| Vittnesbörd för Församlingen Band 5 kapitel 1. Från sida 9 | ren sida tillbaka |
(9)Boulder, Colorado, 25 september 1881. (9)Våra predikanter gör inte hela sin plikt. Folkets uppmärksamhet borde riktas mot den viktiga händelse som är så nära. Tidens tecken borde bevaras färska i deras sinnen. Daniels och Johannes profetiska syner förutsäger en period av moraliskt mörker och förfall men vid (10) ändens tid, den tid vi nu lever i, skulle uppenbarelsen skynda mot sin fullbordan och inte ljuga. När de tecken som förutsagts börjar inträffa, uppmanas de som väntar och vakar att se upp och lyfta sina huvuden och glädja sig, eftersom deras förlossning närmar sig. rätt (10)När vi uppehåller oss vid dessa saker så som vi borde, kommer sådana som hånskrattar åt dem att uppstå, sådana som vandrar efter sina egna lustar och säger: ”Hur går det med löftet om hans tillkommelse? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse.” Men ”när folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång lika plötsligt.” ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.” Tack Gud, alla kommer inte att vaggas till sömns i den världsliga säkerhetens vagga. Det kommer att finnas trofasta som kommer att lägga märke till tidens tecken. Medan många som bekänner sanningen för vår tid förnekar sin tro genom sina gärningar, kommer det att finnas några som kommer att hålla ut till slutet. rätt (10 )Samma anda av själviskhet och anpassning till världens livsstil förekommer i vår tid, liksom på Noas. Många, som gör anspråk på att vara Guds barn, fullföljer sina världsliga strävanden med en intensitet som gör deras bekännelse till en lögn. De kommer att vara upptagna med att plantera och bygga, köpa och sälja, äta och dricka, gifta sig och bli gifta, ända till det sista ögonblicket av sin prövningstid. En stor del av vårt eget folk är i detta tillstånd. Eftersom laglösheten tilltar kommer kärleken att svalna hos de flesta. Det är bara till några få det kan sägas: ”Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.” Jag blir betryckt när jag ser den stora bristen på andlighet bland oss. Världens seder och bruk, stolthet, nöjeslystnad och lust att synas, dyrbar klädsel, dyra hus och egendomar - allt detta rövar från Guds skattkammare när medel som skulle ha använts till att sända sanningens ljus ut till världen används för att tillfredsställa jaget. Själviska avsikter kommer i (11) första hand. Att utrusta människor till att arbeta för själars frälsning betraktas inte som lika viktigt som världsliga verksamheter. Själar går förlorade på grund av bristande kunskap. De som har känt till sanningens ljus för vår tid och ändå inte vill arbeta för att varna sina medmänniskor för den kommande domen, måste avlägga räkenskap inför Gud för att de försummat sin plikt. Människors blod kommer att finnas på deras kläder. rätt (11)De gamla fanbärarna blir trötta och faller. Våra unga män har inte uppfostrats att känna sitt ansvar inför Gud. De motiveras inte att anstränga sig för saken och de går ut på arbetsfält som har möjlighet att ge det bästa resultatet, med ett minimum av ansträngning och ansvar. Som folk växer vi inte i andlighet när vi närmar oss ändens tid. Vi inser inte storheten och vikten av den uppgift som vi har framför oss. Därför utökas inte våra planer och blir inte mer omfattande. Det råder en sorglig brist på män och kvinnor som är beredda att föra det växande arbetet för denna tid framåt. rätt (11)Vi gör inte en tjugondedel av det som Gud kräver att vi ska göra. Enkelheten i arbetet har försvunnit. Det görs invecklat, svårt att förstå och besvärligt att utföra. Människors omdöme och vishet, istället för Guds, har alltför ofta lett och styrt. Många känner att de inte har tid att vaka över själar, som de som måste avlägga räkenskap för dem. Och vilken ursäkt ska de komma med för att de har försummat det viktiga arbete, som det var deras plikt att utföra? rätt (11)På vår skola bör unga män utbildas så omsorgsfullt och grundligt som möjligt, så att de blir förberedda för att arbeta för Gud. Det var