| Vittnesbörd för Församlingen Band 3 kapitel 1. Från sida 9 | ren sida tillbaka |
(9)(9) Kära bröder och systrar. (9)Under många år innan min man fick en allvarlig och utdragen sjukdom utförde han mer arbete än två man skulle ha gjort på samma tid. Han fann ingen tid med lättnad i stressen som bekymren gav honom, då han kunde få psykisk och fysisk vila. Genom vittnesbörden blev han varnad för den fara han befann sig i. Jag fick se att han arbetade för mycket med sin hjärna. Här ska jag återge ett skriftligt vittnasbörd, som jag fick för så längesedan som den 26 augusti 1855. rätt (9) ”Medan vi var i Paris i Maine visades det för mig att min mans hälsa var i ett kritiskt läge, att de bekymmer hans sinne tyngdes av hade blivit för mycket för honom och tärde på hans krafter. När sanningen för vår tid först publicerades ansträngde han sig väldigt och arbetade med bara lite uppmuntran och hjälp från bröderna. Från början hade han tagit på sig bördor som frestade för mycket på hans fysiska hälsa.” rätt (9) ”Om dessa bördor hade delats lika med någon, behövde det inte ha varit så slitsamt. Medan min man tog på sig mycket ansvar, var några av hans hjälpande bröder inte villiga att ta något ansvar alls. De som vek tillbaka för bördor och ansvar förstod inte vilka bördor han bar. De var inte intresserade av verkets framgång och Guds sak som de borde. Min man kände saknad av detta och tog på sina skuldror bördor som var för tunga och som nästan höll på att krossa honom. Som ett resultat av dessa extra ansträngningar kommer fler själar att bli frälsta, men det är dessa ansträngningar som har tärt på hans hälsa och berövat honom styrka. Det har visats för mig att han i högre grad borde ha slutat att oroa sig. Gud ville att han skulle vara befriad från ett så tröttande arbete och att han skulle använda mer tid till studium av Skriften och till samvaro med sina barn och söka förfina deras sinnen. rätt (10)(10) ”Jag såg att det inte är vår uppgift att krångla till det för oss med personliga prövningar Att stå ut med en sådan mental möda på grund av andras felsteg borde undgås. Min man kan fortsätta att arbeta med all sin energi som han har gjort och som en följd av det gå i graven. Hans arbete för Guds sak går då förlorat. Alternativet är att han nu blir befriad, medan han har någon styrka kvar. Då kan han räcka till längre och hans arbete kan bli effektivare. rätt (10)Jag vill nu citera från ett vittnesbörd som gavs 1859: ”I min senaste syn visades det för mig att Herren ville att min man skulle ägna sig mer åt studium av Skriften, så att han skulle passa bättre för arbetet med ordet och läran både i tal och skrift. Jag såg att vi i det förflutna hade uttömt vår energi genom mycket oro och bekymmer för att få församlingen att inta rätt ståndpunkt. Ett så tröttsamt arbete på många olika platser är inget som begärs, för församlingen borde bära sina egna bördor. Vår uppgift är att undervisa dem i Guds ord och att ivra för att de skall förstå hur nödvändigt det är med en religion som är grundad på erfarenhet. Vi skall så klart som möjligt precisera hur vi skall förhålla oss till sanningen på rätt sätt. Gud önskar att vi skall höja våra röster i den stora församlingen och kommentera punkter i sanningen för vår tid som är av vital betydelse. Dessa skulle presenteras med klarhet och fasthet och också skrivas ned, så att de tysta budbärarna skulle föra dem till människor överallt. En mer djupgående helgelse för att vi skall ägna oss åt den viktiga uppgiften är det som begärs av oss. Vi måste vara ivriga att leva i ljuset från Guds ansikte. Om våra tankar var mindre upptagna med församlingens problem, skulle de vara mera (11) fria att ägna åt bibliska ämnen. och en närmare tillämpning av biblisk sanning skulle vänja tankarna vid att löpa i den banan. Då skulle vi vara mer passande för det viktiga arbete som vilar på oss. rätt (11)Jag