. Det är egoistiskt att ha ett bestämt uppträdande utstakat på förhand och att fullfölja detta så att det blir till besvär för andra. rätt

(647)Det är små detaljer som prövar karaktären. Det är enkla handlingar i daglig självförnekelse, med glädje och vänlighet, som får Gud att le. Vi bör inte leva för oss själva, utan för andra. Vi skulle vara en välsignelse genom att glömma självet och vår betänksamhet när det gäller andra. Vi skulle bevara kärlek, mildhet och vårt mod. rätt

(647)Mycket få inser fördelarna med den omsorg, ansvarskänsla och erfarenhet som barn för med sig till familjen. Många har uppfostrat stora familjer utan disciplin. Föräldrarna försummar ett dyrbart förtroende och en helig plikt, som, om den utfördes troget i gudsfruktan, skulle ge inte bara deras barn utan också dem själva, en utbildning för himmelriket. Men ett barnlöst hem är en tröstlös plats. Dessa makars hjärtan riskerar att bli själviska, bevara en kärlek till sin egen bekvämlighet och rådgöra utifrån sina egna önskningar och vad som är bekvämt för dem. De samlar förståelse för sig själva, men har endast liten förståelse för andra. Omsorg och kärlek mot barn som är beroende av dem tar bort råheten från vår natur, gör oss ömma och förstående och har en inflytande som utvecklar vår karaktärs ädlare delar. Många är fysiskt, andligt och moraliskt sjuka därför att deras uppmärksamhet är riktad nästan helt mot dem själva. De skulle kunna räddas från stagnation genom den sunda spänsten hos yngre och skiftande tankar och barns rastlösa energi. rätt

(647)Bror J har åldrats. Inget tungt ansvar bör vila på honom nu. Han har förargat Gud genom sin missriktade kärlek till sina barn. Han har varit alltför ivrig att hjälpa dem (648) med pengar för att inte såra dem. För att gå dem till mötes, har han skadat dem. De är inte förståndiga och trofasta när det gäller att handskas med sina tillgångar, även från världslig synpunkt sett. Sett utifrån en religiös synpunkt, saknar de mycket. De har inga betänkligheter för sitt samvetes skull när det gäller andliga saker. De förhöjer inte samfundet med sin ståndpunkt och sitt inflytande i världen. De lyfter inte heller fram Guds verk genom rena, kristna, moraliska och rättskaffens handlingar i Kristi tjänst. De har inte uppfostrats till att förneka sig själva och att vara självständiga som sitt skydd i livet. Här vilar den största synden på föräldrarna. De bestraffar inte sina barn och uppfostrar dem inte till Gud. De lär dem inte att behärska sig själva, vara stabila i sin karaktär och hur nödvändigt det är att ha en bestämd, rätt inriktad vilja. De flesta barn i den här åldern överlämnas till att uppfostra sig själva. De har inte fått lära sig hur nödvändigt det är att utveckla sina fysiska och mentala krafter för några positiva ändamål, att välsigna samfundet med sitt inflytande, att vara väl utrustade för att kunna lyfta fram det kristna livet och att utveckla helighet i sin fruktan för Gud. rätt

(648)Bror J har begått misstaget att anförtro sina ägodelar till sina barn. Han har lagt ansvar på dem som de inte är utrustade för att bära. Han placerade sina tillgångar utanför sin egen kontroll och samlade in medel från sina bröder på grund av sina dåliga arbetsinsatser. Gud har inte förhärligats genom det uppträdande som han har visat mot sina barn, som inte delar vår tro eller bibliska standard. I själva verket har han sagt till den ogudaktige, att det skall gå bra för dig”, när Gud tydligt har förklarat att det skall gå illa för honom. rätt

(648)Dessa misstag som bror J har gjort visar en stor brist på himmelsk visdom och har, i hög grad, diskvalificerat honom för det högtidliga uppdrag som anförtrotts Kristi trogna tjänare. Vad kan bror J försvara sig med inför Gud när Mästaren skall be honom avlägga räkenskap för sitt förvaltarskap? Han (649) har låtit sig ledas av sina barns ohelgade sinnelag och har inte känt behovet av att söka råd och vägledning av Guds tjänare som stod i ljuset. Han har vägletts av en felaktig förståelse och har brustit i omdöme. Han har handlat som en blind man. Hans uppförande har skadat honom själv och Guds verk. rätt

(649)Det är inte bara förkunnare Vermont saknar, som skall gå ut till församlingarna och be och förmana då och då. Ett rop efter medarbetare skulle alltid kunna höras bland Guds folk i Vermont. Det behövs nitiska tjänare för att stärka det som återstår av den insats som görs för att avhjälpa folks andliga brister. Guds verk behöver människor som kan ta ansvar, särskilt i Vermont. Människor går över samma grund om och om igen, men uträttar mycket litet, där det finns något att uträtta. De ägnar sig åt goda besök för att samtala med sina bröder och det är ofta allt som uträttas där. Trots detta förväntar de sig att bli avlönade för den tid de har använt. rätt

(649)Bror och syster K:s fall kom fram för mig medan jag skriver. De har inte visat omsorg om andra. De har inte känt att det var deras ansvar att bära andras bekymmer. Bror K blev visad för mig bland andra som har känt att de hade ett uppdrag att utföra för Herren. Det har han verkligen och det har många andra som har känt att de hade en uppgift att utföra för Herren, om de vill göra det. Det finns grundliga tjänare i Guds verk, som har en erfarenhet av sin uppgift och som helgar sin tid och sin kraft till Guds tjänst. Dessa borde frikostigt underhållas. Men de som bara börjar besöka församlingarna då och då - särskilt de som inte har någon familj att sörja för och som själva har en kompetens - borde inte dra resurser från Herrens medel. rätt

(649)Varken bror eller syster K har någon erfarenhet av att uppoffra sig för sanningen, vara rika på goda gärningar och samla sig skatter i himlen. Deras sympati, omsorg och tålamod har inte satts på prov av några beroende, kärleksfulla barn. (650) De har rådgjort med sin egen självupptagna bekvämlighet. Deras hjärtan har inte varit något källsprång som sänder ut levande strömmar av ömhet och hängivenhet. Genom att välsigna andra med vänliga kärleksfulla ord och barmhärtiga och välgörande gärningar, kommer de själva att kunna märka en välsignelse. De har varit för inskränkta inom de områden där de gjort nytta. Om sådana inte förvandlas i sina sinnen och sitt väsen och förnyas genom Kristi ande, kan de inte bli grundliga, effektiva tjänare i Återlösarens verk. Han är de kristnas Föredöme. Självuppoffring och oegennyttig välgörenhet bör känneteckna deras liv. Själviskhet är alltför framträdande. O, hur litet vet inte bror K om vad det vill säga att göra tjänst åt Gud, att lyfta Kristi kors och vandra i den självförnekande Återlösarens fotspår! rätt

(650)En Kristi tjänare, en lärare som lär ut sanningen, en sann herde, är i viss mening allas tjänare, som kommer deras behov till mötes, som behöver hjälp och vet hur man skall vara till nytta på olika platser i det stora själavinnande arbetet. En människa som säger sig lära ut sanningen och går vart han vill och arbetar när och på det sätt han själv vill, men ändå håller sig undan ansvar och plikter, bär inte korset i Kristi efterföljd och fullföljer inte det uppdrag som getts till evangeliets tjänare. Få vet av erfarenhet vad det vill säga att lida för Kristi skull. De vill vara som Kristus, men vill undvika fattigdom och korsfästelse. De skulle vilja vara glada tillsammans med Honom i härlighet, men tycker inte om att komma till Honom genom för mycket självförnekelse och elände. rätt

