Arbetet vid Battle Creek

(85)(85) I en syn som jag fick i Bordoville, Vermont, den 10 december 1871, fick jag se att min mans ställning har varit mycket svår. Han har haft press på sig att arbeta och visa omsorg. Hans bröder i tjänsten har inte haft dessa bördor att bära och de har inte uppskattat hans arbete. Det som hela tiden har legat över honom har tärt på honom fysiskt och psykiskt. Jag fick se att hans förhållande till Guds folk i en del avseenden har liknat det som Mose hade till Israel, när han under ogynnsamma förhållanden hade de missnöjda emot sig. rätt

(85)Det har inte funnits några i sabbatshållarnas led, som skulle ha velat göra så som min man har gjort. Han har nästan helt ägnat sitt intresse åt att bygga upp Guds sak utan hänsyn till sina personliga intressen. Det har han gjort till priset av ett glatt umgänge med familjen. I sin hängivenhet för saken har han ofta riskerat sitt liv och sin hälsa. Han har varit så hårt pressad av de bördor som arbetet lagt på honom att han inte haft passande tid till studium, betraktelse och bön. Gud har inte begärt att han skulle vara så ställd, inte ens för att tjäna Battle Creeks intressen och främja förlagsarbetet där. Det finns andra grenar av verket, andra intressen i Guds sak, som har försummats på grund av att han hängivet har ägnat sig åt detta enda. Gud har gett oss båda ett vittnesbörd som kommer att beröra hjärtan. Han har öppnat ljusets kanaler för mig, inte till min egen fördel utan för att Hans folk i större skala skulle få nytta av det. Han har också gett min man stort ljus i bibliska ämnen, inte bara för honom själv utan för andra. Jag såg att det borde skrivas och talas om dessa ting och att nytt ljus skulle fortsätta att lysa över ordet. rätt

(85)Jag såg att vi kunde åstadkomma tio gånger mer för att bygga upp saken, än vad vi kunde göra vid Battle Creek. Det skulle vi göra genom att arbeta bland Guds folk och frambära ett mångsidigt vittnesbörd för att möta behoven på olika platser och under olika omständigheter. Våra gåvor behövs i både det (86) skrivna och talade ordet. Eftersom min man är överlastad av bördor, som han har varit genom att bekymmer och ekonomiska frågor har hopat sig, kan inte hans förstånd bära så mycket frukt i behandlingen av ordet som det annars skulle kunna. Han riskerar att bli angripen av fienden, eftersom han är under ihållande press. Män och kvinnor kommer, liksom israeliterna, att frestas att klaga och vara missnöjda med honom som har ansvaret i Guds sak och verk. rätt

(86)Under trycket av dessa bördor, som ingen annan skulle ha vågat ta på sig, har min man ibland yttrat sig utan riktig eftertanke och med tydlig stränghet. Han har ibland kritiserat dem som arbetar på kontoret för att de inte bryr sig. När onödiga misstag så har visat sig, har han känt att hans upprörda känslor för Guds sak var rättfärdiga. Detta förhållningssätt har inte alltid fått bästa resultat. Det har ibland fått till följd, att de som har blivit tillrättavisade har försummat att göra just de ting som de borde. De har nämligen varit rädda för att de inte skulle göra dem på rätt sätt och sedan bli klandrade för det. I den omfattning detta har skett har min mans bördor blivit ännu tyngre. rätt

(86)Det skulle ha varit bäst för honom att hålla sig borta från kontoret mer än han har gjort och lämna arbetet åt andra. Och om de, efter tålmodig och rättvis prövning, hade visat att de inte var trofasta eller att de inte var tillräckligt kunniga, så borde de ha avskedats. Då skulle det stå dem fritt att anställas i företag, där deras grova fel och misstag bara skulle drabba deras egna personliga intressen och inte Guds sak. rätt

(86)I företagsledningen för Förlagsföreningen fanns det män som minst sagt var otrogna tjänare. Om särskilt de som varit kompanjoner och innehaft en betrodd ställning i Förlagsföreningen varit uppmärksamma, och inte haft förblindade ögon och en förlamad känslighet, skulle dessa män ha skilts från sina uppdrag långt tidigare. rätt