fick se att Gud inte lade på oss så tunga bördor som dem vi har burit i det förflutna. Det är vår plikt att tala till församlingarna och visa dem att det är nödvändigt att de arbetar för sig själva. De har burits alltför mycket. Vi skulle inte ta på oss tunga bördor och engagera oss i ett arbete som ger oss bryderi, därför att Herren har ett annat slags arbete som vi skall utföra. Han vill inte att vi skall tömmas på våra fysiska och psykiska krafter, men att de skall hållas i reserv. Då kan våra röster höras vid särskilda tillfällen, när hjälp verkligen behövs.” rätt (11) ”Jag såg att betydelsefulla rörelser skulle göras och att man skulle fråga efter vårt inflytande för att kunna leda rätt. Jag såg att inflytanden skulle uppstå och att villfarelse skulle föras in i församlingen och vid vissa tillfällen och att man då skulle fråga efter vad vi menade. Om vi var utmattade av arbete som vi tidigare hade måst utföra, skulle vi inte ha den sinnesro för att kunna bedöma och den klokhet och självbehärskning som var nödvändig för det viktiga tillfälle, då Gud ville att vi skulle ha en framträdande roll.” rätt (11) ”Satan hade lamslagit våra ansträngningar genom att påverka församlingen för att få oss att arbeta nästan dubbelt så mycket för skära oss tvärs igenom mörker och otro. Dessa ansträngningar att sätta ting på plats i församlingarna hade förbrukat våra krafter och matthet och kraftlöshet hade blivit följden. Jag såg att vi hade ett arbete att utföra, men själafienden vill motstå varje ansträngning som vi gör för att utföra det. Folket kan vara i ett tillstånd av avfall, så att Gud inte kan välsigna dem och detta kan vara nedslående, men vi skall inte bli modfällda. Vi skall göra vår plikt genom att visa ljuset för dem och lämna ansvaret till folket. rätt (11)Jag vill här citera ett annat vittnesbörd, skrivet den 6 juni 1863: ”Det visades för mig att vårt vittnesbörd fortfarande behövs i församlingen, att vi borde arbeta för att bespara oss prövningar och bekymmer (12) och att vi borde behålla en sinnesstämning som är hängiven till Gud. Det är deras plikt som arbetar på kontoret att använda sin hjärna mer och min mans plikt att anstränga den mindre. Han har ödslat mycket tid på olika frågor som förvirrar och tröttar ut hans sinne och gör honom oförmögen till studier och skrivande. På det sättet hindras hans ljus från att lysa i Rewiev som det borde.” rätt (12) ”Min mans sinne skulle inte tyngas och överlastas. Det måste få vila och han måste vara fri till att skriva och ge sin uppmärksamhet åt sådant som andra inte kan göra. De som är anställda på kontoret kunde lyfta en tung börda av bekymmer, om de skulle vilja överlåta sig åt Gud och på djupet intressera sig för arbetet. Inga själviska känslor skulle finnas hos dem som arbetar på kontoret. Det är Guds verk som de har sysselsatts i och de är ansvariga inför honom för sina motiv och det sätt på vilket denna gren av Hans verk utförs. Det fordras av dem att de disciplinerar sitt sinne. Många känner att man inte borde klandra någon för glömska. Det är ett stort misstag. Glömska är synd. Det leder till många misstag, till mycket oordning och många fel. Saker som skulle varit gjorda borde inte glömmas. Sinnet borde ansträngas. Det måste underkastas disciplin tills det kommer ihåg. rätt (12) ”Min man har haft mycket bekymmer och har gjort många ting som andra skulle ha kunnat göra, men som han var rädd för att låta dem göra i deras tanklöshet. Han fruktade att de skulle göra misstag som inte var så lätta att rätta till och som skulle innebära förluster. Detta har gett honom mycket bryderi. Dessa som arbetar på kontoret borde lära. De borde studera och praktisera och uppöva sina mentala förmågor. De har bara att göra med denna gren av affärsverksamheten, medan min man har ansvar för många avdelningar av verket. Om en arbetare gör ett misstag borde han känna att