Nödvändigheten av enighet

(221)Guds Ande kommer inte att stanna kvar där det finns splittring och strid bland dem som tror på sanningen. Även om dessa känslor inte uttrycks, uppfyller de hjärtat och driver ut den frid och kärlek ut, som borde vara utmärkande för den kristna församlingen. De är resultatet av själviskhet i dess vidaste bemärkelse. Detta onda kan ta form av överdriven själviskhet eller i form av en överdriven längtan efter andras beröm, även om detta beröm fås oförtjänt. Självupphöjelse måste de avsäga sig, som säger sig älska Gud och hålla Hans bud. Annars bör de inte förvänta sig att bli välsignade av Hans gudomliga ynnest. rätt

(221)Moraliskt och religiöst inflytande på Hälsoinstitutionen måste vara av hög halt för att kunna möta himlens bifall. Om själviskheten får lov att härska, kommer den att bedröva Guds Ande. Läkare, överläkare och sjukvårdare borde arbeta i samarbete med Kristi ande, genom att den ene värdesatte andre mer än sig själv. rätt

(221)Aposteln Judas säger: ”Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga emot.” (Judas vers 22) Denna skillnad skall inte utövas i en anda av (222) favorisering. Inget stöd skall ges till någon som anser: ”Om du hjälper mig, skall jag hjälpa dig.” Detta är en ohelig, världslig politik, som Gud ogillar. Det är att betala för att få stöd och uppmuntran för egen vinnings skull. Det visar en partiskhet för vissa personer. De förväntar sig att få fördelar genom dem. Det är att söka deras goda vilja på grund av svaghet, så vi kan beundras av andra, som är som vi själva. Det är svårt att se sina egna fel, men var och en bör se hur grym missunnsamhet, konkurrens, misstro, ovänlig kritik och splittring är.” rätt

(222)Vi kallar Gud vår Fader. Vi gör anspråk på att vara barn av samma familj och när vi visar en tendens att nedvärdera andras anseende och inflytande, för att bygga upp oss själva, så gör vi ett tilldragande intryck på fienden men sårar Honom, som vi bekänner oss följa. Den ömhet och barmhärtighet som Jesus har uppenbarat i Sitt eget dyrbara liv borde vara ett föredöme för oss när det gäller hur vi skall behandla våra medmänniskor och i synnerhet dem som är våra bröder i Kristus. rätt

(222)Gud gör hela tiden sådant som är gott mot oss, men vi är alltför likgiltiga för Hans ynnest. Vi har blivit älskade med en gränslös ömhet. Trots detta har många av oss så lite kärlek till varandra. Vi är för stränga mot dem som vi tror har gått vilse och är mycket känsliga för den minsta kritik eller det minsta tvivel på vårt eget sätt att uppträda. rätt

(222)Antydningar görs och skarp kritik kastas ut mot andra, men samtidigt är de som kastar ur sig dessa antydningar blinda för sina egna fel och brister. Andra kan se att de tagit miste, men de kan inte se sina egna fel. Vi tar dagligen emot av himlens givmildhet. Kärleksfull tacksamhet bör springa fram ur våra hjärtan till Gud, vilket borde få oss att hysa medkänsla med vår nästa och göra deras sak till vår egen. Tankar och meditation över Guds godhet mot oss skulle stänga själens infartsvägar för Satans antydningar. rätt

(222)Guds kärlek till oss prövas varje dag. Ändå tänker vi inte på Hans ynnest utan är likgiltiga för Hans enträgna böner. Han försöker göra intryck på oss med Sin Ande av ömhet, Sin kärlek och omsorg. (223) Vi lägger emellertid knappt märke till Hans vänlighet och har en svag förnimmelse av den kärleksfulla läxa, som Han vill att vi skall lära oss. Somliga glömmer liksom Haman bort all Guds ynnest, därför att Mordokaj ligger före dem och inte har råkat i onåd, eftersom deras hjärtan är mer fyllda av fiendskap och hat än kärlek - anden från vår käre Förlossare, som gav Sitt dyrbara liv för Sina fiender. Vi bekänner oss ha samme Fader, att vara knutna till samma eviga hem, njuta av samma högtidliga tro och tro på samma prövande budskap. Trots detta lever många i strid med varandra som oregerliga barn. Några som arbetar inom samma gren av Guds verk befinner sig i strid med varandra och därmed i strid med Kristi Ande. rätt