(650)Bror K har inte behövt anstränga sig hårt för att söka efter sanningen, för Guds utvalda män har förberett argument till honom, som är klara, tydliga och övertygande. Svåra punkter i sanningen för vår tid har uppnåtts genom allvarliga ansträngningar från några få som utvalts för Guds verk. Fasta och innerlig bön till Gud har gjort Herren benägen att öppna deras förstånd för Hans sannings rikedomar. Listiga motståndare och skrytsamma Goliat- karaktärer (651) har varit oundvikligt att möta, ibland ansikte mot ansikte, men för det mesta med pennan. Satan har försökt övertala män att göra kraftigt motstånd och förblinda ögonen och förmörka folks förstånd. De få som hade Guds verk och sanning i sina hjärtan väcktes till dess försvar. De sökte inte bekvämlighet, utan var villiga att våga till och med sina liv för sanningens skull. rätt

(651)Dessa ivriga sökare efter sanningen riskerade sina goda rykten och allt de ägde för att försvara sanningen och sprida ljuset. Länk efter länk i sanningens dyrbara kedja har sökts, tills den framstår i skön harmoni och utgör en fullständig kedja. Dessa självrannsakande män har fört fram argument och gjort dem så tydliga att en skolpojke kan förstå dem. Hur lätt är det inte för människor att bli lärare i sanningen, men de vill inte uppoffra sig själva och förneka sig själva. rätt

(651)Dessa sökare efter sanningen har lidit för den och vet vad det kostar. De värdesätter den och känner det mest intensiva intresse för dess framgång. Självförnekelse och korset ligger direkt på den väg som Kristi efterföljare vandrar. Korset är det som ligger på tvären mot de naturliga känslorna och viljan. Om hjärtat inte är helt helgat till Gud, om viljan och hängivenheten och tankarna inte har underkastats Guds vilja, kommer det att innebära ett misslyckande att framföra en sann religions principer och att i sitt liv exemplifiera Kristi liv. Det kommer inte att finnas en äkta önskan om att offra bekvämlighet och egenkärlek. Det köttsliga sinnet vill inte heller korsfästas till att bearbeta Kristi gärningar. rätt

(651)Det finns ett stort arbete att utföra för många som bor i Bordoville. Jag såg att fienden har varit intensivt sysselsatt med att genomföra sina planer. Människor som Gud har anförtrott talenter i form av medel har flyttat över det ansvar som Gud har lagt på dem som Guds förvaltare till sina barn. I stället för att avlägga räkenskap inför Gud, för de saker som tillhör Honom, påstår de att allt som de har är deras eget, som om de genom sin egen makt (652) och kraft och vishet själva hade fått sina ägodelar. Vem var det som gav dem kraft och vishet att komma i besittning av de jordiska rikedomarna? Vem vattnade deras ägor med himmelsk dagg och med regnskurarna? Vem gav dem solen till att värma jorden och att väcka naturen till liv och fick dem att blomstra till nytta och glädje för människan? Människor som Gud har välsignat med Sin frikostighet omfamnar sina jordiska rikedomar och gör dessa gåvor och välsignelser, som Gud i Sin nåd har gett dem, till en förbannelse genom att fylla sina hjärtan med själviskhet och misstro mot Honom. De tar emot de goda saker som Han har lånat ut till dem och glömmer att Mästaren har några som helst anspråk på dem och vägrar att ens ge Honom den ränta som Han begär. Rikedomar förorsakar den bekännande efterföljaren till Kristus många förvecklingar och genomborrar dem med många sorger därför att de glömmer Gud och älskar och dyrkar mammon. De låter världsliga rikedomar förbittra deras liv och hindrar dem att utveckla en kristen karaktär. Och som om inte det var nog överför de till sina barn det som har visa sig vara en förbannelse för deras eget liv. Gud har anförtrott människor medel för att pröva dem, för att se om de är villiga att erkänna Honom i Hans gåvor och använda dem till att påskynda Hans härlighet på jorden. rätt

(652)Jorden är Herrens och alla rikedomar som finns på den. Boskapen på tusentals kullar är Hans. Allt guld och silver tillhör Honom. Han har anförtrott Sina skatter åt förvaltare, så att de genom dessa skall kunna främja Hans verk och förhärliga Hans namn. Han anförtrodde inte dessa skatter åt människor för att de skulle kunna använda dem till att upphöja och förhärliga sig själva och ha kraft att förtrycka dem som är fattiga mitt i den här världens rikedomar. Gud tar inte emot offer av någon därför att Han själv behöver dem och inte kan ha ära och rikedomar utan dem, utan därför att det är för hans tjänares bästa att ge de saker (653) till Gud som tillhör Honom. Han kommer att ta emot det ödmjuka, förkrossade hjärtats frivilliga offer och kommer att belöna givaren med de rikaste välsignelser. Han tar emot dem som den tacksamma lydnadens offer. Han gör anspråk på och tar emot vårt guld och vårt silver därför att vi tillhör Honom. Han ställer krav på och tar emot vår tillväxt och gör anspråk på våra talenter som frukter av att Hans kärlek bor i våra hjärtan. Att lyda är bättre än att offra. Utan ren kärlek är det dyraste offer alltför fattigt för Gud att ta emot. rätt

(652)Många har sina hjärtan så starkt fixerade vid sina jordiska rikedomar, att de inte kan se fördelen med att samla skatter till sig i himlen. De inser inte att deras frivilliga offer till Gud inte berikar Honom, utan bara dem själva. Kristus råder oss att samla skatter i himlen. För vem? För Gud, så att Han skall bli rikare? O, nej! Hela världens skatter är Hans och himlens obeskrivliga härlighet och ovärderliga rikedomar är Hans och kan ge dem till vem Han vill. ”Samla er skatter i himlen.” (Matt. 6:20) Människor som Gud har gjort till förvaltare är så bedårade av den här världens rikedomar, att de i sin egoism och sina begär inte kan se att de inte bara berövar Herren Hans tionden och gåvor, utan också berövar sig själva eviga rikedomar. De skulle dagligen kunna öka sina himmelska rikedomar genom att utföra den tjänst som Herren har gett dem att utföra och som Han har utrustat dem med möjligheter att utföra. Mästaren vill att de skall vara vakna för tillfällen att göra gott och att själva använda dessa möjligheter, medan de lever, som hjälp till deras medmänniskors frälsning och för att påskynda Hans verk på dess olika områden. Därigenom gör de endast vad Gud kräver av dem. De ger Gud det som tillhör Honom. Många stänger lätt sina ögon och hjärtan. Annars skulle de se och lägga märke till bristerna i Herrens verk. Genom att hjälpa Guds verk till framgång skulle de minska sin jordiska tillväxt genom att minska (654) räntan eller kapitalet. Några känner att det som de ger till Guds verks främjande verkligen är förlorat. De anser att många dollar har försvunnit och känner sig missnöjda om de inte genast kan flytta dem så att deras jordiska rikedomar inte minskar. De är inskränkta och till och med skarpa i sitt sätt att behandla sina bröder och också de världsliga på. De har inga betänkligheter för att bedra för att kunna hjälpa sig själva och vinna några få dollar. rätt