det är hans sak att reparera skadorna med egna pengar. Han borde inte låta kontoret bära den förlust som åstadkommits genom hans slarv. Han skulle inte sluta upp med att ta ansvar, men borde försöka igen och undgå tidigare misstag. På det sättet kommer han att lära sig att ha den omsorg som Guds ord alltid fordrar och då kommer han att göra mer än sin plikt.” rätt (13)(13) ”Min man skulle ta tid att göra det som han bedömer som möjligt för att bevara sin hälsa. Han tänkte att han måste kasta av de bördor och ansvarsuppgifter som låg på honom och lämna kontoret. Annars skulle han bli ett nervvrak. Jag fick se att när Herren skulle lösa honom från hans ställning, skulle han ge honom ett lika tydligt bevis på denna befrielse, som han hade gett honom när han lade denna arbetsbörda på honom. Men han har burit för många bördor och de som arbetar tillsammans med honom på kontoret och även hans bröder i tjänsten har villigt låtit honom bära dem. De har i allmänhet hållit sig undan från att bära bördor och har sympatiserat med dem som klagade på honom. Han lämnades ensam, böjd under den omilda kritiken, tills Gud försvarade sin egen sak. Om de hade tagit sin del av bördorna skulle min man ha fått lättnad.” rätt (13) ”Jag såg att Gud nu begär av oss att vi skall ta vara på hälsan som han har gett oss, för vårt verk är ännu inte fullfört. Vårt vittnesbörd måste fortfarande bäras fram och kommer att ha inflytande. Vi borde bevara vår styrka för att arbeta för Guds sak, när vår arbetsinsats är nödvändig. Vi borde vara noga med att inte ta på oss bördor som andra kan och bör bära. Vi borde stimulera en glättig, hoppfull och fridfull sinnesstämning. Vår hälsa är nämligen beroende av att vi gör det. Det arbete som Gud kräver kommer inte att hindra oss från att ha omsorg om hälsan, så att vi kan återhämta oss från följden av betungande arbete. Ju fullkomligare hälsa vi har, dess fullkomligare arbete kommer vi att göra. När vi överanstränger oss och blir uttröttade, riskerar vi att bli förkylda och vid sådana tillfällen är det fara för att sjukdomen tar en allvarlig vändning. Vi borde inte överlåta vården av oss åt Gud, när Han har lagt det ansvaret på oss. rätt (13 )Den 25 oktober 1869, då jag var vid Adams center i New York, visades det för mig att en del predikanter inte tar på sig allt det ansvar som Gud skulle vilja. Denna brist kastar extra arbete på dem som bär bördor, särskilt (14) på min man. En del predikanter kommer sig inte ut och satsar något i Guds verk. Viktiga beslut måste fattas, men eftersom dödliga människor inte kan se slutet från början, drar sig några undan från att sätta något på spel och gå framåt allteftersom Guds försyn leder dem. Någon måste våga, någon måste offra i gudsfruktan och lita på det resultat som Han ger. Dessa predikanter som drar sig undan från denna del av arbetet förlorar mycket. De försummar att skaffa sig den erfarenhet, som Gud har planlagt att de skall ha för att göra dem till starka, effektiva män, som man kan lita på i vilken nödsituation som helst. rätt (14)Bror A, du drar dig undan från att ta risker. Du är inte villig att våga något, när du inte kan se vägen klart och tydligt. Ändå måste någon göra just detta arbete. Någon måste gå i tro. Annars kommer inga rörelser framåt att göras och ingenting kommer att bli gjort. En rädsla för att du kommer att begå misstag och röra dig åt fel håll och sedan bli kritiserad är det som binder dig. Du vill slippa från ansvar med den ursäkten att du har begått misstag i det förflutna, men du borde röra dig enligt vad du förstår är bäst och sedan lämna resultatet åt Gud. Någon måste göra detta och det är en ansträngande ställning för vem som helst. Man borde inte bära allt detta ansvar ensam, men det borde delas lika. Man borde tänka mycket och be allvarligt över det. rätt (14)Under min mans sjukdom prövade Herren sitt folk för att uppenbara