Vårt förlag

(449)Gud vill att alla som är knutna till Hans institutioner skall visa begåvning, skarpsinnighet och förutseende. Han vill att de skall bli män och kvinnor med ett väl utvecklat intellekt och inte ligga efter när det gäller någon nödvändig förutsättning. När de personligen märker att detta är nödvändigt och arbetar mot målet, så kommer Jesus att hjälpa dem i deras strävan. När de arbetar enligt additionsplanen för att tillförsäkra sig Andens nåd, kommer Gud att arbeta enligt multiplikationsplanen. Kontakt med Gud ger tillväxt åt själen. Den kommer att upphöja den, förvandla den och göra den medveten om sina egna krafter och kommer att ge en tydligare känsla för det ansvar, som vilar på varje enskild, när det gäller att vist använda de förmågor som Gud har gett. rätt

(450)(450) Var och en skulle lära sig sträng sparsamhet när det gäller utgifter. Han skulle också visa större trofasthet då han handhar andras medel än i sina egna affärer. Men så är det sällan. Ingen får personligt utbyte av vårt kontors överskott eller kommer att lida av eventuella underskott, men egendomen tillhör Herren och Hans verk påverkas materiellt genom det sätt tjänsten utförs på. Om Guds verk begränsas i sina tillgångar, blir viktig verksamhet, som borde och skulle kunna utföras, försummad. rätt

(450)Även om sparsamhet alltid borde praktiseras, borde det aldrig urarta till något dåligt. Alla som arbetar på vårt kontor bör känna att de har att göra med Guds egendom och att de är ansvariga för tillväxten av det investerade kapitalets tillväxt och att de kommer att ställas till svars på Guds dag, om den, på grund av bristande flit och omtanke, har blivit mindre för dem. Alla är kallade till att undvika tidsspillan och slöseri med pengar. De anställdas trofasthet och brist på trofasthet mot det som de nu har anförtrotts, kommer att avgöra om de kan anförtros eviga rikedomar. Gud kräver att var och en fullgör den uppgift han fått noggrant och snabbt. Vars och ens exempel bör fungera som föredöme för andras flit och uppmärksamhet. Genom seriös, samvetsgrann trofasthet i allt kan jorden föras närmare himlen. Detta kan ge dyrbar frukt till båda världarna. rätt

(450)De händer som används på vårt förlags olika avdelningar uträttar inte den mängd arbete, som det skulle krävas på andra kontor av det här slaget. Mycket tid går till spillo på onödiga samtal och dyrbara timmar slösas bort, medan arbetet försenas. På flera avdelningar förorsakas underskott på grund av att personer, som inte visar omsorg och sparsamhet går in i verksamheten. Skulle dessa personer utföra någon uppgift åt sig själva, skulle somliga utföra en tredjedel mer arbete om dagen än de gör nu. Andra skulle inte göra mer än de gör nu. rätt

(451)(451) Timmar som man tar emot betalning för borde användas med trofasthet. Att slösa med tid eller material är att inte vara ärlig inför Gud. Några få ögonblick slösas bort här och några få ögonblick där. Totalt under veckan kan bli nästan en hel dag och ibland mer än det. ”Tid är pengar” och bortslösad tid är bortslösade pengar som skulle ha använts till Guds verk. När de som bekänner sin tro, sölar med tiden och är vårdslösa med den och visar att de inte i sina hjärtan hyser något intresse för Guds verks framgång, kommer icke-troende som är anställda att följa deras exempel. Om alla skulle använda sin tid på bästa sätt, skulle riktigt mycket medel kunna sparas för sanningens sak. När hjärtat är med i arbetet, kommer det att utföras med allvar och energi och gå fortare. Alla borde bara medvetna om vad som behöver göras och utföra det snabbt och rätt, som om det utfördes under direkt uppsyn av den store Mästaren, Jesus Kristus. rätt