(86)När min man blev återställd från sin långvariga och allvarliga sjukdom tog han sig an arbetet, invecklat och rörigt som var, i det skick som det hade lämnats av män som inte var trofasta. Han arbetade med all den styrka och beslutsamhet (87) som han ägde för att få arbetet på fötter. Han ville befria det från den skamliga oreda som det hade hamnat i genom dem som hade satt sina egna intressen främst och som inte kände att de var anställda i ett heligt arbete. Guds hand hade räckts ut i dom över dessa trolösa män. Deras sätt att arbeta och följden av det skulle visa sig vara en varning för andra att inte göra detsamma som de. rätt

(87)Min mans erfarenhet under hans sjukdomsperiod var ödesdiger för honom. Han hade arbetat i denna verksamhet med intresse och hängivenhet som ingen annan. Han hade vågat sig på och intagit en framskjuten plats, allteftersom Guds försyn hade lett honom utan hänsyn till kritik och beröm. Han hade stått ensam och kämpat igenom fysiska och psykiska lidanden och inte tagit hänsyn till sina egna intressen, medan de som Gud hade planlagt skulle stå vid hans sida lämnade honom när han som bäst behövde deras hjälp. Han hade inte bara lämnats att kämpa och strida utan deras hjälp och sympati, men ofta hade han måst möta deras motstånd och kritik, kritik mot en som gjorde tio gånger mer än någon av dem för att bygga upp Guds sak. Allt detta har påverkat honom. Det har format det sinne som en gång varit fritt från misstänksamhet, som varit fullt av förtröstan och tillit och blivit orsak till att han förlorat tilltron till bröderna. De som har spelat sin roll i att åstadkomma detta, kommer i hög grad att vara ansvariga för resultatet. Gud skulle ha velat leda dem, om de hade tjänat honom med allvar och hängivenhet. rätt

(87)Jag fick se att min man hade gett sina bröder omisskännliga bevis för sitt intresse och sin hängivenhet för Guds verk. Efter det att han hade tillbringat år av sitt liv med försakelser och oavbruten möda för att lägga en fast grund för utgivningen av tidningar och böcker, gav han till Guds folk det som var hans eget och det som han lika gärna kunde ha behållit och fått förtjänsten av, om han hade valt att göra det. Genom denna handling visade han folket att han inte sökte att ge sig själv förmåner utan att han ville främja Guds sak. rätt

(88)(88) När sjukdom drabbade min man, handlade många på samma okänsliga sätt mot honom som fariséerna gjorde mot de olyckliga och förtryckta. Fariséerna ville låta de lidande få höra att deras prövningar berodde på deras synder och att Guds domar hade kommit över dem. Genom att göra så kom de att göra deras lidande ännu tyngre. När min man blev hjälpberoende, fanns det de som var utan nåd och förbarmande. rätt

(88)När han började bli återställd, så att han svag och eländig började arbeta lite, bad han dem som stod i ledningen och avgjorde saker på kontoret om 40 procent på en order värd hundra dollar. Han var villig att betala sextio dollar för böcker, som han visste att Förlagsföreningen bara betalade femtio dollar för. Han bad om detta avdrag med tanke på sitt arbete i det förflutna och sina uppoffringar till förmån för förlagsavdelningen, men han fick inte detta understöd. Man gav honom kyligt besked om att han bara kunde få 25 procent. Min man tyckte att detta var mycket hårt. Ändå försökte han bära det på ett kristet sätt. Gud i himlen lade märke till det orättfärdiga beslutet. Han tog saken i egna händer och gav tillbaka den välsignelse som hade tagits ifrån honom, så som Han gjorde mot den trofaste Job. Från tiden för det hjärtlösa beslutet har Han arbetat för sin tjänare och har upprättat honom, så att han har bättre fysisk hälsa, hans förstånd är klarare och starkare och hans ande är friare. Sedan den gången har min man haft glädjen av att själv sända ut publikationer från oss som var värda tusentals kronor utan kostnad. Gud kommer inte att fullständigt glömma och inte heller för alltid förkasta dem som har varit trofasta även om de har gjort fel. rätt

(88)Min man har haft ett nit för Gud och för sanningen och tidvis har denna iver lett honom att arbeta för mycket till skada för hans fysiska och psykiska styrka. Men Gud har inte sett på det som en så stor synd som den försummelse och otrohet som hans tjänare har visat då de har klandrat felsteg. De som lovordade de otrogna och smickrade dem som inte var helgade blev delaktiga med dem i den synd som deras försummelser och otrohet var. rätt