vad som fanns i deras hjärtan. Han visade dem vad de inte hade upptäckt själva därinne, vad som inte var i harmoni med Guds vilja. De prövande omständigheter som vi hade försatts i framkallade i våra bröder det som annars aldrig skulle ha avslöjats. Herren bevisade för sitt folk att människors visdom är dårskap, och att om de inte förtröstar på Gud och har fast tillit till Honom, kommer deras planer och beräkningar att misslyckas. Vi måste lära av allt detta. Om misstag begås skulle det föra till att vi lär oss och tar rättledning, men inte till att vi drar oss undan från bördor och ansvar. Där mycket står på spel och åtgärder av vital betydelse måste övervägas och viktiga frågor handläggas, bör Guds tjänare ta (15) individuellt ansvar. De kan inte lägga av sig bördorna och ändå göra Guds vilja. En del predikanter saknar kvalifikationer som är nödvändiga för att bygga upp församlingarna och är inte villiga att bära bördor för Guds sak. De är inte benägna att ge sig själva helt, med odelat intresse, med oförmiskat nit och med outtröttligt tålamod och en uthållighet som inte avtar. Om dessa nödvändiga egenskaper omsattes i livet, skulle församlingarna hållas i ordning och min mans arbetsbörda inte vara så tung. Alla predikanter är inte hela tiden medvetna om att allas arbete måste utsättas för en granskning i domen och att varje människa kommer att få lön efter sina som gärningar. rätt (15)Broder A, du har ett ansvar som du måste ta när det gäller Häsoinstitutet. (Senare känt som Battle Creek Sanitarium) Du borde tänka över detta. Oftast är den tid du använder till att läsa den allra bästa tiden, då du kan tänka över ting och komma underfund med vad som måste göras för att ordna upp i det som har med Institutet och kontoret att göra. Min man tar på sig dessa bördor, eftersom han ser att arbetet för dessa institutioner måste göras av någon. När andra inte vill leda ställer han sig i tomrummet och utfyller bristen. rätt (15)Gud har varnat min man och manat honom att bevara sin hälsa. Jag fick se att Herren reste upp honom från hans sjuksäng och att det är ett mirakel att han lever - inte för att han igen skulle samla på sig de bördor som han föll under, men för att Guds folk kanske skulle kunna dra fördel av hans erfarenhet. Han hade erfarenhet av att främja sakens intressen i allmänhet och i samband med det arbete som Herren har gett mig och de bördor som han har lagt på mig. rätt (15)Broder A, du borde vara mycket försiktig, särskilt vid Battle Creek. När du är på besök där borde ditt samtal röra sig om de viktigaste ämnena. Var noga med att följa dina föreskrifter med ditt exempel. Detta är en viktig tjänst och den kommer att vara arbetskrävande. Medan du är här borde du ta tid att tänka över de många ting som (16) behöver göras och som fordrar högtidlig eftertanke, noggrann uppmärksamhet och den innerligaste och mest trofasta bön. Du borde ha lika stort intresse för sådant som gäller saken, för arbetet vid Hälsoinstitutet och förlagskontoret, som min man har. Du borde känna att arbetet är ditt. Du kan inte göra det arbete som Gud har kvalificerat min man för. Han kan heller inte göra det arbete som han har gjort dig särskilt lämpad för. Ändå kan ni båda tillsammans, förenade i harmoniskt arbete, du på ditt kontor och min man på sitt, åstadkomma mycket. rätt (16)Det arbete som vi har gemensamt intresse för är stort och det finns sannerligen få effektiva arbetare som villigt bär bördor. Gud kommer att ge dig styrka, min bror, om du vill gå framåt och vänta på Honom. Han vill ge min man och mig styrka i vårt förenade arbete, om vi gör allt till Hans ära enligt vår förmåga och styrka till att arbeta. Du borde placeras där du kunde få en mer gynnsam möjlighet till att uppöva din gåva enligt den förmåga som Gud har gett dig. Du borde luta dig med hela din tyngd mot Gud och och ge honom tillfälle att undervisa