för detta ändamål institutionen upprättades. Våra bröder utomlands borde känna ett intresse av att inte bara stödja utan också att beskydda skolan, så den inte förlorar sin utformning och formas efter andra institutioner av detta slag. Det religiösa syftet borde hela tiden värnas. Tiden går mot sitt slut. Evigheten är (12) nära. Den stora skörden ska bärgas. Vad gör vi för att förbereda oss för denna uppgift? rätt (12)De ledande männen på vår skola borde vara gudfruktiga och helgade män. De borde göra Bibeln till livets måttstock och vägvisare, och ge akt på profetians säkra ord som ”ett ljus, som lyser på en mörk plats.” Ingen av oss skulle tordas vara ouppmärksam ett enda ögonblick, ”Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen”. Det är bara de som troget fortsätter att göra gott, som ska få belöningen. Mycket, som inte har med Kristus att göra, tillåts att ha en plats bland oss. Icke helgade pastorer, professorer och lärare hjälper Satan att resa sitt banér mitt i våra fästningar. rätt (12)Utformningen av vår skola har beskrivits om och om igen. Trots detta är så många förblindade av denna världens gud, att de inte förstår dess verkliga målsättning. Gud har planerat att unga män ska dras till Honom där så att de där kan förberedas för att förkunna Kristi evangelium, att sprida både nytt och gammalt från Guds Ords outtömliga skattkammare till undervisning och uppbyggelse för folket. Lärare och professorer borde ha en klar förståelse för denna tids faror och för det arbete som måste utföras för att förbereda ett folk som kan stå fasta på Guds dag. rätt (12)Somliga lärare har förskingrat från Kristus, i stället för att samla med Honom. Genom sitt eget exempel har de fått dem som de tagit sig an att följa världsliga seder och bruk. De sätter dem i kontakt dem med modeintresserade, nöjesälskande icke-troende och leder dem ett steg framåt mot världen och bort från Kristus. Och de gör detta trots varningar från himlen, inte enbart dem som getts till människor i allmänhet, utan personliga vädjanden till dem själva. Herrens vrede är upptänd på grund av detta. rätt (12)Gud kommer att pröva sitt folks trohet. Många av de fel som Guds bekännande tjänare begår är en följd av deras egenkärlek, deras längtan efter gillande och deras (13) törst efter popularitet. Förblindade av detta inser de inte att de snarare tillhör mörkret än ljuset. ”Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.” Detta är villkoren för att vi ska kunna erkännas som Guds söner – att vi skiljer oss från världen och tar avstånd från det som vilseleder, förtrollar och snärjer. rätt (13)Aposteln Paulus förklarar att det är omöjligt för Guds barn att förena sig med världsliga människor: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror.” Detta avser inte bara äktenskapet. Alla förtroliga förhållanden och partnerskap med dem som inte har kärlek till Gud eller sanningen är en snara. rätt (13)Aposteln fortsätter: ”Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: ´Jag ska bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.´” När han begrundar dessa fakta utbrister han: ”Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.” rätt (13)Om vi lever upp till dessa villkor, kommer Herren att uppfylla sina löften till oss. Men här återstår ett arbete för oss att utföra, som vi under inga omständigheter får försumma. I Jesu kraft kan vi göra det på rätt sätt. Vi kan ständigt fortsätta framåt och uppåt och alltid växa i nåd och i kunskap om sanningen. rätt (13)Ljusets och dagens barn ska inte omge sig med nattens och mörkrets skuggor som sveper in (14) dem som gör det som är orätt. De ska tvärtom stå troget på sina poster som ljusspridare, som tar emot ljus från Gud för att låta det lysa på dem som befinner sig i mörker. Herren kräver att Hans folk ska bevara sin integritet och inte röra, d.v.s. inte ta efter de ogudaktigas sätt att leva. rätt (14)I den här världen ska de kristna vara ”ett heligt folk, Guds egendomsfolk”, som lovprisar Honom som har kallat dem ”från mörkret till sitt underbara