(654 )Somliga oroar sig för att de skall gå miste om jordisk rikedom, försummar bönen och möten för att tillbe Gud, för att de skall få mer tid att ägna sig åt sin gård och sina affärsangelägenheter. Deras gärningar visar vilken värld de värderar högst. De offrar religiösa privilegier, som är så viktiga för deras andliga framgång, för det som hör det här livet till och lär inte känna Guds vilja. De försummar att fullkomna en kristen karaktär och når inte det mål, som Gud har satt upp. De ger sina världsliga, jordiska intressen första platsen och stjäl den tid från Gud, som de skulle ha använt i Hans tjänst. Dessa människor lägger Gud märke till och de kommer att skörda förbannelse i stället för en välsignelse. Somliga placerar sina tillgångar utanför sin egen kontroll i händerna på sina barn. Deras dolda motiv är att försätta sig i en position, där de inte känner något ansvar för att ge bort av sina ägodelar, så att sanningen kan utbredas. De inser inte att det är Herrens pengar de handskas med och att de inte är sina egna. rätt

(654)Många skulle tycka om att se själar bli omvända om det kunde ske utan någon uppoffring från deras sida. Om deras ägodelar berörs drar de sig emellertid tillbaka, för de är mer värda för dem än mäns och kvinnors själar som Kristus dog för. Om de som Gud har anförtrott medel åt förstod sitt ansvar som Hans förvaltare, skulle de behålla det som Gud har lånat ut till dem i sina egna händer (655), så att de troget kan utföra en plikt som utvecklar dem till att hjälpa till med att föra ut Guds verk. Om alla kunde förstå frälsningsplanen och värdet av en enda själ som har köpts med Kristi blod, skulle de låta alla andra intressen få mindre betydelse. rätt

(655 )Föräldrar bör ha stora betänkligheter när det gäller att anförtro sina barn de tillgångar som Gud har anförtrott åt dem, såvida de inte är säkra på att barnen har större intresse för och hängivenhet till Guds verk än de själva har och att dessa kommer att vara ivriga och mer målmedvetna när det gäller att främja Guds verk och mer villiga att föra de företag framåt som hör ihop med Guds verk och som kräver resurser. Men det är många som utan vidare överlåter sina pengar till barnen och lägger det ansvar på dem som de själva skulle ha burit som Guds förvaltare. Det är Satan som förmår dem att göra detta. Genom att handla så ställer de sina tillgångar till fiendens förfogande. Satan lägger saker och ting till rätta för att de skall tjäna Hans egen avsikt och berövar Guds verk de resurser de behöver för att få sina behov fyllda. Ansträngningarna för att få sanningen presenterad för folk är inte hälften så grundliga och omfattande som de skulle kunna vara. Inte en femtiondedel av det som skulle kunna göras blir nu gjort för att sanningen skall kunna utbredas genom spridning av publikationer och genom att låta sanningen höras för alla som kan förmås att komma. rätt

(655)Mångas prövningstid håller på att ta slut. Satan samlar dagligen in sin skörd av själar. Somliga fattar definitiva beslut mot sanningen och många dör utan någon kunskap den. Deras sinnen har inte blivit upplysta och de har inte ångrat sina synder. Trots detta samlar människor som bekänner sig frukta Gud sina jordiska skatter och inriktar sina ansträngningar på att vinna mer. De är okänsliga för tillståndet hos män och kvinnor som kommer inom räckhåll för deras påverkan och som går förlorade på grund av (656) brist på kunskap. Väl planerad tjänst, utförd i kärlek och ödmjukhet, skulle i hög grad bidra till att upplysa och omvända deras medmänniskor, men mångas exempel, som skulle kunna göra mycket gott, säger i själva verket: Era själar har mindre värde för mig än mina världsliga intressen. rätt

(656)Många håller i viss mån av sanningen, men de håller mer av världen. ”På deras frukt skall ni känna dem.” Andliga saker offras för de timliga. Den frukt sådana bär är inte till helighet. Deras exempel kommer inte att vara sådant att syndare överbevisas och omvänder sig från sina felaktiga vägar till sanningen. De låter själar gå förlorade, trots att de skulle kunna rädda dem, om de ville göra lika allvarliga ansträngningar för deras skull som de har gjort för att tillförsäkra sig rikedomar för det här livet. För att vinna mer av den här världens ting som de i själva verket inte behöver och som endast gör deras ansvar större och deras dom hårdare, arbetar många för högtryck och riskerar hälsa och andlig glädje och sina familjers frid, bekvämlighet och lycka. De låter själar i sin omgivning gå i fördärvet därför att de fruktar att det kommer att kräva något av deras tid och medel att frälsa dem. Pengar är deras gud. De bestämmer sig för att det inte kommer att betala sig att offra sina medel på att frälsa själar. rätt

(656)Den som anförtrotts en talent ställs inte till svars för fem eller för två talenter, utan för den enda. Många försummar att samla sig skatter i himlen åt sig själva genom att göra gott med de medel som Gud har lånat ut till dem. De misstror Gud och har tusentals farhågor inför framtiden. Liksom Israels barn har de onda hjärta som saknar tro. Gud gav detta folk ett överflöd, när deras behov krävde det, men de tog ut bekymren i förtid. De beklagade sig och knotade under sin vandring över att Mose hade fört dem ut för att döda dem och deras barn genom svält. Inbillade brister stängde deras ögon och hjärtan från att se Guds godhet och barmhärtighet under deras vandring. De var otacksamma över Hans givmildhet. (657) Sådant är också Guds misströstande, bekännande folk i vår egen tid, som utmärks av otro och avfall. De är rädda för att de skall lida brist eller att deras barn skall lida nöd. De vågar inte lita på Gud. De har ingen äkta tro på Honom som har anförtrott dem det här livets välsignelser och gåvor och som har gett dem talenter att använda till Hans ära genom att främja Hans verk. rätt

(657)Många tänker så mycket på sitt eget bästa att de inte ger Gud något tillfälle att sörja för dem. Om de saknade tid och verkligen befann sig i trångmål, skulle det vara det bästa för deras tro. Om de lugnt ville lita på Gud och förväntade sig att Han skulle arbeta för dem, skulle deras behov bli ett tillfälle för Gud. Hans välsignelse i nödens stund skulle göra deras kärlek till Honom större och få dem att värdesätta sina världsliga välsignelser i en högre mening än de någonsin tidigare har gjort. Deras tro skulle växa, deras hopp skulle bli tydligare och i stället för mörker, tvivel och klagan skulle deras sinne fyllas av glädje. Tron växer inte till hos många människor, därför att den inte praktiseras. rätt

(657)Det som tär på Guds folks livskraft är kärlek till pengar och vänskap till världen. Det är Guds folks privilegium att vara klara och lysande ljus i världen, att växa till i kunskap till Gud och ha en klar förståelse för Hans vilja. Men det här livets bekymmer och det bedrägliga i rikedomar kväver det frö som har såtts i deras hjärtan och de bär inte någon frukt av Hans härlighet. De bekänner sig ha en tro, men det är inte någon levande tro, eftersom den inte hålls vid liv genom gärningar. Tro som står ensam, utan gärningar, är död. De som bekänner sig ha en stark tro, men utan gärningar, kommer inte att bli frälsta genom sin tro. Satan tror på sanningen och skälver, men den sortens tro saknar livskraft. Många som har avlagt starka trosbekännelser brister i goda gärningar. Om de skulle visa sin tro genom sina gärningar skulle de kunna utöva ett stort inflytande till (658) förmån för sanningen. Men de förbättrar inte de talenter som Gud har lånat dem. De som tror att de kan lugna sina samveten genom att överlämna vad de äger till sina barn, eller genom att tillåta dem att det går vidare till icke- troende oansvariga barn till att slösas bort eller för att samla dem och dyrka dem, kommer att ha en räkenskap att avlägga inför Gud. De är opålitliga förvaltare av Herrens pengar. De kommer att låta Satan överlista dem genom dessa barn, vilkas sinnen är under hans herravälde. Satans mål är i många avseenden uppnått, när Guds förvaltare förefaller att vara bedövade och lamslagna. De erkänner inte sitt stora ansvar och den räkenskap som snart måste komma. rätt