(223)Beröm har fördärvat många hjärtan. De som har haft anknytning till hälsoinstitutionen, har tidvis kritiserat de planer som lagts och Satan har gjort så att de har fått inflytande över andras sinnen, som har accepterat dessa personer som felfria, samtidigt som de oskyldiga har anklagats för att handla fel. Det är en gudlös stolthet som gläder sig över det fåfängliga i sitt eget arbete. Den skryter över sina egna goda egenskaper och försöker förmå andra att verka mindre betydelsefulla för att upphöja sig själv, och gör anspråk på större heder än det kalla hjärtat kan ge Gud. Kristi lärjungar vill ge akt på Sin Mästares undervisning. Han har bett oss att älska varandra just så som Han har älskat oss. Religion är grundad på kärlek till Gud, som också leder oss till att älska vår nästa. Den är full av tacksamhet. Den är ödmjuk och tålig. Den är självuppoffrande, tålig, nådig och förlåtande. Den helgar hela livet och påverkar andra. rätt

(223) ”De, som älskar Gud kan inte ge plats för hat eller fiendskap. När den himmelska principen om evig kärlek fyller hjärtat, kommer den att flyta ut till andra, inte enbart därför att de tar emot ynnest, utan därför att kärlek är grunden för vårt sätt att handla och omformar och mildrar karaktären, behärskar impulser, styr lidelser, undertrycker fiendskap och upphöjer och förädlar tillgiven kärlek. Denna kärlek är inte begränsad till att bara omfatta ”mig och min”, utan är lika vittomfattande som världen och lika hög som himlen och är i (224) harmoni med den härskara som de tjänande änglarna utgör. Då denna kärlek vårdas i själen, förskönar den hela livet och sprider ett luttrande inflytande över alla i sin omgivning. Då vi äger den kan vi inte vara annat än lyckliga och låta lyckan le eller ogilla den. Om vi älskar Gud av hela vårt hjärta, måste vi också älska Hans barn. Denna kärlek är Guds ande. Det är den himmelska prydnad som ger sant ädelmod och värdighet till själen och gör våra liv lika Mästarens liv. Oavsett hur många goda egenskaper vi kan ha, hur aktningsvärda och fina vi kan anse oss själva vara, om inte själen är döpt med den himmelska nåden av kärlek till Gud och varandra, lider vi brist på sann godhet och är inte passande för himlen, där allt är kärlek och harmoni. rätt

(224)Somliga som tidigare älskade Gud och dagligen gladdes över Hans ynnest befinner sig nu i ständig rastlöshet. De vandrar i mörker och en förtvivlad stämning på grund av att de vårdar självet. De gör så kraftiga ansträngningar att gynna sig själva att hänsynen till allt annat uppslukas av detta. Gud har i Sin försyn velat att ingen skall kunna säkerställa sin egen lycka genom att leva bara för sig själv. Vår Herres glädje bestod i att uthärda svårigheter och skam för andra, så att de skulle kunna få nytta av det. Vi har förmåga att bli lyckliga genom att följa Hans exempel och leva för att välsigna våra medmänniskor. rätt

(224)Vi har inbjudits av vår Herre till att ta på oss Hans ok och bära Hans börda. Genom att göra det kan vi bli lyckliga. Genom att bära vårt eget självvalda ok och bära våra egna bördor, finner vi inte någon vila, men i Kristi ok finns det vila för själen. De som vill utföra ett stort arbete för Mästaren, kan finna det just där de är, genom att göra gott, glömma sig själva, vara självuppoffrande, komma ihåg andra och sprida solsken var de än går. rätt

(224)Det finns ett stort behov av att Kristi medkännande ömhet alltid visas överallt - inte genom den blinda medkänsla som vill dölja synd och tillåta att Guds verk utsätts för klander på grund av onda gärningar, utan genom den kärlek som är livets styrande princip och som helt naturligt flyter ut till andra i form av goda gärningar och påminner om vad Kristus har sagt: (225) ”Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.” (Matt. 25:40) rätt

(225)De på hälsoinstitutionen är engagerade i ett stort uppdrag. Under Kristi liv var sjuka och plågade föremål för Hans särskilda omsorg. När Han sände ut Sina lärjungar gav Han dem i uppdrag att bota den sjuke lika väl som att förkunna evangeliet. När Han sände ut de sjuttio, befallde Han dem att bota sjuka och sedan att meddela dem att Guds rike var nära dem. De skulle först ta sig an deras fysiska hälsa, för att deras sinnen skulle bli förberedda så att de kunde nås av de sanningar, som apostlarna skulle förkunna. rätt

