Vittnesbörd för Församlingen Band 3 kapitel 12. Från sida 116 | ren sida tillbaka |
(116)Vid lägermötet i Vermont 1870 kände jag mig manad av Guds Ande att komma med ett rättframt vittnesbörd som gällde äldre och förmögna föräldrars plikt i överlåtelsen av deras egendom. Jag hade fått se att några män som var klipska, kloka och skarpa när det gäller affärstransaktioner i allmänhet, män som karaktäriseras av handlingskraft och grundlighet, (117) visar brist på förutseende och beredvillighet i fråga om att fördela sin egendom medan de lever. De vet inte hur snart deras nådatid kan vara slut. Ändå fortsätter de år efter år utan att ordna upp i affärerna. Ofta dör de utan att till slut ha sitt fulla förstånd eller de kan dö plötsligt utan ett ögonblicks varning och deras egendom överlåts på ett sätt som de inte skulle ha godkänt. Dessa män är skyldiga till försummelse. De är otrogna förvaltare. rätt (117)Kristna som tror på den närvarande sanningen borde visa klokhet och förutseende. De borde inte försumma att fördela sina tillgångar och vänta på ett gynnsamt tillfälle att lägga sina angelägenheter till rätta under en lång sjukdom. De borde ha sina affärer i ett sådant skick att de skulle kunna läggas tillrätta som de skulle ha önskat det medan de var i livet. Då var allt ordnat, om de vilken stund som helst blev kallade att lämna dem och inte skulle ha någonting att säga till om i uppgörelsen. Många familjer har på ett ohederligt sätt berövats all sin egendom och har utsatts för fattigdom, eftersom det arbete som skulle ha kunnat göras på en timme har försummats. De som skriver sina testamenten borde inte bespara sig möda eller utgifter för att få jurisiska råd och få dem utarbetade på ett sådant sätt att de håller provet. rätt (117)Jag såg att de som bekänner att de tror på sanningen borde visa sin tro genom sina gärningar. De borde göra sig till vänner med den orättfärdige mammon, så att de slutligen skall kunna mottas i de eviga boningarna. Gud har gjort människor till förvaltare av medel. Han har placerat pengar i deras händer, med vilka de skulle föra det stora verket framåt, till frälsning av själar. För dessa har Kristus lämnat Sitt hem, Sina rikedomar, Sin härlighet, och blivit fattig för att Han genom Sin förödmjukelse och uppoffring skulle kunna föra många av Adams söner och döttrar till Gud. I Sin försyn har Herren förordnat att arbetet i Hans vingård skulle stödjas av medel som anförtrotts i Hans tjänares händer. En försummelse från dem att svara på kallet från Guds sak och föra Hans verk framåt visar att de är otrogna och slöa tjänare. rätt (118)Några ting beträffande saken i Vermont, men mer speciellt i Bordoville och dess grannskap. Det följande är från Vittnesbörden band 2 nr 20 s 651: rätt (118) ”Det finns ett arbete som borde fullföras för många som bor i Bordoville. Jag såg att fienden var flitigt sysselsatt med att driva igenom sina syften. Män som Gud hade anförtrott förmågor och medel har vältrat över det ansvar på barnen, för vilket himlen har utpekat dem till Guds förvaltare. I stället för att ge tillbaka till Gud det som är Hans, gör de anspråk på allt de har som sitt eget, som om de med sin egen förmåga och kraft och visdom har skaffat sig sina ägodelar.” rätt (118) ”På några platser är deras medel utom kontroll genom att de har lämnats i barnens händer. Deras hemliga motiv är att inta en ställning, där de inte kommer att känna ansvar för att ge av sin egendom för att sprida sanningen. Dessa män älskar med ord men inte i handling och sanning. De inser inte att det är Herrens pengar som de hanterar och inte deras egna.” rätt (118) ”Föräldrar borde vara mycket rädda för att anförtro de förmågor och medel som Gud har placerat i deras händer åt barnen, om de inte har det säkraste bevis för att deras barn har större intresse för och kärlek till Guds sak än de själva har, och större hängivenhet åt den. De måste veta att dessa barn kommer att bli allvarligare och ivrigare i att främja Guds verk och mer välvilliga, när det gäller att stödja de olika företag som är förenade med det och som behöver medel. Men många placerar sina medel i sina barns händer och vältrar över ansvaret för sitt eget