(658)De som har ägodelar och vilkas sinnen är förmörkade av den här världens gud verkar behärskas av Satan i sitt sätt att använda dem. Om de har både sanna, troende barn och barn som ger sig helt hän åt den här världen, när de överför sina tillgångar till sina barn, ger de i allmänhet en större summa till de barn som inte älskar Gud än till dem som tjänar Gud. rätt

(658)De sätter just sådana saker i händerna på sina opålitliga barn som kommer att visa sig vara en snara för dem och som kommer att vara till hinder på vägen till deras överlåtelse till Gud. När de ger stora gåvor till de icke- troende barnen, ger de små gåvor till dem som har samma tro som de själva. Detta faktum borde väcka bemedlade människor som har handlat så. De borde se att rikedomens bedrägeri har förvanskat deras omdömesförmåga. Om de kunde se det inflytande som påverkar deras tankar, skulle de förstå att dessa omständigheter låg mycket nära Satans egna avsikter och planer. I stället för att Gud fick kontrollera deras sinnen och helga deras omdömen, styrs deras sinnen av den rakt motsatta kraften. De som har varit hos dem i (659) tron försummar de ibland och är ofta mycket nogräknade och stränga i sitt sätt att behandla dem. Samtidigt har de en öppen hand för sina icke- troende barn, som älskar världen och som de vet inte kommer att använda de tillgångar, de har lagt i händerna på dem, till Guds verk. Herren kräver att de som Han har lånat ut medel till använder dem på ett rätt sätt och sätter Hans verks framgång på första plats. Alla andra hänsynstaganden bör underordnas detta. rätt

(659)Talenter skall användas oavsett om de är fyra, två eller en. De som har många tillgångar är ansvariga för ett stort antal talenter. Men de relativt fattiga människorna är inte fritagna från ansvar. De som bara äger lite grand i den här världen är de som bara har en talent. Trots detta riskerar de i lika hög grad att älska världen för mycket för detta lilla och att själviskt undanhålla detta från Guds verk, som de mer välbesuttna. De uppfattar inte att de befinner sig i fara. De anser att de gripande tillrättavisningar som Guds ord riktar till dem som älskar världen endast gäller de rika, trots att de själva kan riskera mer än den som är rikare. Oavsett om de har mycket eller litet, åläggs alla att lämna sina talenter till växlarna, så att Mästaren när Han kommer kan få det som tillhör Honom med räntor. De åläggs också att förbli helgade åt Gud och bevara ett osjälviskt intresse för Hans verk och uppdrag. När de först söker Guds rike och Hans rättfärdighet, måste de lita på Hans löfte att de också skall få allt det andra. I jämförelse med allt annat bör medmänniskors frälsning vara det primära, men så är det i allmänhet inte. Om något försummas någonstans, är det Guds verk som i första hand lider skada. Gud har lånat ut talenter till människor, inte för att vårda deras stolthet, eller för att väcka avund hos dem, utan för att de skall använda dem till Hans ära. Han har gjort dessa människor till ombud för att de skall sprida de medel genom vilka uppdraget att frälsa människor skall gå framgång. Kristus har gett dem ett (660) exempel i Sitt liv. Han lämnade alla Sina himmelska rikedomar och Sin prakt och blev fattig för vår skull, för att genom Hans fattigdom skulle kunna bli rika. Det är inte Guds avsikt att låta det regna ned medel från himlen för att Hans verk skall kunna uppehållas. Han har anförtrott eller lämnat stora tillgångar som handpenning hos människor, för att det inte skall saknas något i någon del av Hans verk. Han prövar dem som bekänner sig älska Honom genom att lägga tillgångar i händerna på dem och sedan prövar Han dem för att se om de älskar gåvan mer än Givaren. Gud kommer med tiden att avslöja hjärtats sanna känslor. rätt

(660)För att påskynda Guds verk, är tillgångar nödvändiga. Gud har sörjt för detta behov genom att lägga ett överflöd i Sina ombuds händer för att användas inom arbetets olika områden där det kan krävas för det själavinnande arbetet. För varje frälst själ har en talent samlats in. Om omvändelsen är äkta kommer den som har förts till kunskap om sanningen att för sin del använda sitt inflytande och de medel, som Gud har gett Honom, till frälsning för sina medmänniskor. Han kommer ivrigt att engagera sig i det stora upplysningsarbetet för dem som befinner sig i mörker och villfarelse. Han kommer att vara ett redskap för själars frälsning. På det sättet byts växlarnas talenter med inflytande och medel hela tiden ut och växer oavbrutet. När Mästaren kommer är den trofaste tjänaren beredd att ge tillbaka både kapital och räntor. Genom sina frukter kan han visa den ökning av talenter han har vunnit att ge tillbaka till Mästaren. Den trogne tjänaren kommer då att ha utfört sitt uppdrag. Mästaren, som har lön att ge till varje människa efter hennes gärning, kommer då att ge den trogne tjänaren tillbaka både kapital och ränta. rätt

(660)I Sitt ord har Herren tydligt uppenbarat Sin vilja för dem som har rikedomar. Men eftersom Hans klara befallningar har nonchalerats, framställer Han i Sin nåd genom Vittnesbörden vilka faror som hotar dem. Han ger inte något nytt ljus, utan (661) riktar uppmärksamheten mot det ljus som redan har uppenbarats genom Hans ord. Om de som bekänner sig älska sanningen håller sig till sina rikedomar och inte lyder Guds ord och inte söker efter tillfällen att göra gott med det som har anförtrotts dem, kommer Han att skingra deras tillgångar. Han vill komma nära dem som är rika. Han vill på olika sätt skingra deras avgudar. Många förluster kommer att utstås. Själviska människor kommer inte att bli välsignade. ”Den frikostige”, däremot “blir rikligen mättad”. (Ordspr. 11:25) Gud kommer att ära dem, som ärar Honom. rätt

(661)Herren slöt ett förbund med Israel. Om folket löd Hans bud, skulle Han ge dem regn i rätt tid, jorden skulle ge sin gröda och träden på marken skulle bära sin frukt. Han lovade att deras kornskörd skulle räcka till vinskörden och vinskörden skulle räcka till såningstiden och att de i högsta grad skulle äta sitt eget bröd och bo tryggt i sitt land. Han skulle låta deras fiender gå under. Han skulle inte avsky dem, utan vandra med dem och vara deras Gud och de skulle vara Hans folk. Men om de ignorerar Hans villkor, kommer Han att behandla dem på rakt motsatt sätt. Då kommer Hans förbannelse att vila på dem i stället för Hans välsignelse. Han skulle då bryta ner deras krafts stolthet och göra himlen över dem som järn och jorden som malm. ”Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge gröda och träden i landet skall inte bära frukt.” ”Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar.” (Se 3. Mos. 26:3-5, 20, 21) rätt

(661)De som själviskt håller tillbaka sina medel skall inte bli överraskade om Guds hand skingrar. Det som skulle ha helgats åt påskyndandet av Guds verk, men som har hållits tillbaka, har kanske anförtrotts en oansvarig son och han kan förskingra det. En fin häst, ett fåfängt hjärtas stolthet, kan kanske hittas död i stallet. Ibland dör någon ko. Frukt och olika grödor kan slå fel. Gud (662) kan förskingra de medel som Han har lånat ut till Sina förvaltare, om de vägrar att använda dem till Hans ära. Jag såg att några inte gjorde några av dessa förluster som påminner dem om att de försummat sina plikter, men deras fall kan vara hopplösare. rätt