(225)Världens Frälsare ägnade mer tid och arbete åt att bota de som plågades från sina sjukdomar, än till att förkunna. Hans sista förmaning till apostlarna, Hans representanter på jorden, var att lägga händerna på sjuka, så att de kunde tillfriskna. När Mästaren kommer, kommer Han att berömma dem, som har besökt sjuka och avhjälpt den plågades behov. rätt

(225)Vi är långsamma till att lära oss de små bagatellernas stora inflytande och deras betydelse för själars frälsning. På hälsoinstitutionen har de som vill vara missionärer ett stort fält att arbeta på. Gud menar inte att några av oss skall vara ett privilegierat fåtal, som skall betraktas med stor aktning, medan andra försummas. Jesus var himlens Majestät. Trots detta böjde Han sig ned för att hjälpa de ödmjukaste, utan hänsyn till person eller stånd. rätt

(225)De som har hela hjärtat med i uppdraget kommer på hälsoinstitutionen att finna tillräckligt att mycket att göra för Mästaren genom att hjälpa de lidande människor, som de har ansvar för. Vår Herre rekommenderade dem att följa Hans exempel, sedan Han hade utfört den mest förödmjukande tjänsten åt Sina lärjungar. Detta var för att de hela tiden skulle komma ihåg att de inte skulle känna sig bättre än den lägste helige. rätt

(225)De, som bekänner vår upphöjda tro, som håller Guds bud och väntar på vår Herres snara ankomst, borde vara tydliga och skilja sig från världen (226) runt omkring dem, ett särskilt folk, ivrigt att göra goda gärningar. Till de karaktäristiska drag, som skall skilja Guds folk från världen i dessa sista dagar, är deras ödmjukhet och saktmod. ”Lär av mig”, säger Kristus, ”ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” (Matt. 11:29- 30) Här är den vila, som så många efterlyser och förgäves använder tid och pengar på att få. I stället för att målmedvetet försöka bli lika varandra när det gäller ära och ställning, eller kanske ännu högre, borde vi försöka bli Kristi ödmjuka och trogna tjänare. Denna anda av självupphöjelse skapade strid bland apostlarna även medan Kristus var tillsammans med dem. De diskuterade vem som skulle vara den störste bland dem. Jesus satte sig och talade till de tolv och sade till dem: ”Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.” (Mark. 9:35) rätt

(226)När de två sönernas mor begärde att hennes söner skulle bli särskilt gynnade genom att den ene skulle få sitta på Hans högra sida och den andre på Hans vänstra sida i Hans rike, inpräntade Jesus hos dem att ära och härlighet i Hans rike var motsatsen till ära och härlighet i den här världen. Den som vill vara stor där måste vara en ödmjuk tjänare för andra och den som vill vara herre måste vara tjänare, liksom Guds Son var tjänare för människobarnen. rätt

(226)Vår Frälsare lärde Sina lärjungar att inte bekymra sig för ställning och namn. ”Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” (Matt. 23: 8, 10- 12) Jesus åberopade den heliga lagsamlingen från Sinai för den lagkloke. ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.” (Luk. 10:37) Han sade att om han gjorde det skulle han få evigt liv. rätt

(226)”Din nästa som dig själv”. Då inställer sig frågan: ”Vem är min nästa? Svaret på den består av liknelsen om den barmhärtige samariten, som lär oss att den människa, som behöver våra medkänsla och vår omtänksamma omsorg är vår nästa. De lidande och nödställda i alla grupper är vår nästa och när vi känner (227) till deras brister, är det vår plikt att lindra dem så långt som möjligt. Denna liknelse framhåller en princip, som det skulle vara bra för Kristi efterföljare att göra till sin. Möt först de nödställdas världsliga behov och avhjälp deras fysiska brister och lindra deras lidanden. Då kommer ni att finna en öppen väg till deras hjärtan, där ni kan plantera den goda säd, som bär frukt i ett rättfärdigt, gudfruktigt liv. rätt

(227)För att vara lyckliga, måste vi eftersträva att få den karaktär som Kristus hade. En markant skillnad hos Kristus var Hans självförnekelse och godhet. Han kom inte för att söka Sitt eget. Han gick omkring och gjorde gott, - detta var Hans mat och dryck. Genom att följa Frälsarens exempel kan vi komma i helig kontakt med Honom och genom att dagligen söka efterlikna Hans karaktär och följa Hans exempel kan vi vara till välsignelse för världen, göra oss själva tillfreds här och tillförsäkra oss evig lön därefter.

nästa kapitel