Att arbeta för dem som farit vilse

(186)Broder C och D misslyckades i några avseenden när de hanterade församlingens angelägenheter i Battle Creek. De agerade alltför mycket i egen kraft och litade inte helt på Gud. De lyckades inte göra sin plikt eftersom de inte ledde församlingen till Gud, det levande vattnets källa där de kunde fylla sina behov och mätta själens hunger. Den Helige Andes förnyande, helgande inverkan, som kunde ge frid och hopp till det bekymrade samvetet och återställa själens hälsa och glädje, gjordes inte till det allra viktigaste. De goda syften som de hade uppnåddes inte. Dessa bröder var alltför kyligt kritiska när de prövade människor som sökte medlemskap i församlingen. Dessa tjänande bröder hade ingen innerlig känsla för att gråta med dem som gråter och glädja sig med dem som är glada, som de borde ha haft. rätt

(186)Kristus identifierade sig med sitt folks behov. Deras behov och lidande var hans. Han säger: "Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Guds tjänare borde ha sina hjärtan fyllda av ömma känslor och verklig kärlek för Kristi efterföljare. De borde visa det djupa intresse som Kristus visar oss i den omsorg som herden har för det förlorade fåret. (187) De borde följa det exempel som Kristus gett och visa samma medlidande och mildhet, och samma ömma och medlidsamma kärlek, som han har visat mot oss. rätt

(187)Själens starka moraliska krafter är tro, hopp och kärlek. Om dessa är overksamma kan en pastor vara aldrig så ivrig och nitisk, men hans arbete kommer inte att godtas av Gud och han kan inte åstadkomma det som är gott i församlingen. En Kristi tjänare som frambär Guds allvarliga budskap till folket, borde alltid handla rättvist, älska nåd och vandra ödmjukt inför Gud. Kristi Ande i hjärtat kommer att väcka alla inte krafter för att ge näring och skydd åt fåren i hans fålla, som en trogen och sann herde. Kärleken är den gyllene kedja, som binder troende hjärtan till varandra med frivilliga band av vänskap, vänlighet och trogen trofasthet, och som binder själen till Gud. Det finns en tydlig brist på kärlek, medlidande och deltagande ömhet bland bröderna. Kristi tjänare är alltför kyliga och hjärtlösa! Deras hjärtan glöder inte av ömt medlidande och uppriktig kärlek. Den renaste och mest upphöjda hängivenhet för Gud är den som visar sig i den ivrigaste längtan och ansträngningar att vinna människor för Kristus. Orsaken till att pastorer som predikar sanningen för vår tid inte är mera framgångsrika, är att de saknar, i hög grad saknar tro, hopp och kärlek. Det finns möda och strider, självförnekelse och hemliga inte prövningar för oss alla att möta och bära. Det kommer att vara sorg och tårar över våra synder. Det kommer att vara ständiga strider och vaksamhet blandat med ånger och skam på grund av våra brister. rätt

(187)Låt inte dem som förkunnar vår käre Frälsares kors glömma sin egen erfarenhet när det gäller dessa ting, utan alltid komma ihåg att de själva bara är människor, benägna att fela och med samma böjelser som sina bröder. Och om de ska hjälpa sina bröder måste de vara uthålliga i sina ansträngningar att göra dem gott och ha sina hjärtan fyllda av medlidande och kärlek. De måste komma nära sina bröder och hjälpa dem där de är svaga och i störst behov av hjälp. De som undervisar om Guds ord och trossatser borde mjuka upp sina egna hårda, stolta och otroende (188) hjärtan om de vill se detsamma hos sina bröder. Kristus har gjort allt för oss eftersom vi var hjälplösa. Vi var bundna i mörkrets bojor, i synd och missmod, och kunde därför inte göra något för oss själva. Det är genom att öva tro, hopp och kärlek som vi kommer närmare och närmare den fullkomliga helgelsens ideal. Våra syskon känner samma behov av medlidande som vi har känt. Vi borde inte belasta dem med onödigt klander, utan låta Kristi kärlek tvinga oss att vara mycket barmhärtiga och ömsinta så att vi kan gråta över dem som kommit vilse och avfallit från Gud. Människan är oändligt värdefull. Hennes värde kan bara uppskattas genom den lösensumma som betalats för henne. Golgata! Golgata! Golgata! förklarar en människas verkliga värde.

nästa kapitel