Förhållandet mellan medlemmar i församlingen

(485)Varje människa som strävar efter att vinna seger kommer att ha sina egna svagheter att kämpa med. Det är så mycket lättare för oss att se våra bröders misstag, än att se våra egna, och därför bör vi vara mycket mer noggranna och kritiska mot oss själva än mot andra. rätt

(485)Alla församlingsmedlemmar måste, om de är Guds söner och döttrar, genomgå en disciplinär fostran innan de kan bli världens ljus. Gud kommer inte att göra människor till ljusets kanaler så länge de är kvar i mörker och är tillfreds med det och inte gör någon större ansträngning för att förenas med ljusets källa. De som känner sina egna behov, och väcker sig själva till den djupaste eftertanke och ivrig, uthållig bön, skall få gudomlig hjälp. Det finns mycket som varje människa måste vänja sig av med och mycket som hon måste lära. Gamla vanor och seder måste skakas av och det är endast genom allvarlig kamp som det går att rätta till dessa (486) fel, och genom att helt ta emot sanningen och efterleva dess principer, som seger kan vinnas genom Guds nåd. rätt

(487)Jag önskar att jag kunde finna ord som skulle göra det klart för oss alla att vårt enda hopp är att förenas med Gud. Själens renhet måste uppnås, mycken hjärterannsakan måste göras, och mycken envishet och egenkärlek måste besegras, och detta kräver ständig och ivrig bön. rätt

(487)Människor som är hårda och kritiska ursäktar sig ofta, och försöker att försvara sin brist på kristen artighet med att en del av reformationens män arbetade med en sådan anda, och de påstår att arbetet i vår tid kräver samma anda, men så är det inte. Ett lugnt sinne, som är under fullkomlig kontroll är bättre vid alla tillfällen, även i de mest ofina sällskap. En våldsam iver gagnar ingen. Gud utvalde inte reformatorerna därför att de var övermodiga och häftiga män. Han godtog dem som de var, trots dessa karaktärsdrag, men Han skulle ha gett dem tio gånger så stort ansvar om de hade haft ett ödmjukt sinnelag, och deras anda varit under förnuftets kontroll. Om Kristi tjänare måste fördöma synd, ogudaktighet, orenhet och falskhet, tillrättavisa om överträdelser och synder bland både hög och låg, och visa dem att Guds vrede kommer att falla över Guds lags överträdare, skulle de ändå inte vara befallande och tyranniska. De bör visa vänlighet och kärlek och visa en önskan att frälsa i stället för att fördärva. rätt

(487)Av Guds långmodighet kan predikanter och församlingsmedlemmar, som längtar efter att vara Kristi medarbetare, lära sig otvetydiga lärdomar om fördragsamhet och kärlek. Kristus förenade Judas och den impulsive Petrus med sig själv, inte därför att Judas var girig och Petrus häftig, utan för att de skulle kunna lära av Honom, deras store Lärare, och liksom Han bli osjälviska, saktmodiga och ödmjuka i hjärtat. Han såg ett gott material i båda dessa män. Judas hade finansiella förmågor och skulle ha kunnat bli av stort värde för församlingen om han hade tillägnat sig de lärdomar som Kristus gav när Han fördömde all själviskhet, bedrägeri och girighet även i livets enskildheter. (487) Dessa lärdomar upprepas ofta: "Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är." (Luk. 16:10.) rätt

(487)Vår Frälsare sökte att inpränta hos sina lyssnare att den som till sin egen fördel skulle bedra sin nästa i den minsta lilla sak, skulle, om tillfälle ges, bedra Honom i större saker. Det minsta avsteg från sträng redbarhet bryter ned barriärer och bereder hjärtat för att begå orätt. Kristus undervisade genom föredöme och principer att den strängaste redbarhet skulle behärska våra handlingar mot våra medmänniskor. "Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem." (Matt. 7:12.) Kristus skildrade ständigt fariséernas bristfälliga liv och tillrättavisade dem. De bekände sig efterleva Guds lag, men i deras dagliga handlingar praktiserade de orättfärdighet. Många änkor och faderlösa berövades det lilla de hade, för att tillfredsställa deras giriga åtrå efter vinning. rätt

(487)Judas kunde ha fått nytta av alla dessa lärdomar om han i sitt hjärta haft en längtan efter att göra det rätta, men hans vinningslystnad besegrade honom, och kärlek till pengar blev den förhärskande kraften i hans liv. Han bar pungen som innehöll de medel som skulle användas för att främja Kristi gärning, och små summor användes då och då för hans eget bruk. Hans själviska hjärta var upproriskt över Marias offer av alabasterflaskan med dess dyrbara olja, och han tillrättavisade henne för hennes obetänksamhet. I stället för att vara en lärjunge, ville han vara en lärare och undervisa vår Herre angående det som var passande i Marias handlingssätt. rätt

