Systematisk välgörenhet

(408)Om alla, som Gud har gynnat med jordens rikedomar, följde Hans plan genom att troget ge en tiondel av alla sina inkomster och inte höll tillbaka sina syndoffer och tacksägelseoffer, skulle skattkammaren hela tiden (409) fyllas på. Välgörenhetsplanens enkelhet gör inte dess värde mindre, utan höjer genom sin inrättning Guds visdom till skyarna. Allt som bär den gudomliga prägeln förenar enkelhet med användbarhet. Om systematisk välgörenhet blev en allmängiltig ordning enligt Guds plan och tiondesystemet genomfördes lika noggrant av de rika som av de fattigare klasserna, skulle det inte finnas behov av upprepade och enträgna uppmaningar om att ge medel vid våra stora religiösa möten. Församlingarna har varit försumliga när det gäller att bevara den systematiska välgörenhetsplanen och resultatet har blivit en utarmad förrådskammare och avfällig församling. rätt

(409) ”Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: Vad har vi stulit från dig´? Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl ifrån mig. För in allt tionde i förrådshuset så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster, och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna, så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot.” (Mal. 3:8- 11) rätt

(409)Gud har blivit bestulen på tionde och gåvor. Det är något fruktansvärt att vara skyldig till att hålla tillbaka något från förrådskammaren eller stjäla från Gud. Predikanter som förkunnar Ordet i våra stora församlingar känner till synden att försumma att ge Gud det som är Hans. De vet att Gud inte kommer att välsigna Sitt folk när de försummar Hans välgörenhetsplan. De försöker genom tydliga, praktiska predikningar väcka folket till att göra sin plikt och visa själviskhetens och begärets faror och syndighet. Sinnena överbevisas och själviskhetens isande köld bryts. Och när uppmaningen ges om att ge gåvor till Guds verk, väcks somliga genom mötenas gripande påverkan till att ge, som annars inte skulle ge något. Så långt det angår denna grupp har (410) vi sett goda resultat. Men under pressande kallelser känner många det djupast, vilkas hjärtan inte har varit frusna av själviskhet. De har samvetsgrant låtit sina medel flyta in för att främja Guds verk. Hela deras varelse sätts i rörelse av de allvarliga appeller som görs, och just dessa svarar, som kan ha gett allt som deras omständigheter i livet skulle kunna försvara. rätt

(410)Men dessa givmilda, helhjärtade troende, som väckts av ivrig kärlek till verket och en önskan att handla snabbt, tror att de själva förmår göra mer än vad Gud kräver av dem, innan deras duglighet har lamslagits i andra riktningar. Dessa villiga lovar ibland att skaffa pengar, även om de inte alltid vet vilken källa de kommer från och några har faktiskt fått stå ut med livets nödtorft för att kunna uppfylla sina löften. rätt

(410)Det fanns en tid i början av vårt uppdrag, då sådana uppoffringar skulle ha försvarats, när Gud skulle ha välsignat alla som på det sättet vågade sig på att göra något för Hans verk. Vännerna till sanningen var få och deras tillgångar var begränsade. Men uppgiften har utvidgats och stärkts tills det finns tillräckligt med medel i de troendes händer för att kunna understödja arbetet på alla dess områden utan att försätta någon i svårigheter, om alla ville bära sin proportionella del. Guds verk behöver inte minskas alls. Den dyrbara sanningen har gjorts så tydlig, att många har tagit vara på den som har medel i sina händer som Gud har anförtrott dem för att kunna främja sanningens sak. Om dessa bemedlade människor gör sin plikt, behöver det inte bli någon press på de fattigare bröderna. rätt

(410)Vi lever i en värld med överflöd. Om gåvorna och offren stod i rimlig proportion till det som var och en fick av Guds tillgångar, skulle det inte finnas något behov av enträgna uppmaningar för att få in medel på våra stora möten. Jag är helt övertygad om att det inte är den bästa planeringen att starkt framhäva betydelsen av medel vid våra lägermöten. Män och kvinnor som älskar Guds verk, kommer liksom de (411) som älskar livet, att vilja förbinda sig vid dessa tillfällen, även om deras familjer måste lida för det de har lovat att ge till Guds verk. Vår Gud är inte en hård arbetsgivare och kräver inte att den fattige skall ge de medel till saken som tillhör hans familj och som bör användas till att ge dem ett bra liv och över en plågsam brist. rätt

(411)Uppmaningarna att ge medel vid våra stora lägermöten, har hittills gett synbart goda resultat när det gäller de rika. Men vi fruktar för resultatet av en fortsatt ansträngning, för att på nytt fylla förrådskammaren på det sättet. Vi fruktar att det kommer att bli en reaktion. Ansvariga män i de olika församlingarna borde anstränga sig mer för att alla skall följa planen för Guds förordning. Om systematisk välgörenhet genomförs kommer enträgna uppmaningar att ge medel till de olika verksamheterna inte att behövas vid lägermötena. rätt

