Kärlek till världen

(477)Den frestelse som Satan kom till vår Frälsare med på ett mycket högt berg, är en av de starkaste frestelser som mänskligheten måste möta. Denna världens riken i all deras härlighet erbjöds Kristus av Satan som gåva på villkor att Kristus skulle ge till honom den ära som tillkommer en överordnad. Vår Frälsare kände frestelsens styrka, men Han mötte den i vårt ställe och segrade. Han skulle inte ha frestats på denna punkt om inte människan skulle utsättas för samma frestelse. I sitt motstånd gav Han ett exempel på den väg som vi borde följa när Satan skulle komma till oss som enskilda för att leda oss bort från vår trohet. rätt

(477)Ingen människa kan vara en Kristi efterföljare och ändå ge sin kärlek till världsliga ting. Johannes skriver i sitt första brev: "Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom." (1 Joh. 2: 15.) Vår Återlösare, som mötte denna Satans frestelse i dess fulla kraft, känner till människans fara att ge efter för frestelsen när det gäller att älska världen. rätt

(477)Kristus identifierade Sig med mänskligheten genom att bestå provet på denna punkt och segra i människans ställe. Han har särskilt varnat oss för just de punkter där Satan skulle lyckas bäst i att fresta människan. Han visste, att Satan (478) skulle vinna segrar över människan om hon inte var särskilt på sin vakt mot de frestelser som berör aptit och kärlek till världslig rikedom och ära. Han säger: "Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara. Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon." (Matt. 6:19-21,24.) rätt

(478)Här har Kristus framställt för oss två herrar, Gud och världen, och har tydligt framhållit förhållandet att det helt enkelt är omöjligt för oss att tjäna båda. Om våra intressen är i världen och vår kärlek till denna värld dominerar, kan vi inte uppskatta det, som över allt annat är värt vår uppmärksamhet. Kärlek till världen kommer att utestänga kärleken till Gud och göra våra högsta intressen underordnade de världsliga intressena. Därigenom kommer inte Gud att få en lika framstående plats i våra känslor och vår hängivenhet, som de världsliga tingen har. rätt

(478)Våra gärningar skall noggrant avslöja i vilken utsträckning våra känslor behärskas av de jordiska skatterna. Den största omsorg, iver och arbete, ägnas de världsliga intressena, under det att de eviga tingen kommer i andra hand. Här mottar Satan från människan den tillbedjan som han begärde av Kristus, men inte fick. Det är den själviska kärleken till världen som ödelägger Kristi bekännande efterföljares tro och gör dem moraliskt svaga. Ju mer de älskar sina jordiska rikedomar, ju längre skiljer de sig från Gud, och desto mindre får de del av hans gudomliga natur som skulle ge dem förståelse för världens oheliga inflytande och den fara som de är utsatta för. rätt

(478)Satan avser att i sina frestelser göra denna världen mycket attraktiv. Tack vare kärlek till rikedom och världslig ära, har han en förtrollande makt att vinna den bekännande världens kärlek. En stor grupp av bekännande kristna (479) människor är villiga att göra vilket offer som helst för att vinna rikedomar, och ju bättre de lyckas i denna strävan desto mindre kärlek har de till den dyrbara sanningen och desto mindre intresse för dess framgång. De förlorar sin kärlek till Gud och handlar som förryckta människor. Ju bättre de lyckas i att skaffa sig rikedomar, desto fattigare känner de sig, därför att de inte har mera, och desto mindre investerar de i Guds verk. rätt

(479)De människor som har en sjuklig kärlek till pengar, visar genom sina handlingar att det inte är möjligt för dem att tjäna två herrar - Gud och Mamon. Pengar är deras Gud. De tillbeder dess makt. De tjänar världen med alla sina intressen och avsikter. Deras ära, som är deras födelserätt, offras för världslig vinning. Denna förhärskande makt kontrollerar deras sinnen och de överträder Guds lag för att tjäna sina personliga intressen, och öka sina jordiska skatter. rätt

(479)Många kan bekänna sig till Kristi lära utan att älska och efterfölja vare sig bokstaven eller principen i Jesu undervisning. De ger det bästa av sin kraft till världsliga ting och böjer sig ned i tillbedjan inför Mamon. Det är oroande att så många bedras av Satan och låter inbilla sig att de har strålande förhoppningar om världslig vinning. De bedåras av utsikterna till fullkomlig lycka, om de kan nå sitt syfte i att vinna ära och världens rikedom. Satan frestar dem med de mest bestickande mutor: "Allt detta vill jag ge dig", all denna makt, all denna rikedom med vilken du kan göra så mycket gott. Men när de har uppnått sitt eftersträvade mål, har de inte längre den gemenskap med den självförnekande Återlösaren, som skulle ha gett dem del av gudomlig natur. De håller fast vid sina jordiska skatter och förkastar självförnekelse och det jagets offer som Kristus fordrar. De vill inte skilja sig från sina kära jordiska skatter, vid vilka deras hjärtan är fästa. De har bytt herrar de har tagit emot Mammon i Kristi ställe. Mammon är deras gud och Mammon tjänar de. rätt