(451)Dessutom uppstår förluster genom att inte förståndig omsorg visas för materiel och maskiner. Detta är ett misstag som bör ses över i både större och mindre sammanhang, så att inget går förlorat eller skadas genom försummelse. Ett obetydligt slöseri här och ett där blir mycket under ett år. Somliga har aldrig lärt sig att spara resterna, trots Kristi förmaning: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.” (Joh. 6:12) Material bör inte skäras i bitar för att få ett litet stycke. Med litet eftertänksamhet borde man kunna samla ihop de små stycken som var och en har kastat bort. Man bör vara uppmärksam på att något så obetydligt som pappersavfall kan omsättas i pengar. rätt

(451)På grund av bristande personligt intresse går många saker till spillo, som med få ögonblicks eftertänksamhet på rätt tid skulle kunnat sparas. ”Jag glömde” förorsakar många förluster inom vår verksamhet. Och en del intresserar sig inte för en uppgift eller något annat som inte tillhör deras särskilda gren av verksamheten. Detta är helt fel. Självupptagenhet framkallar tanken: ”Det är inte mitt bekymmer”, men trofasthet och pliktkänsla kommer att förmå var och en att bekymra sig för allt som fångar hans uppmärksamhet. (452) De ledande anställdas exempel i binderiet följs av dem som arbetar där. Alla blir obekymrade och hänsynslösa. Den summa som motsvarar deras lön går till spillo. En ansvarig person i verkets ledning skulle spara hundratals dollar varje år åt kontoret i den enda avdelningen. rätt

(452)Över hela vårt verksamhetsområde borde finnas en princip om att spara. För att kunna spara måste dollar, tiocentare och cent omsorgsfullt samlas ihop. Människor som har haft framgång i affärer har alltid varit sparsamma, uthålliga och energiska. Låt alla som är knutna till Guds verk nu börja utbilda sig själva grundligt som tillsyningsmän. Även om deras arbete inte uppskattas på jorden, bör de aldrig förnedra sig själva, i sina egna ögon genom att vara opålitliga i vad de gör. Det tar tid för en person att bli så van vid en viss livsstil, att man blir lycklig av att hålla fast vid den. För tid och evighet blir vi var och en vad våra vanor gör oss till. De människor som formar rätta vanor och som är trogna i att utföra varje dags plikter, kommer att vara som skinande ljus, och sprida ljusstrålar på andras stig. Men om man lämnar fritt rum för otrohetens vanor, om slappa, slöa och försumliga vanor tillåts att stärkas, kommer moln, mörkare än midnatten, att sänka sig ned över detta livets möjligheter och för alltid utestänga människan från det eviga livet. rätt

(452)Om en självisk tanke tillfredsställs, om en plikt försummas, öppnas vägen för en annan. Det vi dristar oss att göra en gång, är vi mer benägna att göra på nytt. Vanor som måttlighet, självbehärskning, sparsamhet, uppmärksamt deltagande, sunda och förnuftiga samtal, uthållighet och sann hövlighet uppnås inte utan ivrig och noggrann vaksamhet över självet. Det är mycket lättare att bli demoraliserad och fördärvad än att vinna seger över sina fel, hålla självet under kontroll och odla sanna dygder. Det kommer att kräva uthålliga ansträngningar, om de kristna dygderna någonsin skall kunna göras fullkomliga i våra liv. rätt

(452)Stora förändringar borde äga rum inom våra verksamhetsområden. Att skjuta upp något, som kräver omedelbar uppmärksamhet till en mer passande tidpunkt är ett misstag och leder till förlust. (453) Det kräver ibland dubbelt så mycket arbete jämfört med om det hade uppmärksammats i rätt tid. Det har uppstått många fruktansvärda förluster och ödesdigra olyckshändelser genom att saker och ting har lagts åt sidan, som skulle ha uppmärksammats genast. Rätt tid för att agera tillbringas i tvekan. Man tänker att det räcker om det görs i morgon, men då är det ofta för sent. Våra verksamheter lider finansiellt varje dag på grund av beslutsångest, sölande, hänsynslöshet, maklighet och för någras vidkommande direkt oärlighet. Några arbetar inom dessa verksamheter, som låter det gå lika oengagerat som om Gud inte hade gett dem några andliga krafter att använda genom att ta ansvar. Sådana är olämpliga för någon som helst ansvarsfylld ställning. De går inte att lita på. Män och kvinnor som undviker plikter som kan medföra problem, kommer att förbli svaga och ineffektiva. rätt