(411)Gud har tänkt ut en plan genom vilken alla kan ge efter vad Han har försett dem med och som vill göra givandet till en vana utan att särskilda förmaningar skall behöva ges. De som kan detta, men inte vill på grund av sin egoism, stjäl från sin Skapare, som har anförtrott dem medel till att investera i Hans verk för att främja dess intressen. Tills alla förverkligar den systematiska välgörenhetsplanen, kommer det att vara en brist när det gäller att leva enligt den apostoliska regeln. De som tjänar i ord och lära bör vara omdömesgilla personer. När de gör sina allmänna vädjanden, bör de känna till åhörarnas förmåga att besvara deras vädjanden och bör inte låta de fattiga betala med stora löften om gåvor. Efter att en människa en gång har helgat en viss summa till Herren, känner han att den är helig, utvald åt Herren för heligt bruk. Detta är sant och därför bör våra predikande bröder vara väl informerade om vilka de får löften om gåvor från. rätt

(411)Varje medlem i de olika familjerna i våra församlingar, som tror på sanningen, bör göra en del för att påskynda dess utbredande genom att med glädje ta emot den systematiska välgörenhetsplanen. ”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst”. (1 Kor. 2) Uppgiften att uppmana och pressa folk till att ge av sina medel är inte avsedd för Guds verks tjänare. Ansvaret (412) bör ligga hos varje enskild person som gläder sig över tron på sanningen. ”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara”. Varje medlem i familjen, från den äldste ned till den yngste, kan delta i detta välgörenhetsarbete. rätt

(412 )Även små barns gåvor tar Gud emot med välbehag. Det är den anda som drivit barnen att offra, som ger värde åt gåvan. Genom att följa den regel som aposteln framställde, må de fattiga lägga åt sidan en liten summa varje vecka, och kan på så sätt hjälpa till att öka förrådet. Deras gåvor är helt och hållet acceptabla inför Gud, ty de gör just så stora, ja, även större offer än de mer välsituerade bröderna. Det systematiska givandets plan kommer att visa sig vara ett skydd för varje familj mot frestelsen att förslösa sina pengar på onödiga ting, och i synnerhet kommer den att visa sig vara en välsignelse för de rika genom att skydda dem från att spendera sina pengar på onödigt överflöd. rätt

(412)Systematiska och givmilda gåvor enligt Guds plan håller hjärtats kanal öppen hos varje familjemedlem. När de har nekat sig själva något överflödigt för att ha råd att bidra till skattkammaren, har värdefull undervisning i självförnekelse till Guds ära påverkat deras hjärtan. En gång i veckan ställs var och en ansikte mot ansikte med föregående veckas handlingar - de tillgångar som han skulle ha haft om han hade varit sparsam och de medel han inte har på grund av nöjen eller njutningar. Hans samvete, sådant som det var, lägger band på sig inför Gud. Antingen berömmer det honom eller anklagar honom. Han lär sig att om han slår vakt om hjärtats frid och Guds ynnestbevis, måste han äta, dricka och klä sig till Hans ära. rätt

(412)Systematiska och givmilda gåvor enligt Guds plan håller hjärtats kanal öppen. Vi sätter oss själva i förbindelse med Gud, så att Han kan använda oss som kanaler genom vilka Hans gåvor kan flyta vidare till andra. Den fattige kommer inte att beklaga sig över systematisk välgörenhet, för den berör dem bara lätt. De är inte försummade och nedtryckta, utan gynnade genom att göra en del och vara medarbetare tillsammans med Kristus och kommer att ta emot Guds välsignelse lila väl som den rike. Just genom detta förfaringssätt (413) att lägga undan det lilla de kan spara, förnekar de sig själva och vårdar sitt hjärtas givmildhet. De uppfostrar sig själva till goda gärningar och är lika effektiva när det gäller att leva upp till Guds plan för systematisk välgörenhet som den som äger mer och ger av sitt överflöd. rätt

(413)På apostlarnas tid, gick män omkring och predikade ordet överallt. Nya församlingar bildades. Deras kärlek och iver för Kristus ledde dem till stora självförnekande och uppoffrande handlingar. Många av dessa hednakristna församlingar var mycket fattiga. Trots detta förklarade apostlarna att deras djupa fattigdom överflödade av deras givmildhet. Deras gåvor sträckte sig ut över deras förmåga. Människor satte sina liv på spel och led brist på allt för sanningens skull. rätt

(413)Aposteln föreslår den första dagen i veckan, som rätt tidpunkt för att se tillbaka på försynens kurs och hur framgångsrika de varit. I fruktan för Gud, med sann tacksamhet i hjärtat för de välsignelser Han gett dem, för att avgöra hur mycket, som skall ges tillbaka till Honom enligt den plan Han själv tänkt ut. rätt

(413)Gud har avsett att utövandet av välgörenhet skall vara helt frivilligt och man skall inte använda sig ens av vältaliga vädjanden för att visa förståelse. ”Gud älskar en glad givare”. (2 Kor 9:7) Han är inte nöjd med att Hans förrådskammare fylls med framtvingade medel. Hans folks lojala hjärtan, som gläder sig över den frälsande sanningen för vår tid, kommer genom kärlek och tacksamhet till Honom för detta dyrbara ljus, att vara allvarliga och ivriga att hjälpa till med sina tillgångar och sända sanningen vidare till andra. Det allra bästa sättet att ge uttryck för vår kärlek till vår Förlossare på är att göra uppoffringar för att föra själar till kunskap om sanningen. Återlösningsplanen var helt frivillig för vår Förlossare och det är Kristi avsikt att all vår välgörenhet skall bestå av frivilliga offer.

nästa kapitel