dig, leda dig och ge dig intryck. Du känner ett starkt intresse för Guds verk och sak och du borde söka Honom för att få ljus och vägledning. Han kommer att ge dig ljus. Som en ambassadör för Kristus fordras det emellertid av dig att du är trofast när det gäller att rätta till fel med ödmjukhet och kärlek, och dina ansträngningar kommer inte att visa sig vara utan resultat. rätt (16)Efter det att min man har återhämtat sig från sin svaghet har vi arbetat ivrigt. Vi har inte tagit hänsyn till vad som är bekvämt eller trevligt för oss. Vi har rest och arbetat på lägermöten och drivit oss själva för hårt, så att vi har blivit kraftlösa, eftersom vi inte unnat oss fördelen av vila. Under år 1870 var vi med på 12 lägermöten. I ett antal av dessa lägermöten vilade arbetsbördan nästan helt och hållet på oss. Vi reste från Minnesota till Maine och till Missouri och Kansas. rätt (16)Min man och jag förenade våra ansträngningar för att förbättra Health Reformer. (Nu kallas den Good Health) Vi gjorde den till en intressant och nyttig tidskrift, en som inte bara vårt folk skulle kunna önska sig utan människor i alla samhällsklasser. Detta arbete tog mycket på hans krafter. Han gjorde också mycket viktiga förbättringar av Rewiev och (17) the Instructor. Han fullförde ensam det arbete som borde ha delats av tre män. Medan allt detta förlagsarbete föll på honom, begärde ekonomiavdelningarna vid Hälsoinstitutet och Förlagsföreningen två män i arbete för att klara sig från ekonomiska svårigheter. rätt (17)Otrogna män, som hade anförtrotts arbetet vid kontoret och Institutet, hade genom själviskhet och brist på helgelse försatt tingen i värst möjliga tillstånd. Uppmärsamhet måste ges åt oavslutade affärsuppgörelser. Min man gick in och fyllde tomrummet och arbetade med all den energi han hade Han höll på att bli utsliten. Vi kunde se att det var farligt för honom, men vi förstod inte hur han skulle kunna sluta, om inte arbetet på kontoret upphörde. Nästan varje dag skulle det uppstå något bryderi, någon ny svårighet, som orsakades av otrohet hos de människor som hade tagit hand om arbetet. Hans hjärna ansträngdes till det yttersta. Det som var värst tilltrasslat är löst nu och arbetet fortsätter framgångsrikt. rätt (17)Vid Generalkonferensen vädjade min man om att få bli befriad från de bördor som vilade på honom. Men fast han vädjade, lades bördan av att utge Review och Reformer på honom med den uppmuntran, att de män som skulle ta bördorna och ansvaren skulle gynnas med bostad vid Battle Creek. Ännu så länge har ingen kommit till hjälp för att lyfta av honom de bördor som arbetet med ekonomin på kontoret utgör. rätt (17)Min man håller snabbt på att bli utsliten. Vi har varit med på fyra lägermöten i väst och våra bröder är ivriga att få oss med på de östra lägermötena. (18) Men vi vågar inte ta extra bördor på oss. När vi kom från lägermötena i väst i juli 1871 hade det samlats en stor mängd ärenden under min mans frånvaro. Vi har ännu inte fått något tillfälle till vila. Min man måste bli befriad från de bördor han bär. Det är alltför många som använder hans hjärna i stället för sina egna. När vi tänker på det ljus som Gud har behagat ge oss, vädjar vi till er bröder att lätta bördan för min man. Jag vill inte riskera följderna av att han lägger sig i selen och arbetar som han har gjort. Han tjänade er trofast och osjälviskt i åratal och föll slutligen under tyngden av bördan som hade lagts på honom. Då lämnade hans bröder honom, de som han hade litat på. De lät honom falla ihop i mina armar och övergav honom. Under nästan två år var jag hans sköterska, hans läkare och den som satt hos honom. Jag önskar inte gå igenom den erfarenheten en gång till. Bröder, lyfter ni av oss bördorna och bevarar vår styrka eller lämnar ni oss kraftlösa, så att vi inte blir till någon nytta? Om ni befriar oss från bördorna blir vi som Gud skulle