(479)Satan har, genom dessa människors kärlek till rikedomar, vunnit deras tillbedjan. Förändringen har skett (480) så omärkligt och Satans makt är så förvillande, så ond, att de är anpassade till världen och märker inte att de har skilt sig från Kristus och inte längre är hans tjänare, utom till namnet. rätt

(480)Satan handskas mera försiktigt med människor än han gjorde med Kristus i frestelsens öken, ty han är medveten om att han där förlorade sitt mål. Han är en besegrad fiende. Han kommer inte till människor och begär deras direkta tillbedjan. Han ber helt enkelt människor att fästa sina känslor vid denna världens "goda" ting. Om han lyckas i att engagera människors sinnen och känslor, fördunklas de himmelska tingens attraktion. Allt han önskar av människan är att få henne under sina bedrägliga frestelsers makt, att älska världen, att älska höga positioner och titlar, att älska pengar och att fästa sina känslor vid jordiska skatter. Om han lyckas med detta, har han vunnit allt som han begärde av Kristus. rätt

(480)Kristi exempel visar oss, att vårt enda hopp till seger är att ständigt motstå Satans attacker. Han som triumferade över människans fiende i frestelsens strid, förstår Satans makt över människosläktet och har besegrat honom i vårt ställe. Såsom segervinnare har Han låtit oss få åtnjuta förmånen av Hans seger, för att vi i våra ansträngningar att motstå Satans frestelser, må förena vår svaghet med Hans styrka, och vår ovärdighet med Hans förtjänster. Och styrkta av Hans uthålliga kraft under starka frestelser, kan vi motstå i Hans allsmäktiga namn och segra som Han segrade. rätt

(480)Det var genom outsägligt lidande som vår Återlösare placerade återlösningen inom räckhåll för oss. I denna värld var Han okänd och saknade ära, för att Han genom Sin underbara underkastelse och förnedran skulle kunna höja människan att ta emot himmelsk ära och oförstörbar glädje i Hans konungsliga salar. Kommer den fallna människan att klaga därför att himmelen kan vinnas endast genom strid, självförnekelse och mycken nöd? rätt

(480)Många stolta hjärtans fråga är: Varför måste jag gå förödmjukelsens och ångerns väg innan jag kan få visshet om att jag är antagen av Gud och får den eviga lönen? Varför är inte vägen till himmelen mindre svår och mera behaglig och attraktiv? Vi hänvisar alla dessa tvivlande, klagande människor (481) till vårt stora Föredöme, medan Han led under människans syndabörda och uthärdade den svåraste svält. Han var utan synd, och mer än så, Han var himmelens Furste, men i människans ställe blev Han gjord till synd för hela människosläktet. "Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade." (Jes. 53: 5.) rätt

(481)Kristus offrade allt för människan för att göra det möjligt för henne att vinna himmelen. Nu är det den fallna människans tur att visa vad hon vill offra för Kristi skull, för att hon skall vinna den eviga härligheten. De som rätt förstår frälsningens omfattning och dess pris, kommer aldrig att klaga över att deras utsäde måste vara tårar, och att strid och självförnekelse är den kristnes lott i detta liv. Villkoren för människans frälsning är förordnade av Gud. Självförnedring och korsbärande är de villkor som bestämts genom vilka den ångrande syndaren kan finna tröst och frid. Tanken på att Jesus genomled en förödmjukelse och gav ett offer som aldrig krävs av människor, borde tysta varje klagande röst. Människan upplever den underbaraste glädje då hon allvarligt ångrar sin överträdelse av Guds lag, och tror på Kristus som syndarens Återlösare och Försvarare. rätt

(481)Människorna arbetar med stora insatser för att försäkra sig om detta livets skatter. De uthärdar möda, svårigheter och försakelser för att vinna en del världsliga förmåner. Varför skulle syndaren vara mindre villig att uthärda, att lida, att offra för att vara säker på de oförstörbara skatterna, att få leva ett liv lika Guds liv och få en härlighetens odödliga krona som inte bleknar och försvinner? Himmelens oändliga skatter, rikedomar som ej går att värdesätta, vilket är härlighetens eviga värden, måste vinnas av oss till varje pris. Vi borde inte klaga över att vi måste förneka oss själva, för livets och härlighetens Herre uthärdade allt för oss. Lidande och försakelse borde vi inte undvika, för himmelens Majestät utstod det i syndarens ställe. Att offra en skön och behaglig tillvaro, borde inte föranleda minsta lilla knot, därför att världens Återlösare accepterade allt detta till förmån för oss. Även om vi sammanfattar all vår självförnekelse, alla umbäranden (182) och offer, kostar det oss långt mindre i varje avseende än det gjorde livets Furste. Vilket offer vi än må göra, blir det obetydligt när vi jämför det med det som Kristus gjorde för vår skull.

nästa kapitel