(453)De som tränar sig för att kunna utföra sina uppgifter snabbt och med små utgifter, kommer att driva sina affärer i stället för att deras affärer driver dem. De kommer inte hela tiden att ha bråttom och bli förvirrade på grund av att deras affärer är röriga. Flit och seriös trofasthet är oumbärliga för framgång. Varje timmes arbete gås igenom inför Gud och registreras antingen som trohet eller otrohet. Anteckningarna om de bortslösade ögonblicken och de oanvända tillfällena måste klaras upp innan domen skall hållas och böckerna upplåtas och var och en skall dömas enligt det som står skrivet i böckerna. Själviskhet, illvilja, stolthet, avundsjuka, sysslolöshet eller vilken annan synd som omhuldas i hjärtat, kommer att utestänga människan från himmelens välsignelser. "I veten ju, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under denne, som ni sålunda lyder. rätt

(453)Våra verksamheter saknar människor med stabilitet och fasthet. När jag visades från rum till rum, såg jag att arbetet utfördes med likgiltighet. Förluster görs vid varenda anförtrodd anställning. Bristen på noggrannhet är uppenbar. Medan några har burit ansvarsfulla bördor, har andra gjort dessa bördor större i stället för att dela dem. De som (454) inte har lärt sig sparsamhetens läxa och lagt sig till med vanan att de skall göra mesta möjliga av sin tid under sin barndom och ungdomstid, kommer inte att vara förståndiga och sparsamma i det som de har med att göra. Det är en synd att inte utnyttja våra förmågor så, att de kan användas till Guds ära. Alla har ansvar att bära, ingen kan befrias. rätt

(454)Människor är olika och alla behöver mer eller mindre förvandlas och tränas. Varje gärning i samband med Guds verk bör utmärkas av försiktighet och beslutsamhet. Utan beslut är individen vacklande och instabil som vatten och kan aldrig uppnå riktiga resultat. Alla som bekänner sig till Kristus bör vara medarbetare. Det finns ingen dagdrivare i trons hushållning. Varje medlem i familjen har fått en uppgift i någon del av vår Herres vingård, som han skall arbeta i. Det enda sätt på vilket Guds krav kan mötas, är att vi hela tiden är uthålliga i vår strävan efter att bli till större nytta. I bästa fall kan vi bara uträtta obetydliga saker, men vardagens uppgifter kommer att öka våra förmågor att arbeta effektivt och bära frukt till Guds ära. rätt

(454)Somliga saknar kontroll över sin aptit. De ger smaken fritt utlopp på bekostnad av sin hälsa. Till följd av detta omtöcknas hjärnan. Deras tankar blir långsamma och de får inte uträttat det, som de kunde ha gjort om de förnekade sig själva och var måttliga. Detta berövar Gud den fysiska och andliga kraft, som skulle ha kunnat helgas till Hans tjänst, om de hade visat måttlighet i allt. Paulus var en hälsoreformist. Han sade: ”I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.” (1 Kor. 9:27) Han kände att ett ansvar vilade på hans skuldror för att bevara alla hans krafter helt och fullt, så att han kunde använda dem till Guds ära. Om Paulus riskerade att bli omåttlig, riskerar vi det ännu mer, eftersom vi inte i lika hög grad som han inser och erkänner nödvändigheten av att förhärliga Gud i våra lemmar och i vår ande, som tillhör Honom. Att äta för mycket är vår tids synd. rätt

(454)Guds ord sätter frosseriets synd i samma kategori som dryckenskap. Så anstötlig var denna synd i Guds ögon, att Han gav Mose anvisningar om, att ett barn (455) som inte kunde behärska sin aptit, utan ville fylla sig med allt som smakade gott, av sina föräldrar skulle föras fram inför Israels härskare och stenas till döds. Frossarens tillstånd ansågs som hopplöst. Han skulle inte bli till nytta för andra utan vara en förbannelse för sig själv. Ingen kunde lita på honom i något avseende. Hans inflytande kommer alltid att smitta av sig på andra och världen skulle vara bättre utan en sådan karaktär, eftersom hans fruktansvärda brister skulle förevigas. Ingen som har någon känsla för sitt ansvar inför Gud, kommer att tillåta djuriska lidelser att kontrollera förnuftet. De som gör detta är inte kristna, vilka de än är och hur upphöjd deras bekännelse än är. Kristi förmaning är: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt. 5:48) Här visar Han oss att vi kan vara lika fullkomliga inom vårt ansvarsområde, som Gud är i Sin. rätt