vilja, och saken kan i ett större sammanhang dra fördelar av de ansträngningar som vi gör i Hans styrka. rätt (17)Den ovannämnda delen av denna vädjan lästes vid lägermötet i New Hampshire i augusti 1871. rätt (18 )När vi kom tillbaka från Kansas hösten 1870 var bror B hemma, sjuk i feber. Syster van Horn var just då frånvarande från arbetet på kontoret, eftersom hon hade feber som hon hade fått på grund av sin mors plötsliga död. Bror Smith var också borta från kontoret. Han var i Rochester, New York, och återhämtade sig från en febersjukdom. Det var en stor mängd arbete på kontoret som inte var färdigt. Ändå lämnade bror B sin plikt på kontoret för att tillfredsställa sin nöjeslystnad. Denna del av hans erfarenhet ger ett prov på hurdan mannen är. Han tar heliga plikter lätt. rätt (18 )Det var ett grovt missbruk av den tillit som getts honom att slå in på den vägen som han gjorde. Den stod i skarp kontrast till Kristi liv, Han som är vårt mönster! Han var Jehovas Son och frälsningens upphovsman. Han arbetade och led för oss. Han förnekade sig själv och hela Hans liv var en oavbruten följd av möda och försakelse. Hade Han valt det, kunde Han ha tillbringat sina dagar i bekvämlighet och överflöd i den värld som Han själv hade skapat. Han kunde för egen del ha gjort anspråk på all njutning och alla nöjen som denna världen kunde bjuda honom. Men Han tänkte inte på Sin egen bekvämlighet. Han levde inte för att behaga Sig själv utan för att göra gott och slösa Sina välsignelser på andra. rätt (18)Bror B låg sjuk i feber. Hans tillstånd var kritiskt. För att vara rättvis mot Guds sak känner jag mig tvungen att påstå att hans (19) sjukdom inte berodde outtröttligt och hängivet arbete för kontorets intressen. Oförståndiga utlägg av pengar på en resa till Chicago för hans eget nöjes skull var orsaken till en lång, ledsam och plågsam sjukdom. Gud uppehöll honom inte då han lämnade arbetet, när så många som hade innehaft viktiga befattningar på kontoret var frånvarnde. Just vid den tid då han borde ha ursäktat sig för att vara borta en timme lämnade han sin plikt och Gud stödde honom inte. rätt (19 )Det blev inte någon längre tids vila för oss, hur mycket vi än behövde det. The Rewiev och the Reformer och the Instructor måste utges. Många brev hade lagts åt sidan tills vi kom hem och skulle gå igenom dem. Saker och ting var i et sorgligt tillstånd på kontoret. Allt behövde ordnas upp. Min man började sitt arbete och jag hjälpte honom med det som jag kunde, men det var bara lite. Han arbetade oavbrutet med att reda ut trassliga affärsangelägenheter och förbättra våra tidskrifter. Han kunde inte lita på hjälp från någon av de tjänande bröderna. Hans huvud, hjärta och händer var fullt sysselsatta. Han blev inte uppmuntrad av broder A och broder C, när de visste att han lämnats ensam med bördorna vid Battle Creek. De höll inte hans händer uppe. De skrev om sin dåliga hälsa på ett mycket nedslående sätt. De förklarade att de var mycket utmattade, så att man inte kunde vara beroende av dem för att fullföra något arbete. Min man såg att han inte kunde hoppas på någonting i den vägen. Med hänsyn till den dubbla arbetsbördan under sommaren kunde han inte vila. Trots sin svaghet stramade han upp sig för att göra det arbete som andra hade försummat. rätt (19 )The Reformer var nästan död. Broder B hade ivrat för dr Tralls extrema hållning. Detta hade påverkat doktorn så att han argumenterade starkare i the Reformer än vad han annars skulle ha gjort i fråga om mjölk, socker och salt. Att helt avstå från dessa ting kan i och för sig vara helt rätt, men tiden är inte mogen för att besluta något generellt på dessa punkter. De som gör upp sin mening och förespråkar fullständig avhållsamhet från mjölk, smör och socker borde inte ha det på sina egna bord. Broder B praktiserade inte det han lärde, fast han anslöt sig till dr Trall i