förvaltarskap på dem, för att Satan inger dem att göra det. Om de gör det placerar de medlen på effektivt sätt i fiendens led. Satan arbetar för att saken skall passa hans syften och håller undan de medel som Guds sak behöver för att få rikligt med stöd.” rätt (118) ”Många som har en hög trosbekännelse saknar goda gärningar. Om de skulle visa sin tro genom sina gärningar, kunde de utöva ett kraftfullt inflytande för sanningen. Men de använder sig inte (119) av de talenter som Gud har lånat dem. De som tänker lätta sina samveten genom att testamentera sin egendom åt barnen eller genom att hålla den tillbaka från Guds sak och tåla att den övergår till otroende, ovarsamma barn kommer att avlägga räkenskap till Gud, för att barnen skall slösa bort den eller samla den och avguda den. De är otrogna förvaltare av sin Herres pengar. De tillåter Satan att utmanövrera dem genom dessa barn, vars sinnen är under hans kontroll. Satans syften har fullförts på många sätt, medan Guds förvaltare tycks vara bedövade och förlamade. De inser inte sitt stora ansvar och den räkenskap som måste komma inom kort.” rätt (119)Jag blev visad att nådatiden för några i närheten av___snart var slut och att det var viktigt att deras arbete avslutades med Guds godkännande, så att de när allt slutligen kom att göras upp kunde få höra orden ”Väl gjort” från Mästaren. Jag fick också se hur de som bekänner att de tror på sanningen motsäger sig själva, när de undanhåller sina medel från Guds sak, så att de kan överlåta dem åt barnen. Många fäder och mödrar är fattiga mitt i överflödet. De inskränker till en viss grad sin egen personliga bekvämlighet och försakar själva det som är nödvändigt för att ha glädje av liv och hälsa, medan de har rikligt med medel till förfogande. De känner det som om de vore förbjudna att använda sina medel för sin egen bekvämlighet eller för välgörande ändamål. De har en enda sak för ögonen och det är att samla ägodelar för att lämna dem åt sina barn. Denna ide är så framträdande, så invävd i alla deras handlingar, att deras barn lär sig att se fram mot den tid då denna förmögenhet kommer att bli deras. De är beroende av den och denna utsikt har ett viktigt, men inte gynnsamt inflytande på deras karaktärer. Några blir slösaktiga, andra blir själviska och snåla. Så finns det andra som blir oföretagsamma och hänsynslösa. Många övar sig inte i att vara sparsamma. De försöker inte klara sig själva. De har inget mål och bara liten stabilitet i sina karaktärer. De intryck som de får i barndomen och ungdomstiden har format uppbyggnaden av karaktären och blir handlingsprinciper i det mogna livet. rätt (120)De som har lärt känna sanningens prinsiper borde låta Guds ord vara deras vägledare och noga följa det. De skulle återlämna till Gud det som är Hans. Jag blev visad att åtskilliga i Vermont gjorde ett allvarligt misstag, när det gällde att bestämma hur medlen, som Gud hade anförtrott i deras händer, skulle användas. De översåg Guds anspråk på allt det de hade. Deras ögon var förblindade av rättfärdighetens fiende och de hade en livsföring som var ödesdiger för dem själva och deras barn. rätt (120)Barn påverkade sina föräldrar till att lämna sin egendom i deras händer för att de skulle tillägna sig den enligt sin egen bedömning. Guds ord ger ett klart och tydligt ljus i fråga om de pengar som lånas ut till förvaltarna och Gud har gett varningar och förebråelser genom Vittnesbörden. Det är ljus som gäller fördelningen av medel. Föräldrar tar på sig ett fruktansvärt ansvar, om de låter barnen direkt eller indirekt ha inflytande över sig i uppdelningen av sin egendom medan de lever eller genom att främst testamentera den till barnen för att den skall komma i deras händer efter föräldrarnas död. Barn till gamla föräldrar, som bekänner att de tror på sanningen, borde med gudsfruktan råda sina föräldrar och ivrigt mana dem att vara trogna mot sin bekännelse, och att förhålla sig till sina medel på ett sätt som Gud kan godkänna. Föräldrar borde samla skatter åt sig i himlen genom att själva använda sina medel för att främja Guds sak. De skulle inte beröva sig himmelska skatter genom att lämna ett överskott av medel till dem som