Ekonomi och självförnekelse

(571)(571) Ekonomi när det gäller att betala ut medel är en framträdande bransch i kristen visdom. Detta ämne tas det inte tillräcklig hänsyn till av dem, som har ansvarsfulla ställningar på våra institutioner. Pengar är en utmärkt gåva från Gud. I Hans barns händer är det mat för de hungriga, dryck för de törstiga och kläder för de nakna. Det är ett försvar för de förtryckta och ett hälsomedel för de sjuka. Medel skall inte vara onödiga eller ödslas bort för att tillfredsställa stolthet eller äregirighet. rätt

(571)För att kunna möta människors verkliga behov, måste stränga motiv i enlighet med religiösa principer vara den kraft som kontrollerar. När kristna och världsliga förs samman, kan det kristna elementet inte blandas med det oheliga. Motsättningen mellan de två måste skarpt och tydligt skiljas åt. De tjänar två olika mästare. Den ena gruppen strävar efter att förbli på lydnadens väg när det gäller Guds krav, enkelhetens, saktmodets och ödmjukhetens väg och den har Kristus Jesus som föredöme. Den andra gruppen är i alla avseenden raka motsatsen till den första. De är världens tjänare, ivriga och giriga när det gäller att följa dess mode när det gäller lyxiga kläder och tillfredsställelse av aptiten. Detta är den mark på vilken Kristus har gett dem som är på sanatoriet deras bestämda uppgifter. Vi skall inte göra avståndet mellan oss och världsliga mindre, genom att leva upp till deras standard och stiga ner från den upphöjda stig, som gjorts för Herrens friköpta att vandra på. Men den attraktion som visas i det kristna livet genom att principer levs ut i vår dagliga tjänst, att aptiten kontrolleras av förnuftet, att man håller fast vid en enkel klädstil och för heliga samtal, detta kommer att vara ett ständigt lysande ljus på deras väg, som har felaktiga levnadsvanor. rätt

(571)Det finns svaga och fåfänga människor, som saknar sinnets dygder eller principfasthetens kraft, som är tillräckligt dumma för att påverkas och fördärvas, så att de förs bort från evangeliets enkelhet av modets fanatiker. Om de ser, att de som bekänner sig som reformister, (572) så långt omständigheterna ger dem möjlighet ger efter för aptiten och för en världslig klädstil, kommer slavarna under denna eftergivenhet för självet att bekräftas genom sina perversa vanor. De drar den slutsatsen att de trots detta inte är så långt borta från vägen och att de inte behöver göra någon stor förändring. Guds folk bör hålla fast vid det riktigas norm och utöva ett inflytande som korrigerar de människors felaktiga vanor, som har dyrkat modets altare, och bryta den förtrollning som Satan har haft över dessa stackars själar. Världsliga bör se en tydlig skillnad mellan sitt eget slöseri och enkelheten hos de reformister som är Kristi efterföljare. rätt

(572)Hemligheten bakom framgång i livet är att vara noggrann och samvetsgrant uppmärksam på de små sakerna. Gud gör det enkla bladet, den lilla blomman och gräsets strå med så stor omsorg att Han skapar en värld. En stark och skön karaktärs symmetriska form byggs upp av individuella plikter. Alla borde lära sig att vara trofasta i det minsta, likaväl som i det stora uppdraget. Deras tjänst kan inte klara Guds granskning, om inte trofast, ihärdig och sparsam omsorg för små ting finns med i det. rätt

(572)Alla som är knutna till våra institutioner bör ha en ängsligt vaksam omsorg så att inget går till spillo, inte heller om arbetet inte bestämts för dem. Var och en kan göra något för att hushålla. Alla bör utföra sin uppgift, inte för att få beröm av människor, utan på ett sådant sätt att det kan bestå vid Guds noggranna granskning. rätt

(572 )Kristus gav en gång Sina lärjungar en lektion i sparsamhet, som är värd att uppmärksamma. Han utförde ett underverk för att mätta flera tusen hungriga människor, som lyssnade på Hans undervisning. När alla hade ätit sig mätta, tillät Han inte, att det som var kvar kastades bort. Han, som förmådde ge mat till den stora folkmassan när det var nödvändigt, bad lärjungarna att samla ihop resterna så att ingenting skulle gå förlorat. Denna undervisning är lika nyttig för oss, som den var för dem som levde på Kristi tid. Guds Son har omsorg om allt som vi behöver i det dagliga livet. Han glömde inte de rester, som blev över efter den stora måltiden, trots att Han kunde ombesörja en liknande måltid närhelst Han skulle vilja. Medarbetarna på våra institutioner skulle göra väl i att ge akt på denna lektion: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.” (Joh. 6:12) Detta är allas skyldighet och de som innehar en ledande ställning borde föregå med gott exempel. rätt