(455)De som är anställda på vårt förlag gör inte sådana framsteg som Gud skulle vilja att de gjorde. De saknar det seriösa, osjälviska intresse för den uppgift som de har fått att utföra. Gud kräver att dessa medarbetare i Hans verk dagligen skall få större kunskap. De bör på ett klokt sätt utnyttja de förmågor som Gud har gett dem, så att de blir effektiva, noggranna tjänare och utför sitt uppdrag utan att verksamheten lider förlust. rätt

(455)De klokaste människorna kan lära sig nyttiga saker av hur de minsta skapade varelserna på jorden arbetar. Det flitiga biet ger intelligenta människor ett föredöme, som de gör väl i att efterlikna. Dessa insekter håller en fullständig ordning och någon sysslolöshet tillåts inte i bikupan. De utför sina bestämda uppgifter med en intelligens och aktivitet, som överstiger vår fattningsförmåga. Myrorna som vi tycker bara är ett skadedjur som vi skall trampa på, är i många avseenden överlägsen oss människor, eftersom vi människor inte utnyttjar Guds gåvor lika klokt. Den vise mannen leder vår uppmärksamhet till de små tingen på jorden: ”Gå bort till myran, du late, se hur hon gör och bli vis. Hon har ingen furste över sig, ingen tillsynsman eller herre.Hon bereder om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.” (456). ”Myrorna är inget starkt släkte, men de samlar sin föda om sommaren.” (Ordspr. 6:6- 8; 30:25) Dessa små lärare undervisar oss om trofasthet. Om vi med samma flit utvecklade de förmågor, som en allvetande Skapare har gett oss, hur mycket större möjligheter skulle vi då inte få, som vi kunde använda i Guds tjänst. Guds öga vilar på den minsta av Hans skapade varelser. Iakttar Han då inte människan, som har skapats till Hans avbild? Kräver Han inte något motsvarande tillbaka för alla de fördelar, som Han har gett? Ordning borde skapas inom förlagsverksamheten. De som arbetar på dessa institutioner skulle ha högt uppsatta mål och en djup och rik erfarenhet av kunskap om Guds vilja. De skulle alltid stå på rätt sida och utöva ett frälsande inflytande. Varje själ som nämner Kristi namn skulle göra mesta möjliga av de privilegier de åtnjuter och troget utföra de plikter som tilldelats dem, utan att knota eller klaga. Varje persons konversation skulle ha en upphöjd karaktär, med avsikt att leda andras sinnen in på rätt kanal. Det lilla som nämns om gudomlig godhet och Guds kärlek visar en tydlig otacksamhet och att Kristus inte bor i deras hjärtan. rätt

(456)Verksamheterna kommer aldrig att göra framsteg, om det inte finns fler självuppoffrande, osjälviska medarbetare, som är upprigtigt gudfruktiga män och kvinnor, som förnekar sig själva och är samvetsgrant självständiga inför Gud och det som är rätt. Den lokale redaktören på Review and Herald kommer att få anledning att tala allvarligt och bestämt. Han borde stå upp och försvara det rätta och använda allt det inflytande som hans ställning ger honom. Äldste Waggoner har placerats i en icke avundsvärd position, men han har inte lämnats ensam. Gud har hjälpt honom och under de rådande omständigheterna har han handlat förnämligt. Herren har inte flyttat honom från hans ställning. Han får fortfarande tjäna i Oakland och San Francisco. rätt

(456)Gud kräver mycket av dem som Han har anförtrott mycket. De däremot som bara har anförtrotts litet, krävs det mindre av. Alla kan emellertid ge av sig själva och deras gärningar visar deras trohet mot Kristi dyrbara verk. Många kan (457) minska sina utgifter och därigenom öka sin frikostighet mot Kristus. Självförnekelse för Kristi skull är den kamp som vi har framför oss. rätt