redan har tillräckligt. Genom att göra det, mister de inte bara den dyrbara förmånen att lägga upp skatter i himlen som inte förstörs, men de stjäl från Guds skattkammare. rätt (120)Jag påstod vid lägermötet, att när egendom huvudsakligen testamenteras åt barnen, medan ingenting beviljas åt Guds sak, eller en så obetydlig smula att den inte är värd att nämnas, skulle denna egendom oftast visa sig vara en förbannelse för (121) barnen som ärver den. Den skulle komma att bli en källa till frestelser och skulle öppna en dörr till farliga och skadliga begär som de skulle riskera att falla för. rätt (121)Föräldrar borde utöva den rätt som Herren har gett dem. Han anförtrodde åt dem de talenter, som Han önskade att de skulle använda till Hans ära. Barnen skulle inte bli ansvariga för föräldrarnas talenter. Medan föräldrarna har gott förstånd och god omdömesförmåga borde de under bön tänka över hur de skulle överlåta sina ägodelar. De borde ta den rätta sortens rådgivare till hjälp. De skulle be dem om råd, som erfarenhet av sanningen och kunskap om Guds vilja. Om de har barn som är prövade och kämpar mot fattigdom, borde de tänka på dem. Om de däremot har otroende barn med ett överflöd av denna världens goda och som tjänar världen, borde de tänka sig för. De begår en synd mot Mästaren, som har gjort dem till sina förvaltare, genom att placera medel i deras händer bara för att de är deras barn. Guds krav borde man inte ta lätt på. rätt (121)Det borde göras helt klart att även om föräldrarna har gjort sitt testamente, skall detta testamente inte hindra dem från att ge medel till Guds sak medan de lever. Detta borde de göra. De skall här få uppleva tillfredsställelsen med att fördela sitt överskott medan de lever. Därefter kommer belöningen. De borde göra sin del för att främja Guds sak. De borde använda de medel, som Mästaren har lånat ut till dem för att fortsätta det arbete som behöver göras i Hans vingård. rätt (121)Kärleken till pengar ligger vid roten till nästan alla brott som begås i världen. Fäder, som själviskt håller tillbaka sina medel för att berika sina barn och inte ser behoven hos Guds sak, begår ett fruktansvärt misstag. De barn som de tänker välsigna med sina medel blir förbannade genom dem. rätt (121)Pengar som överlåtits åt barnen blir ofta en rot till bitterhet. De grälar ofta om den egendom som har lämnats åt dem. Om det finns ett testamente, är sällan alla nöjda med den fördelning som gjorts av deras far. I stället för att pengarna de fått väcker (122) tacksamhet och vördnad, skapar de missnöje, klagan, avund och brist på respekt. Bröder och systrar som levde i fred börjar ibland bekämpa varandra och split i familjen blir ofta resultatet av arv. Rikedomar är önskvärda bara som ett stöd i en akut nödsituation och för att göra gott mot andra. Men ärvda rikedomar blir oftare en snara för ägaren än en välsignelse. Föräldrar skulle inte trakta efter att deras barn skulle möta frestelser, som de utsätter dem för genom att lämna pengar till dem, som de själva inte har gjort någon ansträngning för att tjäna. rätt (122)Det visades mig att några barn som bekände sin tro på sanningen på ett indirekt sätt skulle komma att påverka sin far att behålla sina pengar för sina barns räkning i stället för att bestämma att de skulle ges till Guds sak medan han levde. De som har påverkat sin far att dela sitt förvaltarskap med dem vet inte riktigt vad de gör. De samlar på sig ett dubbelt ansvar, dels att förändra sin fars tankegång, så att han inte fullföljer Guds syfte när han överlåter sina medel; dels att ta på sig ansvaret för att bli förvaltare av medel, som skulle ha satts in på banken av fadern för att Mästaren kunde ha tagit ut dem med ränta. Det är medel som fadern fått som lån av Gud för att de skulle användas till Hans ära. rätt (122)Många föräldrar gör ett stort misstag då de avhänder sig sin egendom och placerar den i sina barns händer, medan de själva är ansvariga för hur den talent som lånats ut till dem av Gud brukas eller missbrukas. Varken föräldrar eller barn blir lyckligare av denna överföring av egendom. Om nu föräldrarna lever några få år till, ångrar de vanligen för sin egen del denna