(89)(89) Gud har utvalt min man och gett honom särskild lämplighet och naturlig förmåga och en erfarenhet för att leda sitt folk i en framryckning av arbetet. Men det har funnits kritiker bland Guds sabbatshållande folk, liksom det fanns i det gamla Israel. De avundsjuka och misstänksamma har genom sina förslag och försåtliga antydningar gett tillfälle åt vår tros fiender att tvivla på min mans hederlighet. Dessa avundsjuka, med samma tro som vi, har lagt fram saker för de otroende i ett falskt ljus och de intryck som gjordes har stått i vägen för många att omfatta sanningen. De ser på min man som en intrigmakare, en självisk, girig man och de är rädda för honom och för den sanning som vi som hans folk står för. rätt

(89)När det gamla Israels apptit begränsades eller när något strängt krav angick dem, tänkte de om Mose att han var en godtycklig man, att han önskade härska över dem och i allt vara deras furste. I verkligheten var han bara ett redskap i Guds hand för att få Guds folk att inta en ödmjuk hållning och lyda Guds röst. rätt

(89)Israels folk i vår tid har klagat och blivit avundsjuka på min man, eftersom han har talat till förmån för Guds sak. Han har uppmuntrat till frikostighet, han har tillrättavisat dem som älskade världen och har kritiserat själviskhet. Han har vädjat om gåvor till Guds sak och för att uppmuntra frikostighet hos bröderna har han varit ett föredöme i att ge rikliga gåvor själv. Av många kritiska , misstänksamma personer har detta tolkats som att han önskade dra personlig nytta av medlen från bröderna och att han berikade sig och att Guds sak fick betala. Fakta i saken är att Gud har anförtrott medel i hans händer för att lyfta upp honom över nöd och brist, så att han inte behöver vara beroende av ombytliga, kritiska, misstänksamma människors förbarmande. Eftersom vi inte själviskt har tagit hänsyn till våra egna intressen utan har haft omsorg om änkan och den faderlöse, har Gud i sin försyn verkat till vår fördel och välsignat oss med välstånd och överflöd. rätt

(89)Mose offrade utsikterna att få ett kungarike, ett liv i världslig ära och lyx vid det kungliga hovet, och valde att hellre lida ont (90) med Guds folk än att glädja sig över syndiga njutningar under en kort tid. Han värderade nämligen Kristi vanära som en större rikedom än alla Egyptens skatter. Om vi hade valt ett bekvämt liv utan arbete och omsorger, hade vi kunnat göra det, men det var inte vårt val. Vi valde att arbeta aktivt för Guds sak. Det var ett liv på resande fot, med alla slags påfrestningar och försakelser. Denna utsatthet valde vi framför ett liv i bekvämlighet. Vi har inte levt för oss själva, för att tillfredsställa oss själva, men vi har försökt leva för Gud, för att behaga och ära honom. Det har inte varit vårt ändamål att arbeta för att skaffa egendom, men Gud har uppfyllt sitt löfte och gett oss hundrafalt igen i detta livet. Han kan pröva oss genom att ta det ifrån oss. Om det skulle ske, ber vi om att kunna gå igenom provet i ödmjuk lydighet. rätt

(90)Så länge som Han har anförtrott talenter av pengar och inflytande i vårt förvar kommer vi att försöka investera dem i Guds sak. Om eld skulle förtära och motgång förminska värdet, kan vi ha glädjen av att veta, att en del av denna skatt finns där den inte kan förtäras av eld eller sopas bort av olycka. Guds sak är en säker bank. Den kan aldrig gå i konkurs. När vi sätter in vår tid, vårt intresse och våra medel i den, är det en skatt i himlen som inte blir utan resultat. rätt

(90)Det visades för mig att min man hade haft tre gånger så mycket bekymmer som han skulle ha haft. Han har känt sig prövad av att bröderna R och S inte hjälpte honom och delade hans ansvar och han har känt sig ledsen för att de inte hjälpte honom i fråga om affärer i samband med Institutet och Förlagsföreningen. Förlagsföreningen har hela tiden gått framåt, sedan de som inte var trofasta skildes från sina uppgifter där. När det blev mera arbete skulle det ha funnits män som kunde dela arbetsuppgifterna. Några som kunde ha gjort det hade inte lust, eftersom det inte skulle öka deras egendomar lika mycket som andra vinstgivande affärer. rätt