fråga om de skadliga verkningarna av salt, mjölk och socker. Detta fanns dagligen på hans bord. rätt (19)(20) Många hade tappat intresset för the Reformer och dagligen kom det brev med den nedslående begäran: ”Var snäll och skicka inga fler Reformer”. Det kom brev från Västern, där landet nyligen är uppodlat och det inte finns tillräckligt med frukt. ”Hur lever hälsoreformens vänner vid Battle Creek? Har de helt slutat att använda salt? Om det är så kan vi inte omfatta hälsoreformen. Vi kan bara få tag i lite frukt och vi har slutat använda kött, te, kaffe och toback, men vi måste ha någonting för att uppehålla livet”. rätt (20 )Vi hade varit en del i Västern och kände till knappheten på frukt och vi hade medkänsla med våra bröder som samvetsgrant sökte vara samstämda med kroppen av sabbatshållande adventister. De hade blivit missmodiga och en del föll tillbaka till gamla vanor när det gällde hälsan. De var rädda för att de var radikala och fanatiska vid Battle Creek. Vi kunde inte få ett växande intresse för hälsoreformen någonstans västerut för att få prenumeranter på the Health Reformer. Vi förstod att skribenterna i the Reformer höll på att gå iväg från folket och lämna dem bakom sig. Om vi väljer ståndpunkter, som samvetsgranna kristna som verkligen står för reformer inte kan ta till sig, hur kan vi då förvänta att vara till nytta för den grupp som enbart kan nås från hälsans plattform. rätt (20)Vi får inte gå fortare fram än att vi kan ta med oss dem, vars samveten och förstånd är övertygade om de sanningar som vi förespråkar. Vi måste möta människor där de är. En del av oss har det tagit många år för att nå fram till vår nuvarande hållning i fråga om hälsoreformen. Det tar lång tid att reformera dieten. Vi måste möta begärens kraftfulla krav. Världen har hemfallit åt frosseri. Om vi skulle ge folk lika mycket tid som vi själva har fått för att komma fram till den framskjutna plats i reformarbetet som vi nu intar, skulle vi vara mycket tålmodiga med dem. Vi skulle tillåta dem att gå framåt steg för steg, som vi själva har gjort, tills de står stadigt på hälsoreformens plattform. Vi borde vara mycket försiktiga så att vi inte går för fort fram. Annars kan vi bli tvungna till att vända tillbaka. När det gäller reformer borde vi hellre komma en bit från målet än överskrida det med ett steg. Om det alls görs misstag, så låt felet vara hos människorna som vi vill få med oss. rätt (21)Framför allt borde vi inte i skrift förfäkta hållningar som vi inte praktiserar i våra egna familjer, mat som vi inte har på våra egna bord. Detta är förställning och en slags hyckleri. I Michigan kan vi klara oss bättre utan salt, socker och mjölk, än många som har bosatt sig långt västerut eller långt österut, där det inte finns tillräckligt med frukt. Det är emellertid mycket få familjer i Battle Creek, som inte använder salt, socker och mjölk och har det på bordet. Vi vet att ett rikligt bruk av dessa ting säkert är skadligt, och vi tror att man i många fall skulle kunna glädja sig över bättre hälsa om det inte används alls. Men för närvarande är det inte någon börda för oss. Folk ligger så långt efter, att allt vi förstår är att vi ska dra en linje runt deras skadliga njutningar och stimulerande narkortiska medel. Vi talar bestämt emot tobak, alkoholhaltia drycker, snus, te, kaffe, fläskkött, smör, kryddor, feta kakor, pastejer med köttfärs, stora mängder med salt och alla upphetsande ämnen som används som livsmedel. rätt (21)Om vi kommer till människor som inte har blivit upplysta i fråga om hälsoreformen och först presenterar de påståenden som vi ivrar mest för, så är det fara för att de blir missmodiga, när de ser hur mycket de måste ge avkall på. Därför vill de inte göra några ansträngningar till förändring Vi måste leda människor framåt tålmodigt och gradvis och komma ihåg schaktet som vi grävdes fram ur. (Se Jes 51:1) |