handling. Föräldrarnas kärlek till barnen ökar inte med detta handlingssätt. Barnen känner inte ökad tacksamhet till dem och större förpliktelse mot dem för deras frikostighet. En förbannelse tycks ligga vid roten av hela saken. Den visar sig i själviskhet från barnens sida och och i olyckliga och förtvivlade känslor av förlamande beroende från föräldrarnas sida. rätt (122 )Om föräldrarna, medan de lever, kunde hjälpa barnen att hjälpa sig själva, skulle det vara bättre än att lämna en stor summa åt dem vid deras död. Barn som lämnas att huvudsakligen lita till sina egna (123) ansträngningar blir bättre män och kvinnor och är mer lämpade för det praktiska livet än de barn som har varit beroende av sin fars förmögenhet. De barn som lämnas åt sina egna resurser lyckas i allmänhet att få fram sina egna förmågor. De använder sig av sina förmåner. De förfinar och inriktar sina förmågor, så att de skall kunna fullfölja ett mål i livet. De utvecklar ofta karaktärsdrag som flit, sparsamhet och god moral. Detta finns i grunden till framgång i det kristna livet. De barn som föräldrarna gör mest för, känner ofta minst skyldighet mot dem. De misstag, som vi har talat om, har funnits i___ Föräldrar har lagt över sitt förvaltarskap på sina barn. rätt (123)Vid lägermötet i___1870 vädjade jag till dem som har medel att bruka dessa medel i Guds verk som Hans trofasta förvaltare och inte lämna denna uppgift åt barnen. Det är ett verk som Gud har lämnat åt föräldrarna. När Mästaren kallar dem att avlägga räkenskap, kan de som trofasta förvaltare ge Honom tillbaka det som han lånat dem, både lånesumma och ränta. rätt (123)Bröderna X,Y, Z visades framför mig. Dessa män gjorde ett misstag i fråga om överlåtelsen av sina medel. Några av deras barn påverkade dem till det de gjorde och samlade på sig ansvar som de var dåligt förberdda för. De öppnade en dörr och bjöd fienden att komma in med sina frestelser för att plåga och fördärva dem. De två yngre sönerna till broder X var i stor fara. De var tillsammans med personer, vilka hade den sortens karaktär som inte skulle komma att upphöja dem utan förnedra dem. Umgänget med dessa personer hade ett lömskt inflytande över dem och påverkade dessa unga män på ett omärkligt sätt. Samtalen med onda kamrater och deras uppförande var av det slaget att det hindrade dem från att påverkas av sina systrar och deras män. När jag talade om detta ämne på lägermötet berördes mina känslor på djupet. Jag visste att de personer, som jag hade sett i min syn fanns framför mig. Jag påpekade nödvändigheten av grundlig helgelse för dem som hörde mig. Jag nämnde inga namn, eftersom jag inte hade lov att göra det. Jag skulle rikta uppmärksamheten på principer, vädja till hjärtan och samveten och ge dem, som bekände att de älskade Gud och höll Hans bud, tillfälle att utveckla karaktären. Gud skulle sända dem varningar och förmaningar och om de verkligen önskade göra Hans vilja fick de tillfälle till det. Det gavs ljus och sedan måste vi vänta och se, om de skulle vilja komma till ljuset. rätt (124)Jag lämnade lägermötet med en börda av oro som tyngde mitt sinne. Det gällde de personer som svävade i fara, som hade visats för mig. Efter ett par månader nåddes vi av nyheten om broder Y´s död. Hans egendom hade överlämnats åt hans barn. Vi hade avtalat att hålla möten i Vermont den sista december. Min man mådde inte bra och kunde inte resa. För att spara dem från två stora besvikelser samtyckte jag till att resa till Vermont i sällskap med syster Hall. Jag talade till folket med en viss frihet, men våra konferensmöten var inte fria. Jag visste att Herrens Ande inte kunde få fritt utlopp, förrän bekännelser hade gjorts och hjärtan var krossade inför Gud. Jag kunde inte hålla mig tyst och jag återgav kortfattat kärnan i det jag hade skrivit. Jag nämnde namnen på några närvarande som stod i vägen för Guds verk. rätt (124)Resultatet av att lämna över egendom åt barnen genom testamente, och av att föräldrar vältrar över ansvaret för sitt förvaltarskap på barnen medan de lever, hade bekräftats inför dem. Girighet hade lett broder Y`s söner att fullfölja en felaktig väg. Detta gällde särskilt en av hans söner. Jag arbetade