(662)Jesus varnade folket: ”Se till, att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.” (Luk. 12: 15) Och han berättade en liknelse för dem: ”En rik man hade åkrar som gav goda skördar. Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. Men Gud sade till Honom: Du dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud. Sedan sade han till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta, eller för er kropp, vad ni skall klä er med. Livet är mer än maten och kroppen mer än kläderna.” (Luk. 12: 15- 23) rätt

(662)Dessa varningar har getts till allas bästa. Kommer de att dra nytta av de varningar de fått? Kommer de att bli hjälpta? Kommer de att visa hänsyn till dessa strålande illustrationer från vår Frälsare och undvika dåraktiga rika människors exempel? Han ägde ett överflöd. Det har många som bekänner sig tro på sanningen och de handlar som i den stackars, dåraktige rike mannens fall. O, om de ville vara förståndiga och känna vilka plikter som vilar på dem och använda de välsignelser som Gud har gett dem med att välsigna andra, i stället för att vända dem till en förbannelse. Gud kommer att säga till alla sådana, som Han sade till den dåraktige rike mannen: ”Du dåre.” rätt

(662)Människor handlar som om deras förnuft hade tagits ifrån dem. De är uppslukade av det här livets bekymmer. De har inte tid att (663) helga sig till Gud, ingen tid att tjäna Honom. Arbeta, arbeta, arbeta är dagens ordning. Alla omkring dem har fått befallning att arbeta under stark press och ta hand om stora gårdar. Att riva ned och bygga större är deras mål, så att de därigenom har resurser att lägga mer till sina gods. Ändå anses dessa människor som är så tyngda av sina rikedomar för att vara Kristi efterföljare. De har namn om sig att tro att Kristus kommer snart, att slutet på allting är nära. Trots detta har de ingen självuppoffrande anda. De störtar sig allt djupare ner i världen. De ger sig bara lite tid för att studera Livets ord och meditera och be. De ger inte heller detta privilegium till sina familjer, eller till dem som tjänar dem. Ändå bekänner sig dessa människor till att tro att den här världen inte är deras hem, utan att de bara är pilgrimer och främlingar på jorden, som förbereder sig för att komma till ett bättre land. Sådana exempel och sådant inflytande är en förbannelse för Guds verk. Tomt hyckleri utmärker deras bekända kristna liv. De älskar Gud och Sanningen lika mycket som deras gärningar visar och inte mer. En människa kommer att omsätta all sin tro i handling. ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Där din skatt är kommer ditt hjärta att vara. Deras rikedomar är på den här jorden och deras hjärtan och intressen är också här. rätt

(663) ”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?” ”Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.” (Jak. 2:14, 17) När de som bekänner sig tro visar att deras liv står i överensstämmelse med deras tro, då skall vi se en kraft som åtföljer tron, en kraft som kommer att överbevisa syndaren och dra själar närmare till Kristus. rätt

(663)En konsekvent tro är sällsynt bland rika människor. Äkta tro, understödd av gärningar, finner man sällan. Men alla som äger denna tro kommer att vara människor som inte kommer att sakna inflytande. De kommer att efterlikna Kristus, de kommer att ha denna osjälviska givmildhet, (664) som intresserar sig för det själavinnande arbetet, - en osjälvisk givmildhet som Jesus hade. Kristi efterföljare borde sätta värde på själar så som Han satte värde på dem. Deras sympatier borde finnas hos deras käre Återlösares verk för att till varje pris bevara Hans blods makt. Vad är pengar, hus och landområden jämfört med en enda själ? rätt

(664)Kristus gjorde ett helt och fullkomligt offer, ett offer som var tillräckligt för att frälsa var och en av Adams söner eller döttrar som ville visa ånger inför Gud för att de överträtt Hans lag och visa tro på vår Herre Jesus Kristus. Trots att detta offer var stort, invigde sig emellertid endast få till ett liv i lydnad, så att de kunde uppnå denna stora frälsning. Få är villiga att efterlikna Hans ofattbart stora offer, att stå ut med Hans lidanden och förföljelser och dela Hans ansträngande arbete med att föra ljus till andra. Men få kommer att följa Hans föredöme med allvarlig, innerlig bön till Gud om kraft att vara uthålliga i det här livets prövningar och att utföra det dagliga livets plikter. Kristus är vår frälsnings Kapten och genom Hans egna lidanden och uppoffringar är Han ett föredöme för alla Sina efterföljare, när det gäller vaksamhet och bön och uthållighet i ansträngningar, som visar att dessa saker är nödvändiga från deras sida om de på rätt sätt skall kunna presentera den kärlek som bodde i Hans bröst för det fallna människosläktet. rätt

(664)Människor med egendomar dör i andligt avseende därför att de inte använder de medel som Gud har satt i deras händer till frälsning av sina medmänniskor. Somliga blir då och då väckta och beslutar sig för att de vill skaffa sig vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, så att de till slut kan tas emot i de eviga boningarna. Men deras ansträngningar i den riktningen är inte grundliga. De börjar, men, när de inte gör några grundliga ansträngningar av hela sitt hjärta i detta allvarliga verk, begår de ett misstag. De är inte rika på goda gärningar. Medan de långvarigt håller tillbaka sin kärlek och sträcker sig efter sina jordiska rikedomar, överlistar Satan dem. rätt

(665)En smickrande broschyr kan ges ut om att investera i patenträttigheter eller något påstått lysande företag, som Satan kastar en förtrollning omkring. Utsikten om att få mer pengar, snabbt och lätt, lockar dem. De resonerar så att, även om de hade bestämt sig för att lägga dessa pengar i Guds skattkammare, vill de i det här fallet använda dem och föröka dem stort och vill sedan ge en större summa till Guds verk. De kan inte se att det finns någon risk för att det skall misslyckas. Medlen går dem ur händerna och snart gör de till sin sorg den erfarenheten, att de har gjort ett misstag. De strålande utsikterna har försvunnit. Deras förväntningar har inte infriats. De har blivit bedragna. Satan överlistade dem. Han var mer skarpsinnig än de och han fick dem att placera sina tillgångar i hans led och därigenom beröva Guds verk det som skulle användas till att stödja utbredandet av sanningen och till frälsning av själar som Kristus dog för. De förlorade allt vad de har investerat och plundrade Gud på det som de skulle ha gett Honom. rätt

(665)En del som har anförtrotts en enda talent ursäktar sig med att de inte har ett lika stort antal talenter som de, som Han har anförtrott många talenter. Liksom den opålitlige tjänaren gömmer de den enda talenten i jorden. De är rädda för att ge Gud det som Han har anförtrott åt dem. De engagerar sig i världsliga företag, men investerar bara lite i Guds verk, om ens något. De förväntar sig att de som har stora talenter skall bära arbetets börda, medan de känner att de inte är ansvariga för dess framgång och succé. rätt

(665)När Mästaren kommer för att hålla räkenskap med Sina tjänare, kommer den oförståndige tjänaren förtvivlad att erkänna: ”Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Av fruktan för dig [Rädd för vad? Att Herren skulle göra anspråk på någon del av den lilla talent som anförtrotts åt honom] gick jag och (666) gömde din talent i jorden. Här får du vad som är ditt.” Hans herre svarade honom: ”Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt ränta när jag kom. Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” (Matt 25:24- 30) rätt