(457) ”Ty Kristi kärlek driver oss”, sade Paulus. (2 Kor. 5:14) Kristi kärlek var den princip som satte honom i rörelse. Den var hans drivfjäder. Om hans iver på pliktens väg för ett ögonblick mattades, så var en glimt av korset och Kristi förunderliga kärlek, uppenbarad genom Hans oförlikneliga offer, tillräcklig för att på nytt förmå honom att i sina tankar omgärda sina länder och gå vidare på självförnekelsens väg. I sin tjänst för sina bröder litade han i hög grad på vad den gränslösa kärleken i Kristi underbara förnedring förevisade, med all dess överväldigande, betvingande makt. rätt

(457)Hur allvarlig och rörande är inte hans vädjan: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för vår skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2 Kor. 8:9) Ni känner den upphöjdhet från vilken Han ödmjukade sig. Hans fötter gick på självförnekelsens och självuppoffringens väg och vek inte av åt sidan förrän Han hade gett Sitt liv. Det fanns ingen vila för Honom mellan himlens tron och korset. Hans kärlek till människor fick Honom att hälsa varje kränkning välkommen och att utstå alla smädelser. ”Jag helgar mig för dem.” (Joh. 17:19) Jag lägger bort all min härlighet, allt vad jag har, för att verka för människors förlossning. Hur litet gör då inte människor för att helga sig själva till Guds tjänst, så att själar kan bli frälsta genom dem. rätt

(457)Paulus förmanar oss: ”Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.” (Fil. 2:4) Han ber oss att efterfölja vårt stora Föredömes liv och uppmanar oss att vara ”så till sinnes som Jesus Kristus var. Fastän han var till i Guds gestalt, räknade han inte tillvaron som Gud som ett byte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig intill döden - döden på korset.”. (Fil. 2:4, 5- 8) Aposteln uppehåller sig vid den ena punkten efter den andra, för att våra tankar måtte fatta och helt förstå Frälsarens förunderliga (458) förnedring för syndares skull. Han framställer Kristus för oss sådan som Han var, då Han var lik Gud och tog emot änglarnas tillbedjan och följer sedan Hans väg utför, tills Han når förödmjukelsens lägsta djup, så att Han med Sin mänskliga arm kan nå fallna människor och lyfta upp dem från deras fördärv till hopp, glädje och till himlen. rätt

(458)Paulus blev djupt berörd av att Kristi förödmjukelse kunde ses och erkännas. Han var överbevisad om att om människor kunde föras fram till förståelse av det häpnadsväckande offer, som himlens Majestät gjorde, skulle all själviskhet drivas ut ur deras hjärtan. Han riktar först tankarna mot den position Kristus hade i himlen, i Sin Faders sköte. Därefter avslöjar han hur Han lade av Sig all härlighet och frivilligt intog Sin plats under den mänskliga naturens alla förödmjukande villkor, tog på sig en tjänares ansvar och blev lydig till döden. Den döden var den mest skändliga, avskyvärda, mest skamliga och mest plågsamma - döden på korset. Kan kristna tänka på Hans förunderliga bevis på Guds kärlek till människor utan att känna kärlek och utan att inse att vi inte tillhör oss själva? En sådan Mästare borde inte tjänas utifrån motsträviga, giriga och själviska motiv. rätt

(458) ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod”, säger Petrus. (1 Petri 1:18) O, om detta hade varit tillräckligt för att köpa människors frälsning, hur lätt hade det då inte varit för Honom som säger: ”Mig tillhör silvret och mig tillhör guldet.” (Haggai 2:9)Men överträdaren av Guds heliga lag kunde endast inlösas av Guds Sons dyrbara blod. De som inte sätter värde på det förunderliga offer som gjorts för dem, utan håller tillbaka sina tillgångar och sina fysiska, mentala och moraliska krafter från Kristi tjänst, kommer att gå förlorade i sin själviskhet. rätt