trofast och återgav de ting som jag hade fått se som gällde församlingen och särskilt beträffande broder Y^s söner. En av dessa bröder, som själv var far, hade ett fördärvat hjärta och levde ett moraliskt besmittat liv, en skamfläck för den dyrbara sanningens sak. Hans låga moraliska standard var fördärvlig för de unga. rätt (124)Herrens Ande kom in i mötena och några grät och gjorde ödmjuka bekännelser. Efter mötena hade jag ett samtal med broder X's yngre söner. Jag vädjade till dem och bönföll om att de med tanke på sina (125) själar skulle vända helt om, göra sig fria från deras sällskap som ledde dem till undergång och söka efter de ting som skulle ge dem frid. Medan jag bad bevekande för dessa unga män, lockades min kärlek till dem fram och jag längtade efter att få se att de böjde sig för Gud. Jag bad för dem och uppmanade dem ivrigt att be för sig själva. Vi vann seger. De överlämnade sig. Var och en bad. Deras röster hördes i ödmjuk, ångerfull bön och jag kände att Guds frid verkligen vilade över oss. Änglar tycktes finnas överallt runt oss och jag inneslöts i en syn om Guds härlighet. Återigen visades tillståndet för Guds sak i ___för mig. Ungdomen höll på att falla tillbaka i synd. rätt (125)Det visades för mig att broder X's två yngre söner av naturen var godhjärtade och samvetsgranna unga män, men att Satan hade förblindat deras uppfattningsförmåga. Deras kamrater var inte alls av den sorten som skulle styrka och förbättra deras moral eller öka deras förståelse av sanningen och det som hör himlen till och deras kärlek till detta. ”En enda som syndar fördärvar mycket gott.” Umgänget med dessa kamrater som förlöjligade andra med sitt ruttna prat hade haft sin verkan. Det hade skingrat allvarliga och andliga intryck. rätt (125 )Kristna gör fel när de umgås med dem som är lättsinniga. En förtrolig, daglig gemenskap som upptar tid utan att på något sätt bidra till att styrka förståndet eller de moraliska principerna är farlig. Om den moraliska atmosfär som omger en person inte är ren och helgad utan fläckad av fördärv, kommer de som andas in denna atmosfär att finna, att den har en smygande verkan på förstånd och känslor. Nästan omärkligt förgiftar den och förstör. Det är farligt att samtala med dem som har sinnen som av naturen befinner sig på en låg nivå. Gradvis och omärkligt kommer de som är samvetsömma och älskar det som är rent att sänka sig till samma nivå. De kommer att delta med de dåraktiga och känna på samma sätt som de och de moraliskt urartade, som de hela tiden har varit i kontakt med. rätt (125 )Det var viktigt att dessa unga mäns umgänge skulle förändras. ”Dåligt sällskap fördärvar goda (126) seder.” Satan har verkat genom sina redskap för att störta dessa unga män i fördärvet. Ingenting kan mer effektivt hindra eller avlägsna allvarliga intryck och goda önskningar än umgänge med egenkära, likgiltiga personer med moraliskt fördärvade sinnen. Vilka tilldragande sidor sådana personer än må ha genom sin slagfärdighet, sina bitande skämt och roliga påhitt, är det faktum att de behandlar religion lättfärdigt och likgiltigt en tillräcklig orsak till att man inte skulle välja att vara tillsammans med dem. Ju mer fängslande de är i andra avseenden, dess mer borde man vara rädd för det inflytande de har som kamrater, eftersom de slösar med så många farliga lockelser runt sina gudlösa liv. rätt (126)Dessa unga män borde välja sådana till sina vänner, som älskar sanningens renhet och har en moral utan fläckar. Man borde välja dem som har rena vanor. De måste uppfylla de villkor som har uppställts i Guds ord, om de verkligen skulle vilja bli Guds barn, medlemmar av den kungliga familjen, barn till den himmelske Kungen. ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er.” Gud älskar dessa unga män, och om de vill föja Hans Andes ledning och vandra efter Hans råd, kommer Han att vara deras styrka. rätt (126)Gud har gett broder A Y goda förmågor, snabb uppfattning och en god förståelse av Sitt ord. Om hans hjärta vore helgat, kunde han påverka sina bröder, liksom sina grannar och vänner, till det som är gott. Kärleken till pengar har emellertid tagit ett så fast grepp om hans själ och har blivit så invävd i alla hans livs verksamheter, att han har rättat sig efter världen istället för att bli förvandlad genom sinnets förnyelse. Hans krafter har fördärvats och förnedrats av girig kärlek till vinst. Det har gjort honom självisk, snål och övermodig. Det hade varit en fördel, om hans goda egenskaper hade kommit till aktiv användning i hans Mästares tjänst, i stället för att tjäna hans själviska intressen. Om hans syfte och ändamål hade varit att göra gott och ära Gud, skulle de själsegenskaper Gud har gett honom skänka energi, ödmjukhet och duglighet, som säkert skulle inge respekt och ge honom inflytande över alla som han umgås med. rätt (127)(127) Det visades mig att den egendom som lämnats över till barnen av deras far, i själva verket hade blvit en rot till bitterhet i dem. Deras frid och lycka och deras förtroende för varandra hade i hög grad rubbats av den. Broder A Y behövde inte sin fars egendom. Han hade tillräckligt med talenter att omsätta. Gud hade anförtrott dem åt hans förvaltning. Om han hade förvaltat det som han hade på rätt sätt, kunde han åtminstone ha varit bland dem som är trofast förvaltar det minsta. Att i tillägg få förvaltningen av faderns egendom, något som han begärligt hade önskat sig, var ett tyngre ansvar än han kunde bära. rätt (127)Kärleken till människorna och till Gud har under flera år utrotats av kärleken till pengar. När hans fars medel var inom räckhåll, önskade han behålla så mycket som möjligt för egen del. Han fullföljde ett själviskt handlingssätt mot sina bröder, eftersom han hade övertaget och kunde göra det. Hans bröder har inte haft de rätta känslorna. De har känt bitterhet mot honom. Han har gett sig själv fördelar och missgynnat andra, tills hans handlingssätt har vanärat Gud. Han har förlotat självbehärskningen. Hans största mål har varit vinst, självisk vinning. Kärleken till pengar i hans hjärta var orsaken till allt detta onda. Jag fick se att om hans krafter hade inriktats på arbete i Herrens vingård, skulle han ha kunnat göra mycket gott, men dessa förvända förutsättningar kan göra stor skada. rätt (127)Bröderna B har inte fått den hjälp de borde. A B har arbetat så att det blivit till skada för honom. Han har tagit på sig alltför stora bördor, vilket har lamslagit hans arbete, så att han inte har vuxit i andlig styrka och i mod så som han skulle. Församlingen, som har sanningens ljus och skulle vara stark i Gud i att vilja och göra och uppoffra för sanningens sak, om det vore nödvändigt, har varit svag. Dess medlemmar har varit svaga som barn. De har krävt broder A B's tid och arbete för att göra slut på svårigheter, som aldrig borde ha funnits. När dessa svårigheter har uppstått på grund av själviskhet och ohelgade hjärtan, kunde de ha lagts bort på en timme, om det hade funnits ödmjukhet och en ande av bekännelse. rätt (127)Bröderna B gjorde ett misstag då de stannade kvar i___ (128) De borde byta bostadsort och inte besöka denna plats mer än ett par gånger om året. De skulle då få större frihet att frambära sitt vittnesbörd. Dessa bröder har inte känt sig fria till att tala ut om sanningen och om saker så som de verkligen har förhållit sig. Om de hade bott någon annanstans, skulle de ha varit friare från bördor och deras vittnesbörd skulle ha vägt tio gånger mer, när de besökte denna församling. Den tid då broder A B trycktes ner med undersökningar av församlingsmedlemmar för småsaker, skulle han ha arbetat borta. Han har tjänat vid borden så mycket, att hans sinne har blivit förmörkat och han inte förstår sanningens styrka och kraft. Han har inte varit vaken för de verkliga behoven i Guds sak. Han har hållit på att förlora andlighet och mod. Arbetet med att hålla i gång systematisk välgörenhet har försummats. Några av bröderna, som en gång hade helhjärtat intresse för att Guds sak skulle gå framåt, har blivit själviska och snåla, i stället för att bli mer sjävuppoffrande och ha en växande kärlek och hängivenhet för sanningen. De har blivit mindre fromma och mer lika världen. Far C är en av dessa. Han behöver en ny omvändelse. Broder C har gynnats med förstklassiga förmåner. Om de inte utnyttjas, kommer han, i samma grad som han har haft