(487)Petrus och Judas hade lika stora tillfällen och förmåner att få iaktta Kristi ständiga föredöme och att lyssna till undervisning för att rätta till sina syndiga karaktärsdrag. Medan de hörde Hans svidande tillrättavisning och fördömelse av skrymteri och sedefördärv, såg de, att de som tillrättavisades så strängt, var föremål för Hans ivriga och outtröttliga arbete för att omvända dem. Frälsaren grät över deras förfärliga mörker och villoläror. Han ängslades för dem med oförminskad kärlek och omtanke, och utropade över Jerusalem: "Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, (488) likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat." (Luk. 13:34.) rätt

(488)Petrus var snabb och ivrig i sitt handlingssätt, frimodig och orubblig, och Kristus såg i honom egenskaper som kunde få stort värde för församlingen. Därför knöt Han Petrus till Sig själv, så att allt som var gott och värdefullt kunde bevaras, och för att Han genom sin undervisning och sitt föredöme kunde mildra det hårda i Petrus' temperament och utjämna vad som var ofint i hans uppförande. Om hjärtat verkligen blev förvandlat genom gudomlig nåd, skulle den yttre förändringen komma att ses i sann vänlighet, sympati och artighet. Jesus var aldrig kall och otillgänglig. De som var bekymrade kom ofta och störde Honom när Han hade dragit sig avsides för att få vila och vederkvickelse, men Han mötte människorna med en vänlig blick och hade uppmuntrande ord till alla. Han var en förebild på sann artighet. Petrus förnekade sin Herre, men ångrade sig efteråt och var djupt ödmjuk över sin stora synd. Kristus visade att Han förlät Sin felande lärjunge, i det att Han nedlät sig att nämna honom vid namn efter sin uppståndelse. rätt

(488)Judas gav efter för Satans frestelser och förrådde sin bäste vän. Petrus lärde och drog nytta av Kristi undervisning och förde vidare det reformarbete som hade getts till lärjungarna när Herren upp for till himmelen. Dessa män representerar de två klasser som Kristus förenar med Sig själv, och ger dem fördelen av Sin undervisning om och föredöme för ett osjälviskt och medkännande liv, för att de skulle lära av Honom. rätt

(488)Ju mer människor betraktar Frälsaren och lär känna Honom, desto mer kommer de att likna Hans förebild och göra Kristi gärningar. Den tid vi lever i fordrar ett reformarbete. Sanningens ljus som skiner på oss kräver beslutsamma, handlingskraftiga människor med en gedigen moral, sådana som vill arbeta flitigt och uthålligt för att rädda de människor som vill höra Guds Andes inbjudan. rätt

(488)Den kärlek som bör finnas mellan församlingsmedlemmar, ger ofta plats för kritik och anmärkning och dessa visar sig även vid religiösa sammankomster, både i klander och svåra (489) personliga utfall. Sådant skulle inte tillåtas varken av predikanter, församlingsföreståndare eller medlemmar. Församlingens gudstjänster bör föregå med endast Guds ära för ögonen. När människor med sina olika och säregna karaktärsdrag förs samman i en församlingsgemenskap, kommer församlingen att påverkas därav, om inte Guds sanning uppmjukar och slipar bort skarpa kanter i karaktären, och församlingens frid och harmoni offras till underkastelse för dessa själviska, oheliga drag. Många som noggrant ger akt på sina trossyskon för att upptäcka deras brister, försummar att granska sina egna hjärtan och rena sina egna liv. Detta leder till Guds misshag. Varje enskild medlem i församlingen bör noggrant vaka över sin egen själ och kritiskt ge akt på sina egna handlingar, ty annars kan de handla av själviska motiv och bli orsak till fall för sina trossyskon. rätt

(489)Gud tar emot människor som de är, med de mänskliga dragen i deras karaktär och fostrar dem sedan för Sin tjänst, om de vill låta sig fostras och lära av Honom. Den rot av bitterhet, avund, misstro, svartsjuka, och även hat, som finns i en del församlingsmedlemmars hjärtan, är Satans verk. Sådana har ett giftigt inflytande på församlingen: "Veten I icke, att litet surdeg syrar hela degen?" (1 Kor. 5:6.) Det religiösa nit som visas genom en klappjakt på bröderna är ett nit som inte är i harmoni med sunt förstånd. Kristus har ingenting att göra med sådana vittnesbörd.

nästa kapitel