(666)Många som bara har litet av den här världen representeras av den här mannen med en talent. De är rädda för att lita på Gud. De är rädda för att Han skall kräva något som de gör anspråk på som sitt eget. De gömmer sin talent i jorden, är rädda för att investera den, av rädsla för att de skall kallas till att ge räntor tillbaka till Gud. I stället för att placera sin talent hos växlarna, som Gud kräver, gräver de ned den eller gömmer den där varken Gud eller människor kan få nytta av den. Många som bekänner sig älska sanningen gör just detta. De narrar sig själva, eftersom Satan har förblindat deras ögon. Genom att stjäla från Gud, har de bestulit sig själva ännu mer. På grund av begär och ett ont otroshjärta, har de undanhållit sig själva himlens skatter. Eftersom de bara har en talent, är de rädda för att anförtro den till Gud och gömmer den i stället i jorden. De känner sig befriade från ansvar. De tycker om att se sanningen göra framsteg, men de anser inte att de är kallade till att praktisera självförnekelse och hjälpa arbetet genom sina egna personliga ansträngningar och genom sina egna medel, trots att de inte har någon stor mängd. rätt

(666)Alla borde göra något. Fallet med änkan som lade sina två småmynt i offerkistan har skrivits ner för andras bästa. Kristus kommenterade henne på grund av hennes offer och riktade (667) lärjungarnas uppmärksamhet mot denna handling: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra, som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på”. (Mark. 12:43- 44) Kristus satte större värde på hennes gåva än på de rikas stora offer. De gav av sitt överflöd. De ville inte försaka det allra minsta på grund av sina offer. Men änkan hade berövat sig själv det nödvändigaste i livet för att kunna göra sitt lilla offer. Hon kunde inte se hur hennes framtida brister skulle täckas. Hon hade ingen man som försörjde henne. Hon litade på Gud för sin morgondag. Gåvans värde uppskattas inte så mycket utifrån den mängd som ges, som av de förhållanden och av de motiv som framkallade gåvan. När Kristus skall komma och har Sin lön med sig, skall Han ge varje människa efter hennes gärningar. rätt

(667)Alla, både höga och låga, rika och fattiga, har av Mästaren anförtrotts talenter. Somliga mer, andra mindre, allt efter vars och ens förmågor. Guds välsignelse kommer att vila på de allvarliga, kärleksfulla och flitiga tjänarna. Deras investering kommer att vara framgångsrik och kommer att säkra själar i Guds rike och en oförgänglig rikedom till dem själva. Alla är moraliska agenter och alla har blivit anförtrodda himlens goda gåvor. Talenterna har delats ut i förhållande till de förmågor var och en har. rätt

(667)Gud ger var och en hans uppgift, och Han förväntar Sig något tillbaka i förhållande till de olika förtroendeuppdrag de har anförtrotts. Han kräver inte att de som bara har fått en talent skall förmera denna till tio talenter. Han förväntar Sig inte att fattiga människor skall ge sådana gåvor som den rike mannen ger. Han förväntar sig inte samma aktivitet av den svage och lidande som den friska människan har. Den enda talenten kommer Gud att acceptera om den har använts på bästa sätt, ”efter vad en människa har, inte efter vad den inte har.” rätt

(668)Gud kallar oss tjänare, vilket innebär att vi är anställda av Honom för att utföra ett visst uppdrag och ta ansvar för olika saker. Han har lånat ut ett kapital till att göra investeringar med. Det är inte vår egendom och vi berör Gud illa om vi samlar vår Herres ägodelar på hög eller använder dem så som vi själva vill. Vi är ansvariga för hur vi använder eller missbrukar det som Gud har lånat ut till oss. Om det kapital som Herren har lagt i våra händer ligger orört eller om vi gräver ner det i jorden, även om det bara handlar om en enda talent, skall vi ställas till svars av Mästaren. Han kräver att få tillbaka inte det som är vårt utan det som är Hans eget med ränta. rätt

(668)Varje talent som ges tillbaka till Mästaren kommer noggrant att undersökas. Guds tjänares gärningar och förtroendeuppdrag, som Guds tjänare utför, kommer inte att anses vara oväsentliga. Varje person kommer att behandlas individuellt och kommer att ställas till svars för de talenter som har anförtrotts honom, oavsett om han har ökat deras antal eller missbrukat dem. Den lön som ges kommer att stå i proportion till hur talenterna har använts. Det straff han döms till kommer att stå i proportion till de talenter som har missbrukats. rätt

(668)Varje individ borde ställa sig frågan: Vad har jag fått av min Herre och hur skall jag använda det till Hans ära? ”Gör affärer med dessa tills jag kommer”, säger Kristus. (Luk 19:13) Den himmelske Mästaren är på Sin resa. Vårt gynnsamma tillfälle är nu. Talenterna är i våra händer. Skall vi använda dem till Guds ära eller skall vi missbruka dem? Vi kan handla för dem i dag, men i morgen kan vår prövotid vara slut och vår räkenskap ha avslutats för evigt. rätt

(668)Om våra talenter investeras i våra medmänniskors frälsning, kommer Gud att förhärligas. Stolthet och ställning görs till ursäkter för slöseri, fåfäng uppvisning, äregirighet och hänsynslös själviskhet. Herrens talenter, utlånade till människor som en värdefull välsignelse, kommer att ge en fruktansvärd förbannelse tillbaka på honom, om de missbrukas. Rikedomar kan användas av oss till att främja Guds verk och till att lindra änkors och faderlösas brister. Om vi gör detta samlar vi rika välsignelser åt oss själva. Vi skall inte bara ta emot tacksamma ord från (669) mottagarna av vår givmildhet, utan Herren själv, som har placerat medel i våra händer för just detta ändamål, kommer att göra våra själar till en vattenrik trädgård, vars vatten aldrig sinar. När sedan skördetiden kommer, vilka av oss kommer då att ha den outsägliga glädjen att se de kärvar vi samlat, som en belöning av vår trohet och vårt osjälviska sätt att använda de talenter, som Herren har lagt i våra händer för att användas till Hans ära? rätt

(669)Många i Vermont har totalt misslyckats med att leva upp till Guds krav. Några har fallit in i ett kallt och livlöst tillstånd därför att de är opålitliga förvaltare. Kärlek till världen har fyllt deras hjärtan i så hög grad att de har förlorat sin smak för himmelska ting och har blivit dvärgar i andliga färdigheter. Staten har berövats rätt sorts tjänst. Bordoville har varit center för tilldragelser. Alla de stora samlingarna har hållits i en lokal, som har satt ljuset under en skäppa. Dess strålar har i stort sett inte gynnat folk. Många befinner sig ständigt i mörker som nu skulle ha kunnat glädja sig över kunskap om sanningen. Talenter och särskilda ansträngningar har dragits till en lokal. Det är inte så Herren vill ha det. Han har avsett att varningen, det prövande budskapet, skulle ges till världen och att Hans folk, som är världens ljus, borde spridas som vittnen mitt i världens moraliska mörker, så att deras liv, deras vittnesbörd och deras exempel måtte bli en smak av liv till liv eller av död till död. rätt

(669)Bröderna D kommer att behöva vägledas så att de inte hindrar Guds avsikter med sina egna planer. De riskerar att begränsa Guds verk, som är djupt och vidsträckt. rätt

(669)Bror D riskerar att inta ett alltför snävt synsätt på arbetet. Gud har gett honom en erfarenhet som kommer att vara värdefull om han använder den. Men det finns en risk för att hans egenheter kommer att forma denna erfarenhet och att andra (670) kommer att påverkas. Bror D:s duglighet som medarbetare är inte vad den skulle kunna vara om han inte var så benägen att använda alla sina krafter på endast en idé. Han uppehåller sig vid händelser och tankar han har haft och återupprepar dem när de är oväsentliga för andra. rätt