ljus, att få mörker och fördömelse för att han inte har använt de talenter, som Gud har lånat honom för att han skulle få dem att växa. rätt (128)Bröderna i Vermont har bedrövat Guds Ande för att de har låtit sin kärlek till sanningen avta och för att deras intresse för Guds sak har minskat. rätt (128)Broder D B tog ut för mycket av sina krafter, då han under den sista säsongen arbetade på nya fält med sitt tält utan passande hjälp. Gud kräver inte av denne broder eller av någon av Sina tjänare, att de skall utsätta sig för sådant som skadar deras hälsa eller ha betungande arbete som gör dem sjuka. Bröderna i___borde ha känt ett intresse, som skulle ha visat sig i deras arbetsinsatser. De kunde ha skaffat hjälp, om de hade varit vakna för det som var till nytta för Guds sak och känt värdet av själar. Medan broder D B hade en stark känsla för själars värde, vilket kräver oupphörliga ansträngningar, höll en stor församling i___genom sina små svårigheter broder A B borta från att hjälpa (129) sin bror. Dessa bröder borde ta nya tag med förnyat mod och skaka av sig de de svårigheter och besvikelser i___som har lamslagit deras vittnesbörd. De borde göra anspråk på kraft från den Mäktige. De borde ha framburit ett klart och fritt vittnesbörd till bröderna X och Y, som på ett träffande sätt gjort dem uppmärksamma på sanningen och gjort vad de kunde för att få dessa män att överlåta sin egendom på ett rätt sätt. Genom att broder A B tar på sig så många bördor minskar hans psykiska och fysiska styrka. rätt (129)Om broder C hade vandrat i ljuset under några år som gått, skulle han ha känt värdet av själar. Om han hade gett näring åt en kärlek till sanningen, kunde han kanske ha varit lämplig att undervisa andra om sanningen. Han kunde kanske ha hjälpt broder D B i hans arbete med tältet. Han kunde åtminstone ha tagit bördor hemma i församlingen. Om han hade haft kärlek till sina bröder och varit helgad genom sanningen, kunde han ha varit en som stiftat fred i stället för att väcka strid. Detta sista i förening med andra svårigheter kallade broder A B från sin brors sida vid den viktigaste tidpunkten och hade som följd att broder D B arbetade mycket mer än han hade krafter till. Och ändå var arbetet inte fullgjort som det skulle efter det att broder D B hade gjort allt han kunde. Det skulle det ha kunnat bli, om det hade funnits intresse i___för att skaffa hjälp, när det behövdes så väl. Ett fruktansvärt ansvar vilar på den församlingen för att medlemmarna försummat sin plikt. rätt (129)Det visades mig att broder X genom sitt handlingssätt, när han fördelade sin egendom mellan sina barn, lät dem överta det ansvar, som han inte skulle ha gett ifrån sig. Nu kan han se att hans sätt att handla inte har lett till att deras tillgivenhet för honom har ökat. De har inte känt någon förpliktelse mot sin föräldrar för vad de har gjort för dem. Dessa barn var unga och oerfarna. De lämpade sig inte för att bära det ansvar som blev lagt på dem. Deras hjärtan var inte helgade och sanna vänner betraktades som beräknande fiender, medan de som skulle vilja skilja sanna vänner åt godtogs. Dessa Satans redskap väckte hela tiden falska idéer hos dessa unga män och (130) bröders och systras hjärtan skildes från fars och mors. rätt (130)Fader X gjorde ett misstag. Hade han haft större tillit till sina döttrars män och hade han varit mera villig att ta deras råd till hjälp, skulle stora misstag ha förhindrats. De var nämligen erfarna män som älskade sanningen. Men det är det sättet som fienden använder sig av, när han med framgång brukar hantera saker som rör överlåtelse av medel. rätt (130)Gud har bestämt att de fall som nämnts här skulle få utvecklas, så att alla skulle kunna se resultatet av hur rikedomens bedräglighet påverkar hjärtat. Följden i dessa fall, som är tydlig för alla, borde visa sig vara en varning till fäder och mödrar och anspråksfulla barn. Guds ord förklarar innebörden av girighet. Det är avguderi. Det är omöjligt för män och kvinnor som älskar pengar att hålla Guds lag. Hjärtats hängivenhet skulle inriktas på himmelska ting. Vår skatt skulle samlas i himlen, för där vår skatt är, där kommer också vårt hjärta att vara. |