ljus”. Detta ljus ska inte bli svagare, utan lysa klarare och klarare till fullt dagsljus. Kristi fanbärare ska aldrig vara tjänstlediga. De har en vaksam fiende som väntar och vakar för att inta borgen. Somliga av dem som bekänner sig vara Kristi väktare har bjudit in fienden i sin borg, har blandat sig med dem och i sina försök att behaga, brutit ner skillnaden mellan Guds barn och Satans. rätt (14)Herren har aldrig avsett att vår skola skulle efterlikna andra läroanstalter. Den religiösa komponenten borde vara den styrande kraften. Om de som inte tror väljer att låta sig påverkas av detta inflytande är det bra. Om de som befinner sig i mörkret väljer ljuset, är det så som Gud vill ha det. Men om vi slappnar av från vår vaksamhet och låter det världsliga ta ledningen, för att få elever, är det emot Guds vilja. Kraften hos vår skola består i att det religiösa får lov att styra. När lärare eller professorer offrar religiösa principer, för att behaga en världslig, nöjesälskande grupp, bör de anses ha svikit sitt uppdrag och borde avskedas. rätt (14 )Den omskakande sanning som har ljudit i våra öron i många år: ”Herren är nära. Var därför också ni beredda”, är inte mindre sann idag än när vi hörde budskapet första gången. Det gäller församlingens och Guds folks största intresse och en förhärdad och gudlös världs öde, för tid och evighet. Vi går alla mot domen. ”Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren.” Kristus uppenbarar sig då från himlen, ”straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium”. rätt (15)Dessa ödesdigra händelser är nära förestående. Trots det sover många som bekänner sig tro på sanningen. De kommer med säkerhet att räknas till de opålitliga tjänare som i sina hjärtan säger, att ”min herre dröjer”, om de stannar kvar i sin nuvarande vänskap med världen. Det är bara för dem, som väntar i hopp och tro, som Kristus kommer att uppenbara sig, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på Honom. Många har teoretisk kunskap om sanningen men känner inte den kraft som kommer av gudsfruktan. Om Guds Ord bott i hjärtat hade det styrt livet. Tro, renhet och anpassning till Guds vilja skulle ha vittnat om dess helgande kraft. rätt (15)Predikanternas ansvar. (16)Väktarnas ansvar i dag är så mycket större än på profetens tid, som vårt ljus är klarare och våra förmåner och tillfällen är större än deras. Det är pastorns plikt att varna varje människa och undervisa alla, med stort saktmod och visdom. Han ska inte anpassa sig efter världens seder, utan som Guds tjänare måste han kämpa för den tro som en gång gavs åt de heliga. Satan arbetar ständigt med att bryta ner de fästningar som hindrar honom att få fri tillgång till själar, och eftersom våra pastorer inte är mer andligt sinnade och inte förenar sig närmare med Gud, har fienden övertaget och Herren ställer väktarna till svars för hans framgång. rätt (16)Jag vill nu ge en varningssignal till dem som samlas till vårt lägermöte. Alltings slut är nära. Mina bröder, pastorer och lekmän, jag har blivit visad att ni måste arbeta på ett annat sätt än vad ni brukar göra. Stolthet, avund, självupphöjelse och oheligt oberoende har skadat ert arbete. När människor tillåter sig själva att smickras och upphöjas av Satan, kan Herren göra mycket litet för dem eller genom dem. Till (17) vilken omätlig förödmjukelse steg inte Människosonen ner, för att Han skulle kunna upphöja mänskligheten! Guds arbetare, inte enbart pastorer, utan folket, behöver Kristi saktmod och anspråkslöshet, om de ska kunna hjälpa sina medmänniskor. I egenskap av Gud, ödmjukade vår Frälsare sig själv då Han tog på sig mänsklig natur. Men Han sänkte sig ännu djupare. Som människa, ”ödmjukade Han sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.” Jag önskar att jag kunde finna ord för att förmedla dessa tankar till er! Om slöjan ändå kunde slitas bort och ni kunde se orsaken till er andliga svaghet. Om ni ändå kunde förstå den rika nåd och kraft som bara väntar på att ni ska fråga efter den. De som hungrar och törstar efter rättfärdighet