(670)Hans uppmärksamhet väcktes för hans hälsa. Han koncentrerade sig på denna punkt. Han och hans symptom var huvudämnet i samtalen. Han var speciell när det gällde att gå igenom det händelseförlopp som han hade inpräglat i sina tankar och då han sökte eget utrymme underlät han att se hur obekvämt han gjorde det för andra. Hans tankar har i alltför hög grad kretsat omkring hans egen bekvämlighet. Det var hans tankars börda och hans samtalsämne. I denna pedantiska, systematiska livsstil fick han inte den hjälp när det gäller hälsan som han kanske hade förstått om han i högre grad hade glömt bort sig själv och dag efter dag hade deltagit i fysisk träning, vilket skulle ha vänt hans tankar bort från honom själv. rätt

(670)Samma brister har visat sig i hans arbeta på evangelisationsfältet. När han talar till folk, har han många ursäkter att göra och inledande formaliteter att upprepa och församlingen blir trött innan han når fram till det egentliga ämnet. Predikanter borde så långt som möjligt undvika ursäkter och inledningar. rätt

(670)Bror D är alltför speciell. Han uppehåller sig vid detaljerna. Han tar sig tid att förklara punkter som är ganska oväsentliga och som skulle tas för givna utan att ge några bevis, eftersom de är så tydliga i sig själva. De verkliga, livsviktiga punkterna bör däremot göras så övertygande som språk och bevis kan göra dem. De bör framstå lika tydligt som milstolpar. Han bör undvika många ord om småsaker, som kommer att trötta ut åhörarna innan de viktiga punkterna nås. rätt

(670)Bror D koncentrerar sig i sällsynt hög grad. När hans tankar kommit in i en bestämd riktning, är det svårt för honom att placera dem (671) någon annanstans. Han dröjer sig kvar vid en punkt. I sina samtal riskerar han att trötta ut dem som lyssnar. Hans skrifter saknar en fri, lätt stil. Den vana han har att koncentrera sina tankar på en sak, så att andra saker utesluts, är en olycka. Detta borde han förstå och han borde arbeta på att behärska och styra denna kraft i tankarna, som är alltför aktiv. Om tankarna sysselsätter sig alltför starkt på ett ämne förtar detta de andra ämnena. Om bror D skulle uträtta ett framgångsrikt arbete på evangelisationsfältet, bör han träna upp sitt sinne. Den starka utvecklingen av detta ämne försvagar hans hälsa och hans användbarhet. Det är en brist på harmoni och organisation i hans sinne och hans kropp lider till följd av detta. rätt

(671)Det skulle i hög grad vara i Bror D:s intresse att slå vakt om enkelhet och välbefinnande i sina skrifter. Han behöver undvika att uppehålla sig så länge vid punkter som inte är livsviktiga och till och med de mest betydelsefulla och mest uppenbara sanningarna, som är klara och tydliga i sig själva, kan vara så övertäckta med ord att de blir svårbegripliga och oklara. rätt

(671)Bror D kan vara pålitlig och grundlig när det gäller alla punkter i sanningen för vår tid men ändå inte i alla avseenden vara rustad för att kunna ge skäl för vårt hopp till de fransktalande människorna i skrifter. Han kan hjälpa till i detta arbete. Men det bör förberedas av ytterligare en eller två, så att det inte bär prägel av någon persons egenheter. Den sanning som har nått fram till och förberetts av flera personer och som i Guds tid fördes ut led efter led i en sammanhängande kedja av allvarliga sanningssökare, borde ges till folket och den kommer att anpassas till att möta mångas behov. Korthet bör eftersträvas för att läsaren skall bli intresserad. Långa, ordrika artiklar är till skada för den sanning som skrivaren strävar efter att presentera. rätt

(671)Bror D borde inte tänka så mycket på sig själv och inte tala så mycket om sig själv. Han borde inte hänvisa så mycket till sig själv utan undvika att i samtal referera till sig själv (672) och göra sitt livs särdrag till ett mönster som andra skall följa. Han bör utveckla äkta ödmjukhet. Han riskerar att tro att hans liv och erfarenhet är bättre än andras. rätt

(672)Bror D kan vara värdefull i Guds verk om det finns en harmoni i karaktären av det arbete han utför. Om han kan se och rätta till bristerna i sin speciella natur, vilka har tenderar att skada hans användbarhet, kan Gud godkänna det. Han bör undvika långa predikningar och långa böner. Dessa är inte till hans eget eller andras bästa. Utdragen och våldsam användning av röstorganen har irriterat hans strupe och lungor och skadat hela hans hälsa, mer än hans noggranna regler för kost och vila har hjälpt honom. En överansträngning eller belastning av röstorganen kan inte så snabbt läkas utan kan kosta en talare hans livsuppehälle. Ett lugnt, inte brådskande, men ändå allvarligt sätt att tala på kommer att påverka församlingen mer genom att uppegga känslorna. Det kommer att göra stämma och uppträdande behärskade. Så långt som möjligt bör talaren bevara sitt naturliga röstläge. Det är den sanning som förmedlas som påverkar lyssnarnas hjärtan. Om talaren gör dessa sanningar till en realitet, kommer han genom Guds Andes hjälp, att förmå påverka åhörarna genom detta faktum att han är allvarlig, utan att anstränga strupens eller lungornas fina organ. rätt

(672)Bror D är djupt intresserad av sitt hemmaliv. Trots detta finns det risk för att han i samtal håller fast vid sin vana att låta alla sina tankar kretsa kring saker som särskilt intresserar honom, men som varken intresserar eller gagnar andra. Han försöker bevara ett system som i sig självt är riktigt, men här ser man på nytt, att saker som är nyttiga i sig själva kan vara tröttande och tunga, om man uppehålla sig för mycket vid dem och försöker att sprida dem under alla omständigheter. Risken är att man försummar det som är viktigast. rätt

(673)Bröderna D borde undvika att vara alltför tråkiga i sina arbeten. Deras inflytande har huvudsakligen varit gott. Bror D är av naturen bra när det gäller att leda i världsliga saker. Hans undervisning och exempel i denna riktning har hjälpt dem som varit tillräckligt ödmjuka för att bli hjälpta. Däremot har avund, misstänksamhet, uppror, klagande och knotande som har härskat i församlingen varit nedslående. Dessa bröder borde akta sig för att vara alltför krävande. rätt

(673)För att utveckla en kristen karaktär, bör vi inte bara odla ett liv i stilla avskildhet i bön och inte heller ett liv med all yttre iver och spännande tilldragelser i full aktivitet, samtidigt som den personliga fromheten försummas. Vår tid kräver i stället att vi skall vänta på Herrens ankomst och arbeta för våra medmänniskors frälsning medan vi vakar. ”Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i Anden, tjäna Herren.” (Rom. 12:11) Gud kommer inte att acceptera de mest upphöjda tjänster, om de inte först har helgats genom att själen har överlämnat sig till Honom och Hans kärlek. Hos en viss grupp föreligger en risk för att systematisera bort Guds Ande och livskraften i Kristi religion och i stället bevara en rad tunga plikter och tröttsamma ceremonier. rätt

(673)Vi lever mitt ibland ett bedrägligt och trotsigt släkte och våra vackra och noggranna planer kan inte alltid genomföras till allas fördel. Om vi förhåller oss passiva när det gäller vår rang och värdighet kommer vi att underlåta att hjälpa dem som mest behöver den. Kristi tjänare bör anpassa sig till människors olika villkor. De kan inte förmedla bestämda regler om de vill hjälpa alla. Arbetet måste varieras för att möta människor där de är. ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nedsmutsad av köttet.” (Judas 1:22- 23) rätt

