Vittnesbörd för Församlingen Band 4 kapitel 49. Från sida 519ren sida tillbaka

Att förvalta talenter

(519)(519) Det är Guds avsikt, att alla Hans efterföljare skall ha framgång i sina liv. Denna framgång skall ledas och behärskas av att de gör rätt erfarenheter. Den människa som är sann, är den som är villig att offra sina egna intressen för andras bästa och som övar sig i att hela brustna hjärtan. Livets verkliga mål har hos många knappt börjat förstås. Det som är sant och verkligt i deras liv offras på grund av att omsorg läggs ned på fel saker. rätt

(519)Världen erkände Nero och Cesar som stora män, men betraktar Gud dem som sådana? Nej! De var inte förenade med mänsklighetens stora Hjärta genom en levande tro. De var i världen och åt och drack och sov som världens människor, men de var sataniska i sin grymhet. Vart dessa mänsklighetens monster än gick, utmärkte blodsutgjutelse och ödeläggelse deras väg. De blev berömda i världen medan de levde, men när de begravts, jublade världen. Som kontrast till dessa mäns liv framstår Luthers liv. Han föddes inte till prins. Han bar ingen kungakrona. Från en kammare i ett kloster blev hans röst hörd och hans inflytande märkt. Han hade ett humant hjärta, som blev använt till människors goda. Han stod modigt för sanningen och det rätta och kämpade sig igenom världens motstånd, för att han skulle kunna gagna sina medmänniskor. rätt

(519 )Intellektet enbart för inte människan framåt enligt den gudomliga standarden. Det ligger en makt i intellektet om det är helgat och kontrollerat av Guds Ande. Den övergår rikedom och fysisk styrka, men det måste förädlas för att skapa människan. Den rätt man har att göra anspråk på att vara en människa, beror på hur man använder sitt förstånd. Byron hade en intelligent uppfattning och en djup tankegång, men han var inte en människa efter Guds standard. Han var en av Satans änglar. Hans lidelser var aggressiva och okontrollerade. Genom hela livet sådde han en skörd av korruption. Hans livsverk sänkte dygdens standard. Denne man var en av världens mest erkända män, men (520) Herren ville inte erkänna honom som en människa, utan endast som en som har missbrukat sin av Gud givna talent. Den skeptiske Gibbon och många andra som Gud utrustade med otroligt stora förståndsgåvor och som världen kallade stora män, var samlade under Satans banér och använde Guds talenter till att förvränga sanningen och ödelägga människors själar. Om en stor intelligens används i det felaktigas tjänst, är den en förbannelse för ägaren och för alla som kommer under dess inflytande. rätt

(520)Det som kommer att välsigna mänskligheten är det andliga livet. Om människan är i harmoni med Gud, kommer hon ständigt att vara beroende av Honom för att få kraft. ”Var alltså fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomliga.” (Matt 5:48)Vår livsuppgift är att sträcka oss framåt mot en fullkomlig kristen karaktär, genom att hela tiden sträva efter att komma i samklang med Guds vilja. De ansträngningar som börjar på jorden, kommer att fortsätta genom evigheten. Guds standard för människan är upphöjd till detta ords högsta innebörd. Om människan lever upp till de riktlinjer som Gud har gett för människolivet, kommer detta att medföra glädje i det här livet och leda till härlighet och en evig lön i det kommande livet. rätt

(520)Medlemmarna av den mänskliga familjen kan endast ställa krav på att kallas verkliga män och kvinnor, när de på alla möjliga sätt använder sina talenter till andras bästa. Kristi liv är ett mönster för oss och det är när vi som barmhärtighetens änglar tar oss an andras behov, som människan är nära förenad med Gud. Det är kristendomens väsen att skapa lyckliga familjer och ett lyckligt samfund. Oenighet, själviskhet och strid läggs åt sidan av varje människa, som äger Kristi sanna Ande. rätt

(520)De, som har Kristi kärlek, har inte rätt att tro, att det finns gränser för deras inflytande och hjälp till nytta för deras medmänniskor. Gav Kristus upp i Sina strävanden för att frälsa det förlorade? Vår tjänst måste fortsätta och vara uthållig. Vi kommer att finna uppgifter att utföra tills Mästare ber oss att lägga ned vår vapenrustning vid Hans fötter. Vår egentlige Anförare är Gud och vi måste i lydnad mot Hans vilja vänta och vara redo och villiga att göra vår plikt, närhelst plikten kallar. rätt