ska bli mättade. Vi måste visa större tro och ropa till Gud om alla de välsignelser vi behöver. Vi måste kämpa och anstränga oss till det yttersta för att komma in genom den trånga porten. rätt (17)Kristus säger: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Ty mitt ok är milt och min börda är lätt.” Jag vittnar för er, mina kära bröder, pastorer och folk, att ni ännu inte har lärt er denna läxa. Kristus har uthärdat skam, pina och död för vår skull. ”Var så till sinnes som Jesus Kristus var.” Bär förebråelser och skällsord utan att ge igen, utan hämndlystnad. Jesus dog, inte bara för att försona oss, utan också för att vara vår förebild. O, vilken förunderlig förnedring! Vilken makalös kärlek! När ni ser på Livets Furste på korset, kan ni då hålla fast vid er själviskhet? Kan ni då hänge er åt hat eller hämnd? rätt (17)Låt er stolthet böja sig i ödmjukhet. Låt era hårda hjärtan bli förkrossade. Skäm inte bort, ömka och upphöj inte ert eget jag. Se, oh se på Honom, som våra synder har genomborrat. Se Honom stiga ned, steg för steg på ödmjukhetens stig för att lyfta oss upp. Se Honom förnedra sig själv, tills Han inte kunde komma lägre, och allt detta för att frälsa oss som fallit i synd! Varför är vi så likgiltiga, så kalla, så formella, så stolta, så självupptagna? rätt (18)(18) Vem av oss följer troget Förebilden? Vem av oss har påbörjat och fortsatt kampen mot hjärtats stolthet? Vem av oss har på allvar förmått sig att brottas med själviskheten, tills den inte längre bor i hjärtat och visar sig i livet? När vi ser Kristi kors och tecknen fullbordas som för oss närmare domen, måtte då den undervisning vi har fått, för Guds namns skull göra ett sådant intryck på våra hjärtan att vi blir ödmjukare, mer självförnekande och vänligare mot varandra, mindre självupptagna, mindre kritiska och mer villiga att bära varandras bördor än vi är i dag. rätt (18)Jag har blivit visad, att vi som ett folk avlägsnar oss från trons enkelhet och från evangeliets renhet. Många befinner sig i stor fara. Om de inte ändrar sin bana kommer de att skiljas från den sanna Vinstocken som värdelösa grenar. Bröder och systrar, jag har blivit visad, att vi står på tröskeln till den eviga världen. Nu behöver vi vinna seger vid varje steg. Varje god handling är som ett frö som såtts och ska bära frukt till evigt liv. Varje framgång som vunnits sätter oss på ett högre steg på utvecklingens stege och ger oss andlig kraft till nya segrar. Varje rätt handling bereder vägen för dess upprepning. rätt (18)Somliga befinner sig i slutet av sin prövotid. Står det väl till med dem? Har de blivit lämpade för det framtida livet? Kommer inte anteckningarna om deras liv att visa förspillda tillfällen, försummade förmåner, ett själviskt och världsligt liv som inte har burit någon frukt till Guds ära? Och hur mycket av det arbete som Mästaren har överlämnat till oss ligger ogjort? Överallt omkring oss finns själar som ska varnas, men hur ofta har inte tiden upptagits av att tjäna jaget och rapporten har gått upp till Gud, att själar har lagts i graven utan att bli varnade eller frälsta. rätt (18)Herren har fortfarande barmhärtiga avsikter för oss. Det finns utrymme för ånger. Vi kan bli Guds älskade. Jag ber enträget er som hittills har skjutit vår Herres återkomst på framtiden, (19) att börja nu att ta igen tiden. Studera Guds Ord. Låt alla som är vid detta möte, sluta ett avtal med Gud att lägga bort lättsinnigt, tomt prat och ytlig och oviktig läsning och under det kommande året ihärdigt och under bön studera Bibeln, så att ni kan bli i stånd till att i ödmjukhet och fruktan, upplysa varje människa som frågar om orsaken till ert hopp. Vill ni inte utan dröjsmål ödmjuka era hjärtan inför Gud och ångra ert avfall? rätt (19)Låt ingen hysa tanken, att jag ångrar eller tar tillbaka något av de tydliga vittnesbörd, som jag har gett till enskilda eller till folket. Om jag har gjort fel i något avseende, så är det att jag inte har tillrättavisat synd mer fast och bestämt. Somliga av bröderna har tagit på sig ansvaret att