(458)Den, som inte har använt sina förmågor och tillgångar på bästa sätt, han skall bli fråntagen det han har. De som är för makliga för att erkänna sitt ansvar och använda sina förmågor, kommer inte att få Guds (459) välsignelse. De förmågor som de hade kommer att tas ifrån honom och ges till aktiva, ivriga tjänare, som ökar sina talenter genom att ständigt använda dem. ”Ser du en man som är skicklig i sin syssla - han får träda i kungars tjänst och behöver inte tjäna vanliga människor.” (Ordspr. 22:29) En person som arbetar uthålligt under Guds Andes vägledning, kommer att få kraft och inflytande, ty alla ser hos honom en outtröttlig helgelse till Guds verk inom varje område där uppgifterna kallar på honom. rätt

(459)Alla händer inom våra verksamheter borde inta sin plats inom de mest gynnsamma förållandena för att forma goda och rätta vanor. Upprepade gånger varje dag borde dyrbara, gyllene ögonblick helgas till bön och studium av Skrifterna, om det så bara är för att lära sig en text utantill. Då kan det andliga livet existera i själen. Guds verks olika intressen förser oss med näring till att reflektera och inspiration till våra böner. Gemenskap med Gud är ytterst nödvändig för andlig hälsa och kan här endast uppnås, när visdom och rätt omdöme är så nödvändiga för att kunna utföra alla plikter. rätt

(459)Den kraft som fås i bön till Gud, tillsammans med personlig uppfostran till hänsyn och ansvar, förbereder personen för dagliga uppgifter och bevarar anden i frid under alla omständigheter, oavsett hur påfrestande det är. De frestelser, som vi dagligen utsätts för, gör bön nödvändig. För att Guds kraft skall kunna uppehålla oss genom tro, bör sinnets önskningar hela tiden stiga upp i stilla bön om hjälp, ljus, kraft och kunskap. Men omtanke och bön kan inte ersätta tidens allvarliga, trofasta framsteg. Det krävs både arbete och bön för att utveckla en kristen karaktär. rätt

(459 )Vi måste leva ett tvåfaldigt liv - ett tankens och handlingens liv, ett liv i stilla bön och seriöst arbete. Alla, som har tagit emot sanningens ljus, bör känna det som sin plikt att sprida ljusstrålar på de obotfärdigas stig. De skulle vara vittnen för Kristus i våra verksamheter likaväl som i församlingen. Gud kräver, att vi skall vara levande brev, kända och lästa av alla människor. Den själ, som genom daglig, allvarlig bön vänder sig till Gud för att där hämta sin (460) kraft, sitt stöd och sin styrka, kommer att ha höga förhoppningar och klara uppfattningar om sanning och plikt, avsikter med sitt handlande och en oavbruten hunger och törst efter rättfärdighet. Genom att bevara en gemenskap med Gud kommer vi genom vårt umgänge med andra att bli i stånd till att sprida det ljus, den frid och den ro till dem, som råder i våra hjärtan och till att ge dem ett föredöme på orubblig trohet mot den gärning och de intressen, som vi sysselsätter oss med. rätt

(460)Hos många som arbetar inom våra verksamheter saknas kärlek och gudsfruktan nästan helt. Självet härskar, självet kontrollerar och Gud och himlen finner nästan ingen väg in i deras tankar. Om dessa personer kunde se, att de befinner sig på randen till den eviga världen och att deras framtida öde (intresse) kommer att avgöras av hur de nu handlar, skulle en märkbar förändring ske hos alla, som arbetar inom dessa verksamheter. rätt

(460)Men många som är involverade i Guds heliga verk är lamslagna genom Satans bedrägeri. De har fallit i sömn på den förtrollade grunden. Dagar och månader går och de förblir obekymrade, som om det inte fanns någon Gud, inte någon framtid, ingen himmel, och inget straff för att försumma sina plikter eller att undvika ansvar. Men dagen närmar sig fort, när varje människas öde skall avgöras efter hennes gärningar. Många har en fruktansvärt fläckig uppteckning i Himlens protokoll. rätt