(521)(521) Änglar är natt och dag engagerade i Guds tjänst för att höja människor, i enlighet med frälsningsplanen. Människan har fått som uppgift att älska Gud över allt, d.v.s. av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av all sin kraft och sin nästa som sig själv. Detta är inte möjligt för henne om hon inte förnekar sig själv. Kristus sade: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” (Matt. 16:14) rätt

(521)Självförnekelse innebär att behärska sig när lidelserna vill behärska oss, att motstå frestelsen att kritisera och klaga, att ha tålamod med det barn, som är håglöst och som uppför sig på ett sätt som upplevs som tungt och påfrestande; att stå föra sin plikt själv även om andra kan handla fel, att ta ansvar var och när du kan, inte för att få bifall, inte av taktik, utan för Mästarens skull, som har gett dig en uppgift att troget utföra utan att tveka, när du i stället för att berömma dig själv inte säger någonting utan låter andra berömma dig. Självförnekelse är att göra gott mot andra, när man i stället skulle vilja tjäna och tillfredsställa sig själv. Även om dina medmänniskor aldrig uppskattar dina ansträngningar eller ger dig något erkännande för detta, skall du ändå fortsätta att tjäna. rätt

(521)Rannsaka er och se om den sanning som ni har accepterat, har blivit en fast princip för er. Tar ni Kristus med er när ni lämnar bönerummet. Står er religion som en väktare vid era läppars dörr? Känner era hjärtan förståelse och kärlek till andra utanför era egna familjer? Söker ni uthålligt efter en klarare förståelse av Skriftens sanning, så att ni kan låta ert ljus lysa för andra? Dessa frågor kan ni ställa till era egna själar. Låt ert tal kryddas av nåd och ert uppförande visa kristen upphöjelse. rätt

(521)Ett nytt år har börjat. Vad har upptecknats från det förra råret i era kristna liv? Hur ser anteckningarna om er ut i himlen? Jag bönfaller er om att helt underordna er Gud. Har era hjärtan varit delade? Ge nu era hjärtan helt till Herren. Gör ert livs historia annorlunda under det år som kommer än under det föregående. Ödmjuka era själar inför Gud. ”Salig (522) är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.” (Jak. 1:12) Lägg bort alla svepskäl och all affektion. Var enkla och naturliga. Var trofasta i alla tankar, ord och handlingar och ödmjuka och ”sätt andra högre än er själva.” (Fil. 2:3) Kom alltid ihåg att moralens natur behöver stärkas med konstant vaksamhet och bön. Så länge ni ser upp till Kristus är ni trygga, men i det ögonblick som ni tänker på era uppoffringar och svårigheter och börjar hysa medömkan med er själva, förlorar ni er tillit till Gud och befinner er i stor fara. rätt

(522)Många begränsar den gudomliga försynen och skiljer barmhärtighet och kärlek från Guds karaktär. De framhåller, att Guds storhet och majestät kommer att förbjuda Hans eget intresse för Hans allra svagaste skapelsers angelägenheter. ”Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. Ni är mer värda än många sparvar.” (Matt. 10:29) rätt

(522)Det är svårt för människor att ge akt på livets mindre angelägenheter, när tankarna är upptagna av oerhört betydelsefulla angelägenheter. Men borde inte denna enhet existera? Människor som skapats till sin Skapares avbild borde förena de större plikterna med de mindre. De kan vara upptagna av sysselsättningar som är oerhört viktiga och försumma den instruktion som deras barn behöver. Dessa uppgifter kan uppfattas som mindre betydelsefulla livsppgifter, trots att de i själva verket utgör själva grunden för samfundet. Familjernas och församlingarnas lycka beror på hemmets inflytande. Eviga intressen beror på om det här livets plikter utförs ordentligt. Världen har inte så stor användning för stora människor, som den har behov av goda människor, som vill vara till välsignelse i sina hem.

------------
rätt