kritisera mitt arbete och att föreslå ett lättare sätt att rätta till felaktigheter. Till dessa personer vill jag säga: Jag följer Guds väg och inte er. Vad jag har sagt eller skrivit i vittnesbörd eller tillrättavisningar har inte varit alltför tydligt uttryckt. rätt (19)Gud har gett mig mitt arbete och jag måste svara för det i domen. De som har valt sin egen väg, som har satt sig upp emot de klara vittnesbörd de har fått och har försökt att rubba andras tro på dem, måste göra upp sin sak med Gud. Jag tar inte tillbaka något. Jag lindrar inte något för att det ska passa deras idéer eller ursäkta deras karaktärsbrister. Jag har inte talat så tydligt som situationen krävde. De som på något sätt vill minska kraften i de skarpa tillrättavisningar som Gud gett mig att framföra, måste svara för sina gärningar i domen. rätt (19)För några få veckor sedan, då jag stod ansikte mot ansikte med döden, fick jag på nära håll se in i evigheten. Om Herren behagar resa mig upp från mitt nuvarande svaga tillstånd hoppas jag att jag, genom nåd och kraft ovanifrån, troget ska säga de ord som Han ger mig att tala. Under hela mitt liv har det varit fruktansvärt svårt för mig att såra någons känslor eller att störa deras självbedrägeri genom att förmedla de vittnesbörd jag har fått av Gud. Det är emot min natur. Det kostar mig djup smärta (20) och många sömnlösa nätter. Till dem, som har tagit på sig ansvaret att tillrättavisa mig och efter sitt begränsade omdöme föreslå en väg som de tycker verkar klokare, upprepar jag: Jag accepterar inte era försök. Lämna mig med Gud och låt Honom undervisa mig. Jag vill ta orden från Herren och tala dem till folket. Jag förväntar mig inte att alla ska acceptera tillrättavisningarna och förändra sina liv, men jag måste ändå göra min plikt. Jag kommer att vandra i ödmjukhet inför Gud och göra mitt arbete för tid och för evighet. rätt (20)Gud har inte gett mina bröder det arbete som Han har gett mig. Det har påståtts att mitt sätt att tillrättavisa offentligt har fått andra att bli skarpa, kritiska och hårda. Om så är fallet, måste de göra upp den saken med Herren. Om andra tar på sig ett ansvar som Gud inte har lagt på dem, om de ignorerar den undervisning Han har gett dem om och om igen, genom sina utvalda ödmjuka redskap, att vara vänliga tåliga och fördragsamma, då måste de själva svara för resultatet. Med ett bekymrat hjärta har jag gjort min obehagliga plikt inför mina käraste vänner, utan att våga göra det lättare för mig själv genom att undanhålla tillrättavisningar, även mot min man. Jag kommer inte att vara mindre trogen att varna andra, vare sig de lyssnar eller inte. När jag talar till folk säger jag mycket som jag inte har tänkt på i förväg. Herrens Ande kommer ofta över mig. Jag verkar föras ut ur och bort från mig själv. Olika personers liv och karaktärer framställs tydligt för mig i mitt sinne. Jag ser deras misstag och faror och känner mig tvungen att säga det som förmedlats till mig på detta sätt. Jag vågar inte stå emot Guds Ande. rätt (20)Jag vet att somliga är missnöjda med mitt vittnesbörd. Det passar inte deras stolta, ohelgade hjärtan. Jag känner allt djupare den förlust som vårt folk har måst lida eftersom de inte har tagit emot och lytt det ljus som Gud har gett dem. Mina yngre bröder i tjänsten, jag ber er att tänka mer (21) på ert allvarliga ansvar. Om ni är helgade åt Gud, kan ni utöva ett mäktigt gott inflytande i församlingen och i världen. Men ni saknar innerlig gudsfruktan och fromhet. Gud har sänt er till att vara ett ljus för världen, genom era goda gärningar såväl som genom era ord och er lära. Men många av er kan verkligen liknas vid de oförståndiga jungfrurna, som inte hade olja i sina lampor. rätt (21)Mina bröder, ge akt på det Sanna Vittnets tillrättavisningar och råd, och Gud kommer att arbeta för er och med er. Era fiender kan vara starka och beslutsamma, men en som är mäktigare än de, kommer att vara er hjälpare. Låt ljuset lysa och det kommer att utföra sitt verk. Härskarornas Herre är med oss. Jakobs Gud är vår tillflykt. |