(90)Det finns inte den förmåga på vårt kontor som det borde. Arbetet kräver att omsorgsfullt utvalda personer sysselsätter sig där. Som det nu är på kontoret kommer min man fortfarande att känna den press på sig, som han har upplevt tidigare. Den borde han slippa. Det var bara genom ett mirakel av Guds barmhärtighet (91) som han klarade att bära den bördan så länge, men det finns nu många ting att tänka över. Genom sin ständiga omsorg och hängivenhet för arbetet har han visat vad som kan uträttas i förlagsavdelningen. Män med osjälviska intressen kombinerade med helgat omdöme skulle kunna göra arbetet på kontoret framgångsrikt. Min man har så länge burit bördorna ensam, att det har tagit fruktansvärt på hans krafter och det är absolut nödvändigt med en förändring. Han måste i hög grad befrias från bekymmer och ändå kan han arbeta för Guds sak genom att tala och skriva. rätt

(91)När vi återvände från Kansas hösten 1870 behövde vi båda en tids vila. Det var nödvändigt med veckor fria från bekymmer för att vi skulle få tillbaka våra uttömda krafter. Men när vi fann den viktiga tjänsten vid Battle Creek nästan övergiven, kände vi oss tvungna att ta fatt på arbetet med dubbel energi. Vi arbetade mer än vi hade krafter till. Jag fick se att min man inte skulle stå i tjänsten där längre, om det inte finns män som kommer att känna behoven i saken och bära arbetsbördan, medan han helt enkelt kan vara rådgivare. Han måste lägga ner bördan, för Gud har ett viktigt arbete åt honom. Han skall skriva och tala om sanningen. Vårt inflytande genom arbeta på det vidsträckta fältet kommer att betyda mer när det gäller att bygga upp Guds sak. Det finns en hel mängd fördomar i många sinnen. Falska påståenden har gett människor ett felaktigt intryck av oss och det hindrar många att omfatta sanningen. Om de har påverkats att tro att de som innehar ansvarsfulla poster i arbetet vid Battle Creek är beräknande och fanatiska, drar de slutsatsen att hela arbetet är fel. De tror då att vår syn på biblisk sanning måste vara felaktig och de är rädda för att undersöka och ta emot sanningen. Men vi skall inte gå ut för att få människor att se på oss. Vi skall på det hela taget inte tala om oss själva och försvara våra karaktärer. Vi skall tala om sanningen, upphöja sanningen, tala om Jesus, upphöja Jesus och när det åtföljs av Guds kraft kommer det att ta bort fördom och avväpna motstånd. rätt

(91)Bröderna R och S älskar att skriva. Det gör min man också. Gud (92) har låtit Sitt ljus skina på Sitt ord och har lett honom in i områden rika på tankar, som skulle vara till välsignelse för Guds folk i stort. Medan han har burit en tredubbel börda har några av bröderna i tjänsten låtit ansvaret vila tungt på honom och tröstat sig med tanken att Gud har placerat broder White i ledningen för arbetet och gjort honom lämplig för det. De har tänkt att Herren inte har gjort dem passande för ställningen. Därför har de inte tagit ansvaret och burit bördorna som de skulle ha kunnat bära. rätt

(92)Det borde finnas män med samma intresse för tjänsten som min man har känt. Det har aldrig varit en mer betydelsefull tid i Sjundedagsadventisternas historia än den vi nu upplever. I stället för att förlagsarbetet minskar, ökar efterfrågan på våra publikationer mycket. Det kommer att bli mer att göra i stället för mindre. Man har klagat över min man så mycket. Han har kämpat med avundsjuka och falskhet så länge och har sett så lite trofasthet hos människor. Därför har han blivit misstänksam mot alla, till och med mot sina egna bröder i tjänsten. Dessa bröder har känt det och av rädsla för att de inte skulle handla klokt har de i många fall inte handlat alls. Men tiden har kommit då dessa män mäste arbeta gemensamt för att lyfta bördorna. Bröderna i tjänsten saknar tro och tillit till Gud. De tror på sannningen och i fruktan för Gud borde de förena sina ansträngningar och bära de arbetsbördor som Gud har lagt på dem. rätt