(573)De, vilkas händer är öppna för att svara på kallelsen om medel att underhålla Guds verk med och till att hjälpa lidande och behövande, är inte de, som man finner ansvarslösa, slappa och slöa då de leder någon affärsverksamhet. De är alltid noggranna med att hålla sina utgifter inom ramarna för sina inkomster. De är sparsamma av princip. De anser att det är deras plikt att vara sparsamma, så att de har något att ge av. rätt

(573)En del medarbetare låter, liksom Israels barn, en fördärvad aptit och gamla laster ta kontrollen. Liksom det gamla Israel längtar de efter Egyptens purjolökar och andra lökar. Alla på dessa institutioner bör strikt hålla sig till livets hälsolagar, och inte genom sina exempel ge något stöd åt andras felaktiga vanor. rätt

(573)Det är överträdelser i små saker, som först leder själen bort från Gud. Genom deras enda synd, att ta del i den förbjudna frukten, öppnade Adam och Eva olyckornas dammluckor över världen. Några kan betrakta denna överträdelse som en mycket liten sak, men vi ser att dess konsekvenser var allt annat än små. Änglar i himlen har en vidare och mer upphöjd aktionsradie än vi, men det som är rätt för dem och det som är rätt för oss är en och samma sak. rätt

(573)Det är inte en gniden och girig ande, som skulle leda de behöriga ämbetsmännen till att tillrättavisa de fel som förekommer och ställa krav på rättfärdighet, sparsamhet och självförnekelse av alla medarbetare. Inget kommer ned från behörig värdighet för att vakta våra institutioners intressen i dessa saker. rätt

(574)(574) Andens frukt är inte enbart kärlek, glädje och frid, utan också avhållsamhet, självbehärskning, måttlighet. Vi är inte ålagda att smutsa ned våra kroppar, för de är tempel för den Helige Ande. Daniels exempel visar oss, att unga på grund av religiösa principer kan segra över köttets åtrå och förbli sanna mot Guds krav, även om det kommer att kosta dem ett stort offer. rätt

(574)Den, som inte vinner seger i små saker, har ingen moralisk styrka att stå emot de stora frestelserna. Alla som försöker göra ärligheten till den förhärskande principen i det dagliga livets affärer, kommer att behöva vara på sin vakt, så att de inte traktar efter människors silver, guld eller kläder. När de är tillfreds med passande mat och kläder, kommer det att vara lättare för dem att hålla hjärta och händer borta från begärets och oärlighetens smitta. rätt

(574)De vanor som grundläggs i barndom och ungdom har större inflytande än någon naturlig gåva, som gör män och kvinnor intellektuellt stora eller små och förkrympta. De allra bästa talenter kan nämligen förvanskas och försvagas genom felaktiga vanor. Karaktären bestäms i hög grad i tidiga år. Korrekta, ärbara vanor som grundläggs i ungdomen, kommer i allmänhet att utmärka den enskildes uppförande genom hela livet. I de flesta fall kommer de, som har vördnad för Gud och ärar det som är rätt, (575) att ha lärt sig denna läxa innan världen kunde sätta sin avbild på själen. Män och kvinnor i mogen ålder är i allmänhet lika okänsliga för nya intryck som den hårdnade klippan. Ungdomar är däremot mottagliga och en rätt karaktär kan lätt formas. rätt

(575)De, som arbetar på våra institutioner, har i många avseenden de bästa fördelar för att kunna forma riktiga vanor. Ingen kommer att ställas utanför frestelsens räckvidd, för i varje karaktär finns det svaga punkter som befinner sig i fara när de angrips. De, som bekänner Kristi namn bör inte, liksom de självrättfärdiga fariséerna finna nöje i att berätta om sina goda gärningar, utan alla bör känna behovet av att ge den moraliska naturen stöd genom ständig vaksamhet. Liksom trofasta väktare bör de vakta själens kastell och inte ett enda ögonblick känna att de brister i vaksamhet. Allvarlig bön och levande tro är deras enda säkerhet. rätt

(575)De, som börjar bli oförsiktiga med sina steg, kommer innan de blir medvetna om det att finna, att deras fötter är fångade i ett nät, som det är omöjligt för dem att själva befria sig från. Det bör vara en fast princip för alla att vara sanna och ärliga. Oavsett om de är rika eller fattiga, om de har vänner eller har lämnats ensamma, borde de oavsett vad som kommer att hända, besluta sig för Guds kraft, så att ingen påverkan får dem att begå den minsta lilla felaktiga handling. Individen liksom alla tillsammans borde inse att välståndet i de institutioner som Gud har etablerat bland oss beror på dem som enskilda personer.