(673)Aposteln ger råd till sina korintiska bröder: ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till (674) Guds ära! Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.” (1 Kor. 10:31-33)” ”Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.” (1 Kor. 9:19) ”För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.” (Vers 22) ”Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.” (Rom. 15:1- 3) rätt

(674)Bror och syster L från Canada har gradvis förlorat sitt grepp om Gud och sin kärlek till himmelska och gudomliga ting allteftersom de mer allvarligt griper efter världsliga rikedomar. De har lättat sitt grepp om himlen och tagit ett fastare grepp om den här världen. För några få år sedan älskade de att intressera sig för sanningens och Guds verks utbredande. På senaste tiden har deras kärlek till att göra vinster ökat och de har inte känt något intresse för att göra något för att frälsa sina medmänniskor. Självförnekelse och välgörenhet för Kristi skull har inte utmärkt deras liv. De har endast uträttat litet för Guds verk. Vad har de gjort med sina talenter. De har grävt ned dem i jorden, investerat i landområden. De har inte placerat dem hos växlarna, så att Mästaren kan få tillbaka Sitt med ränta, när Han kommer. rätt

(674)De har ett arbete att utföra för att göra sina hjärtan och hem i ordning, för att ”samla sig skatter i himlen”. Deras hjärtan har varit hos det här livets angelägenheter. Omtänksamhet om det som hör evigheten till har kommit i andra hand. De bör allvarligt arbeta på att få bort kärleken till världen från sina hjärtan och (675) bör ge sin hängivenhet till ting därovan i stället för till jordiska ting. Om Guds tjänare ville komma ihåg att deras uppdrag är, att göra allt som med deras inflytande och deras tillgångar står i deras makt, för att frälsa själar som Kristus har dött för, skulle det finnas mer osjälvisk ansträngning och icke-troende skulle bli berörda. De skulle bli överbevisade om att det finns en verklighet i den sanning som presenteras på det sättet och alltså stödja detta genom sina exempel. rätt

(675)Bror och syster L borde hysa tillit till arbetet i dessa sista dagar och borde utveckla en kristen karaktär, så att de kan ta emot den eviga lönen när Jesus kommer. Bror L:s fysiska och mentala livskraft sviktar. Han kan inte bära något tungt ansvar. Han bör rådgöra med sina bröder som är diskreta och pålitliga. rätt

(675)Bror L är en Guds förvaltare. Han har anförtrotts medel och borde vara vaken för sin uppgift och ge Gud det som är Guds. Han borde inte underlåta att förstå de krav som Gud har på honom. Så länge han lever och har sitt sunda förnuft, borde han förbättra möjligheten att tillägna sig den förmögenhet som Gud har anförtrott honom, i stället för att överlämna den till andra att använda och lägga beslag på efter hans livs slut. rätt

(675)Satan är alltid beredd att utnyttja människors svagheter och skavanker till sin egen fördel. Han är en listig fiende och har överlistat många vilkas avsikter var goda för att gynna Guds verk med sina medel. Somliga har försummat det uppdrag som Gud har gett dem att utföra då de förvaltar sina medel. Och när de försummar att på ett säkert sätt förvalta de medel till Guds verk, som Han har lånat ut till dem, kommer Satan in och flyttar över dessa medel till sina egna led. rätt

(675)Bror L borde gå varsammare fram. Människor som inte har vår tro får medel från honom av olika skäl. Han litar på dem, tror att de är ärliga. Det kommer att vara omöjligt för honom att få tillbaka alla de medel som han har låtit lämna hans händer till fiendens led. Han skulle kunna göra en säker investering (676) av sina medel genom att hjälpa Guds verk och därigenom själv samla sig skatter i himlen. Han är ofta ur stånd att hjälpa när han vill, därför att han är lamslagen och inte kan befalla medlen till det. När Herren kräver hans medel, är de ofta i deras händer som han har lånt ut dem till, några av dem har aldrig tänkt sig att betala och andra känner inga bekymmer för den saken. Satan kommer att fullfölja sina avsikter lika grundligt genom oärliga låntagare som på något annat sätt. Allt som sanningens och rättfärdighetens fiende arbetar för, är att hindra framgången för vår Förlossares rike. Han arbetar genom agenter för att genomföra sina planer. Om han kan förhindra att medel införlivas med Guds skatt, är han framgångsrik inom en gren av sitt arbete. De medel som skulle ha använts till hjälp i den stora själavinnande planen, har han behållit inom sina led till att hjälpa honom i hans arbete. rätt

(676)Bror L borde ha helt ärliga affärsangelägenheter och inte med lösa ändar. Det är hans privilegium att vara rik på goda gärningar och att lägga en god grund för sig själv inför den tid som kommer, så att han kan hålla fast det eviga livet. Det är inte tryggt för honom att följa sitt sviktande omdöme. Han bör rådgöra med erfarna bröder och söka Guds vishet, så att han kan utföra sitt uppdrag väl. Han bör nu verkligen vara allvarlig och skaffa sig ”en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” (Luk. 12:33) rätt

(676)Bror M har gjort ett misstag i sitt hem. Han har inte med ord uttryckt den tillgivenhet för sin hustru som det var hans plikt att ge uttryck för. Han har inte odlat ett äkta kristet tillmötesgående och sann artighet. Han har inte alltid varit så vänlig och hänsynsfull när det gäller hennes önskningar och bekvämlighet som det är hans uppgift att vara. Att hon inte delar hans tro har varit mycket olyckligt för dem båda. Bror M har inte respekterat sin hustrus omdömesförmåga och råd som han borde. I många avseenden är hennes omdöme och urskillningsförmåga bättre än hans. Om hon blev rådfrågad, skulle (677) hon, med sin klarare uppfattningsförmåga och större skarpsynthet, kunna hjälpa honom mycket i hans uppgifter och i umgänget med hans grannar. Han borde inte hålla på sin värdighet och känna att han förstår allt själv. Om han ville ta emot råd från sin hustru och genom sina vänliga handlingar visade henne uppmärksamhet och ville behaga henne, skulle han inte göra något mindre än det som är hans plikt. Om hennes råd skulle strida mot hans plikt mot Gud och Guds krav på honom, så kan han välja att avvika från hennes uppfattning och så diskret som möjligt ange orsaken till att han inte kan offra sin tro eller sina principer. Det skulle ligga i bror M:s intresse att få sin hustrus bedömning och råd när det gäller världsliga angelägenheter. rätt

(677)När han är hård, kärv och inte kan anpassa sig, kan han inte utöva något inflytande så att han kan vinna sin hustru för sanningen. Han borde låta sig förändras. Han behöver bli mjukare, vara öm, vänlig och kärleksfull. Han bör låta sitt hjärtas glädje och glättighet och lyckliga förnöjsamhet lysa och sedan låta dess strålar lysa över familjen. Han har fört in sådant i sin familj vars inflytande snarare kommer att visa sig vara en förbannelse för hans hustru än en välsignelse. Därigenom har han lagt bördor på henne som kunde ha undvikits. Hon borde rådfrågas och hennes önskemål borde beaktas så långt det är möjligt utan att kompromissa med hans tro. rätt

(677)Bror M har valt sin egen väg och har haft en bestämd vilja, som smakar envishet. Han har ofta varit obeveklig. Så bör det inte vara. Han bekänner sig till att tro på en sanning som har ett helgande, uppmjukande, förfinande inflytande. Det gör inte hans hustru. Han bör visa att sanningen utövar en kraft över hans trotsiga natur, som gör honom tålig, vänlig, fördragsam, öm, tillgiven och förlåtande. Det bästa sätt, på vilket bror M kan vara en levande missionär i sin familj, är att han i sitt liv ger exempel på vår käre Förlossares sätt att leva.