(92 )Om en av dem har gjort sitt bästa enligt sin bedömning, tycker en annan att han kan se var insatsen kunde ha förbättrats. Då borde han vänligt och tålmodigt ge sin bror fördelen av sin bedömning utan att kritisera honom eller ifrågasätta hans redlighet, inte mer än han själv skulle önska bli misstänkt eller orättvist kritiserad. Om den bror, som känner för Guds sak i sitt hjärta, förstår att han i sina ivrigaste ansträngningar att handla har misslyckats, kommer han att reagera med djupa känslor. Han kommer att vara benägen att tvivla på sig själv och förlora tilliten till sitt eget omdöme. Ingenting kommer att försvaga hans mod och gudalika manlighet som att inse att han gjort misstag i det arbete som Gud har utvalt åt honom, ett arbete som han älskar mer än livet. Hur orätt är det då, om hans bröder som upptäcker hans misstag, trycker törntaggen ännu djupare i hans hjärta för att få honom att känna ännu starkare smärta. Hur orättvist, när varje stick de ger försvagar hans tro och mod och självtillit till att arbeta framgångsrikt med att bygga upp Guds verk. rätt

(93)(93) Ofta bör sanning och fakta framläggas rakt på sak för de felande för att de skall se sitt misstag, så att de kan göra en förändring till det bättre. Men detta borde alltid göras med medkänsla och ömhet och inte med hårdhet och stränghet. Man bör tänka över sin egen svaghet, annars kan man också bli frestad. När den som har felat ser och erkänner sitt felsteg, borde man trösta honom istället för att ge honom sorg och försöka få honom att känna djupare. I bergspredikan säger Jesus: ”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Vår Frälsare ogillade överilade domar. ”Varför ser du flisan i din brors öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?” Det är ofta fallet, att medan man är snabb att uskilja fel hos sin bröder, har man kanske större fel själv, men dem är man blind för. rätt

(93)Alla som är Jesu efterföljare borde behandla varandra på precis samma sätt som vi önskar att Herren skall behandla oss i våra svagheter och misstag, för vi gör alla fel och behöver Hans medkänsla och förlåtelse. Jesus samtyckte till att ta på sig mänsklig natur för att Han skulle förstå hur Han skulle visa medkänsla och hur Han skulle vädja till Sin Far för syndiga, felande dödliga människor. Han blev frivilligt människans försvarsadvokat. Han ödmjukade sig och blev förtrogen med de frestelser som ansätter människor för att han skulle kunna undsätta dem som skulle frestas och vara en kärleksfull och och trofast överstepräst. rätt

(93)Ofta är det nödvändigt att tydligt tillrättavisa synd och klandra felsteg. Men predikanter som arbetar för att deras medmänniskor skall bli frälsta skulle inte vara utan medkänsla när det gäller andras fel. De skulle inte heller framhäva brister i sin organisation. De borde fråga sig, om ett sådant handlingsmönster, som någon annan följde mot dem själva, skulle åstadkomma det önskade resultatet. Skulle det öka kärleken och förtroendet till den som framhävde deras misstag. När det gäller predikanter som är sysselsatta i Guds verk, borde man särsilt tänka på att hålla vetskapen om deras misstag i en så liten krets som möjligt. Det finns nämligen många svaga som kommer att utnyttja situationen, om de är medvetna om att de som är tjänare i ordet och läran har samma svagheter som andra människor. Det förfärligaste för en predikant är att hans fel visas fram för sådana som inte tror, om den predikanten anses värdig att i framtiden arbeta för själars frälsning. Det kan inte komma någonting gott av ett sådant avslöjande, bara skada. Herren ser ogillande på ett sådant handlingssätt, för det undergräver den tillit folk har till dem, som Gud betraktar som sina arbetare som skall föra Hans verk framåt. Varje medarbetares karaktär skulle svartsjukt bevakas av hans prdikantbröder. Gud sade:”Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!” Kärlek och tillit borde framälskas. (94) Bristen på kärlek och tillit hos en predikant gör inte honom som har denna brist lyckligare, men när han gör sin bror olycklig blir han själv olycklig. Det finns större kraft i kärleken än det någonsin har funnits i kritiken. Kärlek smälter en väg genom murar, medan kritik stänger till varje ingång till själen. rätt

(94)Min man måste få förändring. Det kan uppstå förluster på förlagskontoret på grund av att hans långa erfarenhet behövs, men förlusten av pengar kan inte jämföras med att Guds tjänare skulle förlora hälsa och liv. Inkomsten i pengar kanske inte är så stor att man skulle behöva en disponent till att sköta ekonomin, men om min man skulle bli skröplig igen, skulle det göra hans bröder modlösa och försvaga deras arbetsinsatser. Pengar kan inte anses väga lika tungt som hälsa. rätt