(460)När dessa arbetare väcks till eget ansvar, när de skall lägga fram sina besmittade själar för Gud, sådana som de är och deras allvarliga rop tar tag i Guds kraft, kommer de att veta, att Gud hör och besvarar bön. Och när de vaknar upp, kommer de att se vad de har gått miste om på grund av sin likgiltighet och sin trolöshet. Då kommer de att finna att de endast har nått en låg nivå. Om deras sinnen och deras förmågor hade vårdats och använts för Guds räkning, kunde de ha haft en rik erfarenhet och varit redskap till frälsning för sina medmänniskor. Skulle de trots detta till sist bli frälsta, skulle de under hela evigheten se de försummade tillfällena under prövotiden. rätt

(461)(461) Religiösa privilegier har i alltför hög grad försummats av dem som är anställda i våra verksamheter. Ingen bör engagera sig i Guds verk, som behandlar dessa privilegier med likgiltighet, ty allt detta är knutet till onda änglar och är ett mörkt moln, ett hinder för andra. För att arbetet skall lyckas, måste varje avdelning i verksamheterna ha himmelska änglars närhet. När Guds Ande skall verka på hjärtat, rena själens tempel från dess världsliga smuts och nöjeslystnad, kommer allt att märkas på bönemötet. De kommer troget att fullgöra sin plikter och vara seriösa och ivriga att skörda allt gott som de kan få. Den trofaste medarbetaren till Mästaren kommer att utnyttja varje tillfälle för att ställa sig själv direkt under ljusstrålarna från Guds tron. Detta ljus kommer att återspeglas på andra. rätt

(461)Inte bara bönemötet borde vara välbesökt, utan varje vecka borde ett lovprisningsmöte hållas. Vi är lika fria att ge uttryck för vår tacksamhet över de nådegåvor vi får, som att ge uttryck för klagomål, tvivel och otro. Vi måste glädja andras sinnen, i stället för att ösa modlöshet och mörker över dem. De som alltid klagar och knotar och som alltid ser saker som avskräcker på vägen och talar om prövningar och svårigheter, borde tänka på det gränslösa offer som Kristus har gjort för deras skull. Då kan de värdera alla sina välsignelser i korsets ljus. När vi ser på Jesus, våra tros upphovsman och fulländare, som genomborrats av våra synder och fått bära våra bördor, ser vi anledning att gläda oss och prisa. Då kommer våra tankar och önskningar att läggas under Kristi vilja. rätt

(461)I de nådiga välsignelser som vår himmelske Fader har gett oss, kan vi se otaliga bevis på en kärlek, som är oändlig och en öm kärlek, som övergår en mors längtansfulla förståelse för sitt egensinniga barn. När vi studerar den gudomliga karaktären i korsets ljus, ser vi nåd, ömhet och förlåtelse blandad med rättvisa och rättfärdighet. Vi kan med Johannes ord utbrista: ”Se, vilken (462) kärlek Fadern har skänkt oss att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.” Vi ser mitt på tronen En med märken på händer, fötter och i Sin sida efter Sitt lidande, som Han utstod för att försona människor med Gud och Gud med människor. En oförliknelig barmhärtighet uppenbarar för oss en Fader, oändlig, boende i ett ljus dit ingen kan komma, men som ändå tar emot oss genom Sin Sons förtjänster. Hämndens moln som endast hotade med elände och förtvivlan, uppenbarar i det reflekterade ljuset från korset Guds skrift: Lev, syndare, lev! Ni själar, som ångrar er och tror, - lev! Jag har betalat en lösesumma. rätt

(462)Vi måste samlas omkring korset. Kristus och Honom som korsfäst måste bli temat för vår meditation, vårt samtal och våra varmaste och lyckligaste känslor. Vi borde vid dessa särskilda tillfällen ägna oss åt att friskt och levande i våra tankar bevara allt vi får från Gud, och uttrycka vår tacksamhet för Hans stora kärlek och vår villighet att anförtro allt i de händer, som spikades fast på korset för vår skull. Vi skulle lära oss att här tala Kanaans tungomål och sjunga Sions sånger. Genom korsets mysterium och härlighet kan vi uppskatta värdet av människan och då skall vi se och känna det viktiga i att verka för våra medmänniskor, för att de skall kunna upphöjas till Guds tron.

nästa kapitel