(94)Det är mycket som borde göras. Villiga missionärer borde finnas på fälten, som vid behov kunde resa till främmande länder. Där skulle de lägga fram sanningen för dem som sitter i mörker, men det finns inte stor benägenhet hos unga män att uppoffra sig (95) för Gud och ägna sina förmågor åt hans tjänst. De är alltför villiga att undvika ansvar och bördor. De tillägnar sig inte erfarenhet i att bära bördor eller få den kunskap i Skriften, som de borde ha för att vara lämpliga för det arbete som Gud skulle godta av dem. Det är allas plikt att se hur mycket de kan göra för sin Mästare som dog för dem. Många söker göra så lite som möjligt och hyser det svaga hoppet att komma till himlen till sist. Det är deras förmån att kunna få stjärnor i sina kronor på grund av människor som de varit redskap till att frälsa. Men tyvärr! Oföretagsamhet och andlig lättja tar överhand överallt. Själviskhet och stolthet intar en större plats i deras hjärtan och det finns bara lite utrymme för det som hör himlen till. rätt

(95)I den bön som Jesus lärde sina lärjungar fanns denna begäran: ”Förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.” Vi kan inte återge denna bön från vårt hjärta och våga vara oförsonliga, för vi ber Herren om att Han skall förlåta våra överträdelser liksom vi förlåter dem som syndat mot oss. Få inser emellertid den sanna betydelsen av denna bön. Om de som är oförsonliga förstod djupet i den, skulle de inte våga be den och be Gud om att handla så mot dem, som de handlar mot sina dödliga medmänniskor. Ändå finns denna hårdhet och brist på förlåtelse också bland bröder i en fruktansvärd utsträckning. En bror är fordringsfull mot sin bror. rätt

(95) Ovanliga prövningar.
Den ställning som min man så länge har haft i Guds verk har gett honom ovanliga prövningar. Hans anpassning till affärsverksamhet och hans klara förutseende har lett till att hans bröder i tjänsten har lämnat över de ansvarsuppgifter till honom, som de själva skulle ha burit. Detta har gjort hans börda mycket stor. Medan hans bröder inte har tagit sin del av bördorna, har de förlorat värdefull erfarenhet som det var deras förmån att tillägna sig, om de hade övat upp sig i att vara (96) noga med att se och känna vad som måste göras för att bygga upp verksamheten. rätt

(96)Stora prövningar har påförts min man genom att bröderna i tjänsten inte har stått vid hans sida, när han som bäst behövde deras hjälp. Den besvikelse han upprepade gånger kände, när de som han var beroende av svek honom då det var stort behov för dem, nedsatte nästan helt hans styrka till att hoppas och tro på trofastheten hos bröderna i tjänsten. Hans ande hade blivit så sårad att han kände att det var rätt av honom att bli ledsen och han tillät sig att i tankarna dröja kvar vid sina besvikelser. Denna mörkrets kanal skulle Gud ha önskat att han stängde, eftersom han löper risken att bli ett vrak på grund av det. När han blir deprimerad är det naturligt för honom ta fram det förflutna och och dröja vid lidanden som han tidigare gått igenom. Oförsonlighet griper hans ande vid tanken att Gud har fått honom att lida av att bli omringad av svårigheter, som påförts honom helt i onödan. rätt

(96)Guds Ande har blivit bedrövad, eftersom han inte fullständigt har överlåtit sin väg till Herren och i tillit lagt sig helt i Hans händer. Guds Ande har sörjt över att han inte har stängt tvivlets och otrons kanal, när det gäller brödernas redlighet, utan har tillåtit sina tankar att sysserlsätta sig med detta. Genom att tala om tvivel och besvikelser har han inte fått läkedom utan gett Satan en fördel i att väcka förargelse och ansätta honom hårt. Han har gjort fel genom att tala om sina besvikelser och och dröja vid obehagliga delar av sin erfarenhet. Genom att tala på det sättet sprider han mörker och inte ljus. Han har tidvis lagt tyngden av sin besvikelse på sina bröder, vilket inte gav honom själv den minsta hjälp utan bara gjorde deras händer svaga. Han borde göra det till en regel att inte tala om otro och besvikelser eller dröja vid sorger. Hans bröder har i allmänhet älskat honom och tyckt synd om honom och har ursäktat detta i honom, eftersom de har känt till de bekymmer som pressat honom och förstått att han var hängiven mot Gud. rätt

(96)Min man har arbetat outtröttligt för att väcka intresset för förlagsverksamhet, så att det nått sin nuvarande framgång. Jag såg att han har fått mer kärlek och medkänsla från sina bröder än han har trott att han fick. De söker ivrigt i tidningarna för att finna något som han har skrivit. Om det finns en glättig ton i det han har (97) skrivit, om han talar uppmuntrande, är deras hjärtan lättade och några gråter till och med av ömma glädjekänslor. Men om förstämning och dysterhet uttrycks, blir hans bröders och systrars ansikten sorgsna när de läser. Den anda som karaktäriserar det han skriver återspeglas i dem. rätt

(97)Herren söker lära min man att ha en förlåtande ande och att glömma de mörka delarna av sin erfarenhet. Att komma ihåg obehagliga sidor gör bara det nuvarande sorgtyngt och han upplever igen den obehagliga delen av sitt livs historia. Genom att göra det klamrar han sig till mörkret och trycker törntaggen djupare ner i sin ande. Detta är min mans svaghet och Gud ser inte med behag på den. Den frambringar mörker och inte ljus. Han kan kanske känna det som en lättnad för stunden att få uttrycka sina känslor, men det gör bara hans sinne mer känsligt för hur svårt hans lidande och hur stora hans prövningar har varit, tills det hela blir förstorat i hans fantasi. De felsteg som hans bröder har gjort, när de hjälpte till att föra dessa prövningar över honom, tycks vara så allvarliga för honom att det övergår det han kan uthärda. rätt

(97)Min man har gett näring åt detta mörker så länge genom att återuppleva det olyckliga förflutna, att han bara har lite kraft att behärska sitt sinne när han dröjer vid dessa ting. Omständigheter och händelser, som han inte skulle ha brytt sig om, förstoras inför honom till allvarliga fel som bröderna begått. Han har blivit så känslig för de oförrätter som han har lidit av att han borde vistas så lite som möjligt i närheten av Battle Creek, där många av de obehagliga omständigheterna uppstod. Gud kommer att läka hans sårade ande om han tillåter Honom att göra det. När vi gör detta måste vi emellertid begrava det förflutna. Han borde inte tala om det eller skriva om det. rätt

(97)Det väcker säkerligen missnöje hos Gud att min man räknar upp sina svårigheter och särskilda orsaker till klagan i det förflutna. Om han hade betraktat detta som om det inte har gjorts mot honom utan mot Herren, vars redskap han är, skulle han ha fått stor lön. Men han har upplevt brödernas kritik som riktad mot honom själv och han har känt sig kallad till att låta alla förstå det felaktiga och onda (98) i att klaga över honom på det sättet, när han inte förtjänar kritik och ovett. rätt

(98)Hade min man känt att han kunde lämna hela denna sak åt Gud och att deras kritik och deras försummelse var riktad mot Mästaren och inte mot Mästarens tjänare, skulle han inte ha känt sig så sårad och det skulle inte ha gjort honom illa. Han borde ha lämnat åt Herren, vars tjänare han är, att utkämpa striderna åt honom och försvara hans sak. Då skulle han till sist ha fått en värdefull belöning för allt sitt lidande för Jesu skull. rätt

(98)Jag såg att min man inte skulle dröja vid det smärtsamma i vår erfarenhet. Inte heller borde han skriva om sina klagomål utan hålla sig så långt borta från dem som möjligt. Herren kommer att läka hans sår från det förflutna om han vänder sin uppmärksamhet ifrån dem. ”Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.” När hans bröder som har gjort fel bekänner, borde han godta bekännelsen och storsint och ädelt söka uppmuntra dem som har blivit bedragna av fienden. Han skulle lägga an på en förlåtande ande och inte dröja vid andras fel och misstag. Om han gör det, är han inte bara orsak till att hans egen själ blir svagare, utan han ger de bröder som har gjort fel mot honom kval och plågar deras tankar, när de kanske gör allt de kan genom att bekänna för att rätta till sina tidigare fel. Om Gud ser att det är nödvändigt att någon del av det förflutna skall visas för dem för att de skall förstå hur de skall undgå att begå fel i framtiden, kommer Han att utföra detta verk. Min man skall inte lita på att han själv kan göra det, eftersom det väcker scener med lidande från gångna tider, som Herren önskar få honom att glömma.

nästa kapitel